Ledsen att jag varit förvunnen idag. Jag har jobbat suttit hela dagen med mannen till höger, Sigge Eklund. Det är tillsammans med honom jag skriver filmmanuset jag berättade om häromdagen. Han är en av de mest begåvade människor jag känner och jag är glad att vi arbetar med det här tillsammans.

Det började med att jag och Sigge reste till Köpenhamn i somras. Vi hade vaga idéer om att vi ville jobba tillsammans, men ingen bild av hur det skulle gå till. Vi satt nere vid hamnen och kände kittlingen av hur lunchen omärkligt övergick till middag. Vi kom på idén till filmen och sedan dess har vi arbetat med manuset under de lediga stunder vi haft. 

Vi har arbetat med den här filmen på ett ganska prövande sätt. Vi har skrivit parallella filmer, kan man säga. När vi kom fram till hur manuset skulle se ut skrev vi scenerna var och en för sig. Och idag träffades vi för att jämföra vårt arbete och välja det bästa ur våra respektive versioner. Ni kan tänka er vad det krävs i fråga om självkritik. Att läsa någon annans version av samma scen och tvingas inse att man blivit slagen. Eller att ta fajten när man i hjärtat känner att man gjort bättre ifrån sig. Och framför allt – att ha vettet att inse skillnaden mellan de två.

Vi bråkade en del. Många, obekväma tystnader. Höjda röster vid något tillfälle. Men det gick bra.