Jag tror att vi nästan börjar närma oss slutet för mina cravings. Fast bara nästan … Min femte craving är för textilier. Den har jag nog ärvt av min farmor som hade sybehörsaffär på Kungsholmen när jag var pytteliten. Tyvärr har jag inte ärvt varken hennes eller mammas begåvning att sy kläder av tygerna så hos mig blir de på sin höjd till en tygtavla, kudde eller liten portmonnä. Men allra mest blir de faktiskt bara liggande, och det är ju ohyggligt synd! Maken brukar frusta lite irriterat över de fyra (!) flyttkartonger med tyger som tar upp halva förrådet. Själv ryser jag av välbehag, bara av vetskapen att de står där. Men i sommar ska jag ta mig i kragen och producera lite vettigt av allt fint. Det ska nog gå bra om jag tar mamma till hjälp. Kanske kan jag få klart lapptäcket som jag påbörjade förra sommaren? Och så vore det ju ljuvligt att få till en 60-talsinspirerad klänning av det där gröna, vågmönstrade Marimekkotyget. Ja, om jag blir riktigt varm i kläderna kanske jag kan få till en kostym till maken. Så kanske han låter bli att frusta om jag skulle behöva fylla på med en eller annan liten tygtrasa i lådorna sedan. Fast chansen är inte så stor, varken att jag kan få till en kostym eller att han kan sluta frusta. Men allra minst är nog ändå chansen att han skulle vilja ha en hemsydd kostym i psykedeliskt 60-talsmönster …

En fortsatt fin vecka till er, retromanians!

/Helén

Tänkte visa er Eco Wallpapers fina vårnyhet Happy. Precis en sådan där färgsprakande 70-talstapet som så många av oss vuxit upp med. Det är säkert långt ifrån alla som gillar den. Personligen älskar jag färgsättningen och de tydliga detaljerna och skulle gärna sätta upp den här hemma. Men allra bäst skulle den nog passa i badrummet på landet, tror jag faktiskt. Jag ska höra vad maken tycker.

Jobbmöte på Södermalm igen och den här gången smet jag in på Brandstationen på Krukmakargatan 22 efteråt. Brandstationen en mycket trevlig antikbutik med noga utvalt sortiment. Lokaler är, som man nästan kan gissa, belägna i en gammal brandstation och miljön är verkligen något utöver det vanliga. Butikens ägare driver också vintagebutikerna Herr Judit på  Hornsgatan och Sibyllegatan och som nätbutiken Herr Judit, där de, förutom möbler och antikviteter, även säljer klassiska herrkläder och antika smycken. Värda ett besök de också.

Tonårsdottern skulle fixa lite fruktsallad till tv-myset häromkvällen och det här är vad hon kom tillbaka med. Jag tycker att jag har lyckats jäkligt bra med henne. Eller vad säger ni?

Nyss hemkommen från tidernas roligaste plåtning. Moi som stylist, superba fotografen Angelica Söderberg och fem proffsiga modeller fick till en riktigt skön fest en grå och tråkig måndagskväll. Bilden ska vara till ett omslag på en medlemstidning. Håll utkik i brevlådan, kanske vår fest dimper ner hos dig inom kort?

”Aj som fan, den här jävla grytlappen är ju full av hål!”

”Ja men älskling, visst är den fin?”

Håller med maken om att grytlappar av mormorsrutor kanske inte är världens mest praktiska, men attans så söta de är. Och just den här har ju min fina mormor gjort dessutom, så den går verkligen inte att byta ut.

Ett litet tips om en utställning jag ramlade på. Har inte varit där själv, men den låter ju helt klart sevärd. Ska försöka hinna dit veckan som kommer.

Trevlig helg, alla retrokompisar!

/Helén

Oj, nu börjar vi komma upp i ganska obehagliga mängder cravings, och än är vi inte klara … Jag vet att ni alla tänker: ”stackars hennes man!” men så är det inte alls! Han har minsann också sida sidor sörni …;)

Hur som helst, min fjärde craving är för tapeter. Jag fullkomligt älskar gamla tapeter (nya i gammal stil också för den delen) och skulle helst tapetsera hela mitt hem lapptäcksrutigt med alla favoriter. Men i stället har vi det bara vitt på väggarna, medan mina älskade tapetrullar ligger i förrådet på landet.

En av de rullar jag gett mig sjutton på att få upp på någon vägg någonstans är i alla fall Intrades undersköna 70-talsträd, som har en förmåga att kasta mig mjukt tillbaka till ljuva minnen av manchestersoffan i barndomshemmets gillestuga och Kalles klätterträd och Dunderklumpen på tv. Håller ni med?

Släng dig i väggen, semlan, kanelbullen, far, mor och alla hjärtan, för i dag är det en dag som verkligen är värd att fira!  I dag är det nämligen ostbågens dag! Den första ostbågen föddes i U.S.A 1964, snacka om retro! Morrie Yohai hette mannen som tillverkade de första påsarna i faderns fabrik i Bronx, New York. Några år senare kom den gula kroken tack och lov även till Sverige. Man kan undra hur livet annars hade sett ut. För er som undrar hur det bästa sättet att avnjuta ostbågar är ska jag gärna dela med mig av mina hetaste tips. Ostbågar ska ätas som brunch, direkt ur påsen, dygnsgamla, och gärna i hemlighet för man och barn! Detta resultat kommer av åratals seriös forskning av undertecknad. Men just en kväll som denna kan det ju vara okej att dela med sig av påsen till den övriga familjen. Se bara till att spara några nävar som blir lagom sega och smarriga till i morgon.

Happy Cheese Doodle Day!

/Helén

Å, vad jag ogillar de nya nummerlappsautomaterna, där lappen automatiskt kommer utåkande efter ett klick på en knapp. Så ocharmiga och fula de är! Tacka vet jag de som fanns förr, de röda, fina, med kurvor och former som var en fröjd för ögat, där man rev av den sista lappen själv. Minns ni dem? De fanns på postkontor (som för övrigt knappt heller finns längre), systembolag och apotek.

Det var A & E design och Hans Ehrich och Tom Ahlström som formgav den gamla typen av automat, även kallad M80, 1974. I dag är automaten så gott som borta från vårt vardagsliv, men fortfarande kan man njuta av den, och finfina diskborsten 1230,  som jag tidigare skrivit om och som även det är en produkt av A & E design, på Nationalmuseums utställning ”Den moderna formen 1900-2000”. M80 finns också med bland de sex stora svenska designklassikerna som blev avbildade på frimärken under designåret.

Jag önskar jag kunde springa på en M80 på loppis någon gång. Då skulle jag slå till direkt, och sätta upp den utanför badrummet här hemma. Så kanske det äntligen kunde bli slut på bråken om vems tur det egentligen är att duscha.

Fortsatt fin tisdag, vänner!

/Helén