Arkiv för kategori Sunderland

- Sida 2 av 5

Nedräkning, del 12 – Sunderland

av Kalle Karlsson

De senaste åren har varit dystra. Nu finns det en möjligen en ljusning på Stadium of Light.

Förra säsongen:
Premier League: 16.
FA-cupen: Femte omgången.
Ligacupen: Tredje omgången.

Sunderland AFC är en av Premier Leagues mest anrika klubbar. Klubben bildades 1879 och vann sex ligatitlar fram till 1936, har två inskrivningar på FA-cuppokalen och hemmaborgen är en av arenorna med bäst stöd.
De tre senaste säsongerna har dock det där massiva stödet prövats rejält. Ända sedan Sunderland sålde Darren Bent till Aston Villa 2011 har laget varit mediokert. Laget har med liten marginal undvikit de tre sista platserna i tabellen och framstegen har varit obefintliga.
Paolo Di Canios tid i klubben blev ett kort och stormigt kapitel. Förra säsongen var det tack och adjö till Gustavo Poyet, som började så lovande.
Holländaren Dick Advoccat kom in och räddade kontraktet och nu har han accepterat att stanna ytterligare ett år före sin pensionering. Han är inte heller en långsiktig lösning, men hans cv ingjuter iallafall lite hopp i klubben.
Den här sommaren har Sunderlands sportdirektör Lee Congerton fått arbeta hårt för att bygga om truppen. Han har gjort ett helt okej arbete.
Det hopplösa försvaret har förstärkts med Younes Kaboul från Tottenham och Sebastian Coates från Liverpool. I dessa fyrtorn finns huvudspel och fysik.
Jeremain Lens från Dynamo Kiev för runt 100 miljoner kronor är den mest intressanta värvningen. Nyss kom bekräftelse om lånet av Yann M’Vila. Kan Lee Congerton även säkra en kreativ mittfältare (det ryktades om Leroy Fer men Sunderland drog sig ur affären på grund av spelarens skada) så har det centrala mittfältet fått den välbehövliga uppfräschningen som man borde fått redan för ett par år sedan. Lee Cattermole finns ju kvar och signade ett nytt sexårskontrakt i somras. Dessutom finns Jack Rodwell, som fortfarande bara är 24 år (debuterade som 16-åring). Sebastian Larsson är kvar och han var en av få som kom undan med godkänt betyg från förra säsongen. Kanske får han ta högerkanten även om före detta engelske landslagsspelaren Adam Johnson finns kvar och har gjort en bra försäsong (han riskerar åtal för sexuellt umgänge med minderårig).
Målproduktionen har varit Sunderlands stora problem. I januari köptes Jermain Defoe för en ansenlig summa. Han gör sina mål, men som 32-åring pekar kurvan knappast uppåt. Skadedrabbade Steven Fletcher har en större ”uppsida”. Får han vara hel är han god för 15 mål. En möjlig joker är 21-årige Duncan Watmore som valdes till reservlagets bästa spelare förra säsongen.
Sunderland känns lite vassare än förra säsongen, kan man spetsa med någon mer värvning kan man på sin höjd undvika nedflyttningsstriden. Sett till senaste årens utveckling får man beteckna det som framsteg.

Tänkbart startelva:
Pantilimon – Jones, Kaboul, O’Shea, van Aanholt – Larsson, Cattermole, M’Vila, Lens – Defoe, Fletcher.
Nyckelspelare: Jermain Defoe.
Håll ögonen på: Jeremain Lens.

Nyförvärv
Jeremain Lens – Dynamo Kiev, £8.5m
Younes Kaboul – Tottenham, £3m
Adam Matthews – Celtic, £2m
Sebastian Coates – Liverpool, £1.96m
Yann M’Vila – Rubin Kazan, loan

Förluster
Connor Wickham  – Crystal Palace, £9m
El-Hadji Ba – Charlton
Santiago Vergini – Getafe, Loan
Jordan Pickford – Preston, Loan

Kamp, passion, Tyne-Wear

av Kalle Karlsson

Har en önskning till jultomten: Ge mig ett Tyne-Wear derby varje månad.
I närmare 90 minuter var prestigemötet mellan Newcastle och Sunderland mållöst. Men det här var en match som gav mig så mycket. Det som var en tidsresa tillbaka till 80-talets vintermatcher i engelsk fotboll (bortsett från avsaknaden av snö och lera på planen). Kampen, passionen, duellerna, ingen som vill vika ned sig – det är alltför sällan vi får den här typen av matcher i Premier League nuförtiden.
Det dröjde bara tio sekunder innan Lee Cattermole hade satt nivån med en rejäl tackling. Sedan följde en rad tuffa duster och domaren Anthony Taylor hade delat ut fyra varningar första 25 minuterna.
Ville man ha en bild av hur mycket den här matchen betydde för spelarna kan man peka på Steven Taylor. Minuterna efter paus offrade han sig hänsynslöst när han fläkte sig bakåt och nickrensade framför ögonen på Steven Fletcher. Det var årets nickresning i fotbolls-Europa. Men på köpet brakade han rakt in i stolpen. De flesta trodde nog att han gjort sitt i matchen.
Men efter ett par minuters läkarvård reste han sig, sprang (!) ut i omklädningsrummet – och efter några stygn i kinden var han tillbaka på planen.
Man måste älska den fighting spiriten som Steven Taylor visade idag.

Det hade bara saknats att Taylor hade nickat in segermålet i slutminuterna för att storyn skulle bli perfekt, men det skulle bli ett helt annat slut.
Costel Pantilomon spelade huvudrollen. Sunderlandmålvakten svarade för ett par vassa fantomräddningar i andra halvlek och i den 88:e minuten lyckades han få fingertoppsspetsarna på Moussa Sissokos tunga distansskott. Den efterföljande hörnan blev matchavgörande.
Sunderland rensade och när bollen hamnade hos Adam Johnson var Moussa Sissoko i en sådan situation där man måste ta en cynisk frispark. Sissoko försökte, men försökte inte tillräckligt. Steven Taylor försökte, men nådde inte och när Sunderland väl fick kontra blev det ödesdigert för hemmalaget. Will Buckley serverade Adam Johnson som dunkade in segermålet i 90:e minuten.
Jag gillade också de båda tränarnas vilja att gå för segern, Alan Pardew gick över på två anfallare med Adam Armstrong och Papiss Cissé sista kvarten. Men man kan undra om laget hade släppt till den sista kontringen med Cheick Tioté på planen?
Segermålet var inte orättvist, men inte heller logiskt. Det här kändes ju som en kryssmatch. För Sunderland var segern ett viktigt trendbrott. Det var första segern sedan 3 november.
För Newcastle var det en indikation på att senaste tidens formtopp var temporär, att laget hör hemma någonstans i mitten.

Nedräkning, del 13 – Sunderland

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League:
14.
FA-cupen: Kvartsfinal.
Ligacupen: Final.

Förra säsongen fick Gustavo Poyet städa upp efter Paolo Di Canio.
Han lyckades ta laget till Ligacupfinal och rädda kontraktet tack vare segrar borta mot Chelsea och Manchester United.

Oddsen talade emot Sunderland med fem omgångar kvar. Då var laget sex poäng bakom Norwich City på platsen ovanför nedflyttningsstrecket.
Men Sunderland lyckades fixa sin egen ”Great escpe” genom att först kryssa borta mot Manchester City (2-2), sedan vinna borta mot Chelsea och följa upp det med tre raka segrar.
Det räckte för att säkra överlevnad med en omgång kvar.
Gustavo Poyet kan vara stolt över sin bedrift i Sunderland förra säsongen, men nu kommer utmaningen. Paolo Di Canio räddade också Sunderland kvar i Premier League (sedan kan det diskuteras om det berodde på honom), men upplevde en katastrofal start på nästa säsong med en poäng på de åtta första matcherna.

Sunderland och nye sportdirektören Lee Congerton har säkrat en del smarta värvningar i sommar. Billy Jones, Costel Pantolimon och Jordi Gomez på free transfers kan visa sig vara fynd. Gomez var Wigans bästa spelare ifjol och har erfarenhet av Premier League-spel. Dessutom har han den sortens kreativitet som Sunderland saknat senaste säsongerna.
Patrick van Aanholt är ett annat intressant tillskott. 23-åringen lyckades aldrig ta en plats i Chelsea (men vilken egenfostrad spelare gör det?). Han har snuddat vid landslagsspel för Holland och har imponerat på försäsongen.
Det stora profilköpet hittills är Jack Rodwell. Mittfältaren gjorde ett idiotiskt karriärval som valde att flytta till bänken i Manchester City. Efter två skadefyllda säsonger ska han ta ny sats i Sunderland. Får han vara skadefri det är en bra värvning, men 12,6 miljoner euro är dyra pengar att chansa med.
Sunderland behöver fler värvningar för att vara säkra på att undvika nedflyttningsstriden. Fabio Borini, som lånades från Liverpool, vore ett drömnamn. Klubbarna uppges ha varit överens om övergångssumman på runt 150 miljoner kronor, men än så länge finns ingen bekräftelse.

Sunderlands stora problem förra säsongen var att man inte gjorde mål. Jozy Altidore hittade rätt en gång på 31 matcher i ligan – på tok för dåligt. Nu är Steven Fletcher tillbaka och fit for fight vilket ingjuter lite hopp hos supportrarna. Där finns också Connor Wickham, den unge anfallaren, som exploderade i våras med att göra fem mål på tre matcher när säsongen gick in i ett avgörande skede. Wickham uppvaktas av West Ham som lockar med högre lön, återstår att se om han väljer att stanna. Förmodligen vill han ha garantier från Poyet om att han är tänkt för startelvan.
Man kan också ställa sig frågan om mittförsvaret är tillräckligt pålitligt. John O’Shea och Wes Brown har bra cv:s, men de börjar bli till åren. Brown är nyttig när han är hel och undviker avstängningar, vilket dock inte är särskilt ofta.

Sunderland behöver fylla på i truppen. Ki Sung-yeung, också på lån under förra säsongen, hade varit en drömvärvning att ha bredvid Jack Rodwell.
Laget bör kunna undvika de tre nedersta platserna, men det hänger mycket på offensiven. Kan Fletcher hitta målformen igen? Kan Altidore höja sig? Stannar Wickham? Mycket är fortfarande osäkert för Sunderland.

Tänkbar startelva:
Mannone – Jones, Brown, O’Shea, van Aanholt – Johnson, Cattermole, Rodwell, Giaccherini – Gomez – Fletcher.

In: Jack Rodwell (Manchester City, £10m), Patrick van Aanholt (Chelsea, Undisclosed), Jordi Gómez (Wigan Athletic), Billy Jones (West Bromwich Albion), Costel Pantilimon (Manchester City), Santiago Vergini (Estudiantes, Loan).

Out: Ignacio Scocco (Newell’s Old Boys, £2.1m), Phil Bardsley (Stoke City), Jack Colback (Newcastle United), Craig Gardner (West Bromwich Albion), Billy Knott (Bradford City), John Egan (Gillingham), Kieren Westwood (Sheffield Wednesday), Louis Laing (Nottingham Forest), Reece Noble (Durham City), Jordan Pickford (Bradford City, Loan). 
Released: Carlos Cuéllar, Andrea Dossena, Jordan Laidler, Alejandro Rodriguez Gorrin, Oscar Ustari, David Vaughan, Jordan Watson. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Steven Fletcher.
Håll ögonen på: Patrick van Aanholt.

Genomgång: Bottenstriden lag för lag

av Kalle Karlsson

Två omgångar kvar. Sex lag på allvar inblandade i bottenstriden.
Här synar vi klubbarnas form, program och skadeläge inför avgörandet.

15) West Bromwich, 36 poäng -12

Återstående matcher: 2/5.
Arsenal (b), Sunderland (b), Stoke (h).
Kommentar: En bortafight mot Arsenal som vlll säkra fjärdeplatsen, ett formstarkt Sunderland borta och Stoke hemma. Det är avslutningsmatchen som möjligen känns som en tacksam match för WBA. Det bör dock räcka med en seger för Pepe Mels gäng, vilket gör att jag tror att de grejar det i sista omgången.

Skadeläget: 3.
Steven Reid, Liam Ridgewell, Garath McAuley, Zoltán Géra.
Kommentar: Tre spelare ur ordinarie backlinjen saknas, men läget är inte så dystert som det kan tyckas. McAuley ska vara tillbaka till helgen, vilket är en boost för WBA.Ridgwells frånvaro täcks upp av Billy Jones.

Formen: 3.
Kommentar: Efter den nattsvarta perioden där laget bara vann en enda match från 3 november–15 mars har WBA tagit tre segrar på de sju senaste matcherna. Pepe Mel har skruvat ned sina ambitioner om ett högt presspel.

Formen hos  nyckelspelare: 4.
Kommentar: Ben Foster svarade för en mycket bra match senast mot West Ham.

Tränare: 2.
Kommentar: Pepe Mel är en skicklig tränare som gjorde fina resultat i Real Betis, men han har haft problem att anpassa sig till Premier League. Hans idé om att införa ett högt presspel med WBA – vars spelartrupp inte var anpassat för det – togs inte emot väl av spelarna.

Totalt: 14/25.

Tips: Klarar sig tack vare utgångsläget.

16) Aston Villa, 35 poäng -17

Återstående matcher: 3.
Hull (h), Manchester City (b), Tottenham (b).
Kommentar: Aston Villa har tre matcher på sig och mötet med Hull City är ett utmärkt tillfälle att i praktiken säkra kontraktet.
– Vi har en cupfinal mot Hull och vi måste vinna den, säger tränaren Paul Lambert.
Poäng borta mot Manchester City och borta mot Spurs är inte direkt någon garanti.

Skadeläget: 1.
Gary Gardner, Nicklas Helenius, Christian Benteke, Libor Kozak, Jores Okore, Charles N’Zogbia, Joe Bennett, Leandro Bacuna.
Kommentar: Bacuna, Bennett, Helenius väntas vara tillbaka till helgen, men avsaknaden av Christian Benteke och Libor Kozak är kämpig.

Formen: 1.
Kommentar: Villa har fem förluster på de sex senaste matcherna och målskillnaden 4–15.

Formen hos nyckelspelare: 3.
Kommentar: Brad Guzan har visat stabil form hela säsongen, även om han inte varit lika bra som ifjol.

Tränare: 3.
Kommentar: Paul Lambert har inte vunnit många vänner på Villa Park, men han har åtminstone erfarenhet från en bottenstrid med Villa förra året. Den rutinen kan bli värdefull.

Totalt: 11/25.

Tips: Vinner i helgen och klarar sig kvar.

17) Sunderland, 32 poäng -20

Återstående matcher: 4.
Kommentar: Ett nytänt Manchester United på Old Trafford lär bli tufft, men hemmamöten med West Bromwich och Swansea ger Gustavo Poyets mannar en gyllene möjlighet att klara kontraktet.

Skadeläget: 3.
Steven Fletcher, Ki Sung-Yeung, Carlos Cuéllar, Keiren Westwood.
Kommentar: Steven Fletchers målgaranti har varit saknad i Sunderland. Laget klarade sig väl utan Ki Sung-Yeung senast.

Formen: 4.
Kommentar: Efter den nattsvarta trenden som innebar åtta förluster på nio matcher har Sunderland vaknat i elfte timman. Kryss borta mot Manchester City följdes upp med seger borta mot Chelsea och 4–0 hemma mot Cardiff City.

Formen hos nyckelspelare: 2.
Kommentar: Adam Johnson valdes till månadens spelare i januari. Hans form har avtagit efter det.

Tränare: 3.
Kommentar: Gustavo Poyets PL-erfarenhet är begränsad, men han har onekligen inneburit ett lyft för Sunderland.

Totalt: 16/25.

Tips: Klarar sig kvar tack vare sin starka form.

18) Norwich City, 32 poäng -32

Återstående program: 1.
Chelsea (b), Arsenal (h).
Kommentar: Får man välja är det inte dessa matcher man hade önskat. Chelsea har fortfarande en teoretisk chans på titeln. Poängchansen finns hemma mot Arsenal i sista omgången. Men det är inte direkt någon garanti…

Skadeläget: 4.
Joseph Yobo.
Kommentar: Norwich har inga tunga avbräck.

Formen: 1.
Kommentar: Norwich har fem raka förluster, och även om insatsen i andra halvleken hemma mot Liverpool häromveckan var positiv är det poängen som räknas i nuläget.

Formen hos nyckelspelare: 3.
Kommentar: Robert Snodgrass är Norwich största kreativa källa i offensiven. Han har varit ett av få ljus under en dyster vår.

Tränare: 1.
Kommentar: Neil Adams är säkert en kompetent tränare, men att ge honom tränarjobbet efter sparkade Chris Hughton med fem omgångar kvar var som att kasta en pojkspoling till vargarna.

Totalt: 10/25.

Tips: Spelprogrammet, formen och trenden talar emot Norwich.

19) Fulham, 31 poäng -42

Återstående matcher: 3.
Stoke (b), Crystal Palace (h).
Kommentar: Stoke är visserligen starkt hemma på Britannia, men laget har inget att spela för och Fulham har två matcher som är fullt möjliga att vinna.

Skadeläget: 4.
Damien Duff, Kostas Mitroglu.
Kommentar: Mitroglu var spelaren som skulle frälsa Fulham, men i dagsläget hade han ändå inte fått spela. Dels på grund av att han är matchotränad, dels för att Hugo Rodallega gjort så bra ifrån sig.

Formen: 2.
Kommentar: Fulham vann inte en match från 15 jan–15 mars. De två segrarna mot Aston Villa (2–1) och Norwich (1–0), gav laget en livlina. Men den tappade 2–0-ledningen senast mot Hull kan ha satt sig i huvudena på spelarna.

Formen hos nyckelspelare: 2.
Kommentar: Målvakten David Stockdale är inte Fulhams mest kända eller bästa spelare, men han kommer att ha en nyckelroll i slutskedet.

Tränare: 3.
Kommentar: Felix Magath är en meriterad tränare, men hur länge räcker gamla meriter?

Totalt: 14/25.

Tips: Fulham behöver förmodligen vinna båda sina matcher. Det är inte säkert att det räcker heller. Jag har svårt att se dem greja det.

20) Cardiff City, 30 poäng, -38

Återstående program: 2.
Newcastle (b), Chelsea (h).
Kommentar: Cardiff behöver vinna båda sina matcher för att ha en rimlig chans att hänga kvar. Newcastle är i usel form, men lär vilja bryta sin trend inför hemmafansen. Chelsea kan eventuellt kriga om titeln ända in i slutomgången.

Skadeläget: 4.
Andrew Taylor, Craig Noone, Mark Hudson.
Kommentar: Craig Noone är ett avbräck för Ole Gunnar Solskjaer. De övriga klarar han sig utan.

Formen: 2.
Kommentar: ”Bara” två förluster på de fem senaste. Å andra sidan har dessa nederlag varit 0–3 mot Crystal Palace och 0–4 mot Sunderland. Det mesta talar emot Cardiff.

Formen hos nyckelspelare: 3.
Kommentar: Målvakten David Marshall har varit en av ligans bästa under säsongen – trots att Cardiff släppt in massor av mål. Senast mot Sunderland var han mänsklig.

Tränare: 2.
Kommentar: Ole Gunnar Solskjaer har inte fått ordning på Cardiffs försvarsspel.

Totalt: 13/25.

Tips: Åker ur Premier League.

***
Vad tror ni om bottenstriden?

Poyet har lyft Sunderland, men räcker det?

av Kalle Karlsson

Gustavo Poyet har blivit ett lyft för Sunderland.
Men tiden är knapp – och historien talar emot dem.
Ska den nye managern lyckas att rädda Sunderland kvar i Premier League måste de vinna lördagens måstematch.

Det var intressant att lyssna på Gustavo Poyet efter hemmaförlusten mot Tottenham 9 december.
Uruguayaren har hållit en positiv min sedan han steg in i Sunderland. Trots det prekära tabelläget har han bubblat av entusiasm. Han har smittat av sig av känslan att det faktiskt kan gå vägen.
Men efter 1–2 mot Spurs var det som om det halvfulla glaset hade blivit halvtomt. Han sa, enligt The Times:
– Baserat på den här insatsen tar vi inte tillräckligt många poäng för att stanna kvar. Att spela på det här sättet kommer inte rädda dig. Alla lag som spelat så här de senaste tio åren har åkt ur. Vi behöver tre-fyra vinster snabbt, det finns inget annat alternativ. Om vi inte tar dem blir det praktiskt omöjligt. Det måste göras nu, om du inte delar den uppfattningen är du inte realistisk.

Gustavo Poyet tog över efter Paolo Di Canio i oktober. Di Canio fick tacka för sig efter fem omgångar då laget låg sist i ligan med blott en poäng. Caretaker Kevin Ball ledde laget i två matcher, två förluster trots lovande insatser, innan Poyet steg in.
Nio omgångar senare är Sunderland fortfarande jumbo. Poängsnittet under Poyet visar en klar förbättring, men inte tillräckligt för att fansen ska känna sig trygga: Under Poyet har laget tagit 0,88 poäng/match mot Di Canio 0,2 poäng/match.
Det finns fortfarande enorma brister i truppen, inte minst demonstrerat av att Sebastian Larsson använts i nummer tio-positionen den här säsongen. Men det finns också indikationer på att Sunderlands kurva pekar uppåt.
> Gustavo Poyet har använt ett 4-1-4-1-system som känts avsevärt mer trovärdigt än Di Canio som ställde upp med något som liknade ett 4-2-4. Italienaren fick beröm av Arsène Wenger, men det gav som bekant inte så många poäng.
> Sydkoreanen Ki, på lån från Swansea, har blivit den bolltrygga regissör som laget skrikit efter i flera säsonger.
> Wes Browns comeback har blivit ett rejält lyft för mittförsvaret.

Ett problem för Gustavo Poyet är att stjärnan Steven Fletcher inte hittat samma form som han höll ifjol. Den skotske landslagsanfallaren började säsongen på skadelistan. När han var tillbaka i slutet av augusti gjorde han mål direkt, men sedan dess har det bara blivit en fullträff på elva matcher för 26-åringen. Senast mot West Ham var han förpassad till bänken. Jozy Altidore, en annan striker som haft svårt att övertyga, fick chansen från start.  Han har gjort ett ligamål på 14 matcher.
Där finns Sunderlands mest akuta problem.

I veckan blev det dock en moralhöjande seger i Ligacupen mot Chelsea. Efter att ha hamnat i underläge kvitterade Fabio Borini i 88:e minuten och i förlängningen avgjorde Ki.
Faktum är att Sunderland såg starkare ut än Chelsea under extratiden. Kan det vara så att Paolo Di Canios profetia om att den hårda sommarträningen skulle ge effekt i december stämmer? I så fall kanske Poyet kan börja skörda frukterna nu och då kan Di Canio få en liten upprättelse.

Imorgon, lördag, får vi se om triumfen i Ligacupen ger energi eller om den kostade för mycket kraft då Sunderland tar emot ett mer utvilat Norwich hemma på Stadium of Light.
Det är en hyperviktig match för båda lagen. Vinner Sunderland går de upp på tolv poäng, ”bara” sex pinnar bakom Norwich som då blir indraget i bottenstriden. En bortaseger skulle betyda att Chris Hughtons gäng får lite andrum.
Norwichs manager har haft samma problem som Poyet med de offensiva spelarna där stjärnan Ricky van Wolfswinkel floppat rejält. Senaste veckorna har dock Gary Hooper fyllt tomrummet med fyra mål på fem starter.

Oavsett utgången imorgon kommer Sunderland ligga sist i ligan på juldagen. Endast ett lag har grejat nytt kontrakt efter att ha legat sist i tabellen den 25 december – West Bromwich 2004/05.
Historien talar alltså emot Sunderland. Men det finns en omständighet som man bör beakta innan man dömer ut lagtets chanser: Spelschemat.
Sunderland kommer att möta nästan alla lag på undre halvan på hemmaplan. Fram till 12 februari då man möter Manchester City kommer man inte att ställas mot något lag från den förhandstippade ”top six”.
– Jag kan slåss med dig, men om du sänker mig en gång, och sedan två gånger, så kommer jag inte tillbaka en tredje gång. Så dum är jag inte. Det måste finnas ett ögonblick där det inte finns några ursäkter eller otur längre. Där är vi nu, sa Gustavo Poyet häromveckan.

FAKTA/Sunderlands återstående hemmamatcher
21 dec: Norwich
1 jan: Aston Villa
18 jan: Southampton
28 jan: Stoke
8 feb: Hull City
1 mar: West Bromwich
15 mar: Crystal Palace
29 mar: West Ham
12 apr: Everton
26 apr: Cardiff
11 maj: Swansea

Engelska lag har lärt sig försvarsspel

av Kalle Karlsson

Helgens spaning:
England har lärt sig spela försvarsspel.

Det blev en underbart oförutsägbar helg i Premier League.
Chelsea tappade poäng, Everton tappade poäng, Newcastle skrällde borta mot Tottenham, Sunderland fällde Manchester City hemma på Stadium of Light.
Manchester Uniteds seger mot Arsenal kan inte betecknas som särskilt oväntad – det var naturligt att ett skadedrabbat Arsenal skulle få en reaktion efter Dortmund-bragden – men det var ett resultat som gynnade tabellen.
Hade Arsenal vunnit hade de sprungit ifrån i täten. Nu är ligan återigen öppen och spännande. Jag kan inte minnas en så här bred och oförutsägbar toppstrid i Premier League. I så fall måste vi gå tillbaka till Robert Flecks dagar.
Mitt bestående intryck från den här helgen handlar inte om något av segermålen i dessa matcher.
Det handlar istället om alla mål som inte gjordes.
Det är som om engelska till slut – efter många år – lärt sig att spela italienskt.
Tidigare har de försökt spela cyniskt. Nu behärskar de den konsten.

Det här är ett intressant diskussionsämne.
Frågar du merparten av alla fotbollstittare kommer de att bedöma kvaliteten på en match efter hur många mål som gjorts. En medioker match som innehåller ett dramatiskt slut med ett par sena mål och svängningar omnämns reflexmässigt som ”en fantastisk match”. Bundesliga anses bjuda på underhållande fotboll tack vare det höga målsnittet – det talas mindre om det usla försvarsspelet som ofta präglar ligan.
En underbar, disciplinerad, målsnål match mellan två lag som gör allt rätt får ofta stämpeln ”tråkig”.
I modern tid har italienska ligan varit cynikernas liga. Det är på tränarcentret Coverciano utanför Florens som de allra mest sofistikerade försvarsteknikerna lärts ut. Italienska tränare – och lag – har de senaste tjugo åren lett utvecklingen vad gäller försvarsspel.
England? Nja, med undantag av George Grahams Arsenal och José Mourinhos förra sejour i Chelsea har försvarsspel på öarna varit synonymt med ”inställning” och ”vinna närkamper”.
Positionsspelet har haft lägre prioritet. Ibland har engelska fotbollskrigare framstått som huvudlösa kycklingar som springer runt runt utan mål och mening.
Inte längre.

Det här var en helg där det utstuderade försvarsspelet firade enorma triumfer. Det började på Stamford Bridge där Chelsea blev neutraliserat av ett disciplinerat West Bromwich. Det krävdes en billig straff i 95:e minuten för att rädda 2-2, utan gåvan från Andre Marriner hade WBA vunnit.
Ett resultat som enbart berodde på Chelseas oförmåga? Vissa trodde säkert det, men jag hoppas att de såg flera matcher den här helgen och kunde se mönstret.
Det fanns ett motståndarlag som gjorde laget sämre.
Det här var nämligen vad jag såg:

På White Hart Lane tog Newcastle en överraskande seger mot Tottenham. Loïc Rémy sprang in med 1–0 i inledningen, sedan handlade hela matchen om försvarsspel. Newcastle hade marginalerna med sig och en alldeles briljant Tim Krul i målet. Men det var också effekten av lagets approach. De kom inte till London för att spela gladfotboll. De kom för att ligga rätt i position och stänga Tottenhams spel. Det var andra matchen i rad som ”skatorna” satt fokus på försvarsspelet och verkligen lagt energi på att riskminimera. Det har gett två raka segrar mot Chelsea och Tottenham.
De var inte vattentäta – utan Krul hade de släppt in ett par mål i den här matchen – men deras engagemang i defensiven var imponerande. Var det inte Mapou Yanga-Mbiwa som offrade sig hänsynslöst var det Cheik Tioté som sprang och täckte ytor eller yttrarna som jagade hem och stängde kanter. I det nya, disciplinerade Newcastle finns det uppenbarligen ingen given plats för en bollbegåvning som Hatem Ben Arfa. Men vem kan ifrågasätta Alan Pardew efter två raka nollor och två raka segrar?

Lite senare på söndagen levererades nästa demonstration av prickfritt defensivt arbete.
Sunderland var en paradi i slutet av Paolo Di Canios tid i klubben. Under Gustavo Poyet kan man se embryot av en förvandling. Caretaker Kevin Ball gick tillbaka till grunderna, Poyet har förfinat försvarsspelet. Den nya hållningen gav seger i derbyt mot Newcastle och nu blev det en skrällvinst hemma mot Manchester City. Phil Bardsley gjorde 1–0 och sedan handlade hela matchen om att stå emot när City ägde boll och tryckte på.
Det gick vägen tack vare en heroisk arbetsinsats, riskminimering och Wes Brown. Den förre Manchester United-spelaren gjorde sin första Premier League-start på 22 månader och satte knappt en fot fel i mittförsvaret.
Det var ingen champagnefotboll från hemmalaget, men jag gissar att det är exakt så här laget måste uppträda för att greja kontraktet: Spela cyniskt, spela snålt – hoppas på ett eller två mål framåt.

Allra sist på söndagen: Ett Manchester United som besegrade Arsenal i toppmatchen tack vare ett synnerligen starkt försvarsspel.
Det förlorande lagets supportrar kommer alltid peka på den egna svaga insatsen, men gemensamt för de här fyra matcherna jag räknat upp är att förhandsfavoriten/tabellettan har ställts mot motståndare som riskminimerat. Dessa lag har varit beredda att ta energiödslande löpningar för att minska riskerna för att eventuellt släppa till målchanser.
Istället för att springa runt som huvudlösa kycklingar – vilket många engelska lag gjorde för 20 år sedan – har de hållit huvudena kalla och positionsspelat sig till resultat.
Robin van Persies och Wayne Rooneys agerande igår var av sådan art. I förra säsongens möte man-man-spelade Rooney mot Mikel Arteta. Nu delade anfallsparet istället på uppgiften att ge understöd till mittfältet. Inte en enda gång i första halvlek vek de från sitt uppdrag. Med ett sådant hållningssätt kommer de flesta motståndarlag få svårt att skapa chanser.

Jag kan inte minnas en omgång där jag sett lika många disciplinerade insatser bära frukt.
Är det en trend vi kommer att få se framöver?
Förmodligen, åtminstone när topplagen spelar. Jag gissar att andra lag tittade i helgen och kopierar det som var framgångsrikt.
Ibland kommer det inte att hjälpa. Vissa dagar kommer topplaget få det där viktiga, tidiga ledningsmålet och då kan det rinna iväg till 7–0 som det gjorde i mötet mellan Manchester City och Norwich häromveckan.
Andra gånger kommer underdogen att frustrera både motståndare och neutrala tittare.
Vi får dock inte glömma det som italienarna alltid förstått:
Väl utfört försvarsspel kan också vara vackert.

Genomgång – säsongen hittills (del 1)

av Kalle Karlsson

Nästan en femtedel av säsongen är redan avverkad.
Här går vi igenom klubb för klubb och ser vad som skett hittills.

17) Norwich City, 7 poäng
Säsongen: Norwich nämndes som en outsider av vissa efter en sommar där stjärnor som Ricky van Wolfswinkel och Leroy Fer anlänt. ”Kanariefåglarna” har tagit ett par fina skalper, hemma mot Southampton och borta mot Stoke, men samtidigt förlorat mot Hull och Aston Villa. Nu väntar Arsenal, Cardiff, Manchester United och Manchester City de kommande omgångarna.

Bäst hittills: Mittfältaren Leroy Fer har varit en trevlig bekantskap för fansen på Carrow Road.

Kan bättre: Ricky van Wolfswinkel nätade med pannan i debuten, men sedan har han inte hittat rätt. Om han inte gör det snart bör Elmander få chansen från start.

Talangen: Nathan Redmond har varit den stora överraskningen i säsongsinledningen och kunde mycket väl fått plats under rubriken ”Stjärnan”. Snabb, teknisk ytter som gillar att utmana.

Behövs i januari: En mittback eftersom Sébastien Bassong/Michael Turner inte ser lika stabila ut som förra säsongen. En anfallare som gör mål.

Tränarens status: Om Norwich fortsätter att sladda i tabellen kan Chris Hughton sitta löst framåt nyår.

17) Fulham, 7 poäng
Säsongen: Det började så bra med segern borta mot Sunderland. Sedan var Martin Jols segerlöst fram till senaste matchen mot Stoke 5 oktober. Anfallsspelet har inte fungerat. Brede Hangeland är inte samma gigant i försvaret längre och nye målvakten Maarten Skekelenburg hann bara spelat en match innan han blev skadad.

Bäst hittills: Ingen har imponerat överdrivet i Fulham, men högerbacken Sascha Riether är stabil som få.

Kan bättre: Dimitar Berbatov är mållös i ligaspelet och har inte alls nått upp i samma nivå som förra säsongen.

Talangen: Pajtim Kasami, 21 år, avgjorde i premiären och har fått stort förtroende från Martin Jol (spelat sex matcher från start).

Behövs i januari: Scott Parker var ett viktigt tillskott till centrala mittfältet och Darren Bent fyller en funktion som målgörare. En vass ytter vore välkommet.

Tränarens status: Martin Jol har varit pressad, men han får stöd idag av ägaren Shahid Khan.

19) Crystal Palace, 3 poäng
Säsongen: Crystal Palace har presterat bättre än poängskörden visar. De gjorde en stark match i premiären mot Tottenham, de övertygade mot Manchester United, de gjorde en bra andra halvlek mot Liverpool. Men truppen är svag jämfört med konkurrenternas och säsongen kommer förstås handla om krig under och kring strecket. Backlinjen med Ward-Gabbidon-Delaney-Moxey har klarat sig bättre än jag förutspådde.

Bäst hittills: Mittfältaren Mile Jedinak är en ytterst kompetent defensiv mittfältare som spelar med hjärta och engagemang.

Kan bättre: Crystal Palace behöver en Mister X, en spelare som kan göra skillnad. Aston Villa-förvärvet Barry Bannan skulle kunna vara den spelaren, men då måste han få karriären på rätt spår igen.

Talangen: Jonathan Williams, 20 år, är en spelskicklig David Silva-typ som fansen älskar. Har bara fått tre inhopp än så länge, men där finns potential.

Behövs i januari: Förstärkningar i varje lagdel utom målvakt.

Tränarens status: Ian Holloway har inte haft samma lycka den här gången som senast han förgyllde Premier League med Blackpool. Hans status på Selhurst Park har sjunkit efter den tunga starten i ligan.

20) Sunderland, 1 poäng
Säsongen: Paolo Di Canios skräckvälde fick bara fem omgångar innan bygget började krackelera. På de sju första omgångarna har Sunderland en poäng, krysset borta mot Southampton. Truppen är ihålig och dyra nyförvärvet Jozy Altidore är fortfarande mållös i ligaspelet. Under Kevin Balls ledning fick fansen se två nya förluster, men det var mot Liverpool och Manchester United. Nu får vi se vad Gustavo Poyet kan åstadkomma. Sunderland är iallafall vidare i Ligacupen…

Bäst hittills: Inte många i ett blekt Sunderland, men Emanuele Giaccherini har varit riktigt bra i vissa matcher.

Kan bättre: Många, bland andra Jozy Altidore och Sebastian Larsson.

Talangen: Den 19-årige greken Charalampos Mavrias har fått visa framfötterna i ett kämpande Sunderland.

Behövs i januari: Vad behövs inte? Om Steven Fletcher blir hel och hittar målformen och Altidore höjer sig känns anfallssidan okej.

Tränarens status: Gustavo Poyet har fått ett tvåårskontrakt och första målet blir att rädda Sunderland kvar. Han är ett ungt, spännande tränarnamn och bör få tålamod säsongen ut.

Januzajs framtid kan bli en kärnfråga för Moyes

av Kalle Karlsson

Manchester United var på väg mot tredje raka förlusten.
Då klev Adnan Januzaj, 18 år, fram och vände matchen med två mål.
Det löste de mest akuta problemen. Nu har United fått ett nytt: Säkra talangen så fort som möjligt.

Adnan Januzajs två mål kunde inte ha kommit mer lägligt för David Moyes.
Nemanja Vidic hade bjudit Craig Gardner på 1–0 tidigt i första halvlek. Sunderland, lett av caretaker Kevin Ball, hade fått den energi ett lag i motgång behöver. De sprang, pressade, tacklade och var det bästa laget i första halvlek. Emanuele Giaccherini tvingade fram en superräddning av David De Gea och italienaren sköt över i bra läge precis före paus.
Samtidigt: Ett Manchester United som letade febrilt efter det där spelet som imponerade på alla i premiären borta mot Swansea. Var fanns kombinationsspelet? Idéerna?
Enda sättet att få något att hända var när Adnan Januzaj eller Nani gick på egna genombrottsförsök. De misslyckades oftast, men de satte ändå Sunderlands försvar på prov.

Vad kände David Moyes? De engelska tidningarna förberedde krisrubrikerna. Motvinden som den nye tränaren fått känna på under de senaste veckorna hade utvecklats till en orkan om Sunderland – jumbon i tabellen – gett United lagets tredje raka ligaförlust. Det hade i så fall varit första gången sedan säsongen 2001/2002 som Red Devils förlorat tre raka i ligan. Tolv år.
Vad skulle Moyes ta sig till? Tidigare har man kunnat peka på märkliga laguttagningar, men den här gången hade han mönstrat en rimlig elva. Adnan Januzajs startplats var inte så överraskande efter det pigga inhoppet mot West Bromwich.
Men Moyes livlinor var få. Han kunde inte, som brukligt, luta sig emot sina två enda offensiva världsklasspelare. Robin van Persie har hamnat i en formsvacka. Wayne Rooney kändes för en gångs skull inte särskilt giftig.
Det var då han klev fram, klubbens senaste juvel.
I den 55:e minuten tryckte han till direkt på Patrice Evras inspel och bollen satt distinkt bakom Kieren Westwood.
I den 61:a minuten studsade en andraboll till Januzaj i bortre ytan av straffområdet. 18-åringen drog till direkt med vänsterfoten och bollen satt otagbart intill bortre stolpen.
Aldrig tidigare har en så ung spelare gjort två mål i Premier League för Manchester United. Inte Ryan Giggs, inte Cristiano Ronaldo, inte Wayne Rooney.
En ny stjärna har presenterat sig.

Vissa drar parallellen till en annan ung spelare som debuterade och tog Premier League med storm.
Men jämförelsen med Federico Macheda haltar.
För fyra år sedan, på samma arena, gjorde en 17-årig Macheda sitt andra mål på två matcher för Manchester United.
Men Macheda nådde dit för att han fysiskt sett var en färdig a-lagsspelare. De andra egenskaperna var kraftigt eftersatta. Hans teknik och touch var medioker, spelförståelsen begränsad. De som såg honom i U21-matcher kunde se att han, spelmässigt, inte ens gjorde avtryck på den nivån.
Kiko Macheda har aldrig slagit igenom i Manchester United kommer inte göra det heller.
Adnan Januzaj lär göra det.
Här talar vi om en spelare som har en underbar teknik, snabbheten, speluppfattningen och en vass vänsterfot. När han byggt på sig fysiskt är han en tänkbar stjärna i den här ligan.

Adnan Januzaj var aktiv i första halvlek, men jag noterade också hur han hade problem att värdera i vissa situationer. Både en och två gånger slog lagkamraterna ut med armarna när Januzaj valde svåra alternativ istället för det enkla. Det är naturligt för en ung spelare.
I det avseendet kan man dra parallellen till en 18-årig Cristiano Ronaldo som brottades med samma svårigheter när han kom till England.
Men Januzajs frejdighet visar också en kvalitet som är gemensam med Ronaldo, en egenskap man ska vårda: Modet. Viljan att skapa. Efter en misslyckad dribbling var han beredd att försöka igen. Och igen. Det tyder på en spelare som är trygg i sin kunskap.
Trots en ojämn insats före paus tvekade han inte när lägena dök upp i andra havlek. Det avgjorde matchen.
Och räddade ansiktet på sin tränare.
Adnan Januzaj kommer att blanda och ge. David Moyes måste matcha honom varsamt även om han skulle rada upp stormatcher. Precis som Alex Ferguson hanterade Ronaldo. Ibland ska han starta, ibland ska han användas från bänken. Att lägga för stort ansvar på en ung spelare kan vara kontraproduktivt, lex Raheem Sterling.
Det allra viktigaste för David Moyes är dock att säkra upp Adnan Januzaj inför framtiden.

Januzajs kontrakt går ut nästa sommar. Klubben diskuterade ett sexårskontrakt med spelarens agent i våras, men när Alex Ferguson klev av bröts dessa förhandlingar.
Nu har 18-åringens förhandlingsläge förbättrats avsevärt.
Agenten Dirk De Vriese sa igår till Voetbal Niews att en rad storklubbar runt om i Europa visat intresse för den offensive mittfältaren.
Under hösten har det spekulerats i engelsk press att Januzaj ska skriva på ett nytt avtal, men än så länge har det inte blivit av. Med tanke på debaclet med Paul Pogba, som nu gör dundersuccé i Juventus, har United knappast råd att mista ännu en guldklimp som bosman.
Att säkra unga spelare har blivit mer komplicerat. Tidigare var det spelarna som vädjade om att få skriva på för att säkra sin proffsdröm. Om klubben hette Manchester United och stod högt upp i näringskedjan hade de signat om så kompensationen bestod av en korv med bröd.
Men tiderna förändras. Med nya reglerna som kräver egenfostrade spelare har spelarnas förhandlingsläge stärkts. Nuförtiden har tonåringarna skickliga agenter som ser till att maximera den ekonomiska vinningen.
För David Moyes kan affären en kärnfråga. Han har fått en tuff start på äventyret på Old Trafford, men en underskrift från klubbens största talang skulle höja managerns status hos fansen. Motsatsen skulle öka pressen ytterligare på Moyes och vd:n Ed Woodward.
Moyes sa förra veckan:
– Vi har väldigt höga förhoppningar på Adnan. Han är en Manchester United-spelare. Jag är säker på att han stannar. Han vill stanna.

Adnan Januzaj värvades till Manchester United från Anderlecht 2011. Han är född i Bryssel, föräldrarna härstammar från Kosovo/Albanien.
I Manchester har det snackats om den talangfulle yttern sedan han imponerade i reservlaget förra säsongen. I Sir Alex Fergusons sista match fick han plats på bänken, men fick inte hoppa in.
Under försäsongen i somras släpptes han dock fram av David Moyes och imponerade stort. Faktum är att han var lagets kanske bästa spelare i träningsmatcherna, så det var väntat att han skulle få chansen i ligan när ordinarie yttrar svikit (läs Ashley Young).
Januzaj har inte valt landslag. Hans familj vill att han representerar Albanien, men det återstår att se vem som vinner den dragkampen.
Ännu intressantare blir att se hur långt Manchester United är berett att gå för att säkra spelarens klubbtillhörighet.
De har knappast råd att gå miste om ytterligare en potentiell superstar.

Läs mer:
8 mar 2012: ”Så blir United-talangens flytt en jackpott för Mino Raiola”.
3 feb 2012: ”United fick nog av skandalspelaren”.

Rätt beslut att sparka Di Canio, men…

av Kalle Karlsson

Frågan var inte om, utan när. Igår fick Paolo Di Canio sparken.
Hans efterträdare kommer att få en rejäl utmaning att rädda kvar Sunderland i Premier League.

Vi minns hur han blåste in som en varm bris i Premier League. Att kalla honom ”en frisk fläkt” vore en underdrift. Etter den minnesvärda 3–0-segern borta mot Newcastle och efterföljande, vilda målfiranden framstod italienaren som en orkan som svept med allt i sin omgivning.
Inte minst de egna fansen som snabbt föll för den passionerade italienaren.
Men Di Canio-effekten blev kortvarig. Redan innan säsongen var slut hade hans poängsnitt försämrats avsevärt.
Under sommaren värvade han in 14 nya spelare. Jag vill minnas att jag var en av dem som tidigt satte ett frågetecken kring satsningen. Var det verkligen rätt spelare som hämtades till klubben? I min bok var det snarare kvantitet än kvalitet – och det i ett lag som verkligen var i behov av spelare som förstärkte startelvan.
Emanuele Giaccherini var en meriterad värvning och Jozy Altidore hade en tillräckligt bra cv för att vara värd att satsa på (dock var priset aningen högt).
I övrigt? Mest utfyllnadsspelare.

Efter den blytunga starten i höst – en poäng på fem matcher – har Paolo Di Canios aura fått sig en törn. Omklädningsrummet har han tappat eftersom han inte hållit igen när han kritiserat spelare offentligt.
Han hittade ingen plats åt Stéphane Sessègnon i startelvan, förmodligen lagets mest talangfulla spelare. Den offensive mittfältaren har inte visat så mycket det senaste året, men i ett lag som skriker efter kreativitet borde Di Canio förstås ha hittat en plats åt honom. Det var typiskt att Sessègnon gjorde 1-0-målet för WBA mot Sunderland i lördags.
Efter slutsignalen stod Paolo Di Canio på planen medan supportrarna vädrade sitt missnöje. Han såg ut som en man som levde på lånad tid.
Ägaren Ellis Short har tagit det rätta beslutet. Precis som det var rätt att kicka Steve Bruce och precis som det var rätt att kicka Martin O’Neill i våras.
Det gick inte att titta på när det här skeppet sjunker ännu djupare – men därmed inte sagt att en ny tränare kommer kunna vända trenden.
Sunderlands situation är nämligen alarmerande.

Steven Fletcher skadade axeln i helgen och lär bli borta en tid. Han framstår som den enda högkalibriga spelaren i truppen. När jag tittar på lagets startelva så är det ett lag som inte skrämmer någon.
Det är ett lag som tillhör platserna under eller precis ovanför nedflyttningsstrecket.
Nu ryktas att Roberto Di Matteo ska ersätta Di Canio. Han lyckades rycka upp Chelsea på ett remarkabelt sätt. Men det är en utmaning av annan karaktär.
Här finns ingen oförlöst kvalitet som det fanns i Chelsea. Här finns ett gäng okej PL-spelare, men väldigt få som kan göra skillnad.
Och i de kommande hemmamatcherna väntar, i tur och ordning: Liverpool, Manchester United, Newcastle, Manchester City, Chelsea, Tottenham…
Det blir en jobbig höst på Wearside.

***
Det här var det mest brådskande från helgen. Det blir förstås mer om några utvalda matcher senare.

Sida 2 av 5
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB