Morgonpromenad med Charlie. Vi går ut till stora vägen och tillbaka, sen är vi värda en kaffe på bageriet. Men charlie är rätt besvärlig. Gormar och tjuter och lever om. Jag är just på väg att avbryta projektet när vi ser ett får längs vägen. Charlie blir sällsamt tyst. Tittar på det med stora ögon. Särskilt bräkandet finner Charlie extraordinärt. Jag har aldrig sett henne så tyst. Vi går vidare längs vägen. Fåren är borta och Charlie börjat åter tjuta och skrika. Då bräker jag som ett får. Då tystnar Charlie tvärt. Hahaha. Charlie Schulman, så jävla ägd.