Min frisör ”Hair Dimension By Conny”-Conny har blivit så poppis att han inte hade tid att klippa mig, så jag fick gå annorstädes igår. Det var lite läskigt, det är det alltid med nya frisörer. Men det gick bra. Han var duktig. Särskilt belåten var jag till en början över det faktum att han inte var någon kallpratare. Han hade, precis som jag, ingenting emot att låta tystnaden tala. Hellre det än att utbyta forcerade nonsensmeddelanden med varandra. Det var alldeles fantastiskt.

Men så plötsligt ockuperades grannstolen av en man som skulle klippas av en frisör. De satt tysta en stund och så sa hon: ”Vad ska du göra i påsk, då?” Han svarade vänligt – han skulle vara hemma med familjen. Och så hade ett intensivt kallprat inletts. Vi kände det, både jag och min frisör: ju mer de pratade desto mer underlig framstod vår egen tystnad. Den behagliga tystnaden förvandlades till en pinsam tystnad. Till slut sa min frisör: ”Och i påsk, blir det lugnt, eller?”

Och jag svarade och så hade också vi inlett ett kallprat som ännu idag ringer i mitt huvud.