Stöttar antikvariatet för att rädda äktenskapet

OCD vet ni vad det är. Svåra tvångstankar och -beteende. Men OSD känner kanske inte så många till. Obsessive supporting disorder. Det lider jag av. Det innebär att jag tvångsmässigt måste stötta folk som gör beundransvärda saker, som ger ut udda vinylskivor eller märkliga diktsamlingar i kassettform som ingen jävel skulle få för sig att köpa eller ens lyssna på.

Eller som öppnar ett antikvariat nu, i nådens år 2019, när alla vet att bokbranschen håller på att fullständigt kollapsa och vi just nåddes av nyheten att bokförlagens försäljning har minskat med upp till tjugo procent.

Sagt och gjort. Jag beger mig till Fantastikbokhandeln i Uppsala. Under hela resan är jag tvungen att skriva på en annan text – en spaning om Sveriges Radio som jag kom på när jag besökte avdelningen för skygga katter på ett katthem som ni kan njuta av senare i veckan – för att taxan är så låg i vår sjunkande kulturbransch. Jag mår jätteilla trots åksjuketuggummi men härdar ut.

Ska du sälja garn? är min första fråga till Klas Augustsson som, efter att hans tidigare arbetsgivare tillika Sveriges största antikvariat Alfa skruvade ner skylten, bestämde sig för att starta eget.

Stjärnorna stod rätt, säger han som skäl till varför han vågade satsa och möjligen måste han inom kort utveckla verksamheten. Kanske med antikviteter. Kaffe kan man ju sälja, funderar han och är nog än så länge lyckligt omedveten om de många och trista reglerna för serveringstillstånd.

Jag funderar på hur hög skilsmässofrekvensen är hos de par där den ena bestämmer sig för att öppna ett antikvariat. Nyligen såg jag på instagram att mannen som driver antikvariat Verklighetsflykt i Gamla stan firade treårig bröllopsdag. Han har i alla fall inte skilt sig. Än.

Jag vågar inte fråga Klas Augustsson vad hans fru tycker om att han har startat ett antikvariat.

Men jag stödköper böcker för tusen kronor (bland annat urtjusiga upplagor av Ursula K. Le Guin och Samuel R. Delany).

I ett försök att rädda hans äktenskap.