Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Har du tröttnat på vackra glaskulor, gnistrande glitter och stämningsfulla ljusslingor? Spana då in 17 julgranspynt som Gud glömde.

Vem vill inte ha en tomtesjöjungfru att hänga i granen?

Bild:ellaquirk.hubpages.com

En ren passar ju alltid bra på julen. Och att den blivit bajsnödig, det kan ju inte den rå för.

Bild:mashable.com

Vem vill inte ha en … ja, vad i hela friden är det för något?!

Bild: georgelikesit.com

Så klart det är ett julpynt – den har ju en julkjol på sig!

Bild: persephonemagazine

Med sin juliga kroppsform är den här donnan som gjord för att hänga i granen.

Bild: oddballdaily.com

Någonsin hört uttrycket less is more? Nähä.

Bild: bigbuestem.blogspot.se

Min julskinka har rymt. Och blivit spritt språngande galen.

Bild:iamphildodd

Varför inte en ko med peruk och pumps i granen? Eller kanske varför förresten?

Bild: sadieshouse.com

Öh, en julgurka kanske?

Bild: blog.sfgate.com

En gubbe i en kajak kanske inte känns så juligt? Men om gubben kanske är tomten som klätt ut sig … DÅ!

Bild:ugly-christmas-decorations.com

En Lucia-ren är ju aldrig fel. Eller?

Bild:ellaquirk.hubpages.com 

 

Vad blir det av de här spermierna tro? Tomtenissar?

Bild:fb-troublemakers.com

 

Sådana där DIY-grejer blir inte alltid så … så … smakfulla.

Bild:savedbylovecreations.com

Visst är det fint att tänka på dem som lämnat oss i jultid. Men gränsen för när det hela blir en aning makabert är hårfin.

Bild:undergroundunbeliever.blogspot.se

En kamouflagekula. Hm, what’s the point liksom?

Bild:www.amazon.com

Om vi visar barnen att tomten är en galen barnrövare så kanske de inte vill ha några julklappar av honom.

Bild:inventorspot.com

Att hänga en tampong i granen är kanske inte så konstigt. Men varför har den ögon?

Bild:inventorspot.com

 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Hur går det med julklappsinköpen? Själv har jag hittat jättemånga fina grejer i år. Mest på andrahandsmarknaden. För det kommer väl inte som någon nyhet för någon att jag förespråkar begagnade julklappar? Tyvärr tror jag fortfarande att jag är ganska ensam om att handla begagnat till jul. Men varför egentligen? En julklapp behöver ju inte vara mindre värd bara för att den inte är ny, eller hur? Även om det låter hur klyschigt som helst så är det ju faktiskt tanken som räknas. Jag tror verkligen att ALLA, barn som vuxna, föredrar att få personliga klappar där avsändaren verkligen tänkt till, valt med hjärtat och bemödat sig att hitta något som passar istället för att bara ha plockat något dyrt från en butikshylla.

Här ska ni få se en ny film från Blocket som visar både vuxna och barns olika syn på begagnade klappar. Och en del intressanta siffror om hur många som skuldsätter sig i jul.

Om jag får önska mig en sak i julklapp så är det att fler väljer begagnat i jul, för både miljöns och plånbokens skull. Det kommer att kännas gott i hjärtat hos både dig och mottagaren, jag lovar!

http://youtu.be/B98sHJ6jC_Q?list=UUVi3FFFYXD9WeKbOayfkdxw

 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Förutom att blogga här på Retromania så skriver jag också krönikor i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om dagen då jag kom hemsläpande med ett bajsbrunt mästerverk från -74.

Med fyra barn i olika storlek har det varit en riktig utmaning att skapa ett hem som faller alla i smaken och som tillgodoser allas olika behov. Svårast har varit att få tonåringarna nöjda. Om det inte varit tapeterna som gått fetbort, så har det varit den nya lampan som blivit dissad, eller gardinerna som är asskämmiga. Tonåringar är inte bara oerhört bestämda med vad de tycker är snyggt (och inga av våra möbler ingår tyvärr i det urvalet), de är också smärtsamt ärliga:

”Varför måste du ha sådan där skitful retrostil, mamma? Vad är det för fel på IKEA egentligen? IKEA från 2000-talet alltså!”

Eftersom de ogillar i princip allt jag gillar brukar jag inte heller rådfråga dem när nya möbler ska införskaffas. Så inte heller i förra veckan när jag sprang på en underbar Maralunga-soffa av Vico Magistretti i nyskick på stamloppisen. På prislappen stod 350 kronor! Jag kunde knappt tro mina ögon. Ny kostar den över 50 000 så här var inte mycket att fundera över, konstaterade jag och släpade glatt hem min nya, ljusbruna plyschälskling. Nu var det tonåringarnas tur att inte tro sina ögon. Dottern, som kom hem först, vrålade som om hon sett ett spöke:

”Herreguuuud, vad är det för en viiiiiidrig sak som står i vardagsrummet, mamma!?”

Jag hann knappt ens svara innan sonen kom in och började stöna ångestfyllt:

”Nej, nej, nej, snälla mamma, inte en diarréfärgad soffa! Du förstör min barndom! Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Räcker det inte med att jag är den sista levande varelsen på jorden som inte har någon platt-tv?”

När de lugnat ner sig en aning försökte jag prata med dem, nog måste de väl ändå se att den här soffan var ett mästerverk? Se så fint formgiven den var! Och visst förstod de väl ändå tjusningen med att ha inredning som ingen annan hade? Men de bara skakade på huvudet. Inte ens när jag förklarade för dem att soffan jag köpt var ett av de bästa fynd jag någonsin gjort kunde de kosta på sig ett leende. Istället gav de mig ett kräktecken med fingrarna mot tungan.

Nu har soffan stått i vårt vardagsrum i en vecka och tonåringarna har gett mig ett ultimatum. Antingen åker soffan ut, eller så kommer de aldrig att kunna ta hem kompisar mer. Det börjar gå upp för mig att de menar allvar, att de hellre skulle dö än att behöva visa upp för polarna att vi har en bajsbrun plyschsoffa från 1974 i vardagsrummet. Att det är en designklassiker med ikonstatus spelar ingen som helst roll. Jag har en vecka på mig att meddela mitt beslut. Till dess har de ställt in den planerade filmkvällen med polarna hemma hos oss.

I stället ska de vara hos Viktor. Viktor och hans föräldrar har det tydligen väldigt trivsamt hemma. Bara Ikea-möbler. Och platt-tv. Inget i plysch. Och definitivt inget i diarréfärg. Dottern kan inte ösa nog med lovord över Viktors hem. Det är enkelt, vanligt, ljust och stilrent. Ett riktigt Svenssonhem i kubik. Jag lider med Viktors familj när jag hör henne beskriva deras vardagsrum. Det verkar totalt sakna liv och personlighet. För att inte tala om stil.

Strax efteråt meddelar jag kidsen mitt beslut: ”Jag väljer naturligtvis ert välbefinnande, så klart ni ska kunna ta hem kompisar utan att skämmas! Soffan ska ut! ” De jublar en lång stund innan jag kan fortsätta:

”Dessutom har jag insett att det finns de som verkligen behöver den här snygga soffan bättre än oss. Så jag tänkte ge den till Viktor och hans familj!”

Min ljusbruna plyschälskling gick fetbort.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Det var en sen kväll i början av 80-talet när kungen och drottningen gjorde ett spontanbesök på Erik Lallerstedts restaurang Gondolen för att ta sig en matbit. Erik Lallerstedt ville bjuda på något extra och improviserade ihop en rätt bestående av lax, pilgrimsmusslor och ostronskivling i äppel- och currysås. Maten som föll kungaparet på läppen, fick namnet Lax Carl XVI Gustav och fick efter den kvällen ta plats på Gondolens ordinarie meny.

När så kungen skulle fira fyrtio år på tronen föddes en idén hos Erik Lallerstedt att ta fram en servis som passade den kungliga rätten. Och vem skulle formge servisen om inte prins Carl-Philip tillsammans med kollegan Oscar Kylberg?

Nu, ett år senare, lanseras slutligen den kungliga servisen Signum av Gustavsbergs Porslinsfabrik. I benporslin, med mjuk och ren form och enkelt relifmönster är tanken att den ska lyfta och framhäva maten som serveras. Och den vit/blå färgen ska bilda de svenska färgerna ihop med Lallerstedts currygula laxrätt, (men den funkar förhoppningsvis även med andra maträtter också).

Personligen gillar jag den vita skålen bäst. Färgen på fatet vet jag inte om jag är så värst förtjust i. Inte formen heller. Men kungen är gissningsvis som alla andra föräldrar tokstolt över sitt barn vad han än gör och sväljer säkert hela servisen med hull och hår. Och det är ju rart i så fall. Men vad tycker ni andra om servisen? Skriv gärna en rad eller två och berätta!

För den som är sugen på att testa receptet på Lallerstedts kungliga lax kommer receptet nedanför. Och de som är lite latare men ändå vill smaka bokar i stället bord på Gondolen HÄR.

 

Lax Carl XVI Gustaf

Ingredienser
650 g laxfilé, skuren i 16 kuber utan skinn
4 pilgrimsmusslor
4 potatisar, kokta
100 g ostronskivling eller trumpetsvamp, strimlad
100 g svartrot, kokt och skuren i slantar
100 g zucchini, skuren i tärningar
1 röd, 1 gul och 1 grön paprika som delas, skalas och skärs i trekanter
salt och vitpeppar
2 msk finhackad schalottenlök
3 dl lätt-crème fraîche
1-2 tsk curry
3 tsk smör
0.5 dl vitt vin
1 msk koncentrerad äppeljuice
salt och vitpeppar olja
Gör så här

Halstra laxkuberna runt om, salta och peppra. Dra av plattan.
Gör såsen
Fräs curry i smör. Tillsätt schalottenlök, crème fraîche, äppeljuice och vin. Låt sjuda lite, smaka av och salta och peppra. Balansera ev smaken med äppeljuice och/eller vin.
Stek svamp. Tillsätt svartrot, zucchini och till sist paprikorna.
Precis innan upplägg halstrar ni pilgrimsmusslorna.
Upplägg

Bottna tallrikarna med kokt skivad potatis. Över det lägger du övriga grönsaker och sedan lax och pilgrimsmussla. Såsen hälls runt laxen.
Garnera ev med lite citronmeliss.

 

Bild: Gustavsberg Porslinsfabrik

Recept: Erik Lallerstedt, Gondolen.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Under sin år på Gustavsberg ritade Stig Lindberg julkort varje år. Nu nytrycker Opdesign i samarbete med Stigs son Lars Lindberg åtta av dessa fina bilder. Själv kommer jag springa till museibutiken och köpa allihop. Men jag tänker inte skicka ett enda. Istället blir det till att rama in. 39 kronor för konstverk av Stig Lindberg är ju som hittat! Kolla in mästerverken nedan. Bild: Opdesign

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Det är verkligen en utmaning att ha en vit soffa tillsammans med fyra barn. För inte länge sedan kräktes bebisen en megaladdning blåbärspuré i den, men tack vare ett superduperknep (HÄR kan du läsa om det) gick det vägen den gången. Så i helgen var det dags igen när yngsta dottern råkade välta min fulla kaffekopp rakt över ena sittdynan OCH halva den vita ryamattan.

Blåbärspurén trollade jag bort genom att doppa tyget, som tack och lov är avtagbart, ner i kokande vatten. Men färska kaffefläckar hade jag hört skulle tas bort med kallt vatten istället. Så vi fyllde en balja med iskallt vatten där vi tryckte ner den otympliga ryan, och en där vi la sofftyget, och sedan väntade vi. Men så enkelt som med blåbärsfläcken, som faktiskt försvann utan att jag behövde göra ett dugg, var det visst inte. Nej, här krävdes det lite arbete, men efter en del gnuggande och ganska nedkylda händer fick vi ändå bort det, och ännu en gång hade vi lyckats trolla vår vita soffa ren igen!

Så för den som spiller kaffe på sina vita textilier (soffa eller annat) lyder veckans husmorstips: Är fläcken färsk, ta genast bort genom att doppa tyget i kallt vatten. Är fläcken däremot intorkad så doppa det i kokande vatten. 

Fin tisdag på er, retromanians!

 

 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Nu står julen för dörren och det piffas och pyntas i varenda stuga. Viktigast för många är så klart granen. Men det är minsann inte så lätt att få till den perfekt alla gånger. Här är 10 julgranspyntare som haft lite problem med det, minst sagt.

1. De lovade guld och gröna skogar. Det blev i alla fall guld och en gran. Bild: Bahamasblogg

 

2. ”Inte nog med att granen är yvig och fin, vi har också gott om färgglada kulor. Och paketen förvarar vi i färgglada kassar intill.” Bild: Mejl från gården.

 

3. För den som har svårt att färgmatcha är det smart att ta glitter i många färger – då är det alltid någon färg som matchar med någon annan. Bild: Mud Map to Life in the Modern Age

 

4. ”Vaddå kitshigt, tycker du?” Bild: Cannedamathome.

 

5. ”Är du säker på att vi inte ställt den upp och ner nu, älskling?” Bild: Uglychristmastrees

 

6. Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg. Och samma sa den här julgransdekoratören. Bild: Consumat

 

7. Att lägga ljusslingan lite stökigt över granen är charmigt och hjälper till att bryta ett alltför perfekt intryck. Bild: Thatslikewhoa

 

8. ”Men du sa ju att du ville ha en plastgran!” Bild: Bortabrabloggen.

 

9. Lite polkagrisar i julgranen är ju alltid trevligt. Bild: Cannedamathome

 

10. ”Ser den sned ut från ditt håll? I så fall kan jag vrida den lite.” Bild: Phb2

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

I dag öppnar en ny utställning om Bengt Berglund på Gustavsbergs porslinsmuseum. Bengt Berglund är skaparen bakom de så kallade kultstenarna, kuber i benporslin med stämplade visdomsord på, som dök upp i under slutet av 60-talet och blev omåttligt populära.

Bengt Berglund föddes 1936. Han hade som mål att bli industridesigner, men efter sin studietid på Konstfack, där han var en av huvudläraren Stig Lindbergs favoritstudenter, blev han istället anställd på Gustavsbergs porslinsfabrik som keramiker och formgivare.

Bent Berglund blev tidigt uppmärksammad för sin personliga och egensinniga stil. Hans alster hade gärna en samhällskritisk touch och humor, men var också ofta inspirerad av havet vid vilket han vuxit upp i Landskrona.

Kultstenarna gjorde han i samarbete med grafikern Bengt Serenander (som för allmänheten blivit mest känd för den animerade sekvensen om solens upp och nergång på tv) under namnet Bengt & Bengt.

Förutom de rena presentstenarna, som det finns ett tjugotal olika av, tillverkades också specialstenar för särskilda utställningar eller jubileum men också rena reklamstenar. Vissa provstenar är stämplade med initialerna BB.

När försäljningssuccén med stenarna började falna förde Bengt och Bengt-duon över konceptet med stämplade citat till restaurangporslin, burkar och underlägg. 1974 avslutades deras samarbete.

Efter femton år på Gustavsberg lämnade Bengt Berglund keramiken, men fortsatte att arbeta som frilansande konstnär vilket han gör än idag. Hans kultstenar börjar återigen bli populära och betingar ett värde av några hundra på nätauktioner. Fortfarande går det att fynda dem på loppis för betydligt mindre.

Utställningen på Gustavsbergs porslinsmuseum pågår till 15/2-15

Bild: Hilding Engströmer och Auktionshuset Thelin & Johansson

Texten har tidigare varit publicerad i Aftonbladet, Härligt hemma.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Min äldsta dotter var ett riktigt öronbarn när hon var liten. Precis som jag och min man var. Så fort ungen blev snorig så fick hon öroninflammation och det blev många besök hos doktorn och många penicillinkurer under hennes småbarnsår. Tills en dag då en äldre man jag träffade berättade för mig att de alltid hade behandlat sina barn med lökomslag när de var små och fick ont i örat, och att de alltid blivit bra av det. Det lät ju nästan för bra för att vara sant, tänkte jag, men åkte ändå hem och testade på dottern. Och sedan den dagen har hon inte ätit en enda penicillinkur.

Om du vill testa själv följ receptet nedan:

Finhacka en halv rå lök. Linda in lökmassan i en bit gasbinda och lägg den mot det onda örat (om du vill kan du värma omslaget en kort stund i mikron eftersom värmen kan upplevas lindrande), sätt en mössa över så att omslaget sitter på plats. Låt sitta någon timme eller två. Den antiseptiska löken kommer att göra under på det onda örat!

Krya på er och trevlig helg, retromanians!

 

Obs! Jag vill poängtera att du följer husmorskurerna här på eget ansvar. Inga råd du får här ersätter de råd och behandling du kan få av en läkare. Vid allvarliga och bestående symtom – ta kontakt med sjukvården!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Calle:

Hej Helén!

Nu står den förbaskade julen för dörren igen. Min sambo är en tvättäkta julentusiast och vill fylla lägenheten med all världens stjärnor, tomtar, glitter och allt vad det nu är. En sned gran ska också finnas så klart. Och uttjatade, trötta jullåtar ska ljuda kvällarna i ända. Som du kanske redan förstått så är jag inte lika positiv till julen. Faktum är att jag storknar på bara tanken av hela cirkusen. Samma tjat varje år. Jag skulle helst slippa allt jultjohej, i alla fall hemma i lägenheten. Har du något tips på hur vi ska hantera denna högtidskrock?

/Calle

Hej Calle!

Nuförtiden behöver ju inte julen betyda gråa tomtar och gröna granar. Det finns massor av modernt julpynt som inte alls känns särskilt mossigt och uttjatat. Kanske en kitschigt silverfärgad, turkos eller rosa jul skulle passa bättre för dig. Hör efter om inte din sambo kan tänka sig att uppgradera julen till en version 2.0, där ni båda kan trivas och må bra. Alternativet är kanske annars att hon får ge dig ett helt julfritt rum dit du kan fly, lägga dig och lyssna på Cornelis Vreesvijks ”Jultomten är faktiskt död” och dricka glöggrogg. Funkar inte det heller kan du alltid ta en sista-minuten till Hawaii, bland palmerna är det garanterat julstämningsfritt!

Lycka till och god jävla jul!

/Helén