Ska äta middag med min älskade fru och några andra. Har kommit först av alla. Beställer in en öl och en whisky utan is. När jag anställdes på Aftonbladet för många, många år sedan träffade jag mina chefer Jan Helin och Olof Brundin på middag. De stod i baren när jag kom och drack whisky och öl. Det var så mycket murvel över det. Jag har aldrig gillat whisky, men jag var rädd för de höga cheferna och beställde in samma sak. Sedan dess har det grott in. Älskar att ta en öl och en whisky innan maten. Ni vet att det numera är okej, också för språkvetare att säga ”innan maten”? Man behöver inte säga ”före maten”. Så snälla, märk inte ord, försök inte vara sluga. Dårar. 

Charlie vaknar 06.15 – trots att hon somnade först vid 21 igår: :+:
Badar i ottan med Charlie: :+++:
Charlie får schampoo i ögonen, det blir ”skrikigt” och vi måste avbryta allt i stor hast: :+:
Första morgonkaffet: :++++:
Tittar på Pippi på rymmen i tre minuter med Charlie: :+++:
Tittar på Nya hyss med Emil i Lönneberga i fem minuter med Charlie: :++++:
Charlie blir olycklig och börjar gråta när Emils pappa börjar jaga Emil: :+:
Tittar på Alla vi barn i bullerbyn i två minuter med Charlie: :+++:
Inser att Nyhetsmorgon börjar först om en timme: :+:
Charlie försvinner till köket, hittar en burk med salladskrydda som hon häller ut på golvet:
Kollar Twitter: :+:
Försöker torka golvet, men Charlie vill själv, men hon gör det ju bara värre: :++:
Går ut på balkongen och märker att det är högsommarvarmt: :++++:
Inser att det bara är 20 minuter kvar till Nyhetsmorgon: :++:
Läser min egen bok Bajsfesten för Charlie: :++++:
Charlie kastar boken, säger ”annan” och väljer en skitbok som vi sedan läser: :++:
Inser att det bara är en kvart kvar till Nyhetsmorgon: :+++:
Väntar: :+:

Nytt avsnitt ute nu! Dagens gäster är Kjell Sundvall och Fredrik Virtanen och Hannah Widell.
Berätta gärna vad ni tycker om programmet, så att vi kan göra det bättre!

Ensamkväll här hemma. Jag tar fram min fiskgratäng, låter den ligga tio minuter för länge i ugnen så att den blir nästan svart där på toppen och så äter jag långsamt, som en ko, i soffan. Tittar hålögt på teven, tuggar och tuggar, och ibland noterar jag något avlägset intressant i det jag tittar på och mumlar därefter detta högt för mig själv. Mumlar också det jag faktiskt gör. ”Byta kanal”, mumlar jag innan jag faktiskt gör det.

Amanda är på middag med en kompis. Det har fallit sig så att en extremt högt uppsat mediechef i Stockholm sitter alldeles bakom henne. Jag fick ett mms med texten: ”Jag har koll. Du kan vara lugn.” Och så skickade han den här bilden.

Han skämtar, det förstår ni, va. Det var ju inte så att han på riktigt ville hålla mig underrättad om vad min fru gör. Jag frågade honmo vad hon åt och han svarade torsk. Jag skrev, fnissande måste jag medge, ett sms till Amanda där jag frågade om torsken var god.

Hon svarade inte, hon kanske inte hade telefonen framme, och då kändes det lite tomt eller vad man ska säga. Jag skickade ett sms till mediechefen efter en stund, jag frågade honom: ”Vad gör hon nu?”

Men han svarade inte på det.
Jag skrev en gång till till mediechefen.
Och sedan ännu en gång till Amanda.

Sedan lade jag ner projektet. Kan inte hålla på och skicka sms till folk som inte svarar, till slut känner man sig värdelös. Nu tittar jag på Filip och Fredriks ”Breaking News”. Det är bra. Jag recenserar det högt för mig själv. ”Det var kul”, mumlar jag när de pratar om Steve Jobs klädstil.

Sen går jag väl och lägger mig. Känner mig lite risig också. Hostar och skit. Hej.

Jag och Amanda firar med champagne på vår lånade balkong. Vi har äntligen köpt en lägenhet! Det ska bli så skönt att komma dit. Nu sitter vi och planerar möblering och så. Vi flyttar in den första oktober, då ska jag visa er hur den ser ut.

Sitter på café igen. Det är som groundhog day. Jag tar en kaffe, Marcus Dunberg kommer förbi igen. Vi pratar lite, han släntrar iväg till jobbet. Jag väntar på att klockan ska bli 12.20, för då får jag hämta min älskling på förskolan. Jag ringer lite titt som tätt och frågar hur det går. Undrar om de blir irriterade på mig då? Jag är ledsen för att jag inte ”levererar” här. Ni kanske vill ha något vasst och roligt. Jag är inte vass och rolig. Jag är mjuk och blödig, vill bara återfå min dotter.

Sitter på ett bageri på Karlavägen, två kvarter från Charlies förskola. Jag är stand by och startklar, om de ringer och säger att jag ska komma så är jag där på två minuter. Jag tänker på Charlie, undrar så om hon är ledsen, om hon känner sig övergiven.

Min vän Marcus Dunberg kom just förbi på gatan, det var som en hägring att se honom, nästan om om det aldrig skedde. Läderportfölj i ena handen och en kasse kemtvätt i den andra – precis som man tänker sig Marcus Dunberg. Om Marcus Dunberg skulle plötsligt avlida, Gud förbjude, så är det så jag kommer att minna honom. Portfölj, kemtvättskasse och den där gångstilnen, målmedveten och flanerande på en och samma gång.

Marcus slog sig ner, tog en kopp kaffe. Jag berättade om min förskoleångest för honom och plötsligt fick han något drömskt i blicken, han fick stirret, mumlade att han minns när han blev lämnad på dagis första gången.

Oklara minnesbilder, en korridor, doften av nylagd asfalt på gatan utanför. Det var högtryck i luften, en dallrande augustidag. Lysrör i taket, det tassande ljudet av sockiplast mot linoleumgolv. Främmande barn som stirrade under lugg i hörnen av rummet. Marcus blev inföst och sen försvann mamma. Marcus sprang till fönstret, såg hur mamma åkte iväg i sin bil. Och han grät och grät och grät.

Jag stirrade på Marcus.

Jag: Varför berättar du det här?
Marcus: Jag vet inte. Jag ville väl säga något tröstande.
Jag: Något tröstande?
Marcus: Ja.
Jag: Du berättar om om ett svårt trauma från din barndom som har att göra med när din mamma lämnade dig på dagis första gången?
Marcus: Ja?
Jag: Skulle det trösta mig?
Marcus: Ja, jag vet inte.
Jag: Jag har just givit Charlie ett trauma för livet.
Marcus: Äh. Det kommer gå bra. Oroa dig inte.

Så reste han på sin gängliga kropp, tog farväl och försvann längs Karlavägen.

Vi åt charkisar idag. Vi brukar göra det en gång i veckan, för det är ju så gott, eller hur, och det är ju så enkelt, inte sant. För att veta EXAKT på vilket sätt vi byggt upp vår charkismiddag, råvarorna och så, gå in på Amandas blogg HÄR.

Jag ska inte dröja vid råvarorna, bara vid korven ni ser där uppe till höger i bild. Det är en ungersk picksalami. Det var pappas favoritkorv när det begav sig och i många år var det också min. Men så var jag i Colombia och spelade in tv i höstas. Jag var där i tre månader. Vi bodde på ett hotell från helvetet. All mat hade samma temperatur – frukosten som man ville ha kall var lika ljummen som den middagsmat som man ville ha varm. Jag blev mycket sjuk. Alla blev det. Vid något tillfälle var 48 av teamets 70 människor magsjuka.

Till slut kunde jag inte äta något. Jag fick en parasit i magen. Jag gick ner oerhört mycket i vikt. Jag mådde dåligt. Så skulle Calles partner på Hard Hat, Mats Dicklén, komma och hälsa på oss från Sverige. Han frågade om jag ville ha något speciellt från Sverige. Och jag sa att jag ville ha en ungersk picksalami.

Jag drömde om den där picksalamin i många dagar.

Så kom Dicklén och han hade med sig en halvmeterlång picksalami. Det var mycket generöst av honom. Jag åt halva till middag samma dag och andra halvan till middag dagen efter. Efter den dagen har jag inte kunnat ens tänka på picksalami. Magen vänder sig ut och in. Jag klarar det inte.

Det är synd, för den ungerska picken är en riktigt fin korv, det vill jag lova.

Ikväll börjar Filip&Fredriks nya program ”Brekaing News” på Kanal 5. Det är en daglig talkshow som sänds live mellan 22 och 23. Jag har mycket länge tyckt att Sverige behöver en daglig talkshow och jag är GLAD att den nu är här. Det känns som att vi inte är något riktigt land om vi inte har en daglig talkshow på något sätt. Jag är säker på att Filip och Fredrik kommer att göra det bra, och jag hoppas nu att folk tittar, så att de kan fortsätta göra programmet länge.

För visst är det roligt att det finns en talkshow som varje kväll sammanfattar vad som hänt under dagen?

Jag vill därför uppmana alla, också ni som inte regelbundet följer Filip och Fredriks produktioner, att ge detta program en chans. Går allt vägen så blir det både roligt, vasst, intressant – och allmänbildande.

Kanal 5, klockan 22.00 ikväll.