Kommer tillbaka från min och charlies morgonkaffe på bageriet och där står Amanda och, ja, vad gör hon, stretchar? Hon har sprungit till Rute kyrka och tillbaka. Hon ropar åt oss att stretcha också, men jag stirrar häpet på henne och vandrar förbi, som om vi vore främlingar, som om jag inte har en aning om vem den här stretchande kvinnan är. Och det är roligt. Jag gillar det där. Rollspel!! Kul!!