Katt-soc får gärna komma och ta min katt

Det är samma visa (höhö) varje år. Barnen hann inte ens sjunga klart Den blomstertid nu kommer innan Katta punktligt inledde sin kiss-säsong. Sommarlovet är hennes kissperiod. Trots att hon är en leopard hatar hon värme.

Något som aldrig – verkligen aldrig – slår fel när Katta kissat på soffan eller på någon av sängarna är att det då händer mig något bra. Oftast i yrkeslivet. Till exempel att något förlag nappar på ett synopsis jag har skickat in.

Vad kallas det? Offer? Uppoffra? Gengälda? Botgöring! De kissar och jag får något i gengäld. Soulagera? Kompensation! De har snart kissat ner hela soffan och jag får skriva ett par böcker, som jag ändå inte kan leva på.

Sona. Jag sonar genom att ha en kissande katt. Jag umgäller för, säger man så? Jag pliktar för … något.

Barnet: Är du medveten om att om någon läser det här så kanske vi inte längre får ha kvar henne?

Jag: Du menar att kattsocialen kommer och tar henne?

Barnet: Ja typ.

Jag: För att bengaler är så himla underbara och att någon annan brinner för att aldrig sova?

Barnet: Men det är faktiskt inget att skämta om.

Jag: För att någon annan vill ha en katt som kissar PÅ dem när de sover?

Barnet: Jag tycker att du lämnar ut Katta genom att berätta det. Hur skulle du känna om …

Jag: Om någon berättade att jag kissar på andra medan de sover?

Barnet: Men Katta är faktiskt en helt perfekt katt. Hon är jättesnäll, lugn, smart, vacker …

Jag: Och hon kissar på oss när vi sover på nätterna.

Barnet: Hon kanske kissar för att hon vet att du skriver den där boken om henne?

Jag: Författare brukar ibland säga att det är deras katt som skriver boken.

Barnet: Men Katta skriver inte din bok.

Jag: Nej, det gör hon inte. Tänk om jag också kunde sätta mig ner och kissa på allt som jag inte anser är perfekt? Det vore ju något! Då skulle jag kissa på diskbänken, på badrumsgolven, i handfaten, på skohyllorna, inne i garderoben, ute på balkongerna, nere i källarförrådet. Och på min ångest.