Charlie vaknade klockan sex. Vi försökte mysa med henne i sängen en stund, vilket betyder att mamma och pappa halvsover och Charlie sitter där och leker med någon grunka, men det var Charlie inte intresserad av. Vi gick upp. Klockan åtta gick vi som vanligt till bageriet. Charlie älskar surdegsbröden.

 

Det här är den utsikt jag njuter av varje dag från bageriet. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker det är så härligt att vila blicken på det här.

 

Jag och Amanda talade så klart om bröllopet. Vi övade på att kyssas som Daniel och Victoria. Lite snett över mungipan, sådär. Amanda hade alltsammans på teven och jag hade, om jag ska vara ärlig, åkt på något av ett förnedringsuppdrag som gick ut på att sitta i en lägenhet i sju timmar och vänta på att paret skulle kyssas. Men jag tyckte ändå om att skriva texten, ska lägga ut den här i bloggen om jag hittar den på nätet.

 

Charlie stod och spejade ut över bageriet, som en ond skurk i en ganska dålig film.

 

Vi har haft snickare i ladan. De kommer från Henrik Isgrens byggfirma här på Gotland och är helt fantastiska. Jag ska ta bilder på det där sköna gänget när de kommer imorgon. Nu är golvet vitt, till exempel. Och de har byggt ett eget rum för duschen, som ni ser.

 

Samma nedervåning, fast en annan vinkel. Nu är frågan hur vi ska inreda det här.

 

Vi provade att sätta in de två gamla kökssofforna och Bengans gamla matta som vi en gång hade i lägenheten i Stockholm, men jag vet inte. Finns det inte något murrigt med de där sofforna?

 

Jag klippte gräset ytterligare en gång. Det har jag lärt mig: man kan aldrig slarva med gräsklippningen. Det gäller att göra det varsamt. Tänk att ni kammar ut håret på en prinsessa. Samma varsamhet ska råda när ni klipper ert gräs.

 

Charlie lekte lite med sin kusin Rosa, som är dotter till Amandas syster Hannah som bor här bredvid.

 

Vi tog ut alla tavlorna från vinterförrådet och hängde dem på väggarna utanpå ladan. Jag är mycket förtjust i det där med konst på utsidan av hus. Mer sånt! Där ser ni också ett mandarinträd som Amanda fick av sin syster när hon fyllde år. Jag undrar så om man kan äta de där mandarinerna. Charlie provade en igår, men tyckte inte alls om det. Men det kan ju bero på att hon inte skalade mandarinen.

 

Pojken till höger är kuslig. Jag hittade tavlan på loppis nere i södra Gotland. Den kostade en femma. Han liknar på pricken min kompis Mats, som barn.

 

Charlie övade sig lite på att stå. Men hon vägrade att gå. Vägrade! Och ja, där är vi nu.