Bunkrar vi verkligen?

Professor Agnes Wold skriver på Twitter att alla som bunkrat handsprit genast ska åka och lämna det till sjukhusen.

Men vad innebär att bunkra? Jag har till exempel tio 100-mililitersförpackningar som jag nyligen köpte i Finland. Min familj består av fem (snart) vuxna människor. Och jag ämnar dessutom dela med mig till mina syskon och deras familjer och mina föräldrar. Vi är lågt räknat trettio pers i min släkt. De jag frågat har inte köpt en enda flaska. Då räcker tio små flaskor inte långt. Har jag bunkrat? Måste jag genast lämna min handsprit utanför akuten på Danderyds sjukhus?

Tror ni verkligen att ett fåtal människor har bunkrat hundratals liter handsprit? Är det inte snarare så att väldigt många köpt väldigt lite?

Antalet dagar vi enligt MSB bör klara oss själva har ökat till en vecka. På livsmedelsverkets hemsida läser jag hur mycket mat vi numera förväntas ha hemma. För en genomsnittlig vuxen beräknas:

2 liter mjölk

500 gram pasta

1 150 gram kött

1 000 gram grönsakskonserver

265 gram bönor eller linser

300 gram nyponsoppa

730 gram fruktkonserver

550 gram hårt bröd

265 gram nötter

För fem personer blir det mer än fem kilo kött, nästan tre kilo bröd, fem kilo grönsakskonserver, tio liter mjölk. (Och då har de inte tagit i beaktande elitidrottare, tonårskillar eller personer med giftstruma.)

Mycket blir det. Något de flesta förmodligen inte har hemma, även efter att de köpt en toabal eller två paket havregryn.

Jag kan bara tala för mig själv, men de extra paket köttfärs och kyckling jag köpte är redan uppätna och utskitna och utspydda (ja, en av oss fick nyligen en trist magsjuka, mycket värdefullt käk kastades upp där). Nötterna gick i går till en film (det är ju så himla gott! orka spara!).

Är man många är det nästan omöjligt att upprätthålla något slags lager.

När vi nu utsätts för den största krisen på många decennier är det nog bara naturligt att man börjar försöka följa de riktlinjer som den svenska staten rekommenderar. Det är inte att bunkra.