I dag har jag städrocken på. Julen ska städas ut och dammsugaren går varm. Jag kan inte säga att jag sörjer pyntet som åker ner i lådorna direkt. Förutom en grej; adventsljusstaken i form av ett luciatåg, signerad Sten Bengtsson. Jag kan ärligt säga att den ljusstaken är en av mina absolut käraste ägodelar och jag skulle helst ha den framme året runt, men det tycker inte maken att man kan ha (ja, jag har frågat).
Ljusstaken fick jag i julklapp av just min man för ett antal år sedan efter att ha trånat efter min bror och svägerskas i evigheter. Jag blev så sjukt glad när jag öppnade paketet och fann det näpna Luciatåget i att jag hoppade och skrek i säkert tio minuter. Jag minns att barnen blev chockade.
Ljusstaken formgavs någon gång på 50-talet och brukar finnas att köpa i original, runt jul, på Tradera, men den finns också nyproducerad i välsorterade lampbutiker. Runt 800 kronor tror jag att prislappen ligger på för en ny. Kanske lite mycket egentligen för något som står framme några veckor per år. Ja, jag tror banne mig att jag måste övertala maken att få ha den framme åtminstone till påsk.

Ris a la malta till efterrätt. 50-porslinet från Gefle/Uppsala-Ekeby skapar alltid vilda diskussioner i vår familj. Jag tycker att dekoren ser ut som blomklockor, barnen hävdar bestämt att det är småspöken. Vad tror ni?

Nu är svägerskan med familj på besök. Julmat igen. Jippie …

Jag måste ha varit så sjukt snäll i år för jag fick Iittalas Festivo i tre storlekar av tomten! Denna fantastiska ljusstake har jag trånat efter så länge jag minns. Den designades av Timo Sarpaneva 1966 men tillverkas fortfarande. Ljusstaken finns i sju olika storlekar och de jag fick av tomten har en, tre och fem ringar på. Min plan är att fortsätta vara sjukt snäll även kommande år för då kanske jag får Festivo i ännu fler storlekar nästa, nästnästa och nästnästnästa jul. Drömmen är att ha hela matbordet fullt! Jag tror nämligen inte att det går att ha för många av denna magnifika ljusstake.