Ni som tycker att jag skriver för mycket om BARN i den här bloggen kommer nu att bli glada. Under den här veckan gästbloggar jag på Nöjesguiden. Där kommer jag att skriva om nöjesåret som gått utifrån ett mycket personligt perspektiv. Jag tror att det blir kul – ni som vill läsa kan klicka HÄR.

Jag: God morgon, Charlie!
Charlie: Hallå!
Jag: Hur är läget?
Charlie: Bra! Sovit gott, känner mig pigg och fräsch.
Jag: Har du verkligen sovit gott?
Charlie: Som en stock!
Jag: Okej… För du var ju vaken ett pass mellan halv tre och halv fem.
Charlie: Lägg av.
Jag: Du var det.
Charlie: Sluta.
Jag: Det är sant.
Charlie: Menar du allvar? Herregud. Det har jag inget minne av.
Jag: Nej, men så var det.
Charlie: Okej. Hoppas jag inte störde er eller så. Ni fick sova i alla fall?
Jag: Nja, alltså… Du skrek ju.
Charlie: Jag skrek till?
Jag: Nej. Du skrek. Konstant.
Charlie: Sluta.
Jag: Det var så.
Charlie: Lägg av.
Jag: Nej, det är sant.
Charlie: Hemskt ledsen i så fall. Varför skrek jag?
Jag: Ja, det var ju det vi undrade. Vi gav dig mat, bytte blöja, gungade dig, gav dig snuttis och napp. Men du bara skrek.
Charlie: Konstigt. Nappen brukar ju göra att jag håller tyst.
Jag: Ja. Men inte i natt.
Charlie: Trist! Ledsen för det.  
Jag: Ingen fara. Nu är jag mest nyfiken på din blöja.
Charlie: Jaha? Vad är det med den?
Jag: Det är inget bajs i den.
Charlie: Nej. Just det.
Jag: Du är medveten om det?
Charlie: Mycket!
Jag: Och vad…? Varför har du inte…bajsat?
Charlie: Jag ska bajsa. Men inte just nu.
Jag: Inte just nu?
Charlie: Nej.
Jag: När ska du bajsa då?
Charlie: Ja du, poppi…
Jag: Förlåt?
Charlie: Poppi. Får jag kalla dig det?
Jag: Jaha. Okej.
Charlie: Ja du, poppi… Du kommer att märka när jag bajsar. Du kommer att märka det mycket väl.

Jag: Varför ser du så underlig ut?
Charlie: Underlig?
Jag: Ja, du ler på konstigt sätt.
Charlie: Jaså, jaha, tycker du?
Jag: Ja.
Charlie: Jag ler bara för att du är världens bästa pappa. Du behöver inte oroa dig för mitt bajs, poppi.
Jag: Men du bajsar i blöjan och så?
Charlie: Absolut.
Jag: Lovar du?
Charlie: Det vet du.
Jag: Okej. Vill du ha gröt eller NAN?
Charlie: Gröt!
Jag: Okidok.

Jag kommer till butiken och tycker genast att det luktar lite underligt. Jag ställer mig i dörröppningen med näsan högt och drar in, ser lite märkvärdig ut, som en vinkännare.

Trevar mig fram till kaffebryggaren och upptäcker att den stått på hela helgen. Tittar ner i kannan, ser de sorgliga resterna av det som en gång var mitt fredagskaffe. Tar en bild på sörjan och skickar till Amanda, som tidigare klagjort för mig att om man lämnar bryggaren på SÅ BÖRJAR DET BRINNA!

Jag skriver till henne: ”Bryggaren på hela helgen. Allting är i ruiner. Förkolnat. Det brinner ända ner mot Tegnérgatan i norr och Mästersamuelsgatan i söder. Men framför allt – butiken är förstörd. Mitt liv, min dröm – allt är borta. Det enda som finns kvar är kannan.”

Nu sitter jag här i triumf vid telefonen och väntar på att hon ska svara.

Sitter hemma i soffan. Kollar igenom en text och fingrar lite på Charlies tår. Hon är möligen en smula uttråkad, men protesterar inte. Ibland skriker hon till gällt och kort, men sen är det inte mer med det. Hon tycker att det är spännande att se mina fingrar över tangentbordet och vill gärna prova själv. Vi har gjort stora framsteg idag, inte med hennes skrivande – men med annat. Charlie kan numera föra sin gåstol framåt. Det går inte snabbt, men det går. Charlie har dessutom lärt sig att kräkas på cashmir. Det tyckte hon var mycket roligt. 

Jag ska snart iväg till Uppsala för att prata om min bok och samlar mig inför detta. Är trögstartad och långsam. Har funderat på att resa mig ur den här soffan i över en halvtimme nu. På teven går reprisen av Robinson. Jag vet vad de ska säga redan innan de säger det och känner mig därvid som en mystisk magiker. Men jag säger ingenting hgt, ingen idé att skrämma någon med mina krafter.

Skulle gärna bjuda er på något festligt, men det är söndag och jag sitter bara här. Jag är inte direkt någon ”stupränna för intryck”, om man säger. Det är helt enkelt dag med familjen i hemmet. Och sen Uppsala. Och när jag kommer hem har Amanda lovat göra lammracks. Vill ni se recept?

Jag och Charlie tittar på Nyhetsmorgon. Chefen för Intrum Justitia är i studion och talar om svenskarnas privatekonomi. När samtalet lider mot sitt slut säger programledaren Tilde:

”Tack för att du kom hit.”

Och Intrum-chefen svarar:

”Varsågod.”

Jag börjar fnissa nervöst. Vad underligt. Tänk om man skulle säga så? Tänk om man skulle säga ”varsågod” när någon sa ”tack för att du kom”.

– Paolo är inte så bra på att LÄSA MANUS, och det är ju okej, alla kan inte vara bra på det, men DÅ SKA MAN FÅ HJÄLP av någon producent på plats. Paolo får ett manus där det bland annat står: ”Sedan är det dags för öråd och då kommer någon att få åka hem.” Då läser han det på det sättet. Han läser det bokstavligt. Han säger ”sedan” och ”någon” istället för ”sen” och ”nån”. Och då känns det LÄST. Prova själva, så förstår ni vad jag menar! Om en producent hade hjälpt honom så hade man kunnat rätta till det. Nu lät det väldigt stelt och läst och de var alltså inte Paolos fel, vill jag mena.

– Jag tyckte inte om den nya ockulta grafiken. En massa döskallar och voodoo och trams. Det var inte Robinson för mig.

– Var verkligen en av deltagarna Mats Thelin? DEN Mats Thelin? AIK-hockeys legend från sent 80-tal? Stort!

– Amanda tycker inte om castingen. Hon tyckte att de tagit in ”ett gäng innebandyspelare”. Jag håller inte med! Jag tycker att det är skönt att det INTE är femton silikonopererade idioter. Jag gillar framför allt att TV4 vågar ta in äldre människor!

– Paolo hade det mycket svårt när han gick på strand och läste manus, men var mycket levande och bra under ö-rådet. Han log när man skulle le, lyssnade på svaren och var lugn. Det var fint att se honom sådär.

– Under ö-rådet sa Paolo med allvarlig stämma att den fackla de bar i handen representerade deras liv. När man åker ur tävlingen går man fram till Paolo med sin fackla som omsorgsfullt släcker den och så får man lämna ön. Så fånigt!

– Amanda hatade programmet, så jag antar att det var sista gången jag såg det. Och jag tycker det är lite synd. Det var trevligt att se. Det skulle kunna bli bra.

Charlie vaknar tidigt och därför gör jag det också. Surfar på nätet. Läser om Twilight.

Twilight.
Twilight.
Twilight.

Alla talar om Twilight. Vad i helvete är Twilight?

Vad är det? VAD?! Jag hatar att känna mig utanför.

Det är fredag och då brukar jag dela med mig av lästips för helgen. Idag vill jag puffa för två vänner som har det gemensamt att de tidigare bloggar framgångsrikt, slutat tvärt och nu återtagit bloggandet igen.

En av mina favoritbloggar just nu är Marcus Dunbergs blogg. Jag tycker så mycket om hans blogg att jag bad att få skriva ett gästinlägg där. Det har jag nu gjort. Det handlar om hur Marcus Dunberg ser ut naken och dessutom ger jag några viktiga regler kring hur man badar bastu. Läs hans blogg och mitt inlägg HÄR

Sen är jag glad att berätta att min gamle vän Style By Mats-Mats är tillbaka. Hans modeblogg var den bästa i Sverige på sin tid och nu har han åter gett sig in i bloggosfären. Han skriver roligt och SANT om fashion och ibland kan man skymta min gudson Louis, vilket jag tycker är härligt. Sveriges bästa modeblogg hittar ni HÄR.

Talkshowen Schulman Show sänder idag sitt fjärde avsnitt och ni, kära bloggläsare, får så klart se det först av alla. Återigen, era kommentarer kring programmet är MYCKET värdefulla. Vi skriver ut dem och går igenom tillsammans med redaktionen. Det var bland annat efter att ni KRÄVDE att vi skulle ta bort den larviga telefonlänken som den också försvann. Därför – berätta gärna vad ni tycker om detta program där David Hellénius är huvudgästen.