Varje dag när jag kommer hem efter jobbet badar jag med Charlie. Vi älskar båda två att bada, undrar om det där sitter i generna. Det är en härlig stund. Vi övar vokaler. Varje dag längtar jag efter den höär stunden.

Sitter i taxi på väg till inspelning av Schulman show med Anna Anka och Micke Leijnegaard som gäster och slås av att solen skiner. Jag blir skakad, känner mig som en vampyr, vill skrika: VAD ÄR DET SOM LYSER PÅ MIG????

Träffade Calle och Carolina Gynning på en fika. Härliga människor båda två. Gillar dem!

Jag skrev häromdagen om min gudson Louis och hans födelsedagsfest. Jag gav ett piano till honom och ända sedan dess har jag haft sån ångest. Jag har inte varit helt uppriktig. Jag har inte köpt den på NK. Det är Calles piano.

Han köpte pianot förra året, tröttnade på det och skulle köpa ett nytt. Så då fick jag det av honom.

Jag sitter i butiken och skriver på en text. Det är trevligt här. Jag gillar belysningen från lamporna. Jag gillar mitt stora skrivbord. Jag gillar skräpförfattarna på väggarna som blickar ner på mig. Men det är något här inne som ger mig ångest. Jag funderar en stund på vad det kan vara.

Sen kommer jag på det. Det är synen av snö utanför. Jag klarar inte av det längre. Jag drar ner persiennerna. Så! Nu skriver jag vidare.

Jag: God morgon, Charlie!
Charlie: Nämen hallå!
Jag: Hur är det med dig?
Charlie: Bra, tack som frågar!
Jag: Du vill inte sova längre nu?
Charlie: Nej. Som du märker. Nu räcker det för idag.
Jag: Men klockan är kvart över fem.
Charlie: Förbannade jetlag.
Jag: Jetlag?
Charlie: Det är Thailandsresan som ställer till det.
Jag: Men Charlie. Det var över en månad sedan.
Charlie: Ja. Är det inte sjukt?
Jag: Det är inte normalt.
Charlie: Jag säger ju det!
Jag: Du menar att du fortfarande känner jetlag?
Charlie: Ja. Den här jetlaggen kommer från helvetet.
Jag: Jag förstår, men…
Charlie: Vad är klockan nu, sa du?
Jag: Kvart över fem.
Charlie: För dig, ja. För mig är den 12 på dagen.
Jag: Men, Charlie. Det blir lite besvärligt för mig och mamma…
Charlie: Jag förstår. Inga problem. Jag sover en stund till.
Jag: Säker?
Charlie: Absolut. God natt.

Jag: Det ser inte ut som att du kommer att sova.
Charlie: Jodå, jodå. Inga problem.
Jag: Du ser inte direkt trött ut.
Charlie: Nej. Men du gör det!
Jag: Ja.
Charlie: Jävlar i min lilla låda. Du ser helt färdig ut.
Jag: Ja.
Charlie: Ha ha. Gud, vad lustigt.

Läser du skvallerbloggar? Har läst massa olika bloggar har skrivit om dig, tex. att du väljer att ha ”fula” kompisar (det tycker jag verkligen inte att dina vänner är) för att framstå som snygg osv osv
– Jag läser inte skvallerbloggar och det här ryktet stämmer inte alls inte. Dels tycker jag inte att mina kompisar är fula. Dels umgås jag inte med mina vänner på grund av hur de ser ut, utan hur de är som personer.

Kommer du göra något MTV-jobb snart?
– Nej, inte vad jag känner till.

Vad tycker du om Sonia Rykiel pour H&M kläderna?
– Jag kan inget om kläder, men Amanda berättade om det där. Verkar kul!

Vilka länder har du tänkt besöka nu under 2010?
– Oj, jag vet inte riktigt. Jag ska till Spanien med Amanda om en månad. Sen har jag inte gjort några fler planer.

Vad gör du för att hålla dig så fint i trim? Tränar du något eller är det gener bara?
– Tack, vad snällt sagt! Nej, det måste vara gener, för jag tränar inte över huvud taget.

Vart har Mirre tagit vägen?
– Vilken Mirre syftar du på? Den enda Mirre jag känner till är Robinson-Mirre. Hon öppnade frisörsalong, va? Jag vet inte. Kolla på hitta.se!

Ditt hår är nästan alltid lite vågigt, hur får du det så?
– Jag känner inte riktigt igen det. Mitt hår är väl inte vågigt. Men jag gör ingenting med håret, bortsett från att jag använder vax.

Vad tycker din pappa om att du är ihop med en serb?
– Den här frågan är på så många olika sätt och vis fullständigt obegriplig.

Hur många par skor har du nu?
– Nu har jag väl fem par, kanske.

Charlie blir allt bättre på att ta sig fram. Det går ganska fort nu. Det är inte riktigt rättvist att kalla det ”krypande”. Det här är något helt annat. Charlie går med fötterna i golvet och stödjer sig med händerna framför sig. Det är alltså något mittemellan kryp och gång. När hon får feeling kan hon tillryggalägga fem meter på bara några sekunder. Men ofta blir hon för exalterad över det faktum att hon står till hälften och drattar omkull.

Men det går inte att komma ifrån att det ser väldigt roligt ut när hon tar sig fram. Jag kan titta på Charlie i timmar när hon håller på. Den där stilen påminner om något som jag sett förut. Nej – det påminner om NÅGON jag har sett förut. Vem är det som kryper på det sättet? Var har jag sett det förut? Jag funderar en stund och sen kommer jag på det.

Charlie är Gollum. Fast söt.

Ni vet när man är på middag och man dricker vin. Det finns en period mellan det tredke och det fjärde glaset som är alldeles magiskt. Man är fri, hela världen ligger vid ens fötter. Man bestämmer sig för att bryta upp! Säga upp sig från jobbet! Göra slut!

Amanda skriver om den stunden mellan glas tre och glas fyra och alla drömmar som det aldrig blir något med. Läs hennes krönika HÄR.

364 dagar om året känns det lite tufft att bli väckt av Charlie tidigt, tidigt på morgonen. Man känner sig inte om en vinnare alla gånger. Men idag. Charlie började vända på sig vid 5.30. Vid 5.35 började hon tala högt för sig själv. Och klockan 5.40 tog hon tag i min näsa och nöp till ganska hårt, för att meddela: Dags att gå upp nu.

Jag stapplade upp, gjorde lite kaffe till mig, välling till Charlie, slog på teven precis lagom till nedsläpp mellan Sverige och Finland. Idag är det jag som drog vinstlotten! Vilken härlig morgon, och titta där, nu somnade Charlie till också. Vilken måndag! God morgon!