Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I Veckans design den här veckan tar vi oss en titt på Spisa Ribb och Terma, Stig Lindbergs omåttligt populära 50-talsporslin. Texten har tidigare varit publicerad i Aftonbladet Härligt hemma.

Spisa Ribb är en av Gustavsbergs mest älskade serviser. Så omtyckt att den faktiskt varit frimärksmotiv. Nästan sjuttio år efter lanseringen är den fortfarande omåttligt populär och hett eftertraktad bland retronördar. Och inte konstigt är väl det. Både den slimma och smakfulla modellen och den stilrena dekoren är ritad av Sveriges främsta formgivarkung Stig Lindberg.

Servisen lanserades till Helsingborgutställningen 1955, H55, en internationell utställning för arkitektur och formgivning, tillsammans med den flamsäkra serveringsservisen Terma. Med Terma tog Stig Lindberg över stafettpinnen från Wilhelm Kåge, som var den som formgav Gustavsbergs första ugnsfasta porslinsservis Pyro som varit populär under hela 30- och 40-talet. HÄR kan du läsa mer om det. Skillnaden mellan de båda serviserna var dock att Terma inte bara klarade värme bra utan även stora temperaturväxlingar, såsom mellan en varm ugn och spolande kallt vatten, utan att spricka, vilket gjorde att den var strået vassare än sin föregångare.

Tanken var att Spisa Ribbs brun/vita dekor skulle matcha och användas tillsammans med Termas brunlaserade stekpannor, grytor och kannor, en idé som verkligen gick hem i stugorna. De båda serviserna gjorde succé och blev riktiga långkörare som kom att tillverkas från 1955 ända fram till en bra bit in på 70-talet.

Efter det har Spisa Ribb också gjort två comebacker i Gustavsbergs fabrik, en kortare under åren 1987-1990 och en som fortfarande pågår sedan 2003. Enligt många retroälskare går dock inget upp mot det gamla porslinet – även om det måste handdiskas.

Terma går till motsats mot Spisa Ribb bara att få tag på som äkta retroporslin. På nätauktioner brukar priset landa på någon eller några hundralappar per del. Men vill man bara njuta åsynen av Terma-servisen går det alltid att ta sig till Nationalmuseum där den finns representerad i den permanenta utställningen ”Den moderna formen 1900-2000”. Dock utan sin randiga kompis.

Bild: Gustavsbergs porslinsfabrik och Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Under sin år på Gustavsberg ritade Stig Lindberg julkort varje år. Nu nytrycker Opdesign i samarbete med Stigs son Lars Lindberg åtta av dessa fina bilder. Själv kommer jag springa till museibutiken och köpa allihop. Men jag tänker inte skicka ett enda. Istället blir det till att rama in. 39 kronor för konstverk av Stig Lindberg är ju som hittat! Kolla in mästerverken nedan. Bild: Opdesign

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Retrokopparna är hetare än någonsin! Plötsligt vill alla bjuda på sju sorters kakor och en skvätt java ur en klassiker. Men det finns några koppar som är populärare än andra. Retromania har listat de fem mest eftertraktade retrokopparna på andrahandsmarknaden just nu.

Zebra av Eugen Trost för Gefle år 1955-1967. Bild: Bukowskis.

Tahiti av Stig Lindberg för Gustavsberg år 1971. Bild: Bukowskis.

Bellis av Eva Bladh för Karlskrona år 1959-1968. Bild:Lauritz.com

Riviera av Stig Lindberg för Gustavsberg, 60-tal. Bild: Bukowskis.

Adam av Stig Lindberg för Gustavsberg år 1959-1974. Bild: Bukowskis.

(Urvalet är gjort efter priset och mängden bud på några av landets populäraste nätauktioner).

Jag kan inte sluta hoppa av glädje! Se här vad jag fick i brevlådan idag: Boken Tusenkonstnären Stig Lindberg! Jag har jagat boken som en galning, eftersom den varit slut på förlaget och omöjlig att få tag på på antikvariat och nätauktioner. Men nu äntligen fick jag köpa ett exemplar av en kompis som är nära släkt med den fantastiska Gisela Eronn, som skrivit boken. Vilken lycka! Gissa om jag kommer sitta djupt försjunken i Lindbergs förtrollade värld hela dagen. Tror jag ska hänga en sådan där hotellskylt med texten ”Var vänlig stör ej” runt halsen så att barnen går till sin pappa i stället. Ja, så får det bli!

Glömde att visa den här raringen som jag också loppade i söndags. En barntallrik. Kunde bara inte låta bli. Fem kronor var priset. Och tjejen som sålde gjorde det med sorg i hjärtat, sa hon. För hon hade själv haft den som liten. Tacka sjutton för att det känns. Muggen i samma mönster hade jag redan. Den drack jag och brorsan ur som små. Den skulle jag aldrig kunna sälja. Och nu är jag så glad att den äntligen fått en tallrikskompis. Undrar om inte det rara paret ska få stå på min finhylla i köket. Tills det dyker upp någon som vill dricka mjölk och äta puré ur dem.

Jag har sett på nätet att folk vill tillskriva Stig Lindberg den här serien, men jag har inte kunnat hitta något som styrker det. Mina är märkta Balo, och vad jag förstått var det Baloplast som först låg bakom tillverkningen, men att Gustavsberg sedan tog över. Samma serie finns dock märkt även med Rosti, Denmark.

Ni vet hur småbarn kan bete sig i leksaksaffären. Så känner jag för att göra när jag ser det här bordet av Stig Lindberg och och David Rosén som ropas ut på Bukowskis auktion Swedish Modern den 25/4 (utgångspris cirka 10 000 kronor).

Vill ha! Vill ha! Vill haaaaaa!

Bild: Bukowskis

I dag jobbar jag från soffan. Jag gör det bästa av den här vintern, som börjar kännas väldigt lång nu, och kurar under yllefilt med tända ljus på bordet. Blockljusen har jag ställt i tidernas snyggaste stekpanna Terma, signerad Stig Lindberg. Termaserien lanserades samtidigt som servisen Spisa Ribb, och tanken var att kunna matcha ihop delar från de båda serierna. Själv är jag så rädd om min stekpanna att jag valt att ha den på vardagsrumsbordet i stället för på spisen.

Faktum är att när jag träffade min man, för många år sedan, så hade jag en annan Terma-panna. En av de första gångerna han var hemma hos mig och skulle laga mat så råkade han krossa den. Jag var så nykär då så jag vågade inte berätta för honom hur besviken jag var att han pajade min fina panna. Men det berättade jag senare. Väldigt tydligt. Som tur var hittade jag en ny Terma-panna på loppis, en tid senare, för bara några tior. Och det händer faktiskt att jag fortfarande får syn på den här juvelen billigt på loppis emellanåt. Märkligt nog verkar inte folk ha riktigt koll på vilken dyrgrip det egentligen är.

Tänkte lägga upp en bild på mig själv idag, för det kändes som att jag skulle passa bra bland alla gamla, dammiga prylar, men så bestämde jag mig för att vara lite snäll mot mig själv (eller kanske er) och låta bli. Så i stället bjussar jag på en bild av mitt skrivbord med tillhörande survival kit som hjälper mig igenom denna genomsnoriga, huvudvärksbultande, gudsförgätna onsdag. Det enda jag saknar är lämplig musik att kompa mitt lidande med. Egentligen skulle jag vilja skriva om texten till ”Dansa Pausa” med ”Jobba Snora” men ska det vara retrotema så passar det väl bättre med ”Killing me softly” …  Hoppas att vi ses i morgon, pigga, glada och snorfria!

På min stringhylla över skrivbordet har jag två stycken husdjur. De är av den enklare sorten som varken behöver mat eller motion. Faktum är att de inte bara är lättskötta utan också väldigt söta. Men som mycket annat sött så är de också väldigt populära.
Hundarna designades av Stig Lindberg för Handelsbanken på 60-talet och gavs till bankens kunder. Vad jag förstått finns hundarna i två olika sorter, varav den ena är äldre, lite mindre och mer sällsynt. Den finns i färgerna svart, blå och röd och har en metallplatta under. Den andra varianten, som jag har, finns bara i blått och rött och har en plastplatta under.
Hunden finns dessutom i en modell gjord av keramik. Den gavs ut till Handelsbankens kunder när banken firade 100-årsjubileum. Vovven i keramik finns i tre olika storlekar och ju bättre kund du var, desto större hund fick du. Keramikhundarna är inte alls så fina som plastvovvarna, enligt min mening. Men däremot är de värdefullare. Den stora hunden, som är allra mest sällsynt kan du få betala en tusing för i en fin antikaffär.
Själv sparar jag hellre de pengarna i mina plasthundar och köper något roligare för.

Kom på ett bra sätt att kunna köpa Sture Johannessons utställningsaffisch Haschflickan från -69. Jag ska spara!
Hittade den här fina sparbössan i minstingens rum och bestämde mig för att ta över den för att kunna nå mitt mål. På Tradera ryktas det att sparbössan är gjord av Stig Lindberg, men jag misstänker att det är fel. Hur som helst är det en riktig fining och att den är extremt svår att öppna är ju bara bra. Nu kör vi!