Det är mer naturligt för män att städa

Det är inne med städning får jag höra av damtidningen som vill intervjua mig. Ett tecken på detta är att den gamla klassikern Städa (Estrid Holm och Lotta Kühlhorn) nu återutges.

Jag har den boken att tacka för ett av mina allra bästa städ-lifehacks. Har man bråttom torkar man av handfatet med en använd fuktig handduk och slänger den i tvätten innan gästerna kommer. Och man kör trasan i diskmaskinen. Varje dag.

Mitt bästa tips är att tvätta så mycket som möjligt i nittio grader. Samt att torka handtag, lampknappar och kranar.

Som ni märker är jag mer inriktad på bakterieeliminering än piff. Och ni får skratta precis hur mycket ni vill åt min bacillskräck. Men den grundar sig i att jag HATAR att vara sjuk. Jag hatar så passionerat att få nedsatt ork av magsjukor eller förkylningar att jag försöker förhindra det. Genom att ta hand om dessa riskområden. Jag använder endast såpa och milda tvättmedel, så ingen behöver hetsa upp sig. Dessutom våttorkar jag med gamla lakan som jag sedan tvättar och återanvänder.

Som frilans och dessutom gammal tant är det ingen lek att få feber. Lägg till kronisk sjukdom. Så kanske skrattet fastnar någonstans.

Till alla par som bråkar om städning vill jag tipsa om Carin Holmbergs Det kallas kärlek. Hon fullständigt mördar argumentet om männens ”högre toleransnivå”. Det är kvinnans låga toleransnivå som är problemet. Trots att kvinnan ofta är den som besitter mest hushållskunskap är det hon som måste ändra på sig.

”Den som tillskrivs minst kompetens inom städning blir alltså den som samtidigt fäller avgörandet om vad som är en rimlig städnivå.”

Inom vilka andra områden är det okej?

Jag vill avsluta med att ge er argument för varför städning lämpar sig bättre för män. Det är ett tungt arbete och kräver muskelstyrka. Dessutom är det bra att vara lång.

Ps. Jag vill tacka Malin Haawind, vars bok Satans skit – en bok om smuts ligger till grund för de strålande argumenten i denna krönika.