Minns ni känslan av att lägga en LP-skiva på skivspelaren, föra ner pickupen och höra ett försiktigt knaster när den sakta börjar åka över spåret? Visst var det ljuvligt?

Vi saknade den sköna känslan så mycket att vi faktiskt köpte vi oss en snygg, gammal Bang & Olufsen skivspelare på Blocket för att få återuppleva den. Det rekommenderar jag alla att göra! Och eftersom vi sedan länge gjort oss av med våra LP-skivor började vi också jaga de gamla favoriterna på loppisar. Nu har vi fått ihop ganska många av de vi en gång hade, allt från Elvis, Beatles, Abba och Lill Lindfors till Carola, U2, Led Zeppelin och Billy Idol. Och titt som tätt sätter vi oss i soffan och spelar några gamla sköningar. Den nostalgitrippen, den är som bomull för själen den.

I går damp den nya boken Urban Vintage – skapa stilen med loppisfynd, av Ida Magntorn, ner i min brevlåda, och vilken trevlig överraskning den boken var, måste jag säga! Äntligen en vintagebok som inte är så förutsägbar och utan allt gulligull och nuttinutt som de brukar innehålla.

Ida Magntorn som är skribent och fotograf med inredning som specialitet har i boken besökt hem i fem av världens mest inredningsinspirerande storstäder (och vilka sköna hem sedan!) och guidar också till hur du själv ska kunna fixa stilen med hjälp av musik, litteratur, loppistips och konkreta inredningsråd.

Vad som är mest befriande med boken är att den är full med hem som är levande och inredda med kärlek och inte helt sönderstajlade! Heja Ida, den här boken gör mig glad!

Jag har letat efter ett snyggt eldstadsset i flera år. Hade nästan gett upp hoppet, men så ramlade jag på ett på Rosenhills bakluckeloppis i söndags och blev helt kär. 120 spänn ville farbrorn ha och inget snack om saken. Hade betalt mångdubbelt om han velat det, eftersom det är tveksamt om jag någonsin skulle hitta ett så fint igen. Eller vad säger ni, är det inte riktigt jäkla snyggt?

Märkligt, men så fort det varit upprop i barnens skola så känns det att hösten är här. I stugan på landet har redan löven fallit. Där ligger de på rad på bordet. De är formgivna av Arthur Percy för Gefle porslinfabrik och är ljuvliga, tycker jag.  

När jag var liten hade farmor och farfar flera fina, turkosa Tidstrandsfiltar av Viola Gråsten i bäddsoffan på landet. När vi tog över landet efter dem tog vi också över de fina filtarna, men det gick inte många år innan mössen tog sig in i stugan och knaprade stora hål av den fina yllen. Nu drömmer jag om att köpa upp mig på ett par ”nya” fina Gråstenfiltar, men snåljåpen i mig har ingen lust att betala de priser de går för på Tradera, så jag väntar med spänning på att ramla på dem på loppis.

I veckans Härligt hemma kan du läsa den spännande historien om Tidstrands yllefabrik på min Retrosida. Tidstrand var en av de största yllefabrikerna i Europa, med över 1 000 anställda på 50-talet, imponerande, eller hur! Nu är fabriken nedlagd, men på orten Sågmyra, där fabrikslokalen fortfarande ligger finns ett litet, och rart museum där man kan titta på alla de vackra alster som producerats från fabriken under årens lopp.

Bild från Auktionshuset Kolonn

I kväll sitter jag inne i soffan och kurar och lyssnar på den här snyggingen. Ser du vem det är?

Efter en lång och varm jobbdag packade vi picknickkorgen och drog ner till stranden med våra trevliga grannar för en fika och kvällsdopp i solnedgången. Så mysigt! När vi sedan kom hem kröp vi ner i soffan allihop framför en ask med chokladpraliner och kultprogrammet Tårtan på dvd. För er som inte sett Tårtan sedan 70-talet rekommenderar jag er att köpa den och kolla någon kväll. Tänk vad roligt det kan vara med lågbudget, lösnäsor, gräddkladd och improviserade repliker!

Jag behöver en till! Två är ett par, tre är en påbörjad samling. De söta Hoptimisterna köpte jag såklart i Danmark när vi var där, och trots att de bara bott hos oss någon vecka så har de redan spridit en massa glädje och skratt, bland både stora och små här hemma. Vi har haft ett kalas och en middagsbjudning på den tiden och alla våra gäster har lyckats hitta de små figurerna på bänken i vardagsrummet och gett dem ett lätt tryck på det huvudet, och sett dem skrattande hoppa upp och ner i glädjeyra.  Hoptimisterna formgavs redan 1968 av möbeldesignern Gustav Ehrenreich, vilket man kan ana på de små figurernas tidstypiska, sprudlande färg, form och funktion. Nu har de glada figurerna återlanserats i ett samarbete mellan designern Lotta Steffensen och Ehrenreichs son Jörgen, men fortfarande efter originaldesignen av Gustav Ehrenreichs. Jag kan knappt vänta på att fylla på min rara samling. Näst på tur står en turkos med öppna ögon.

Besökte Solvalla bakluckeloppis idag en snabbis. Hade glömt vattenflaska hemma och höll på att få värmeslag så det blev ett kortare besök än jag egentligen ville och hade hoppats på. Men jag hann i alla fall fynda lite ljusstakar. För även om det är svårt att tro nu (och man inte gärna vill tänka på det) så kommer det ju faktiskt en höst då man vill kura in sig i filtar och tända massvis med ljus. Och attans vilken nytta jag kommer ha av mina fina stakar då.

Tre stycken Festivo ljusstakar av Timo Sarpaneva för Iittala och två Snöbollar av Ann Wärff för Kosta Boda för sammanlagt 200 kronor. Det får väl betraktas som ett bra pris med tanke på att det skulle ha gått på cirka en tusenlapp i butik.

Nu har vi lämnat stugan för några dagars hemmavistelse och jobb. Men innan vi åkte hade jag och tonåringen en diskussion om färgvalet i vårt lilla vardagsrum på landet. Hon tycker jag gått crazy på färger och vill att vi tonar ner det. Jag funderar över om det finns något jag kan kasta ut. Förutom tonåringen förstås;) Vad tycker ni?