Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

I dag, kära vänner, är det Mors dag. Det är inget nytt påfund med en egen dag för oss morsor. Redan år 1919 fick mammorna i Sverige sin alldeles egna dag på initiativ av författaren Cecilia Bååth-Holmberg. Jättebra idé av henne, tycker jag.

Men jag har fått en känsla av att den här dagen firas lite dåligt hemma hos oss. Och när jag jämför hur jag är van att bli firad med hur rekommendationer från 1920, för hur dagen bör firas, ser ut, ja då inser jag ganska snabbt att känslan jag fått är helt korrekt:

* Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
* Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
* Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
* Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
* Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar.
* Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för mors dag.

Ur häftet Mors dag från 1920. Källa: Nordiska museet.

Det är särskilt på punkt 4 som firandet brister hemma hos mig. Fast även på punkt 1, 2 och 3 när jag tänker efter. Och ska sanningen fram har jag nog aldrig varit med om att bli firad enligt punkt 5, att far i huset håller i en liten högtidlighet i min ära framåt kvällskvisten. Nej, snarare har de gått all in på punkt 6 och gett mig en hälsning, fast oftast i muntlig form.

Jag kan i och för sig hålla med om att de här rekommendationerna är ganska mossiga (de är ju från 1920 så konstigt vore det väl annars). Så därför har jag skrivit sex nya Mors dags-regler som jag kommer att kräva från min kära familj idag och alla Mors dagar framöver. Då här lyder de:

* På Mors dag går mamma på toaletten utan sällskap (och förvarnar inte ens familjen när hon gör det)
* På Mors dag behöver vi inte sjunga för henne, men vi låter i alla fall bli att skrika åt henne. I fem minuter.
* På Mors dag påpekar INGEN att mamma har fler skor och väskor än hon behöver.
* På Mors dag säger ALLA att maten är god. Eller låter i alla fall bli att göra kräkminer.
* På Mors dag bygger INTE mamma lego eller ritar igelkottar utan ligger på soffan och kollar på serier och äter dagsgamla ostbågar hela dagen. Utan att bjuda.
* På Mors dag tar vi en selfie med mamma och hashtaggar: #minmammaärintepinsam
(den sista kommer aldrig inträffa men om man siktar mot stjärnorna …)

Ha en fantastisk Mors dag! Det ska jag ha!

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng me dit vetja!

Idag trotsade vi ”höstvädret” och våra stackars förkylda kroppar och släpade oss iväg en stund till årets hönsbytardag här ute på Mälaröarna. Vi planerar nämligen att bli höns- (och tupp-) ägare inom kort (vi har inte avslöjat överraskningen för våra grannar än, men så fort jag kommit på ett bra sätt att berätta det på så ska jag göra det) och åkte dit för att se vad det finns för slags höns på marknaden.
Tanken med hönsen, förutom att det är ett trevligt inslag i lantlivet, är att vi ska bli självförsörjande på ägg, och kanske kunna laga en coq au vin någon gång då och då. Tänk vad lyxigt att bara kunna hämta ett ekologiskt ägg med en sådan där solgul gula när man känner för det!
Det blev inga fjäderfän för oss idag, eftersom vi inte skaffat något hönshus än, men vi kom verkligen i stämning. Nu kan jag knappt vänta tills vi hittat en bra hönsbostad så jag kan börja bli hönsmamma på riktigt.

Hönsbytardag på Folkets hus.

Det var inte lätt att låta bli att köpa.

Fyran var glad trots höstrusk och förkylning.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Ni vet när paltkoman slår till alldeles för tidigt. Innan man ens hunnit avsluta sin måltid. Visst är det jobbigt! Det hände Fyran i helgen. Ta en titt på filmen nedan så förstår ni vad jag menar. (Ni som tycker att vi plågar barnet kan jag trösta med att han sekunderna efter att vi stängt av kameran fick komma ner i vagnen där han hittade en skön ställning på en gång och somnade:)).

Ha en fin dag, retromanians!

Fyran i paltkoma

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om vad jag tycker om ärliga människor:

Från fulla människor och barn får man höra sanningen, säger man ju. Och det ligger något i det. Men jag tycker nog att folk över lag är ganska duktiga på att vara ärliga. Och jag tycker inte att det är så charmigt faktiskt. Särskilt ocharmigt tycker jag att det är när grodorna kommer ur munnen på vuxna, nyktra människor. Som grannfrun som glatt konstaterade, när jag som nybliven fyrabarnsmor kämpade livet ur mig för att hålla hemmet någorlunda rent och fräscht:

”Guuud, vad skönt att du bara kan släppa all städning sådär, du är så härligt bohemisk!”

Eller när jag tre månader efter förlossningen, kämpande för att bli kvitt graviditetskilona och fick höra av en bekant:

”Oj, ska du redan ha en till?!”

När sanningarna kommer från små barn tycker säkert inte de flesta att det är så farligt. Somliga kanske till och med anser att det är gulligt när kidsen kommer med raka besked till folk. Jag tycker inte det. Varför ska de ha rätten att vara ohyfsade bara för att de är kortväxta och har mjölktänder?

Själv har jag alltid försökt lära mina barn att de inte behöver säga till människor som är överviktiga, finniga eller har ett stökigt hem, att de är just överviktiga, finniga eller har ett stökigt hem, eftersom de med allra största sannolikhet redan vet om det själva. Och om de mot all förmodan skulle ha missat det så gör inte det så himla mycket att de lever i ovisshet, eller hur? Så tänker jag. Men det är långt ifrån alla föräldrar som tänker likadant har jag märkt. Vi hade en grannpojke tidigare vars föräldrar inte verkade tänka så. Han var nämligen ofta sådär otäckt ärlig.

Mina barn och den lillgamla och ordningsamma lilla gossen med vattenkammat hår, brukade ha sällskap till skolan med varje dag. Tanken var att de egentligen skulle mötas på halva vägen, mellan våra hus, men eftersom vi alltid var lite sena så blev det oftast så att han kom hem till oss och hämtade upp mina barn.

Vi var nästan aldrig heller klara när han kom utan oftast sprang vi runt som yra höns och letade strumpor, gympapåsar, matsäckar och läxböcker, medan han snällt fick vänta i hallen. En morgon när den lilla ordningsamma pojken som vanligt stod i vår hall och tittade på oss när vi letade efter något viktigt under högar av leksaker, skor och tvätt hörde jag hur han plötsligt harklade sig innan han högt sa mitt namn.

”Heleeeen, jag tror att det skulle vara lättare för er att hitta era saker om ni städade ibland. Städar ni aldrig?”

Jag stannade upp, förvånat, och tittade på honom. Det tog några sekunder innan chocken över hans brutala ärlighet lagt sig men sedan svarade jag lugnt:

”Städar? Nej, varför skulle vi göra det? Det är ju slöseri med tid, det blir ju bara stökigt igen. Det förstår du väl?”

Den lilla pojken såg alldeles chockad ut. Men nickade snällt till svar.

Efter det sa han inget mer. Men jag såg att han funderade. När han en stund sedan traskade iväg till skolan, med mina ungar på varsin sida om sig, hörde jag hur han frågade om det jag sagt var sant. De svarade utan att tveka:

”Nej, det var inte riktigt sant. Vi städar visst ibland. Men hon brukar också säga att den som säger ett pip om att vi har stökigt hemma, den får inga julklappar. Och det däremot, det är nog sant!”

Passa dig för att säga att vi har stökigt hemma!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Man vet att det är lite åldersskillnad mellan barnen när den ena övningskör samtidigt som den andra övningskryper.

I går fick Minstingen hjärnskakning efter ett fall i skolan så nu måste hon hålla sig på marken resten av terminen. Och precis som Madicken var hon tvungen att hålla sig hemma och lugn i dag, trots att det hände skojiga saker i skolan. Vår hemmadag hade riktigt retrotema. Först plöjde vi några avsnitt av den fantastiska serien ”Den vita stenen” och resten av dagen försökte vi lösa Rubikt kub, utan något vidare resultat. Nu ska vi baka kolakakor som vi ska äta alldeles för många av. Och i morgon hoppas vi att huvudvärken är bättre.