Är lös i magen mest hela tiden. Det kan inte vara bra. Jag säger skämtsamt till mig själv att Bergman också var lös i magen, men jag tror att jag måste agera. Hur då? Äta rotfrukter? Nej. Sluta äta en massa strunt. Ost-popcorn! Jag älskar det. Älskar att äta en hel påse och sedan slicka mig på fingrarna efteråt, som en hund. Sen skäms jag, försöker att inte tänka på att jag just satte i mig en hel påse. Jag har en kompis som inte kan känna mättnad. Det är något medicinskt. Något med magen. Ett tillstånd. Jag har ätit med honom många gånger. Han beställer hela tiden in nya varmrätter. Han är otrolig. Han säger att han älskar hur lunchen omärkligt glider över till middag. Man vet inte vad som hände, men det som en gång var lunch är nu middag. Borde tvätta golvet här i butiken, vore inte det skönt att ha det fint här när jag kommer imorgon? Men jag hinner inte. Ska hem och bada med Charlie och byta om, gå på restaurang Mattias Dahlgren ikväll. Får inte tänka på vad det kostar där. Måste tänka bort det. Måste spara pengar. Tänker mycket på pengar. Får ett SMS från reporter på Expressen – ”RING MIG!” Får jag genast skuldkänslor. Vad har de kommit på nu? Vad har de rotat fram? Jag svarar: ”Vad kan detta handla om?” Olidlig väntan vid telefonen. Det handlar om Dolph Lundgren. Jag andas ut och ringer upp. Dolph blev portad från en medlemsklubb i helgen. Det är skvaller, har inte jag slutat med det? Men de där skuldkänslorna – känslan av att de kommit på mig – är intressanta. De ska jag ta upp med min terapeut på fredag. Jag har ätit på Mattias Dahlgren en gång förut. Då kom en servitris fram med ett glas champagne till mig. En hälsning från VD:n på Grand. Jag sa ingenting om det där – ”vad trevligt av honom”, sa jag kanske till mitt sällskap – men tänk, vad glad jag blev. Mallig och vidrig och självbekräftad, fy fan i helvete för det. Ett år åldre idag. Ett år närmare döden. Får SMS från Fredrik Virtanen. Han har intervjuat Björn Ranelid och någonstans är han omvänd, skriver han. Virtanen skrev fint om döden. Eller, han skrev hemskt om döden och jag hatar mig själv för att jag inte kan läsa en sådan text utan att kisa. Det luktar från de ruttna blommorna i hörnet där. Det har luktat från dem i flera veckor nu. Jag borde bära ut dem. Tänker väldigt mycket på pengar, men säger det inte just till någon. Ska jag dricka ikväll? Ja, det ska jag. Jag fyller år, då får man dricka. Hur mycket dricker jag egentligen? Har jag kontroll på det här? Ja. Jag har kontroll. Jag minns i somras när jag skrev manuset till ”Sommar”. Det var sena nätter, Amanda och Charlie sov och jag satt och skrev. Gud, vad jag drack. Varje gång jag gick för att hämta mer kaffe fyllde jag på i calvaglaset. Det snurrade sen. Det fanns en oroande kreativitet i det där. Nästa dag minns jag ingenting av vad jag hade skrivit, men jag upptäckte att det var bra. Pappa skrev en roman en gång. Den gavs aldrig ut, hette den ”Yamel?” Jag fick läsa den. Den handlade om en äldre man som funderade på sitt drickande. Jag blev oroad, jag tänkte att pappa skrev om sig själv. Pappa drack whisky, jag försöker lära mig. Olof Brundin dricker whisky och öl, jag beställer alltid samma sak när jag träffar honom och så sitter jag där och är sur över de äckliga dryckerna. Jag borde äta mörkt bröd till frukost. Då ordnar sig kanske magen. Synd att det inte är gott. Synd att priset för en sund mage är att man inte längre kan äta vad man vill, det är själva fan, det. Är klockan redan över sex? Måste hem och bada med Charlie