Jag gick in i köket för att göra mig en kopp kaffe, stod där och donade med det en stund och tyckte nog att Charlie var misstänkt tystlåten i vardagsrummet. När jag gick dit för att se vad det blev av henne upptäckte jag henne vid bokhyllorna. Det var stor förödelse.

 

Jag smög fram och när jag kommit nära sa jag: ”Vad gör du, Charlie?” Då såg hon både skamsen och snopen ut.

 

Men det gick snart över. Hon vände sig åter till hyllan och återupptog aktiviteterna. Hon har blivit så stark, Charlie. Kan slita ner riktigt stora böcker nu.

 

Ni skulle sett hennes lycka när hon upptäckte att det fanns fler hyllor!

 

Med imponerande balans och frenesi rev hon ner böckerna också på den sidan.

 

När hon rivit ner alla böcker som var i egen höjd blickade hon uppåt. Där fanns ännu fler böcker! För att få ner dem på de övre hyllplanet var hon tvungen att ställa sig på tå. Det var lite besvärligt för henne, men belöningen var stor när hon väl fick ner dem.

 

Sen fick hon inte tag på fler. Då blev hon olycklig, skrek och grät. Då gav jag henne kedjan och proppen till badkaret. Då blev hon glad igen. Härlig eftermiddag för Charlie!