Måste bara få visa mina två köksälsklingar. Jag hade länge letat efter salt- och pepparkvarnar i orange när jag plötsligt ramlade på de här 70-talsgodingarna på loppis. Det var knappt jag trodde mina ögon när jag såg dem första gången. De hade allt jag någonsin drömt om hos en kryddkvarn; färg, form, humor, charm! Att de bara kostade några tior gjorde ju inte saken sämre.
Jag har märkt att jag är långt ifrån ensam om att älska det här kryddkvarnsetet. De flesta som kommer på middag hos oss suckar lyckligt och får något nostalgiskt drömskt i blicken när de kryddar maten. Och om ni såg när Erik Haag och Lotta Lundgren i den populära tv-serien Historieätarna åkte tillbaka till 70-talet kanske ni också la märke till de snygga kryddkvarnarna som scenografen hade valt att ha med i var och varannan scen? Just det, mina finfina köksälsklingar!

Ibland tar sig maken frihet att smycka vårt hem alldeles på egen hand. Det är inte alltid det lyckas så bra, men just den här gången kändes det lite rart på något vis.

Nu har jag stått en rejäl stund i mitt supersnygga originalbadrum och satt på mig partyögonen så nu är jag redo att ta emot gästerna. Och massor av gäster blir det. I vårt nya hus har vi äntligen plats för ett riktigt nyårsbaluns, som vi längtat! Att vi inte hunnit få undan alla flyttlådorna får spela mindre roll. De kan ju funka som avlastningsbord för drinken …
Önskar er alla en riktigt trevlig nyårsafton, för det tänker jag ha:)

Nu är nyårsförberedelserna igång för fullt. Makens ishink har plockats fram långt bak ur skåpen och glitterstjärnor har spridits ut över bordet. Önskar vi kunnat duka med kristallglas och finporslin men i stället fick vi åka och panikköpa tallrikar, glas och lakansväv till duk på Ikea när vi insåg att vi inte hade så det räckte till alla gäster vi bjudit in. Tur att vi har fina servetter att stila med i alla fall;)

Minstingen: ”Jag fick en vaniljstång i min gröt.”
Jag: ”Är du säker på att det inte var en kanelstång?”
Minstingen: ”Ja, helt säker. Det var en vaniljstång!”
Jag: ”De är ganska lika annars, det är lätt att ta fel.”
Minstingen: ”Det var en vaniljstång, jag lovar! Fast den var ganska konstig, för när jag sög på den smakade den kanel!”

Måste köpa en ny lampfot till min gamla 70-talsskärm från Ikea. Har letat som en tok på Blocket, men ingen tycks vilja bli av med sina gamla golvlampor. Gissar att de åker på tippen i stället för ut på annons, tyvärr. Har hittat en nytillverkad på Lampgustaf som är i rätt stuk, fast det känns lite surt att pröjsa två tusen spänn, när  det borde finnas nästa gratis i någons gillestuga.

Vad säger ni, visst är det lite skön 70-talsnostalgi över den här? Den heter Augusta och finns på Lampgustaf, om det är någon som blir sugen. Jag vill ha något liknande fast helst i någon kul färg eftersom lampskärmen som ska vara till är vit.

Ris a la malta till efterrätt. 50-porslinet från Gefle/Uppsala-Ekeby skapar alltid vilda diskussioner i vår familj. Jag tycker att dekoren ser ut som blomklockor, barnen hävdar bestämt att det är småspöken. Vad tror ni?

Nu är svägerskan med familj på besök. Julmat igen. Jippie …

I dag var jag tvungen att ge mig in i mellanreahysterin i alla fall för att uträtta lite ärenden. Jag åkte till Vällingby. Jag gillar det centrumet, eftersom det är ganska praktiskt, med många, bra affärer samlade på ett och samma ställe. Dessutom är det på sina håll fortfarande så jäkla snyggt, med en hel del tidstypiska detaljer kvar från när det byggdes. Vällingby Centrum växte upp under slutet av 40-talet, början av 50-talet under ledning av stadsplanedirektör och arkitekten Sven Markelius. Stadsdelen fick stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt eftersom det var Sveriges första ABC-förort, det vill säga en förort som skulle kunna erbjuda invånarna både arbete, bostäder och centrum inom samma område. Under 2000-talet har centrumet byggts till, gjorts om och renoverats/restaurerats. Resultatet är helt okej, men finast är de delar som fått stå så gott som orörda. En klar favorit för mig är medborgarhuset Trappan, ritat av arkitekterna Backström och Reinius 1954. Ta en titt på denna vackra byggnad med de spännande formerna och stora glaspartier. Och se där, vad pryder fönstren, om inte stadsplanedirektör Markelius egna, vackra tyg Pythagoras från 1952.  Jag som är textiltokig skulle kunna offra om inte min ena hand, så åtminstone alla mina valkar för några meter av det tyget. Det produceras fortfarande på Ljungbergs och här säger man att det är deras mest exklusiva tyg. Det handtrycks i lin och finns i färgställningarna blått och rött. I år finns dessutom mönstret i sammet, i den vackra lejongula originalfärgen som syns i fönstret på Trappen. Just den färgen som jag gillar allra bäst.

Idag börjar mellandagsrean och kompisar vittnar om milslånga köer och vassa armbågar utanför de populäraste butikerna.
Själv vägrar jag befatta mig med trängsel och kaos. Faktum är att jag vägrar att ens kliva ur morgonrocken i dag. Den här dagen är vigd åt att ligga på soffan, äta brända mandlar och surfa annonser. Det finns nämligen ingen tid på året som det går så bra att Blocketfynda som nu. Nu när alla julklapparna ska in måste ju allt gammalt skräp rensas ut. Och bland det gamla skräpet folk rensar ut kan det finnas riktiga juveler. Under min jakt idag har jag funnit flera riktiga klipp.
Men även om det är fantastiska fynd orkar jag inte kliva ur morgonrocken och soffan för att ge mig ut på snökaotiska vägar för att shoppa.
I stället inväntar jag morgondagen och orken. Och jag gissar att jag lugnt kan göra det. På de annonser jag ringt verkar konkurrensen obefintlig. Alla andra är väl helt enkelt ute i butikerna och slåss.