– Fredrik Lindström använder uttrycket “Så att säga” en hel del. Det har han gjort länge, ända sedan Hassan-tiden. Jag anar att det började som en “gimmick”, en kul grej, en del av karaktären Lindström. Men det gick för långt. Alldeles för långt. I dagens program avslutade han i stort sett varje mening genom att säga “…så att säga”. Detta är ingen överdrift. Han säger det hela tiden! Det är numera väldigt ospännande att lyssna på när han säger det.

– Den här stämningen i studion, vad är det med den? De här tystnaderna, de här styltiga artigheterna, vad är det för något? Det påminner om inledningen av en middag där man inte känner varandra så bra, innan alkoholen börjat verka. Det är smärtsamt att titta på! Vad hände med den mysiga atmosfär som Oldsberg skapade?

– Luuk är inte bra. Han är säkert en snäll människa egentligen, men det är så mycket spel och ironi och konstigheter där att det aldrig riktigt kommer fram. Han har insett att detta är ett program där han ska vara lite mer mysig och lite mindre ironisk magister, men det går bara inte. Han klarar

– Jag kan inte förstå hur man kunde välja Göran Rosenberg och dottern Vanna som ett av paren. Vanna är ju i vanliga fall en go och glad tjej som dessutom är rolig. Men i skuggen av FAR blir hon sällsamt foglig och stram. Och pappa Göran, det kan nog vara Sveriges tråkigaste farbror. Han saknar både humor och självdistans och även om det kan vara intressant att titta på den typen av uppblåsa, självälskande gubbar så är det inget jag vill syssla med på en fredag kväll. Det kom en fråga om rugby, som Göran inte kunde (han var dessutom okunnig på de flesta områden) och istället för att säga “jag kan inte” så var han tvungen att säga: “Hade det varit en fråga om amerikansk fotboll så hade jag kunnat, för det kan jag”. Jaha! Hela tiden höll han på sådär. När han inte kunde svaret petade han inte svaret på närliggande frågor – som aldrig ställdes! Så handlar man om man har komplex och har man komplex när man är 60 år så ska man sitta hos en terapeut och prata och inte i ett underhållningsprogram.

– Formatet “På Spåret” är så jävla bra. Så enkelt upplägg, men ändå så smart. Så trots alla mina invändningar kan det mycket väl hända att jag tittar nästa vecka igen.