Så var monopoldebatten tillbaka. Vissa verkar tycka att Jens är omständigt malande när han tänder liv i debatten. Men det går inte att komma i från att bloggen får dubbelt så många besökare så fort den tas upp igen. Så den väcker onekligen ett stort intresse bland oss pokerspelare.

Jag hamnar ofta som ”försvarare” av monopolet i den här bloggen. Jag förstår varför det blir så då jag inte enbart ser det dåliga med monopolet och ofta nyttjar CC:s fasciliteter, till och med skriver krönikor på Svenska Spels hemsida.

Jag är dock inte Svenska Spel, inte monopolet. Lika lite som Jens är Nordicbet eller en privat spelaktör. Vi har våra egna åsikter på gott och ont.

Det jag inte kan förstå är dock hur vissa verkar bli genuint upprörda över mina åsikter när jag inte bara ser det som givet att ”Krossa monopolet!” löser alla problem. Det här är politk. Man tycker olika. Tänk om alla ens polare röstade på samma parti? Det vore inte normalt, inte nyttigt då de politiska diskussionera skulle bli någon sorts inavlad ryggdunkningskavalkad som inte leder till några nya insikter what so ever.

Om jag så vore kristdemokrat skulle jag inte ha några problem att ha en polare som var vänsterpartist. Jag skulle aldrig kunna bli arg eller besviken på någon för att de har politiska åsikter som inte stämmer med mina. (Så länge de håller sig inom allas människors lika värde och grundläggande humanistiska värderingar så klart.)

Vad gäller LI skrev jag ett svar i föregående kommentarsfält som lät så här:

”Det jag undrar är bara varför Jens väljer att gå på budbäraren och inte de som faktiskt bestämmer? Att klaga på LI är samma sak som att klaga på en myndighet som sköter sina uppgifter på uppdrag från staten. Det är inte myndigheten själv som sätter sina egna lagar. Myndighetens uppgift är bara att följa de lagar vårt rike har printat ner och gör dem inte det begår de ett misstag vad vi än tycker om lagarna.

Om detta system systematiskt skulle kringgås är vi illa ute, det tror jag vi är överrens om?

Men det är tacksam att gå på LI. Som att bli arg på en p-vakt när hon lappar bilen på uppdrag av någon annan. Visst gör hon en irriterande handling. Men är det hennes fel?

I själva verket är det ministrarna på finansdepartementet och deras sakkunniga som kan göra någon skillnad. Varför nämner Jens aldrig dem? På tal om billiga poänger. Att gå på LI är en billig poäng. Lika billig som att skrika på en P-lisa eller bli arg på en ordningsvakt på krogen för att han inte släpper in dig innan du fyller 18.

Varför inte vända sig till dem som faktiskt bestämmer? Varför inte förklara för läsarna vilka riksdagspartier som är närmast den spelpolitik Jens vill ha? Det skulle faktiskt kunna göra någon skillnad. På riktigt.”

Till sist så framkommer det nu att det är en privatperson som bor i samma hus som spelklubben gått till CC och gjort anmälan. Vad förväntar sig Jens att CC ska göra då? Låtsas som att regnar?

Jag är näst intill säker på att CC visste om denna klubb långt innan denna privatperson gjorde sin anmälan. Jag var på CC i Sundsvall för över ett halvår sedan och fick då själv erbjudande av medspelare att hänga med till klubben och spela i stället. Jag avböjde, men jag kan garantera att alla med någon som helst insyn i Sundsvalls pokervärld kände till klubben, CC inkluderat. CC anmälde först när en privatperson anmälde det till dem. Och skickade sedan mer uppgifter till LI först efter att LI krävt dem. Citat från LI:

”I det aktuella ärende som du hänvisar till inkom det på begäran från Lotteriinspektionen information från Casino Cosmopol som gjorde att vi efter vidare kontakter med andra uppgiftslämnare kunde misstänka brott mot lotterilagen alternativ dobbleri.”

I övrigt hävdar Jens att ett problem är att LI hanterar anmälningar olika. Att de låter anmälningar från CC och SvS gå före anmälningar från privatpersoner. LI skriver dock i kommentarsfältet på Linas blogg:

”Lotteriinspektionen behandlar alla inkomna ärenden på samma sätt, det finns ingen särbehandling av några speciella personer eller företag vare sig de är statliga eller privata.”

Jens vill att man ska sluta spekulera och fara med gissningar. Men när han gör det själv är det helt ok Jag börjar hata ordet dubbelmoral. Men vad passar bättre in här?

Och om en privatperson nu vänder sig till CC eftersom den tycker det är en enklare väg att gå än att vända sig direkt till LI så är det väl snarare en anmälan från en privatperson än från CC, även om CC kanske blir det officiellt.

Jens nämner flera gånger att LI har skött hela den här händelsen ”by the book”, precis som man förväntas göra med tanke på det uppdrag de har. Jens vill att en myndighet ska se genom fingrarna, blunda lite när det passar och gå emot de lagar som finns. Om alla myndigheter gjorde på samma sätt skulle det här landet inte vara vad det är i dag. Om myndigheterna inte sköter de uppdrag de fått från regeringen ”by the book”, var har demokratin tagit vägen då?   

Är det någon som tycker det är bra om myndigheterna sätter sig över våra folkvalda?

Inte? Sluta då skjuta budbäraren…

Det är en röra. Det är mycket politik. Men intressanta debatter blir aldrig av om alla tycker samma sak. Inavel och ryggdunkningar har aldrig lett till några framsteg…

Jag betalade 19 spänn för att se finalbordet på WSOP. Det var det värt. 

Och jag vet inte varför, men jag höll på Greg Merson från start. Ödmjukheten fanns där. Den kyliga uppsynen och extremt höga emotionella intelligensen. 

Om man jämför med Salaburu som när bubblan till finalbordet skulle spricka nästan satt och hånade Elisabeth Hille och Gaelle Baumann när de var all in för sitt liv genom att tokheja på motståndarna så är skillnaden total. Hur mycket som än står på spel så behåller man sin värdighet vid bordet. Den är aldrig värd att gambla med. 

Sen var det ju tråkigt för Phil Hellmuth att Merson nu gick om honom i Player of the year. Andra tyckte inte det var lika tråkigt…Merson brydde sig dock nämnvärt om just den utmärkelsen. 

När det stod klart att han hade vunnit brast stenansiktet i tårar när han kramade om sin föräldrar. Det berodde säkerligen på något annat än pengarna, äran och berömmelsen. 

Greg Merson hade precis skrivit slutscenen på sitt eget film-manus. 

I de intervjuer jag sett med honom så känns han som en perfekt representant för världens poker, både on-line och live, under det kommande året. Det gör mig glad. 

En längre krönika om det där film-manuset hittar du här.

Ibland är det som med stjärnorna. Man ser dem där uppe, men förstår inte riktigt. En stjärnhimmel kan vara lika svår att ta in som att några av Sveriges bästa pokerspelare bor i en liten stad som heter Ludvika. 

Ludvika ligger långt bort från allt som stör. Kanske är det just därför som de tre herrarna från samma trappuppgång lyckas hålla fokus? 

Och jag kan inte låta bli att älska det där med att man inte lämnar allt bakom sig. Inte flyttar i väg för sakens skull. Att man stannar kvar där man trivs. Och bara blir bättre och bättre på poker. 

Det är det som är så fascinerande med spelet. Det är ingen materialsport. Visst är det enklare om man börjar med pappas rulle. Men en mångmiljonär till farsa kan inte göra dig till en bra pokerspelare. Det är troligare att det stjälper dig. 

Inför pokern är vi alla lika. Vi har lika stora chanser att bli bra vare sig vi sitter framför datorn i Stockholm, Göteborg eller Ludvika. En dator och uppkoppling mot världen är allt som behövs. Som fotbollsskor och benskydd. 

Nyligen var jag och besökte en av landets största pokersnillen – Adrian Bussman. En av medlemmarna i Team 3000. 

När han visade mig sin gamla dator på skrivbordet i hallen var det rätt sjukt att tänka att en av landets mest framgångsrika spelare satt just där när han spelade poker. Inga lyxiga skärmar, inga konstigheter. Bara ett exeptionellt pokertänk. 

Bara Ludvika mot världen. 

De som vill slippa spela 25/50 euro cashgame för att möta Adrian vid pokerbordet kan göra det på söndag i Svenska Spels Superkval som början 20.00. Där ställer han upp tillsammans med en massa sportkändisar som Calle Järnkrok, Tobias Hysén, Challe Berglund, Johan Arneng och Andreas Jämtin. Så har man chansen att kvala in till SM Main Event för en tvåhunka också. 

Kändisar kan man tycka mycket om. Men när det gäller pokerspelande kändisar tror jag enbart det är av godo. Ju fler kändisar som spelar poker, ju fler människor kommer att spela poker. Så enkelt är det. 

Edit: För de som är intresserade så skriver jag en ny pokerkrönika varje torsdag. Den senaste handlar om veckans besök i Rom, påvens mössa och livets pokerspel. Här hittar ni den. 

Det är coolt att betala skatt, sa Mona Sahlin.

Huruvida det stämmer låter jag er själva bestämma i era hjärtan. Att se staten dra in sin del av kakan innebär väl för de flesta en blandning av ”röven vad mycket de tar!” och stoltheten av att vara med och bidra. En del hittar kryphål för att komma undan sina skatteplikter medan andra rakryggade betalar allt de förväntas betala. Alla har sina egna moraliska värderingar när det gäller skatt. Och jag sätter ingen värdering i det. Inte i denna texten i alla fall.

Jag kom att tänka på dessa skatter efter ett av mäster Dans senaste inlägg. Där skrev han om efterdyningarna av Grebbestadsmålet och vad som skulle kunna hända om poker:

”…delvis tack vare det skicklighetsinslag som redan påvisats i HD-domen, jämställs med schack och bridge i den kommande hovrättsdomen?”

Bland flera faktorer kom han fram till denna:

”En annan faktor är att inkomster från turneringspoker då – vilket redan sagts av Skatteverkets rikssamordnare Dag Hardysson – kommer att klassas som inkomst av tjänst, varför rimliga avdrag för resor och hotell med mera får börja göras.”

Jag ska erkänna att jag tidigare välkomnat en skatteplikt. Pokerspelandet skulle få en helt annan status om man betalade skatt på inkomster och kunde göra avdrag på hotell, resor, datorer och allt vad man nu kan tänkas dra av som pokerspelare. Plötsligt sitter man hemma och rår om sitt arbete. Inte leker kort framför datorn. Plötsligt drar man till Barcelona på affärsresa. Inte pokerslask-resa.

Men vid närmare eftertanke: vad skulle detta innebära? Vilka skulle EGENTLIGEN få ta den stora smällen om vinster på poker klassas som inkomst av tjänst?

Pokerbloggarn Rosjon har snuddat vid det:

”Det skulle i värsta fall betyda riktigt höga skattesatser när pokervinsterna läggs ovan på ett vanligt jobb.”

Det är alltså hobbyspelare med vanliga jobb som kommer att drabbas värst. Om pokervinsterna läggs ovanpå en annan lön kan skatten skjuta i höjden. Vissa kanske tjänar så bra på sitt vanliga jobb att skattesatsen på pokervinster hamnar uppåt 50 procent.

Jag kan i dessa lägen ha viss förståelse för att man inte håller med Mona Sahlin. Allt värde försvinner givetvis om man ska behöva skatta så mycket på pokervinsterna. Antalet hobbyspelare, som lever på annan inkomst, skulle antagligen minska drastiskt. 

Eller så startas operation smitning. Att man på alla sätt försöker hitta de där kryphålen för att komma undan skatten. Men vem vill/orkar lägga energi på sånt när man bara vill spela lite kort och ha det skoj?

Och hur skulle en rättvis skattesats se ut? Drar man av förlusterna från vinsterna? Om det skulle bli fallet: hur ska skatteverket då hålla koll på ditt egentliga resultat? Om man kan dra av förlusterna är det ju bara att chipdumpa så mycket man har lust med i en stor cashgamepott till en polare någonstans i världen. Så slipper man skatta på något plusresultat. 

Man skulle i teorin kunna göra så att det ser ut som man går plusminusnoll och betala nada i skatt. Men ändå spara in en del klöver på att göra avdrag. 

Det skulle vara intressant att ta del av det bästa sättet att beskatta pokerspel på? Hur skulle Skatterverket göra det så rättvist som möjligt? Är det ens möjligt att närma sig någon rättvisa? 

Någon med mer kunskap än jag själv gällande Sveriges skattesystem får gärna bistå mig med kunskap i denna fråga. För jag finner den mycket intressant. 

För mig låter det dock som att en skatteplikt med utgång från ”inkomst av tjänst” skulle kunna ställa till en hel del oreda. Med säkerhet skulle mängder av pokerspelare hamna i långdragna, krångliga tvister med Skatterverket.

Inte coolt. Det tycker inte ens Mona…

Seriöst. Vad händer? Läs artikeln här på AB. Kolla sedan in handen 30 minuter in i klippet. 

På ett sätt gillar jag domslutet. Och på ett annat blir jag hårt tiltad.

Efter fem dagars spel i en så viktig turnering tycker jag att det känns ok att Koroknai inte ska behöva åka ut på ett sånt sätt: ett uppenbart misstag. Som han i för sig endast kan lasta sig själv för. Men man kan ju försöka sätta sig in i hans situation. Svetten, den överväldiga ångesten. Domslutet känns helt enkelt mänskligt.

Å andra sidan. Hade jag suttit i Baumanns kläder, vilket i för sig sett väldigt konstigt ut, så hade jag nog blivit tokig. Kännt mig rånad.

Går man all in och muckar sin hand borde väl handen vara död när det finns fler aktörer i potten? Koroknai trodde nog själv att det var kört. Han gör ett oförlåtligt misstag som inte har koll på hur många spelare som är med i handen. Det är synd att man inte får se hur snabbt Baumann säger ”call”. Gjorde hon det i nästan samma ögonblick som Koroknai kastade in korten, eller långt efter att korten redan låg i mucken? Eller ska det inte behöva spela någon roll? Det är ju uppenbart att hon skulle synat med tanke på den hand och stackstorlek hon satt på.

Om man lämnar alla känslor där hän, glömmer vilken turnering det är och hur  mycket pengar som står på spel – vad är då rätt domslut?

Hur hade ni dömt?

Själv är jag bara glad att jag dömde min sista fotbollsmatch som 16-åring. Och att jag inte planerar att ta upp någon ny domarkarriär inom någon sport whatsoever. Någonsin.

För ibland blir det bara fel hur man än gör. För visst känns det konstigt att Koroknai två dagar senare slog ut Baumann på den blytunga finalbordsbubblan?

Fast jag är förstås född blödig…

Det var dags att checka ut. Bakfyllan låg som ett moln över hela kasinot i Tallinn där vi hade spenderat de senaste dagarna för att spela SM i Poker 2009. Jag var trött, men lycklig. Träffat nya vänner och fått spela poker mot några av landets bästa och mest kända pokerspelare. 

Framför mig i kön stod da Boss: Pokerförbundets ordförande Peder Månsson. Han gled runt i en blå sponsorhoodie från NordicBet. Och såg lika trött ut som jag kände mig. Gänget framför skämtade om natten. Hur mycket de hade druckit. Hur de hade tömt minibaren på rummet.

– Men det tar Peder! skrattade de högt.

Och det gjorde han. Men inte med det privata kreditkortet. Just där dog mitt förtroende för Svenska Pokerförbundet.

När den nytillträdda styrelsen nu har gått igenom Peder Månssons karriär som ordförande (2007-2009) kan man konstatera att det bara var ett av många tveksamma val att spendera förbundets pengar på. Styrelsen har gödslat med kaiptalet som om det vore just skit.

Eller vad sägs om det här lilla axplocket: 

Reklampennor 17 000:-

”Borttappade” datorer 20 000:-

Guldringar till SM-vinnare för totalt 177 000:-

Profilkläder (kostymer) till styrelsen 61 000:-

Förseningsavgifter och sköntaxering för totalt 62 000:-

Bara dessa, till synes, helt onödiga kostnader gick samman på 337 000 kronor. Totalt brände Månsson och hans styrelse ännu mer. På vad vet vi inte riktigt, för det finns knappt några kvitton. Något ljushuvud kände att det räckte med kontoutdrag för redovisningen.

Under 2009 hamnade förbundet dessutom hos Kronofogden med en betydande summa. Och lyckades skeppa i väg pengar till styrelseledamöter utan att betala skatt och sociala avgifter. Förbundets kassa dränerades totalt.

Men hallå! Vilka är vi att klaga på en stackars ordförande som ställer upp på sin fritid? Men det här var ingen fritid. Det var i högsta grad ett arbete. Månsson plockade under sina drygt två år (maj 2007-juni 2009) ut 550 000 kronor i lön. 550 000 kronor i lön för att inte bara köra förbundets ekonomi i botten, utan faktiskt missköta driften så pass att det börjar likna bedrägeri och brottslighet.

I dag är han dock måttligt intresserad av att ta något ansvar. Däremot är han duktig på att skylla i från sig: 

”Självklart var jag ytterst ansvarig som Ordförande, men intressant at ingen nämner vem som var ansvarig för bokföringen och dessutom tagit på sig allt ansvar för den undermåliga bokföringen.” skrev han nyligen i kommentarfältet i ett tidigare inlägg på denna blogg.    

Det var säkert någon annan som hade ansvaret för alla obskyra fakturor till polarna i styrelsen och ”representationsfyllor” också antar jag? Med ryggrad som en skallerorm är livet smidigt.

Under sin tid som ordförande uttalade sig Månsson, i en intervju med Erik Rosenberg, bland annat om oseriösa aktörer inom nätpokern. 

”Tittar man på onlinepokern så finns det aktörer idag som inte är särskilt bra. Aktörer som går in enbart för att tjäna snabba pengar. Där tycker jag att nätverken borde ta ett större ansvar än vad de har gjort, och välja sina partners med lite större noggrannhet.”

I efterhand kan man tolka det som att Månsson varnade nätverken för sig själv…

Efter sina fantastiska prestationer som ordförande tyckte Månsson att han skapat sig tillräckligt med kunskap för att fortsätta sin briljans inom pokerbranschen. Snart satt han som VD för 50/50 Poker. Ett bolag som kom att sköta sin ekonomi, om möjligt, ännu sämre än förbundet gjorde…

Vad skåningen gör i dag vet jag inte. Men jag vet att om jag någonsin kommer se den mannen med ansvar över något som har med poker att göra – så kommer jag att springa åt andra hållet. 

Men det finns som vanligt inget ont som inte för något gott med sig.  I och med den misskötsel som Peder Månsson var ytterst ansvarig för kommer den nuvarande och kommande styrelser för Pokerförbundet att ha fler ögon riktade mot sig och kommer med större säkerhet spara kvitton och undvika Kronofogden.

Det senaste halvåret har mitt förtroende för förbundet sakta reparerats. De har visat goda intentioner. Så nu kan jag bara önska lycka till med det dagliga arbetet på väg mot något bättre.

Pension. Det verkar tryggt. Och pensionsparande låter ju vettigt. Kan det vara därför folk verkar fullkomligt besatta av begreppen?

En av de första frågor jag brukar få när jag säger att jag spelar poker är:
– Men, då får du ingen pension va?

Nej, det är ju sant. Skattar man inte får man ingen pension.

När jag besöker banken ser bankkvinnan med sina moderliga ögon rakt in i mina och undrar:
– Du har inte funderat på att börja pensionsspara? Jag vet att det kanske känns långt kvar, men det kan ändå vara bra att tänka igenom.

Jag svarar med ett snett leende.
– Tror jag väntar lite med det…

Samtidigt som jag tänker på min fars faster Eva. Hon som, efter ett långt arbetsamt liv, äntligen fick gå i pension vid 65 års ålder. Och samma dag ta emot ett cancerbesked. I onsdags tre år senare, gav hennes kropp upp.

Och jag fortsätter tänka: på 29:åriga tvåbarnspappan Victor Brännström. Vars hjärta i dag slutade slå under en fotbollsmatch i Piteå.

Kalla mig oansvarig. Naiv. Men att sluta som pokerspelare för att jag inte drar in pensionspengar är en av de sista anledningar jag kan komma på till varför jag skulle byta karriär.

Sanningen är väl att jag hellre köper glass för pengarna än startar ett pensionssparande. Den dagen jag blir gammal, om jag blir gammal, så får jag väl vara glad över att jag faktiskt fortfarande lever. Om än med en fattig pension.

Men med desto större mage…

Ibland fastnar jag bara. De är som en drog de där pokerklippen på Youtube. Jag glor inte för att jag tror att jag ska lära mig något. ”It’s only pleeeaasssuuurre” som Dregen skulle ha sagt med japansk accent.

Mina favoritklipp är de med riktigt sunkiga idiotiska spel, personer som blir arga eller säger roliga saker. En min, gest eller mening kan räcka för att få mig på bra humör. 

Som John Juanda i detta klipp där Tony G floppar royal straight flush. Visst, det är en spektakulär hand, men det är Juandas kommentar 2.12 in i klippet som är den verkliga underhållningen. Saknar bara ett tillgjort sitcom-skratt. 

Tony G har alltså precis visat upp den bästa hand man kan ha i poker när Juanda säger: 

– I had trips, och nickar allvarligt på huvudet som om han förväntar sig en klapp på axeln och några tröstande ord. Som.

– Nä, du skojar!? Triss? Verkligen? Ja, triss är ju också en bra hand…

Det påminner mig om gubbarna på CC. När någon vinner en pott med en fin hand som kåk eller fyrtal är det alltid någon tjomme som bara måste få säga att: 

– Jag hade fått stege om jag varit med!

Ok? Ja, det är ju också en fin hand…

Det där självcentrerade är nog ett typiskt karaktärsdrag hos pokerspelare. Visst du hade en fin hand, kanske den bästa som går att ha. Men. Glöm för farao inte detta!

– I HAD TRIPS! 

Edit: Veckans pokerkönika handlar om oförklarligt storhetsvansinne.