De här bedårande träskorna såg jag under min loppisrunda häromdagen. De var helt fel i storlek för mina barn så jag lämnade dem kvar åt en sommarsugen plutt med lagom stora fötter, eller någon som vill pynta med ett par schysta retroskor. Ynka 29 kronor stod det på prislappen.
… att mamma köpte designtröjan på loppis för tjugo spänn behöver ju ingen få veta.
Jag har världens bästa läsare, ni lär mig så mycket! Genast efter inlägget om ”vasen” plingade det till i min mejlbox och både Kerstin och Marika kunde förklara för mig vad det var dottern egentligen hade köpt. Plötsligt kändes hennes lilla loppisfynd riktigt spännande. Tusen tack för er hjälp!
Hej Helén, tycker det är jätteroligt att din ”minsting” också visar intresse för gamla saker!
Vasen är ingen vas, utan en sake-flaska. Den har från början haft sällskap av 6 små öronlösa koppar med samma mönster.
Fågeln, för det är en fågel, finns där eftersom det är en s.k. drillflaska. Om du häller vatten i flaskan och sedan sakta häller ur det så piper det om flaskan, d.v.s. fågeln drillar.
Ålder är svårare att säga nåt om, det set jag har är från sent 60-tal, men de tillverkades troligen långt efter det också.
Lite mer kul att veta om sake-seten är att i botten på de små kopparna (de brukar inte vara mer än 3-4 cm höga ) finns det ibland en bild inpressad i porslinet i litofani-teknik. Om man håller upp koppen med botten mot ljuset och tittar inuti, kan man i så fall se huvudet på en geisha, och då anses det lite extra fint!
MVH,
Kerstin B
Den lilla vasen med fågeln på toppen är ingen vas. Under fågeln finns ett lufthål, eller hur? Detta är en flaska/tillbringare att servera sake ur. Det saknas små koppar till din fina servis. Har en själv, och hittade en bild på nätet. På koppen finns en ränna, om man har den mot läppen när man dricker visslar det i hålet i botten…
Ha en bra dag.
/Marika
I helgen var minstingen på loppis med sin kompis och hennes familj och kom hem, stolt som en tupp, med den här vasen. Jag lovade att lägga upp den på bloggen så att ni skulle få ta del av den. Nu när jag gjort det är frågan var i hela friden den ska stå … För om jag uttrycker mig milt så är den fina vasen kanske inte riktigt i min smak. Dessutom undrar jag om det är en skadskjuten fågel eller en säl som ligger på toppen.
Jag har letat efter ett snyggt eldstadsset i flera år. Hade nästan gett upp hoppet, men så ramlade jag på ett på Rosenhills bakluckeloppis i söndags och blev helt kär. 120 spänn ville farbrorn ha och inget snack om saken. Hade betalt mångdubbelt om han velat det, eftersom det är tveksamt om jag någonsin skulle hitta ett så fint igen. Eller vad säger ni, är det inte riktigt jäkla snyggt?
En vacker dag ska jag börja samla på Kold-burkar. På en fin hylla ska de få stå, färgglada och fina. I mängder. Men jag är inte så säker på att min man längtar direkt till den dagen, så jag låter den dröja lite. Tills vidare njuter jag av den enda Kold-burken jag har. En megastor, fin och gul som jag förvarar flingor i på landet. Den räcker ganska långt.
… på fel sida försäljningsbordet, gömda bakom några flyttkartonger på Täby bakluckeloppis. De charmigaste rullgrillor jag sett sedan 1979! Kolla bara in mönstret och färgerna, så ljuvliga!
Och för er som vill ha ett tips från en loppisgalning så är det just på de där oväntade ställena ni ska kika för att hitta de riktiga guldkorna. Längst ner i lådorna, långt bak i bakluckorna, undanstoppat bakom borden. Det som inte blivit uppackat, där ingen annan kollat. Just där kan den ligga, din nästa loppisskatt.
Det är helt okej att skrika av avund nu. Det skulle jag ha gjort om det inte råkade vara min fina burk. Jag köpte den på loppis i Köpenhamn. Visst är den fantastisk?! Tror sällan att jag sett en så snygg burk faktiskt. Trettio spänn kostade den. Löjligt lite för den pärlan. Skicket är toppen också. Och prislappen från när den var ny satt kvar. 4.49 danska kronor.
Har jag förresten visat min underbara solstol/tältsäng som jag hittade på Läkarmissionen förra våren? Som ny, men sprillans ren stomme och tyg i de klaraste färger. Typ tjugo spänn fick jag pröjsa. Löjligt billigt för en favoritplats där man kan ligga hur länge som helst och läsa, sola och filosofera.
Helén Bjurberg heter jag och är frilansskribenten och stylisten som är galen i dåtid. Jag skriver bland annat om retroinredning i Aftonbladets magasin Härligt hemma, där jag också är krönikör varannan vecka. Jag bor med man och fyra barn i ett stort, brunt arkitektritat 70-talshus på Ekerö utanför Stockholm. Här bloggar jag om designklassiker, blommiga plåtburkar och farmors porslin, eller kort och gott prylar från förr. Gillar du som jag glada färger, spexiga former och spännande kontraster är du välkommen in på en skön nostalgikick!
