Det är ett jäkla tjat i kommentarsfältet om provokationer. Många tror att jag skriver saker bara för att provocera. Kanske är det en rest från den gång i tiden då jag hade en blogg som bara var till för just det. Numera är provokation inte prio ett. Det är ingen prio över huvud taget. Igår rasades det hejvilt över en bild på Charlie i bikiniöverdel.

Jag förstår inte varför. Det är ingen big deal för mig över huvud taget. Jag hade inte ens tänkt tanken att någon skulle ta illa upp. Jag tyckte att den var söt och tyckte att hon var urgullig i den. Precis som jag tycker om Charlies klänningar, även om dem också har ”vuxensnitt”. Svärmor gav ett halsband och hon är fin också i det. Häromdagen målade Amanda Charlies naglar, också det var så otroligt sött.

Snälla, låt mig nu klä mitt barn i bikiniöverdel om jag vill.

Den här typen av trams stjäl av min energi. Det här är en positiv, glad blogg som handlar om min dotter. Alla människor som inte delar denna glädje och positivism, jag skulle inte ha något emot om ni lämnade den här bloggen.

Tack för visat intresse.