I dag för 45 år sedan födde min mamma sitt första barn, en fantastisk son, min bror och största idol i livet. På samma dag, fast 29 år senare, kom min förstfödda, en ljuvlig och bestämd tös som vi nu haft lyckan att få följa i sexton, spännande år. Vi firade vår härliga tjej med sol, bad och fika på stranden på landet idag. Det har varit en härlig dag som snart är till ända. Men innan vi lägger oss ska vi sätta oss ute i den ljumma sommarkvällen och prata minnen. Från hennes första steg, till cirkusuppvisningen med den brutna armen och åsnan på kollo som åt upp hennes tröja. Sexton år … det blir många minnen det. Men kvällen är lång. Och härlig. Och min sextonåring är världens roligaste att prata med.

… kommer den här bilden. Men jag måste bara få visa vilken magisk stund det blev när dottern satt och plaskade i vattenbrynet och änderna kom fram för att se om hon hade något att bjuda på till lunch. Det är sådana stunder man ska spara i hjärtat och ta fram när livet av någon anledning känns mörkt och trist.

Glömde att visa den här raringen som jag också loppade i söndags. En barntallrik. Kunde bara inte låta bli. Fem kronor var priset. Och tjejen som sålde gjorde det med sorg i hjärtat, sa hon. För hon hade själv haft den som liten. Tacka sjutton för att det känns. Muggen i samma mönster hade jag redan. Den drack jag och brorsan ur som små. Den skulle jag aldrig kunna sälja. Och nu är jag så glad att den äntligen fått en tallrikskompis. Undrar om inte det rara paret ska få stå på min finhylla i köket. Tills det dyker upp någon som vill dricka mjölk och äta puré ur dem.

Jag har sett på nätet att folk vill tillskriva Stig Lindberg den här serien, men jag har inte kunnat hitta något som styrker det. Mina är märkta Balo, och vad jag förstått var det Baloplast som först låg bakom tillverkningen, men att Gustavsberg sedan tog över. Samma serie finns dock märkt även med Rosti, Denmark.

Tänk vad lyckligt lottad man är som bor nära vattnet. Igår kväll tog vi picknickkorgen och gick ner till stranden efter jobbet och tog oss en kvällsfika med dopp. Så fantastiskt mysigt! Men det är inte bara vattnet, de glada barnen och kaffet som gjorde det, utan också min favorittermos, den finfina mormorsfilten och muggarna. Det hade helt enkelt inte varit detsamma med prylar från Ikea eller Åhléns, så enkelt är det!

Jisses, vilken hektisk helg det varit! Storstädning av huset (nej tack, ingen RUT här inte!), frisörbesök hos världens bästa Linda Friberg, på salong Nutid, Ikea-besök och sedan två hejdundrande kalas på det! Inte undra på att man är matt. Skönt att det äntligen är måndag så att man får sova ut och ta det lite lugnt.

Först ett välbehövligt besök på Salong Nutid …

… som gjorde mig blond.

Sedan dags för första kalaset …

för ”lillan” som blivit stor.

Och så lite tårta på det.

Och ansiktsmålning såklart!

Och så dags för nästa kalas. Observera att vi hunnit vara på Ikea emellan och köpt utemöbler så att det räcker till alla gäster.

Och ännu mera tårta!

Jag sitter här i sommarstugan och dricker en kopp kaffe och njuter av lugnet. Det finns nog ingen mer rogivande plats på denna jord för mig. Min farmor och farfar köpte det här stället när pappa var liten så han har tillbringat många, många sommarlov här. När han sedan träffade mamma och jag och min bror kom till världen så blev det även vårt sommarparadis. Eftersom mamma var lärare med lediga sommarlov så flyttade vi ut till stugan på avslutningsdagen och flyttade inte hem igen förrän precis innan skolstart. Jag har tillbringar så ofantligt mycket tid i den här lilla stugan. Jag kan varenda vrå som min egen ficka. Och nu när jag jobbar som frilans utan fasta arbetstider kan jag och mina barn också tillbringa nästan hela somrarna här. Vi är verkligen lyckligt lottade!

Det bästa med stugan är alla minnen och gamla saker som finns kvar där sedan jag var liten. Minnen av farmor och farfar som sorgligt nog inte finns längre, och minnen från barndomens dagar. I dag plockade minstingen fram den här från den gammal sekretär och jag blev som barn på nytt när jag började titta igenom alla bilder. Visst var det väl någon av er som hade en sådan? Minns ni? Hur trollbunden man blev av motiven. Hur magiskt det var med djupet i bilderna. Till och med barnen fascineras av den lilla mackapären och även om de kanske inte tycker att den slår datorn eller mobilen så tror jag att de håller med om att vi hade en del ganska coola grejer på den gamla goda tiden.

Jag har fått frågan om vilket mitt bästa loppisfynd är, men fasen vad svårt det är att svara på. Först måste man reda ut vad ett loppisfynd är. Är det något som är värt skitmycket, men som man fått nästan gratis, eller är det något som kostat en del men som är helt unikt? Eller är det kanske något som egentligen inte är så speciellt men som hjärtat bara älskar?

När man klurat ut vad som menas med loppisfynd ska man också komma på vilken av alla hundratals, eller kanske tusentals, loppisprylar som man är mest nöjd med. Ja, jag kan ärligt säga att det har tagit mig en stund att hitta ett svar på den frågan. Men nu har jag kommit på det!  Mitt bästa loppisfynd genom tiderna måste vara den röda, sprillans nya (ja, gammal, men oanvänd alltså) Crescent från 70-talet med limpa, som jag köpte åt min son för 200 spänn!

Sonen älskar sin snygga hoj. Och jag med! Min bror hade en likadan (och min man också, men honom kände jag inte då) och det är en riktig nostalgitripp att se sonen svischa fram på ”Röda faran”. Snart har han vuxit ur den, men då får lillasyster ärva den. Och när hon vuxit ur den. Ja, då sätter vi nog banne mig upp den på väggen, som en tavla. Så jäkla snygg är den faktiskt!

Medan maken förbereder middagen och tänder grillen slår jag mig till ro vid datorn för att önska er alla en riktigt fin midsommarkväll! Hoppas att ni haft det lika ljuvligt som jag i dag med glada barn, dans kring stången och massor av solmogna jordgubbar! Se till att konservera minnena ordentligt i hjärtat, snart är det ett helt år kvar tills den här ljuvliga högtiden är hos oss igen.

Min son tappar i genomsnitt bort en gympapåse i månaden, med tillhörande mjukisbyxor, gympadojor och handdukar. Även om  jag vis av erfarenhet nuförtiden bara skickar med honom Ica-kassar med secondhandkläder så blir det ändå ganska dyrt i längden. Nu har jag hotat med att skicka honom på demensutredning om han inte slutar glömma. Vi får se om det hjälper;)

OM han kan börja komma ihåg att ta hem sina grejer från skolan ska han också börja få lika fina gympapåsar som sina systrar. Vi har gjort dem själva av gamla linnen och jag tycker att de är bedårande (och just därför vill jag gärna ha hem dem igen). Vill du också ha en sådan här fin kasse? Nästa gång du rensar i garderoben eller går på loppis, så titta lite extra efter fina, gamla linnen. Sy sedan ihop dem i botten, och violá, så har du fixat snyggaste gympapåsen! Busenkelt va?