Att suga av världen

Av Suzanne Brøgger lärde jag mig hitta de mest annorlunda, egna vinklarna, att ständigt göra tvärtemot och aldrig som man ska. Att gå ännu lite längre, än vad alla andra vågade.

Att skriva, menar hon, är egentligen en djupt omoralisk syssla och vi måste utföra den utan att tänka på konsekvenserna. Inte tänkte väl Tolstoj eller Flaubert på att de gjorde fel. Läsaren vill inte läsa hänsynsfulla författare. De vill att boken ska vara en plats där man får reda på sanningar. Att skriva om sig själv är att skriva om andra. Den konst som bara bekräftar men inte sårar oss kan lika gärna gå hem och lägga sig i sin ask med plåster.

Hallå, sa hon, för dem som älskar livet och vill skapa sin framtid istället för att bli offer för den, anser jag det nödvändigt att fortsätta med att göra upp planer och försöka förverkliga dem. Ofta kommer det att misslyckas, men då kan man lära sig något av varje fiasko. Det blir alltid NÅGOT resultat. Precis som alla människor genom tidernas lopp hade planer på att flyga. I århundraden ansågs de vara galna, idioter, förbrytare och deras projekt misslyckades och misslyckades och misslyckades och nu kan de snart landa på månen och sedan landar de på andra planeter. Om alla dessa fårskallar och idioter hade gett upp sina planer och istället blivit ”förnuftiga” skulle vi fortfarande hänga fast vid jorden som myror och ormar. Och detta gäller hela det mänskliga äventyret, en oändlig massa planer som misslyckades och galningar som vägrade att förtvivla, som prövade och misslyckades igen.

Det handlar om att inte vara så rädd hela tiden, om att kasta sig ut och leva livet minst olyckligt och mest intressant – innan man dör.

Att förstå att det farliga inte är att flyga, utan att stå stilla. Att man måste suga av världen, suga och skörda.

Gjut av din egen fitta, förvara den i väskan, kliv aldrig av planet, var ständigt på resa.

Lev vilken sorts liv du vill, i vilken sorts relation du vill, kompromissa aldrig.

Vägra att förtvivla, pröva och misslyckas igen.

Och fittan då? Den var tropikgrön! Och det var inte fittan som var grön utan skulpturen, själva fittan var köttfärgad. Svagt köttfärgad.