I söndags hittade jag en Blocketannons med lite blandade, gamla prylar som en kvinna ville bli av med. Bilden i annonsen var liten och suddig och hon visste knappt själv vad det var hon hade så jag bestämde mig för att åka förbi henne för att kika och jag blev så glatt överraskad när jag hittade två fina Koldburkar och ett superfint och stort tyg från Marimekko. Gissa om jag slog till direkt. Tyget ska jag duka med på julafton och det kommer bli så fint! Burkarna ska jag ta ut till landet i vår. Egentligen skulle jag vilja byta kaffeburken mot en bull- eller kakburk, eller annan rolig dito, så om någon har en sådan och är intresserad av ett byte så hojta till.

Ja, sex stycken till Sjuanstolar är alltså vad jag precis har köpt. Vita, i gott skick för 850 kronor styck. Det kändes som ett bra pris. Men det blir lite mycket med sexton stycken Sjuanstolar runt bordet, även om de är snygga, så de sex i teak åker ut på Blocket i morgon. Femhundra kronor tänkte jag sätta ut dem för, för de behöver en del omvårdnad. Men det är nog ändå ett bra pris, så jag hoppas att någon nappar snabbt.

De nya stolarna. Snart ska de lackas om och bli lika fint turkosa som de vi redan har.

De här raringarna åker ut på Blocket i morgon. Jag har inte tid att ge dem den omsorg de behöver.

Jag har världens bästa läsare, ni lär mig så mycket! Genast efter inlägget om ”vasen” plingade det till i min mejlbox och både Kerstin och Marika kunde förklara för mig vad det var dottern egentligen hade köpt. Plötsligt kändes hennes lilla loppisfynd riktigt spännande. Tusen tack för er hjälp!

Hej Helén, tycker det är jätteroligt att din ”minsting” också visar intresse för gamla saker!

Vasen är ingen vas, utan en sake-flaska. Den har från början haft sällskap av 6 små öronlösa koppar med samma mönster.

Fågeln, för det är en fågel, finns där eftersom det är en s.k. drillflaska. Om du häller vatten i flaskan och sedan sakta häller ur det så  piper det om flaskan, d.v.s. fågeln drillar.

Ålder är svårare att säga nåt om, det set jag har är från sent 60-tal, men de tillverkades troligen långt efter det också.

Lite mer kul att veta om sake-seten är att i botten på de små kopparna (de brukar inte vara mer än 3-4 cm höga ) finns det ibland en bild inpressad i porslinet i litofani-teknik. Om man håller upp koppen med botten mot ljuset och tittar inuti, kan man i så fall se huvudet på en geisha, och då anses det lite extra fint!

MVH,

Kerstin B

Den lilla vasen med fågeln på toppen är ingen vas. Under fågeln finns ett lufthål, eller hur? Detta är en flaska/tillbringare att servera sake ur. Det saknas små koppar till din fina servis. Har en själv, och hittade en bild på nätet. På koppen finns en ränna, om man har den mot läppen när man dricker visslar det i hålet i botten…

Ha en bra dag.
/Marika

I dag hade jag väldig tur på min shoppingrunda. Precis när jag skulle lämna Läkarmissionen tomhänt så kom en liten dam med en rullvagn med nya varor som skulle ut på hyllan. Och vad stod där om inte tre röda, fina plastmuggar av Sven-Eric Juhlin för Gustavsberg och en skål av Bernadotte design för Husqvarna. Vilken trevlig överraskning! Och prislapparna var trevliga också. 20 spänn styck. En bok om design i Stockholm för fem spänn hamnade också i korgen. Nu har ställt boken i bokhyllan, diskat upp mina nya fynd och ställt dem i skåpet. Dags att ta helg! En riktigt fin fredagkväll till er, retromanians!

I går var jag på kräftskiva hos mamma och pappa på landet. Gott och trevligt! Men jag tänkte bespara er kräftbilder för det har ni säkert sett nog av på Facebook. Däremot måste jag visa kryddkarsgruppen Familjen Pepparsson, av Anita Nylund för Jie Grantofta, som prydde bordet. Anita Nylund var dotter till Rörstrands chefsdesigner Gunnar Nylund och anställdes på Jie Grantofta i slutet på 50-talet där hennes kryddkar och burkar gjorde succé. Jag gillar det faktum att Anita Nylund har sagt att hon medvetet gjorde barnet i familjen till något som kan tolkas både som pojke och flicka (alltså en hen) och att mamman i familjen håller i plånboken för att markera att den nya tidens kvinnor skulle vara självständiga och tjäna sina egna pengar. Vilken modern kvinna hon var, Anita Nylund. Gillar’t!

I går blev jag kär. I ett kök. Ja, ska sanningen fram så blev jag kär i ett helt hus. Jag och fantastiska fotograf Angelica Söderberg var och gjorde ett Hemma-hos-reportage i Isabella och Martins fina retrohem i Finspång. Resultatet får ni se snart i ett magasin nära er, men här kommer en liten sneak peek från det söta köket.

Behind the scenes från gårdagens retroplåtning.

Tänkte väcka er denna måndagsmorgon – och sista dagen på sommarlovet – med en bild på det finaste jag äger. Det är min gladservis som jag ärvt av farmor och farfar. Hur segt det än känns att denna härliga sommar går mot sitt slut så går det inte att hänga läpp efter lite kaffe ur en av de här kopparna. Speciellt inte när favorit-LP:n från Hair går på skivspelaren samtidigt. Good morning sunshine, the earth says hallo!

En vacker dag ska jag börja samla på Kold-burkar. På en fin hylla ska de få stå, färgglada och fina. I mängder. Men jag är inte så säker på att min man längtar direkt till den dagen, så jag låter den dröja lite. Tills vidare njuter jag av den enda Kold-burken jag har. En megastor, fin och gul som jag förvarar flingor i på landet. Den räcker ganska långt.

I helgen har vi gäster. Härliga kompisar från Skövde. Linda, mamman i familjen, delar mitt loppisintresse och har full koll på min smak. När hon kom hade hon med sig en fin present. Marimekkos skål ”Irrbloss” av Astrid Sylwan. Supersnygg! Den ska jag servera min svägerskas sallad ur i kväll. Med kirskål och krasseblommor. Nyfikna på receptet? Det kommer här:

Marias trädgårdssallad

Odlade sallatsblad

Vilda blad av maskros eller kirskål

Morotsslantar

Lite lök i riktigt tunna skivor

Ett halv tärnat äpple

Rostade hasselnötter

Krasseblommor

Honungsdressing

1 tsk honung

1 msk citron

1 msk dijonsenap

1 msk majonäs

2 msk kallpressad olja

Havssalt eller örtsalt

Svartpeppar

Häromdagen blev jag lycklig ägare till fyra fantastiska Paradistallrikar av Birger Kaipiainen. Planen är att samla ihop till en hel servis, men det lär inte bli gratis direkt, så det får ta den tid det tar. Jag gillar verkligen den färgglada och vågade 70-talsserien från Arabia som jag för första gången såg hemma hos min bror för många år sedan. Det härliga är också att trots att den, trots att den är så himla snygg, inte blivit så tokpoppis som till exempel Stig Lindbergs serviser. Paratiisi finns ju som bekant också i en svart/vit och en enfärgad variant (Adam och Eva) men det är den flerfärgade som vunnit mitt hjärta.

På den här kommer till och med köttbullar och makaroner att kännas som en lyxmåltid.