Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Häromdagen tipsade jag ju om Bruno Mathssons läckra glashus i Lerum som är till salu. Inlägget kan du se HÄR. Idag tänkte jag tipsa om ett annat fint hus som nu ligger till försäljning på Hemnet. Den här 60-talsvillan ligger i Ronneby och har en prislapp på 3 200 000 kronor.

Mexitegelvillan ser kanske inte så fantastisk ut på utsidan, men kolla in ska ni få se …

Snacka om ett vardagsrum som badar i ljus!

Snyggaste rummet! Ljuvlig öppen spis och kolla in det långa källarfönstret!

Älskar den bruna altandörren och fönsterlisterna.

Trevligt om möblerna ingick i köpet.

Ljust och fräscht kanske, men lite tråkigt att inte originalköket är kvar, tycker jag.

Härlig altan och fantastiska fönster.

Sugen på att se mer? HÄR hittar du annonsen.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Går du i husköpartankar? Då har du tur! Just nu finns nämligen ett riktigt guldkorn till salu, ritat av en av Sveriges främsta formgivare Bruno Mathsson 1954. Huset är på 118 kvm fördelat på fem rum, med genomgående höganäsklinker, träpaneler och välbevarade detaljer – ett drömhus helt enkelt! Prislappen ligger på 4,5 millar, vilket ändå får betraktas som ganska billigt för ett drömhus. Tyvärr ligger det i Lerum. Inget fel på Lerum egentligen, men för mig är det fel del av landet. Men för den som känner sig hemma där har jag bara ett råd- slå till, annars kommer du ångra dig!

Kolla bara in den läckra fasaden, med stora glaspartier, och följsam linje intill marken.

Ljust vardagsrum med lummig utsikt. Höganäsklinker, trätak och panel. Så välbevarat och snyggt!

Vardagsrummet badar i ljus och öppen spis som är infälld i ytterväggen.

Vacker matplats med smakfullt möblemang.

Hall/passage med vackert klinkergolv och räfflat fönster. Ett av sovrummen rakt fram.

Bilbliotek/sovrum. Glasdörrar ut mot stensatta uteplatsen.

Smakfullt kök med träpanel- och luckor. Och kolla in skjutdörren i förgrunden!

Snyggarderob med skjutdörrar och infällda handtag.

Ännu ett sovrum/arbetsrum som badar i ljus. Möblerna går ju inte av för hackor de heller.

Är du sugen på att veta mer om detta mästerverk till hus? HÄR hittar du annonsen. Och HÄR hittar du ett annat drömhus till salu, villa Sundin av formgivaren Greta Magnusson Grossman. Lika fint det.

I länken nedan kan ni se Bruno Mathssons eget hem i Värnamo, det första glashuset han ritade.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Vi har alla sett den, vattenkannornas vattenkanna, en smäcker behållare, i svart, vitt eller rött, och med en slimmad pip sträckt mot himlen. Den kallas för Bregerkannan, men vem var då Breger, som formgav denna läckra designklassiker?

Carl-Arne Breger, även kallad ”Mister Plast” var en svensk formgivare och industridesigner som blev känd främst för sin formgivning av plastföremål. Han utbildade sig på Konstfack i Stockholm mellan åren 1943-1949 och anställdes av Stig Lindberg på Gustavsbergs porslinsfabrik som mönsterritare, 1953. Han tröttnade dock snart på att rita mönster och började istället att formge sanitetsporslin och plastprodukter, vilket han gjorde med stor framgång.

Kannan var Bregers sista verk för Gustavsberg innan han slutade för att starta sitt eget företag, Breger Design. I februari 1959 presenterades den på marknaden för första gången. Kannan, som var inspirerad av en brännvinsflaska som Bregers mamma hade haft stående bakom gardinen i fönstret under hans uppväxt, hade då tagit Breger 18 månader att utveckla och efter sju olika alternativa utseenden var han till sist nöjd.

Trots att den mottogs väl kom den bara att tillverkas under något år eftersom det snart visade sig att farliga gaser frigjordes vid limningen av kannans delar. Dessutom blev tillverkningen för dyr eftersom den innebar att de två halvorna av kannan skulle limmas ihop, vilket var en svår procedur som ofta misslyckades och gjorde att många kannor fick kasseras.

Trots att hans namn inte är så känt har Breger förutom den populära vattenkannan formgett en mängd andra välbekanta föremål. Bland de mest uppskattade kan nämnas tv-kannan Signatur för Husqvarna, år 1962, glassförpackningen Bigpack, år 1970, bordsmargarinasken Flora, år 1972 och barncykelsadeln Rex, år 1976.

I dag är Bregerkannan ett eftertraktat samlarföremål. Cirka 1 500 kronor får man betala för ett fint exemplar på landets auktioner, jämfört med de 2 kronor och 75 öre den kostade på Domus, då den kom.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Det var en sen kväll i början av 80-talet när kungen och drottningen gjorde ett spontanbesök på Erik Lallerstedts restaurang Gondolen för att ta sig en matbit. Erik Lallerstedt ville bjuda på något extra och improviserade ihop en rätt bestående av lax, pilgrimsmusslor och ostronskivling i äppel- och currysås. Maten som föll kungaparet på läppen, fick namnet Lax Carl XVI Gustav och fick efter den kvällen ta plats på Gondolens ordinarie meny.

När så kungen skulle fira fyrtio år på tronen föddes en idén hos Erik Lallerstedt att ta fram en servis som passade den kungliga rätten. Och vem skulle formge servisen om inte prins Carl-Philip tillsammans med kollegan Oscar Kylberg?

Nu, ett år senare, lanseras slutligen den kungliga servisen Signum av Gustavsbergs Porslinsfabrik. I benporslin, med mjuk och ren form och enkelt relifmönster är tanken att den ska lyfta och framhäva maten som serveras. Och den vit/blå färgen ska bilda de svenska färgerna ihop med Lallerstedts currygula laxrätt, (men den funkar förhoppningsvis även med andra maträtter också).

Personligen gillar jag den vita skålen bäst. Färgen på fatet vet jag inte om jag är så värst förtjust i. Inte formen heller. Men kungen är gissningsvis som alla andra föräldrar tokstolt över sitt barn vad han än gör och sväljer säkert hela servisen med hull och hår. Och det är ju rart i så fall. Men vad tycker ni andra om servisen? Skriv gärna en rad eller två och berätta!

För den som är sugen på att testa receptet på Lallerstedts kungliga lax kommer receptet nedanför. Och de som är lite latare men ändå vill smaka bokar i stället bord på Gondolen HÄR.

Lax Carl XVI Gustaf

Ingredienser
650 g laxfilé, skuren i 16 kuber utan skinn
4 pilgrimsmusslor
4 potatisar, kokta
100 g ostronskivling eller trumpetsvamp, strimlad
100 g svartrot, kokt och skuren i slantar
100 g zucchini, skuren i tärningar
1 röd, 1 gul och 1 grön paprika som delas, skalas och skärs i trekanter
salt och vitpeppar
2 msk finhackad schalottenlök
3 dl lätt-crème fraîche
1-2 tsk curry
3 tsk smör
0.5 dl vitt vin
1 msk koncentrerad äppeljuice
salt och vitpeppar olja
Gör så här

Halstra laxkuberna runt om, salta och peppra. Dra av plattan.
Gör såsen
Fräs curry i smör. Tillsätt schalottenlök, crème fraîche, äppeljuice och vin. Låt sjuda lite, smaka av och salta och peppra. Balansera ev smaken med äppeljuice och/eller vin.
Stek svamp. Tillsätt svartrot, zucchini och till sist paprikorna.
Precis innan upplägg halstrar ni pilgrimsmusslorna.
Upplägg

Bottna tallrikarna med kokt skivad potatis. Över det lägger du övriga grönsaker och sedan lax och pilgrimsmussla. Såsen hälls runt laxen.
Garnera ev med lite citronmeliss.

Bild: Gustavsberg Porslinsfabrik

Recept: Erik Lallerstedt, Gondolen.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Den här vackra formen är bekant för de flesta, gissar jag. Just det, det är Alvar Aaltos glasvas Savoy som är huvudperson i den här veckans design.

Det är sannolikt en av världens mest kända glasföremål, den så kallade Savoyvasen, formgiven av Finlands nationalarkitekt och -designer Alvar Aalto. Vasen fick sitt namn efter den nystartade lyxrestaurangen Savoy som Alvar Aalto och hustrun Aino fick i uppdrag att inreda i Helsingfors 1937. På restaurangen dekorerade de varje bord med en 60 centimeter hög variant av vasen som genom sin unika form presenterade blomarrangemangen på ett helt nytt sätt.

Men vasen skapades egentligen inte alls för restaurangen från början utan var Alvar Aaltos tävlingsbidrag när Finlands främsta glasbruk Karhula och Iittala arrangerade en designtävling 1936, för att få in bidrag till Världsutställningen i Paris nästkommande år.

Aalto lämnade in sitt bidrag bestående av en samling teckningar under pseudonymen Eskimåkvinnans läderbyxor, eftersom han fått idén till formen från ett sådant klädesplagg. Med sitt annorlunda bidrag vann han tävlingen och vasen blev skickad till Paris där den gjorde omedelbar succé.

Originalvasen var 140 mm hög och tillverkades ursprungligen i klasglas, brun, blå, grön och rökfärgad, men med tiden har färgskalan ökat med ett flertal färger och modellen har också producerats i både större och mindre versioner.

Under de snart åttio år som vasen varit i produktion har den sålts i hundratusentals exemplar. Men eftersom tävlingsreglerna var sådana att formgivaren upplät upphovsrätten på sin produkt till glasbruket så tjänade Alvar Aalto aldrig så mycket som en krona på sitt världsberömda verk.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Lotta:

Hej Helén!

På senare år har det dykt upp en uppsjö av företag som säljer kopior av kända designklassiker. Kopiorna är sjukt bra gjorda men kostar bara en bråkdel av vad originalen kostar. Eftersom jag har en låg inkomst, men väldigt dyr smak har jag sneglat lite på det här alternativet, men samtidigt känns det lite fuskigt. Vad säger du, tycker du att det är okej att köpa kopior av designmöbler?

/Lotta

Hej Lotta,

Svaret är enkelt. Skulle du byta ut ett glas äkta champagne mot lite Pommac? Knappast va? Visst, det ser ju nästan likadant ut, men det känns inte på långa vägar lika flott och är inte heller lika gott. Du tycker att låg inkomst skulle vara en anledning till att köpa en replika, jag tycker precis tvärtom. För en äkta designmöbel är en investering, och du kan alltid sälja den och få igen pengarna. Köper du en replika däremot, måste du typ betala för att bli av med den.

/Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Som jag skrivit om tidigare här på Retromania så fyller Margrethe-skålen 60 år i år. Det firas naturligtvis stort och därför har den fantastiska konstnären Lasse Åberg fått i uppdrag att designa fyra nya motiv att pryda skålen med. Personligen gillar jag både Margrethe-skålen och Lasse Åberg, men frågan är om det var en så jättebra idé att låta de två mötas … Jag tror tyvärr inte det. Nog var den gamla damen betydligt vackrare innan hon blev iklädd den nya, poppiga dräkten? Eller vad säger ni – hiss eller diss?

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går hade jag vilodag. En välförtjänt sådan. Jag jobbade nämligen hela helgen tillsammans med duktiga fotografen Sara Ringström. Vi var i Varberg och gjorde hemma-hos-reportage på löpande band. Roligt som sjutton har vi haft det! Och en hel hög med fina jobb fick vi med oss hem. Jag lovar att hojta till när reportagen publiceras. Tills dess får ni en smygtitt på ett par av hemmen här.

Lilla Thyra var helgens sötaste modell.

Sara plåtar i Susan och Daniels fina kök.

Sköna Ann poserar proffsigt

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag håller på att leta efter enkla, vita pinnstolar att ha på altanen på landet. Givetvis tänkte jag att det skulle gå lätt att hitta, men just när jag behöver pinnstolar så ska de tydligen vara svåra att hitta och dessutom kosta skjortan. Så har ni några gamla, slitna hemma som ni vill bli av med (och som inte kostar en förmögenhet) får ni gärna hojta till. Egentligen vore det himla trevligt med en liten Florida-soffa till också. Gärna till vrakpris! Tack på förhand:)

Du som vill ha lite historik kring Florida kan läsa den här lilla texten som var i Härligt hemma häromveckan:

Fina Florida

Den populära soffan kommer från Bröderna Wigells Stolfabrik i småländska Malmbäck, en av Sveriges äldsta och fortfarande verksamma möbelfabriker, med anor från 1868. Där formgavs den av Ebbe Wigell, en av ättlingarna till grundaren Carl-Johan Wigell, år 1952.

Florida är en liten och nätt soffa, endast 135 centimeter lång och 50 centimeter djup, stilren med slanka, enkla linjer. Till soffan finns även tillhörande stol och bord i samma snitt.

Under de första åren som soffan producerades hette den Florett och gjordes i formpressad teakfanér. Men när det mot slutet av 50-talet blev populärt med lackade soffor, började Wigells istället tillverka sina soffor i gedigen björk som de sedan målade. Den nya modellen av soffa döpte de till Florida.

Florett/Florida producerades ända fram till slutet av 70-talet, då de moderna, bastanta furumöblerna hade gjort entré i de svenska hemmen och intresset för de smäckrare möblerna svalnat. Men i slutet av 2012, då trenden svängt tillbaka och retromöblerna blivit heta på nytt var det dags att återuppta tillverkningen igen.

Den som suktar efter en Florida eller en Florett får räkna med att lägga ut mellan 2 000 och 4 000 kronor för ett gammalt exemplar. Ny kostar en Florida-soffa från cirka 5 800 kronor. Att jämföra med de dryga 100 kronor den kostade som ny på 50-talet.

Den här soffan med tillhörande stolar gick för 3 600 kronor. Själv betalar jag gärna 50-talspriser:) Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Nu levde ju inte jag på 60-talet, och det kan allt kännas lite orättvist ibland. För visst verkade det ha varit en ganska härlig tid (jo visst, lite galen också) fylld av framtidstro, bra musik och snyggt mode. För att inte tala om inredningen, herre min skapare, så snyggt ett 60-talshem kunde vara! För alla ni som delar min passion för 60-talet tänkte jag bjuda på lite skön inredningsinspiration här nedan.

Ha en riktigt skön lördag, retromanians!

http://youtu.be/7N6jNtIpuHU