Min kärlek till Gladiatorerna

av Alex Schulman

Det är något med mig och Gladiatorerna. Jag tycker väldigt mycket om det. Det är så hårt och maffigt och spännande. Jag och Amanda brukar titta på det om lördagarna. Vi har lagt Charlie och sätter och njuter av detta program.

Men det finns en svår passage i programmet. När gladiatorerna gör entré inför ett moment. De har svärd och mantlar och såna grejer. De sliter av sig mantekn, drar svärd och visar tänderna och ser onda ut och gör martial arts-rörelser och sen för de upp en hand mot struphuvudet och gör en svepande rörelse som jag tror betyder: ”Jag ska skära halsen av dig.”

Just där står det så fullständigt klart att vi tittar på ett barnprogram. Och jag och Amanda sitter där och känner oss lite dumma, vågar inte ens titta på varandra, så mycket skäms vi.

Men så är det ”Gatloppet” och då sitter vi där och tjoar och skriker.

Tolgfors prat om barnen är hittepå

av Alex Schulman

Jag har väl följt den här ­Saudiaffären på sådant sätt man tänker sig att ­vresiga farbröder gör, ­sådana som sedan länge givit upp ­hoppet om politiken och ­politikerna, som läser löp­sedeln nere på tobaken och reagerar på varje ny skandal med samma ord:

”Det kunde man just tänka sig om de där jävla ASEN!”

Jag läste artiklarna, förstod att regeringen satt i knipan efter Sveriges Radios avslöjande och blev inte förvånad när försvarsminister Sten Tolgfors avgick i veckan.

Det var först under Tolgfors presskonferens som jag på riktigt blev berörd av det hela. Tolgfors menade att en av anledningarna till att han avgick var att han blivit utsatt för ett mediedrev.

Jag blev förvånad, för jag har inte alls upplevt det så, jag har inte sett bilder i trappuppgångar med ­yllemickar som letar sig in i dörrglipan till Tolgfors hem, jag har inte sett honom huka sig in i en bil omgiven av vilt smattrande fotografer. Jag har uppfattat det hela som en relevant granskning som saknat just den typen av drevkarakteristik. Tolgfors valde också att dra in ­sina barn i ekvationen, och han sa ordagrant:

– Mediedrev är inget en 4-åring förstår, men han ser hur mamma och ­pappa mår. När 2-åringen slutar peka på tv för att pappa är med utan i stället stänger av för att han anser att det innebär trubbel, sa Sten Tolgfors.

Det är mycket möjligt att Sten Tolgfors mått ­dåligt ­under den här perioden och att det gått ut över hans ­familj och det är tråkigt om det är så, men det här känns som hittepå.

Hans 2-åring slutar ”peka” på tv:n och stänger av för att det innebär ”trubbel”?

Vad menas med det? Kan en 2-åring ens stänga av en tv? Min dotter är 2,5 och hon kan det inte. Hon kan ­skrika ”VILL INTE” om hon finner något på tv:n ointressant och någon gång händer det att hon ropar ”BOMPA”, vilket betyder att hon vill se ”Bolibompa”. Sten Tolgfors 2-åring känner av ”trubbel” när pappa är på tv:n och tar fram fjärrisen och stänger av. Jag förstår det inte. Varför tittar 2-åringen ens på nyhetsprogram? Kan man inte sätta på Barnkanalen? Eller vill hen stänga av då också?

Jag kan förstå enkel­heten i det här. Jag brukar ibland själv avboka en middag och skylla på att min dotter har feber.

Men något i mig slår ­ bakut här. Att ge sina barn ­ ansvaret för att man slutar som minister känns inte alls bra i magen.

Gravidkväll

av Alex Schulman

Nu ligger vi i sängen, jag och Amanda. Vi har ätit fondue. Varje gång jag berättar det för någon kompis så tror de att det är ett rent ironiskt initiativ. Det är det inte alls. Jag älskar fondue, det är härligt att sitta där och doppa och se hur det fräser och hela tiden vara lite rädd för att det ska börja brinna. Det finns en fara här! Att äta fondue är mitt sätt att leva ”on the wild side”.

Amanda har just somnat. Hon gör det allt tidigare. Den här graviditeten är speciell. Hon beter sig som om hon vore i nionde månaden. När hon gått i en trappa måste hon luta sig mot en vägg, ta igen sig en stund och säga ”oj oj oj”. Hon har börjat gå underligt, så där brett och styltigt, som en åldrad gårdsfarihandlare på väg mellan två socknar en mycket het dag. Man får hela tiden en impuls att badda hennes panna.

Jag tycker mycket synd om Amanda. Jag försöker hjälpa till så mycket jag kan. Ordnar frukostar till henne och så. Men hon tröttnar snabbt, igår ville hon inte ens ha blåbär. Blåbär som hon älskar! Imorgon bitti har jag ordnat med något nytt – röda apelsiner! Det blir röd juice! Det kanske kan få henne att må lite bättre.

Nu ska jag smyga upp och ta ett bad. Därifrån kan det hända att jag skickar iväg en tweet. Följ mig där om ni inte gör det – jag finns på @alexschulman.

Har ni inte Twitter? Det är enkelt att börja. Jag har försiktigt lärt mig att älska Twitter. Gå in på twitter.com och följ de enkla instruktionerna. Och sen skickar ni ert första meddelande till mig, så ligger jag där i badet och svarar, kul!

Ickekreativiteten är magnifik!

av Alex Schulman

Jag är på ett café på Nybrogatan och ska försöka skriva ett manus, men det lyfter inte riktigt. Jag tror att det har att göra med att min integritet blivit kränkt. Jag satte mig för en stund sedan i en fåtölj vid ett bord där det fanns ytterligare tre tomma platser. Så kom tre killar in i caféet och huxflux så hade de satt sig vid mina tre platser. Jag blev oerhört illa berörd av att de satt så NÄRA. Jag blev så påverkad av detta – och är det fortfarande, för de sitter ju kvar – att jag blev störd av det faktum av att jag blev störd. Nu sitter jag här och känner förakt både för mig och för dem.

Tidigare idag.

Jag skulle köpa snus på ICA. Jag stod i kön, som var lång, jag tänkte på annat, tänkte på just ingenting.Till slut var det bara en kvinna kvar framför mig. Jag fick stirr i blicken, ni vet: man tittar utan att titta, man stirrar på en punkt utan att fästa blicken på den över huvud taget. Det jag inte tänkte på var att jag fått detta stirr på sådant sätt att det såg ut som att jag koncentrerat tittade på kortläsaren. Det såg helt enkelt inte snyggt ut. När kvinnan skulle betala tittade hon oroat på mig, såg hur jag alldeles förstelnad stirrade mot det där knapperiet där hon skulle trycka in sin kod till bankkortet. I vanliga fall tittar jag bort, vill inte utsätta människor i kön för det där, vill inte att de ska bli oroliga, så jag tittar åt helt annat håll när det börjar tryckas. Men nu hade jag stirr, så jag fortsatte stirra. Alldeles för sent upptäckte jag detta.

Jag såg hur hon försvann ut sen, vände sig om vid utgången och kastade en sista oroad blick på mig för att försäkra sig om att jag inte följde efter henne med kniv.

Amanda är gravid!

av Alex Schulman
Skärmavbild 2012-03-28 kl. 19.50.38.png

Vi är så glada! Jag ska berätta alltihop om detta, så skönt att det inte är hemligt längre. Men nu kommer min bästis Klas. Vi ska titta på fotboll och dricka ett par öl. Kram

Calle och Twitter

av Alex Schulman

Calle har en mycket härlig grej på Twitter. Han säljer sin profilbild på Twitter till både företag och privatpersoner. Det kostar 1000 kronor och så får man välja bild som Calle ska ha på sitt Twitterkonto under en vecka och pengarna går oavkortat till Project Playground. Jag tycker det är så fint. Så nu har jag anmält mig att betala 1000 kronor och jag har också valt bild som han ska ha.

Skärmavbild 2012-03-27 kl. 13.23.26.png

Då förstår vi och förstår inte

av Alex Schulman

Sitter på Hard Hat Media och jobbar med Schulman Show inför imogon. Kollar igenom förra avsnittet. Jag pratade om rymden och gjorde gällande att om jorden är som en brödsmula (och så visade jag upp en liten brödsmula som fanns på bordet) så är universum lika stort som en fotbollsplan.

Jag fick sedan ett vänligt mejl från en fysiker, som sa att jag tagit miste. Han sa att om bokstaven o storleksmässigt representerar jordens bana runt solen så är vår galax lika stor som Nordamerika.

Så tillade han: ”Det är alltså bara vår galax. Det finns flera miljoner galaxer i Universum.”

Då mådde jag så illa att jag svalde och gjorde miner och såg konstig ut.

Det är coolt att betala skatt, Anja Pärson!

av Alex Schulman

Min syn på skattepolitik har jag från min pappa. När jag var en liten pojke berättade­ han för mig att han tjänade tre gånger så mycket som en sjuksköterska. Och han ­betalade tre gånger mer i skatt än en sjuksköterska. Men om pappa blev sjuk ­skulle inte ambulansen ­komma tre gånger så fort till honom. Och han sa att det är precis så det ska vara.

Pappa berättade om ­solidaritet, att man ska ­hjälpa varandra. Jag var ­inte särskilt politiskt medveten på den tiden, och blev det inte heller senare i livet, men det där har alltid ­funnits där. Det fastnade, för jag tyckte det var så ­rörande och vackert. Vi människor hjälper varandra. De rika ska ge till de fattiga. Det är så det ska vara!

Sedan dess har jag, precis som Mona Sahlin, tyckt att det är ”coolt” att betala skatt. Coolt, därför att det är en del av solidariteten människor emellan.

Så i går tittade jag på ”Skavlan”, Anja Pärson var gäst. Hon berättade att hon bor i Monaco av skattemässiga skäl, och jag noterade att ingen i studion ens höjde på ögonbrynen för detta. Det är ju alldeles normalt att sportstjärnor flyttar till ­Monaco när de börjar dra in pengar. Redan de gamla Björn Borgarna sysslade ju med det och det är ­numera inte det minsta kontroversiellt. Men jag kunde inte ­låta bli att känna mig lite brydd där jag satt i tv-soffan. Det är väl inte att vara solidarisk. Anja Pärson har tagit del av ­Sveriges fria skolgång, den fria sjukvården, hon har ­njutit av den välfärd som ­våra skatte­betalare erbjuder henne. Men så börjar pengarna trilla in och då pilar hon i väg till Monaco. Av ”skattemässiga skäl”.

Jag tycker inte om det därför att det inte är solidariskt. Det är som att beställa in en trerätters­middag på krogen, njuta ­av den goda maten och sen sticka från notan.

Ännu märkligare blir det när de här skatteplanerarna är färdiga med sina karriärer, när de vill flytta hem igen. Det är som att komma tillbaka till den krog man nyligen tagit en springnota från och bekymmerslöst börja beställa in igen. Jag tycker helt enkelt att det är åt helvete fel. Jag fattar ­inte att Anja Pärson inte skäms.

Morgonstund med Charlie

av Alex Schulman
Skärmavbild 2012-03-23 kl. 12.16.19.png

Amanda fick sovmorgon imorse – jag gick upp med Charlie när hon vaknade vid 6.30 och vi åt frukost, där satt vi båda och åt filmjölk med coco-pops – vi är båda lika förtjusta i det och jag tycker det finns något fint i det.

Sen hade vi inte så mycket att göra, en timme kvar till jag skulle köra henne till dagis och Amanda sov och det var lite tråkigt och då frågade Charlie om hon kunde sminka sig lite. Och Amanda sov, så jag kunde inte fråga henne om lov, men jag antog att hon skulle tycka att det var festligt, så jag gav Charlie Amandas sminkväska och lät henne hållas en stund och då gick hon loss och målade sig själv och speglade sig och när hon såg sina nya ansiktsdrag sa hon gång på gång: ”Mycket snyggt.”

 

Sida 14 av 107
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB