Suzanne Brøggers fitta

Det började med en dröm. Jag drömde att jag var död och låg i en kista som en massa människor defilerade runt och jag tyckte att det var så konstigt – inte att jag uppenbart kunde förnimma deras reaktioner trots att jag var stendöd – utan reaktionerna i sig.

Drömmen gör det kanske mer våldsamt.

Minnet gör det alltid mer våldsamt.

Efter att ha bugat sig ner för att få en glimt av något nere i kistan ryckte de till.

Jag var en fitta. Och inte vilken fitta som helst, jag var Suzanne Brøggers fitta, den hon skriver om i Creme Fraiche. Den hon låtit gjuta i plast och hade i väskan på planet hem från New York.

Utan den drömmen hade jag nog aldrig kommit på tanken att på nytt leta upp Brøggers Creme fraiche. Den första bok jag söker efter när jag kliver in på ett antikvariat. Den bok jag läst flest gånger och gett bort flest gånger. Som präglat mitt liv mest av alla böcker. Tvivelsutan den bok som rycker upp mig ur vilken förlamande ångest och bottenlös avgrund som helst. Det är boken som får mig att skratta, som förvandlar förtvivlan till en aldrig sinande munterhet.

Men att drömmarna talar till en är ju knappast en slump, hur futila de än verkar. Det drömmen med all önskvärd tydlighet ville säga var: du skall läsa om Creme Fraiche, för däri finns viktig information och kunskap. Sådant du alltid vetat och haft som riktmärke men som det nu är dags att förnya, och påminna dig om.

Den här drömmen som jag helt oförmodat kom att minnas en dag är förmodligen betydelsefull men låt oss nu koncentrera oss på själva fittan. Den gröna. En avgjutning av plast. En riktig jävla guttaperka till fitta.

Var den gräsgrön? Eller bläckgrön? Vulgärgrön? Absint! Hur kunde jag ha glömt?

Nog var det om fittan allt handlade, som det alltid gör. Den var grön och av plast. Fittan som alltså låg i Suzannes väska på planet från New York där taxibilarna var knallgula. Där hon satt uppe hela natten för att skriva Creme Fraiche på sitt lilla tigerblock. Hon skrev den i ett svep, precis som Henry Miller sagt åt henne att göra. Och skriv om dig själv, det är det enda vi vet någonting om.

Exakt så. Skriv om fittan.