Sitter i vår nya soffa hemma i vårt nya tillfälliga hem. Vi bor nu hos Amandas mamma Stina. Ta det nu lugnt innan ni skadeglatt ringer runt till era vänner och skvallrar om att ”Schulmans har flyttat hem Amandas morsa”. Amandas mamma bor inte här, lägenheten är tom, OKEJ??? Tack, Stina, för att vi får bo här, om du läser detta, jo, det gär du, jag tror du läser min blogg, det har du sagt.

Sitter i en fåtölj i vardagsrummet, nedsjunken som låg jag i ett hett bad. Tittar på Big Brother, tydligen ska det nuppas ikväll. Här sitter jag och väntar på detta nuppande. Nu kom Amanda med kaffe och Anthon Berg. Varje gång jag vill göra det lite extra mysigt så tar jag fram en Anthon Berg. Det är nog mitt favoritgodis. Det är något med lite mörkare choklad och marsipan som är så in i helvete gott. Jag kan sätta i mig tre eller fyra Anthon Berg efter varandra, jag sätter i mig dem på samma sätt som andra äter OSTRON!!! Förstår ni, jag äter inte Anthon Berg, jag STJÄLPER i mig dem som en sjuk liten jävul.

Sen sitter jag lite illa till mods och tar igen mig.

Men idag äter jag bara en. Det är måndag, ingen idé att ägan sig åt excesser. Det blir Big Brother och sen går vi och lägger sig. Varför nuppar de inte nu då?? De bara babblar och babblar och alla talar skånska, men inget nupp, äh, jag skiter i det, vad står det i Milan-matchen?

klicka HÄR.

Jag vaknade tidigare än mina bröder, med pirr i kroppen. Det var lördag, jag skulle titta på barnprogrammen i God Morgon Sverige, och sen skulle vi till affären och handla chips och dipp till kvällen för då var det ”V” på tv. De hade en chipssort som var så otroligt god, den hette HOT CHIPS som var så stark att det var eldflammor på påsen.

Men det var inget God Morgon Sverige. Det var bara nyhetssändningar. De berättade att olof Palme skjutits till döds. Jag sprang upp till mammas och pappas sovrum. De låg och sov. Jag viskade till dem i dörren: ”Olof Palme är död.”

Jag minns att pappa blev upprörd. Han reste sig halvt upp i sängen och sa: ”Sånt får man absolut inte skämta om.”

Jag sa att det inte var något skämt, att de säger det på nyheterna hela tiden. Mamma och pappa gick sömndrucket upp, placerade sig framför tv:n. De satt häpna, sa ingenting. Pappa mumlade ”herregud” om och om igen.

”Herregud, herregud, herregud”, viskade han.

Sen blev hemmet så fruktansvärt tyst.

Minns ni dagen? Berätta i kommentarsfältet, det skulle vara spännande att höra era historer.

Tidig morgon på Engelbrektsgatan. Amanda och Charlie är borta, det är bara jag kvar. Jag sitter i soffan och tittar ut över resterna av vårt gamla hem. Lådorna står travade på varandra mitt i vardagsrummet. Svarta som vi klumpigt knutit ihop. Soffbordet på ända, som efter ett våldsamt bråk. Det finns ingen nostalgi här, jag känner inte igen det här hemmet längre. Jag vill bara härifrån.

Efter en stund ringer flyttgubbarna, de stå nedanför och har ingen kod. Jag springer ner och öppnar. Tre män står i sin lastbil och garvar högt åt något. De tycks vara på mycket gott humör. ”Vi har lite rådslag”, säger den ene när han får syn på mig. ”Jag förstår. Snackar ni om hur ni ska bära lådorna?” säger jag.

Jag säger det muntert. jag är välvilligt inställd, jag vill bara vara trevlig. Men jag märker att det landar fel. De uppfattar det kanske som att jag hånat dem och deras yrke, att jag förringat deras arbete, för de tystnar, kliver ner från bilen och går in.

Jag känner mig dum. Det var inte så jag menade. Jag försökte bara vara trevlig.

Vi var på promenad igår och blev så obeskrivligt glada när vi såg några små gröna blad på träden i Humlegården. Vilket tecken! Våren är på väg! Snart orkar inte vintern hålla emot längre. Jag bad Amanda ta en bild på mig med dessa fantastiska blad.

Precis när vi skulle gå vidare märkte vi. Det var inte blad. Det var tygbitar som utgav sig för att vara blad. Någon dåre hade sytt fast fejkblad i trädet. Vi kände oss lurade. Gick tyst från platsen.

Nä, hörrni. Nu ska jag och Amanda ta något varmt att dricka och njuta av True Bloods säsongsfinal. Vad vi ska dricka? Om det är kaffe eller te? Nja, där vill jag gärna dra en gräns. Jag menar: kopp som kopp.Vad spelar det för roll vad det är i koppen?

Min fru Amanda har, utan att riktigt vetat om det, varit med om sitt första ”bloggbråk”.

Amanda berättade i sin blogg att hon har en lesbisk kompis och att denna lesbiska kompis en gång berättat för Amanda att Amanda inte anses vara typen som lesbiska tänder på. Amanda hade blivit förundrad av detta och skrev om det på rätt kul sätt – ni kan läsa hennes inlägg HÄR.

En kvinna vid namn Clara driver en blogg som heter ”Underbara Clara”. Hon reagerade starkt på det här. Hon är feminist, tror jag. Hon tyckte inte om att Amanda använde uttrycket ”Flatvän”. Vän som vän, menar hon och frågade sig retoriskt hur det skulle låta om hon plötsligt kategoriserade sina vänner som ”arbetarklassvän”, ”medelåldersvän”. ”mellanösternvän” och så vidare. Läs inlägget HÄR.

Avgör nu för mig: vem har rätt i detta osande bloggbråk?
Har Amanda skitit i det feministiska blå skåpet eller är Clara lite väl ”känslig”?

Jag håller i alla fall på min fru. Hon verkar mycket speciell, denna Clara. Jag läser i hennes blogg att hon fått barn. Hon vill dock inte säga vllket kön barnet har, om det är en pojke eller flicka. Hon tycker inte att det är viktigt. ”Det är en unge och den är frisk”, konstaterar hon.

HA HA HA! Festligt!

20.59
Rikard Olsson: :++++:
Marie Serneholt: :+++:
RIkard Olsson är lika bra som han varit rakt igenom, men Marie är lite mer forcerad ikväll. Jag funderar vad det kan bero på. Det kan ha att göra med att manuset är sämre ikväll – är det en ny manusförfattare? Lite mer putslustigheter i manus och de passar henne illa. Jag tycker att hon är som bäst när hon INTE försöker vara rolig eller kvick i överkant, när hon arbetar utifrån sig själv och inte utifrån ett manus som inte passar henne.

20.50
Love generation – Dancing alone: :++:
Förhandsfavoriten och som vanligt kan jag inte riktigt förstå varför. Den är ju fartig och så, men har man inte hört EXAKT den här låten 40 000 miljarder gånger förut? Finns det något som är orginellt här? Nej, det gör det inte. Extra dystert: nu har jag hört alla låtar i årets festival och inser att det verkligen inte finns en enda som kommer att ha ens skuggan av en chans i Eurovision. Otroligt låg kvalitet på låtarna i år.

20.44
Nicke Borg – Leaving Home: :+++:
Vilken härlig röst han har! Och vilken vacker melankolisk låt, så olik de allra mesta man sett i den här festivalen. Det var en härlig sak att lyssna på.

20.38
Linda Bengtzing – E det fel på mej: :++++:
Härligt att få höra en riktig schlager! De är ju utrotade från den här tävlingen. Jag gillar den här låten, refrängen är happy-go-lucky och dessutom en smula vacker när hon sjunger ”kapitulerar jaaaaaag”. Och Bengtzing är ju superproffsig. Förlåt henne för den vidriga klänningen och rästa henne nu till Globen.

20.34
Anders Fernette – Run: :++:
Skön frisyr! Det ser ut som om han sprungit i sidvind till gigget. Jag har aldrig sett killen förut, men han är skön på scen, har härligt leende, bra röst och sådär. Lite synd, därför, att låten inte riktigt håller ända fram. Men refrängen fäster. Kan bli andra chansen för sidvindskillen.

20.28
Linda Pritchard – Alive: :+:
Gud, vad hon brassar på. Det är vindmaskiner och bestämda steg ut mot publiken och fingrar i luften och hand mot barmen och ner på knä och sjunga, sjunga, sjunga, smärta, SMÄRTA, händerna ut mot Universum, handflata ut mot publiken och sjunga, sjunga och så hand upp i luften och så blev det svart, låten är slut. Skönt.

Vi har packat hela dagen. Det är inte klokt vad påverkad jag blir av den här flytten. Vi har bott här i 2 år, ändå känns det som hela mitt liv hände här. Mitt och Amandas första hem, lägenheten där Charlie lärde sig krypa och gå. Precis nu, när Charlie börjat känna igen sig och ropar DÄR när hon ser porten från gatan, så flyttar vi härifrån. Jag har verkligen älskat den här lägenheten.

Ikväll firar vi sista kväll. Vi ska äta en god köttbit och dricka två liter Coca-Cola var. Och titta på Melodifestivalen. Jag sätter :+: på den som vanligt, det blir väl kul.

Ute och åt middag igår med Amanda.
Det blev ganska sent.
Charlie vaknade 06 och därmed jag också.

Ville bara vila en liten stund i soffan imorse.
Så jag gav Charlie mammas handväska.

Blundade till.

När jag öppnade ögonen hade Charlie målat sig så fint.

Jag har tvättat bort det nu. Säg inget tlll Amanda.