på BVC-möte idag med Charlie. Sköterskan frågade oss om Charlie kunde stå och jag skrek: ”Om hon kan stå?! Det är det enda hon gör!” Och så satte vi ner Charlie på golvet för att visa hennes konster. ”Nu ska ni få se på STÅ”, sa jag och andades häftigt.

Men Charlie ville inte ställa sig upp. Jag skrek ”KOM Då, ÄLSKLING” och ”JA, STÄLL DIG UPP DÅ” och ”KOM DÅ, JA KOM DÅ!”

Men Charlie bara tittat förundrat på mig. Jag reste henne upp på fötter för att visa att hon i alla fall hade lår som var starka nog att bära henne, men hon bara vek in knäna hela tiden. Jag försökte igen och och igen. Men Charlie ville inte stå.

Jag blev frustrerad, ropade MEN HON GJORDE DET IMORSE! HON GJORDE DET BARA FÖR NÅGRA TIMMAR SEN!

Sköterskan log och sa att ”det kan bli så”. Sen gick vi hem.