Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Efter mycket om och men hade vi bestämt oss för att byta ut vår gamla teakhylla i vardagsrummet för att köpa något som kunde svälja lite mer. Länge och väl letade vi på Blocket, gick på en och annan nit (HÄR kan ni läsa om en av dem) men hittade till slut ett stort, fint hyllsystem från IKEA som vi köpte. Barnen var särskilt lyckliga eftersom möbeln för en gångs skull var hyfsat modernt och jag var glad för deras skull.

Den gamla hyllan tänkte vi först sätta ut på Blocket (visste ni att ett av de vanligaste sökorden på Blocket är just teak?) men eftersom den hade sina skavanker så bestämde vi oss istället för att skänka den. Och eftersom jag vet att halva mitt flöde på Instagram är fyllt av retronördar så slängde jag ut en förfrågan där, om någon ville ha den. Det tog inte lång tid innan Martina, ägare till antikbutiken Old shit and stuff, nappade. Hon behövde en hylla att ställa grejer på i butiken. Och strax därefter nappade Linnea, som också behövde en hylla, till sin hall.

Vilket dilemma, egentligen ville jag att de skulle få varsin del (hyllan gick faktiskt att dela på) men samtidigt hade ju faktiskt Martina varit först. Kunde jag säga att hon bara fick en del då? Jag visst varken ut eller in. Och medan jag funderade så mejlade Martina till mig och sa själv att hon ville dela hyllan med Linnea. Gissa om jag blev glad. Och det var ingenting mot vad Linnea blev!

Inte nog med det, några dagar senare hade Martina fixat skjuts och kom och hämtade båda delarna (två gånger fick hon åka till och med eftersom den inte gick in i bilen första gången) och lämnade sedan över Linneas del till Linnea innan hon ställde den andra i butiken. Och nu har jag fått bilder från båda tjejena som visar hur fint deras respektive hylla kommit på plats.

Mitt hyllbyte kunde inte ha slutat bättre! Visst hade jag kunnat få några hundralappar för hyllan om jag satt ut den på Blocket, men tacksamheten tjejerna uttryckte och det hoppet om mänskligheten man känner när människor är så snälla mot varandra var så himla mycket mer värt!

Här är Martina, ägarinnan till butiken Old shit and stuff, och ska hämta hyllan hemma hos mig.

Och här nedanför kan ni se så fint det blev …Den ena delen av hyllan på plats i butiken Old shit and stuff. (Instagramnamn: @oldshitandstuff)

Och den andra hemma i hallen hos Linnea (Instagramnamn: @Lillskiit).

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

En titt i några av Sveriges största inredningsmagasin och det står snart klart att det är några möbelklassiker och formgivare som dominerar, och har gjort så år ut och år in. Inget ont om Bruno Mathsson, Lamino och Eksells kakaoögon men finns det verkligen inget mer för den som gillar bra, svensk design med några år på nacken?

Jo, det är klart att det gör! Just därför är initiativet #100newclassics på Instagram så makalöst spännande. Bakom står Thomas Ekström alias @stockholmmodern, handlare och expert på 1900-talsdesign. Tanken är att han på hundra dagar ska presentera lika många nya klassiska designer som aldrig fått ta plats i den svenska designhistorien. Först ut är Siv Lagerströms vackra men bortglömda 70-talsringar. Vilka fler guldkorn som kommer presenteras återstår att se men formgivare som utlovats är Axel Einar Hjort, G A Berg och Otto Schulz.

Själv är jag full av förväntan över vilka nya favoriter jag kommer hitta bland de nya utvalda klassikerna. Släng er på följa-knappen på @stockholmmoderns Instagramkonto ni med vetja, om ni är lika nyfikna som jag!

Bild: Stockholms auktionsverk

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I veckan hittade jag en skön, gammal Bambino till salu på Instagram (ni som har Instagram, sök bara in hashtaggen tillsalu så kan det ramla in allt möjligt skojsigt) som vi var och hämtade igår. Minns ni den, skönaste 70-talshojen? Cykeln är tänkt till Fyran (han är ju i alla fall åtta månader nu;)) men jag tror att min man är den som är mest salig över den.

Det var nämligen en Bambino som han lärde sig att cykla på en gång för långe sedan. Han har än idag starka minnen av hur han kämpade att få rull på den på gångvägarna i förorten Hökarängen där han tillbringade sina första år. Min bror hade också en Bambino som han susade fram på i Hässelby, där vi växte upp. Han hade en sådan där lång, lång pinne med en orange flagga på baktill så att mamma och pappa kunde se var han var.

När jag la ut bilden igår på Instagram fick jag en del glada hurrarop från folk som hade minnen av sin egen gamla Bambino. @galnakattkvinnan till exempel, som när hon vid 4 års ålder och till sina föräldrars bestörtning bytte bort sin sprillans nya cykel mot en sliten Bambino:) Tänk att den redan då var en så klar favorit.

Cykeln kom med tillhörande klistermärken från 70-talet. Lägg särskilt märke till hur Sven märkt upp på sadeln att det är hans cykel. Jag är också väldigt förtjust i märket ”Jag hjärta dej”.

För en tid sedan la jag ut en förfrågan på bloggen och Instagram om någon hade koll på vad det var för ring jag hade köpt på en loppis. Jag hade känsla av att det var en finsk, 60-talsring, men mer visste jag inte. Det tog inte mer än några minuter innan en av mina kunniga Instagram-kompisar, Retrolyckan, tyckte sig känna igen det som ett Pentti Sarpaneva-smycke. Och när jag tog på mig glasögonen och synade insidan riktigt, riktigt noga tror ni inte att det stod Sarpaneva i den! Vilken lycka att fynda en så fin designring för en tjuga! Men nu har jag fått mersmak och vill gärna ha ett par örhängen till!

Det var en Sarpaneva!

En av mina favoritägodelar är min söta lilla påfågel, som jag köpte i Skövde en regnig sommardag för några år sedan. Jag var redan helt såld på champagnebrus, ni vet, sådana där fina, vippande dekorationsbollar på spröt, som man hade på 60-talet, så jag hade inköpsstopp för sådana för min man. Så när jag såg den lilla pippin med bollar på stjärten i antikbutiken blev jag superglad. Det var ju som ett champagnebrus fast ändå inte, så inte kunde väl den ingå i köpstoppet? Jag minns att den kostade 60 spänn, och det var precis vad jag hade på fickan. Det var ju meningen att jag skulle ha den!

Stolt som en tupp kom jag hem med den, men tyvärr var inte maken lika nöjd. Han tyckte absolut att den kunde klassas som ett champagnebrus och skulle ha ingått i köpförbudet, men det var ju för sent att göra någonting åt det då. Nu står den i alla fall hemma i min vita stringhylla och pryder sin plats ypperligt, tycker jag. Men jag har förstått att inte alla är lika förtjusta i den. När jag la ut en bild på den på Instagram häromdagen var det en kompis som kommenterade: ”Men ååh vad … jag vet inte vad jag tycker egentligen …” Jag hjälpte henne lite på traven och svarade: ”Fantastisk! Du tycker att den är fantastisk!” Vad tycker ni?

Fortsatt trevlig helg, retromanians!

/Helén

P.s. Ni följer mig väl på Instagram förresten? @helenbjurberg heter jag där. D.s