Jag: Hej, Charlie!
Charlie: Nämen, hallå!
Jag: Hur är läget?
Charlie: Bara bra, tack som frågar.
Jag: Lite trött?
Charlie: Nej då, ingen fara. Varför undrar du det?
Jag: Du sov ju bara två timmar i natt.
Charlie: Du skojar?
Jag: Nej.
Charlie: Så lite?
Jag: Ja.
Charlie: Ja, du ser.
Jag: Ser vadå?
Charlie: Du ser – det är den här förbannade jetlaggen.
Jag: Fortfarande?
Charlie: Ja, du vet, klockan är ju mitt i natten för mig. Det blir ju helt skevt.
Jag: Precis. Men det var ju ändå fem dagar sedan du kom hem.
Charlie: Ja?
Jag: Det borde ju bli bättre, men det känns som om din jetlag bara blir sämre på något sätt.
Charlie: Vad är klockan?
Jag: klockan? Halv fem.
Charlie: Okej. För mig är den halv elva på kvällen!
Jag: Jo…
Charlie: Fattar du?
Jag: Absolut, jag fattar.
Charlie: Upp och ner-vända världen.
Jag: När tror du det går över då?
Charlie: Oklart. Jag känner mig liksom helt pigg om nätterna och om dagarna känner jag mig helt sonkig.
Jag: Sonkig?
Charlie: Ja. Heter det inte så? Sonkig?
Jag: Jo. Men vad tror du om i natt, då?
Charlie: I natt? Säg så här. Säg att klockan är två på natten.
Jag: Ja?
Charlie: Då är den i själva verket åtta på morgonen. Och vad vill jag göra åtta på morgonen?
Jag: Gå upp?
Charlie: Correctemundo!
Jag: Okej. Det blir ju lite besvärligt för oss alla, det här…
Charlie: Ja, det blir ju det. Ledsen för det.
Jag: Nej då, ingen fara.
Charlie: Nu måste jag sova. God natt.
Jag: God natt?
Charlie: Jag skojar med dig!
Jag: Okej.
Charlie: Kul!
Jag: Ja.
Charlie: Var det inte?
Jag: Jo, det var kul.