André Villas-Boas fotbollstankar på djupet
avAndré Villas-Boas är aktuell för comeback i Premier League.
Då kanske det är läge att fräscha upp minnet och ge en bild av hans fotbollsfilosofi.
André Villas-Boas gjorde fiasko i Chelsea. Hans sejour var så turbulent att vi nästan glömt bort hur het han var för knappt ett år sedan. Då hade han ett renommé som ”The Special Two” efter att ha följt i José Mourinhos fotspår och lett Porto till en trippel.
Men André Villas-Boas filosofi skiljer sig diametralt med sin föregångare. Där Mourinho är flexibel och bygger sina lag bakifrån står AVB för en dynamisk fotboll med hög press och bollinnehav.
Förra våren, när han lett Porto till final i Europa League, förklarade han för Gazzetta dello Sport:
– Har ni sett min fotboll? Idén är att alltid söka målet. I Italien är det en annan värld. Ingen tänker på att anfalla eller underhålla, det enda som är viktigt är resultat. Om du vinner är du duktig, om du förlorar så blir du dömd direkt. Skriv det här: ”Jag är inte rätt man för Juve, Roma eller någon annan klubb i Serie A. Jag har alltför revolutionära idéer”.
Det där är som en förrätt. Man vill ju ha mer. Så nu när AVB är aktuell för Liverpool kan vi ju plocka fram den där gamla forskningsrapporten där han djupintervjuades om sin syn på fotboll, om hur den ska spelas.
Intervjun gjordes i mars 2009 av Daniel Sousa, en 24-årig student vid idrottsuniversitetet i Porto, och nedan har jag tagit mig friheten att översätta den (jag publicerade texten i min förra Eurosportblogg, men eftersom jag har 30 gånger fler läsare här så vill jag delge den till fler).
När intervjun gjordes var André Villas-Boas assistent åt José Mourinho i Inter. Sousa blev sedan inbjuden av Villas-Boas när denne fått ansvaret i Academica. Senare fick Daniel Sousa en roll som scout i Chelsea – samma roll som Villas-Boas hade i klubben under Mourinho-eran.
Att intervjun gjordes för tre år sedan märks inte minst när Villas-Boas pratar om Juventus ”som använder ett lågt försvar utan press”. Dagens Juve under Antonio Conte spelar tvärtom med en mycket högre och effektivare press.
Innan ni kastar er över intervjun har jag förklarat några ord som återkommer i texten:
Circulation: Bollinnehav, att passa bollen inom laget utan risk för att förlora den.
Vertical: Upp och ned, från mål till mål.
Horisontell: Från sidlinje till sidlinje.
Low block: Ett lag som försvarar sig lågt med två ”rader” av försvarare och mittfältare. Mourinho använde ofta termen ”parkera bussen”.
Fotbollsfilosofi
André Villas-Boas: Det finns mer ytor i fotboll är folk tror. Även om du spelar mot ett ”low block”-lag så har du omedelbart fått halva planen.
Efter det, på offensivt mittfält, kan du locka en motståndare med bollen, locka honom att kliva fram eller i sidled för att öppna en yta. Men många spelare kan inte förstå spelet. De kan inte tänka eller läsa spelet. Saker har blivit för enkla för fotbollsspelare: höga löner, ett bra liv, max fyra-fem timmars arbetsdag. De har svårt att koncentrera sig, kan inte tänka kring spelet.
Barcelonas spelare är raka motsatsen. Deras spelare tänker ständigt kring spelet, kring hur de rör sig, om hur man ska locka en motståndare med hjälp av bollens position.
Daniel Sousa: Behöver ett topplag dominera bollinnehavet för att vinna en match?
AVB: Inte nödvändigtvis av en enkel anledning. I Portugal har vi den här idén om att kontrollera matchen baserad på bollcirkulation. Det är vad vi i Portugal vill uppnå med vår fotboll: topplag som dominerar med bollinnehav, som trycker ned motståndet till sin planhalva. Om du tittar på topplagen i Europa före Arsène Wenger så kan de berätta för dig hur du kontrollerar en match utan att ha stort bollinnehav genom direkt fotboll, genom att vinna andrabollar. Kanske är bollinnehav en referenspunkt för ett topplag numera, men det hänger på att de har fler kvalitetsspelare än andra lag så det vore fel att inte dra fördel av dessa individuella kvaliteter.
DS: En grej som Louis van Gaal säger är att du kan kontrollera en match offensivt och defensivt men du måste ha kontroll defensivt för att kunna bestämma var på plan motståndaren ska spela.
AVB: Ja, jag håller med. På det sättet, ja. Men idén vi har nu i Portugal om att kontrollera en match handlar om att ha mer bollinnehav än motståndaren.
DS: Exakt, men att kontrollera en match måste leda till att skapa målchanser. Bara då har man nytta av det. Det finns lag som har 60 procent i bollinnehav utan att det resulterar i något.
AVB: Så är det. Att kontrollera en match måste alltid ha ett syfte, ett huvudmål.
DS: I det avseendet, finns det någon del av laget som är mer viktig än andra?
AVB: Det beror på vilka mekanismer du vill använda defensivt eller offensivt. Låt mig ge dig ett exempel. Topplag nuförtiden försöker inte penetrera vertikalt i plan via mittfältarna för att coacherna hellre vill ha dem i position (horisontellt) för att istället i huvudsak använda yttrarna till att skapa chanser. Så som tränare måste du veta exakt vilka spelartyper du har och analysera truppen och bedöma hur de ska organisera laget offensivt. Och då finns det kanske spelare som är mer viktiga än andra. Mina lag spelar med defensiva ”pivots”, små defensiva mittfältare. Och förutom Andrea Pirlo och Xabi Alonso och kanske även Esteban Cambiasso och ett par till, är det spelare som är begränsade till det horisontella spelet: De passa från ena sidan till andra, från vänster eller höger, utan vertikala genomskärare.
Influensen från José Mourinho
AVB: Det har skett en evolution i fotbollsspråket och fotbollsanalysen sedan Mourinho började coacha. Det finns ett nytt sätt att se på en match, ett nytt sätt att göra teknisk analys. Folk har börjat att se förbi uppställningen och börjat prata om dynamiken inom laget, hur det är viktigare än lagets formation.
Taktiksnack
DS: Vad är skillnaden mellan att spela med tre och fyra mittfältare?
AVB: Rafa Benítez skapade ett 4-4-2 med mycket mer dynamik än det vanliga, engelska 4-4-2. Orsaken var att han introducerade fart i passningsspelet, han införde en variation mellan vertikala och horisontella passningar.
Det vanliga klassiska, engelska 4-4-2 är mer basic: En penetrerande mittfältare och en som håller sin position; en ytter som går inåt och en annan som håller kanten; en ytterback som överlappar och en som täcker upp defensivt.
Om du talar om 4-4-2-diamanten är det helt annorlunda. Du spelar med två ”pivots” på mittfältet, en defensiv och en offensiv, vilket skapar fler problem för motståndaren. Defensivt, dock, tar du risken att bjuda på för mycket yta eftersom du centrerar och tappar bredd. Du måste skapa mekanismer som kompenserar det.
Själv är jag fan av 4-3-3, inte 4-4-2. Jag kan inte se hur ett 4-4-2 skulle kunna fungera i spanska ligan där lagen spelar 4-3-3 och övertalighet på mittfältet har blivit avgörande.
Vad Mourinho gjorde med Chelsea och hans 4-3-3 var något som aldrig setts tidigare: en mer dynamisk struktur, aggressiv, mer aggressiva omställningar… och sedan har du Barcelonas 4-3-3, som inte skulle fungera i England, på grund av den högre risken att förlora bollen.
Om du har mittfältare som Frank Lampard och Steven Gerrard vill du inte att dina anfallare ska droppa ned och spela ”between the lines”, mellan motståndarnas mittfält och backlinje, eftersom Lampard och Gerrard ofta rör sig in i det området.
Lampard var ofta irriterad på Didier Drogba eftersom Drogba ville ta emot bollen i den ytan, men otroligt nog, var hans förstatouch så dålig att han tappade bollen och vi åkte på kontringar. Så vi var tvungna att se till att Drogba inte rörde sig till den ytan utan istället spelade högre upp.
Barcelonas taktiska plan
DS: Är bollcirkulation essentiellt i den offensiva organisationen i ett topplag?
AVB: Well, det är essentiellt för alla lag. Alla lag vill göra mål. Det är syftet med spelet. Barcelona spelar horisontellt endast efter en vertikal passning. Studera hur mittbackarna tar upp bollen, hur de bygger upp spelet. De öppnar upp (breddar sig) så att högerbacken eller vänsterbacken kan kliva upp i höjd med mittfältet.
Pep Guardiola har pratat om det: Mittbacken lockar en motståndare, bjuder in dem. Om en motståndare börjar pressa går bollen till den andra mittbacken och denne slår en vertikal passning. Inte till mittfältarna som har ryggen mot bollen utan till dem som har rört sig in i ytan mellan lagdelarna, Andrés Iniesta eller Leo Messi, eller direkt till strikern. Sedan spelar de en andraboll, en kort överlämning, antingen till yttrarna som har brutit inåt i plan eller till mittfältarna som nu har hela planen framför sig. De har en enorm kapacitet att inte förlora bollen, att göra saker med osannolik precision.
En annan sak med Barcelona: Det är alltid en ytterback som kliver fram tidigt i anfallet, den andra stannar för att sedan sakta bli en del av anfallet i takt med att bollen cirkulerar på andra sidan av planen, så att han kan bli ett överraskningsmoment. När du som minst anar det kommer han fram. Han väljer det perfekta tillfället att överlappa.
DS: Louis van Gaal säger att en vertikal passning är inte är riskfylld medan en horisontell passning gör dig mer öppen, mer sårbar om du förlorar bollen.
AVB: Ja, det stämmer. Och det är skillnad mellan horisontella och något vertikala passningar. Något som hände ofta i England där lag spelar 4-4-2 var att de centrala mittfältarna spelade bollen mellan varandra. Vad vi gjorde med Lampard, eller vad Liverpool gjorde med Gerrard, var att vi försökte skära av passningen genom att snabbt sätta press med Lampard. Om han erövrade bollen hade han redan eliminerat två motståndare i den omställningen.
Hur man hanterar defensiva motståndare
DS: Hur attackerar du ett lag som spelar ultralågt med hela laget?
AVB: Låt oss se. Juventus spelar med ett ultralågt försvar, de sätter ingen press högre upp i plan. Nuförtiden gör inte lag det. Det kan begränsa dig eftersom de kontrollerar ytan bakom dem med perfekt offside-tajming. De begränsar dina vertikala passningar också eftersom de är stationerade inom 30-40 meter, helt stängt tack vare två linjer med fyra spelare plus de två anfallarna.
Så du börjar med att bygga ”kort”, börjar anfallsprocessen med att mittbackarna eller ytterbackarna för upp bollen mot mittfältet men när du vill passa till mittfältarna vet du inte hur du ska göra eftersom ytorna är så begränsade, allting är stängt.
DS: Så vad gör du?
AVB: Du måste locka dem med hjälp av bollen, vilket är något som de flesta lag inte behärskar. Jag kan inte förstå det. Det är en essentiell del i spelet. Nu med många lag som spelar ett lågt försvarsspel måste du lära dig hur du ska locka dem, provocera dem, med hjälp av bollen. Det är bollen de vill ha så du måste använda den som en morot. Louis van Gaals idé är kontinuerlig cirkulation, från ena sidan till den andra tills momentet då du byter riktning och ytan öppnar sig – då bryter du igenom där. Han ”provocerar”, lockar fram, motståndaren med horisontella passningar tills motståndaren pressar desperat. Det jag tror på är att utmana motståndaren genom att spela bollen mot honom.
Det är något som Pep Guardiola anser är avgörande. Och det är något som Henk ten Cate tog till Avram Grants Chelsea. Han tog det med sig från Frank Rijkaards Barcelona. Vi gjorde annorlunda i Chelsea under Mourinho. Vi byggde på ett annat sätt, där bollen gick direkt till ytterbackarna eller mittfältarna. Med Ten Cate startade spelet med John Terry eller Ricardo Carvalho, för att locka fram motståndarna. Sedan hade du en motståndare mindre i nästa steg när du skulle bygga anfallet.
***
Senare idag kommer nästa del i rankingen över säsongens 50 bästa spelare i Premier League.