Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Igår var jag på nostalgikväll på Retro- och designateljén i Sumpan. Jag har tidigare skrivit om den trevliga butiken HÄR. 

Som vanligt var det en glädjekick att kliva in bland alla färgglada tyger, burkar och annat smått och gott som står uppdukat i den lilla, charmiga affärslokalen. Och att det kvällen till ära bjöds på vin, snacks och 20 % rabatt på lampor gjorde ju inte saken sämre.

Någon lampa blev det dock inte för min del. Men väl ett set med servettringar av Massoni för Guzzini Fratelli i originalkartong. Dessutom köpte jag lite Maud Fredin Fredholm-tyg och ett par byxor till Fyran. Och som vanligt hade jag kunnat shoppa betydligt mycket mer, men så tänkte jag på er och bestämde mig för att lämna några godbitar … Så varsågod!

Sex stycken servettringar blev det. Räcker till hela storfamiljen.

En hög med Tidstrand-filtar lämnade jag kvar till er.

Och även lite filmisar. 5 kronor styck, som hittat!

Tyska golvaser finns kvar för den som vill ha.

Och massor av tyg.

Plus burkar, glas och annat smått och gott.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går ramlade jag på den här gigantiska, orangea plasttavlan på loppis och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu vill jag bara veta mer om den. Var kommer den ifrån? Hur gammal är den? När jag la ut en bild på min nya tavla på Instagram skrev en kvinna att hon själv haft en likadan fast vit som ung, som hennes mormor fått från en skobutik någon gång på 60-talet. Var den kommit ifrån innan den hamnade i skobutiken förtäljde dock inte historien. Så om någon vet vilka som sålde denna läckra tavla tveka inte att höra av dig och berätta! Jag är så nyfiken!

Så här ser hon ut, min nya, fina, orangea dam. Vad jag fick betala för henne? En guldpeng.

I dag när jag åkte förbi vår gamla lägenhet kunde jag inte låta bli att sakta ner och kika in genom köksfönstret för att se hur de nya ägarna inrett. Och vad tror ni att jag ser då? Jo, att de idioterna målat över min grymma, apsnygga, urläckra, oslagbart läckra 60-talstapet! Den som var snyggast i hela lägenheten!

I stället hade de målat vitt och satt upp någon ful Mio-hylla där. Ja, man slutar verkligen aldrig att förvånas över folks dåliga smak! Å, vad jag ångrar att jag saktade ner och kikade in. Det hade varit bättre att leva i illusionen av att min fantastiska tapeter levde och hade hälsan. Nu blev det här i stället en sorgens dag. R.I.P underbara tapet! Du var verkligen en färgklick i mitt liv. Även om barnen säger att du gav dem huvudvärk …

Jag har några få men väldigt allvarliga cravings. Den ena är för burkar. Gärna färgglada sådana från 70-talet. Det är få saker som kan göra mig så glad som en klatschig burk. Som de här färgglada raringarna som jag har på en stringhylla i köket. Är de inte ljuvliga, så säg? Tyvärr delar inte min make alls mitt burkmissbruk så jag försöker att kämpa emot det litegrann, för hans skull. Jag har kommit så långt att jag inte letar aktivt, på Tadera och så. Men ramlar jag på en på loppis så finns det inte en chans att jag kan stå emot. Det får duga än så länge, och tycker maken att det krävs mer får han nog räkna med att betala terapi i ganska många år för att bota mig.