Under mina cash game-sittningar under WPT:n i Wien skedde en hel del intressanta händer varav några kommer att postas för allmän beskådan i Superbloggen (resten kan ni läsa här under dagliga uppdateringar).

Spelet är €2-5 och spelarna är lösa (men framförallt passiva) pre och tillika ganska syn- och bluffglada postflop. Min strategi är att spela många händer billigt pre för att sedan utnyttja spelarnas uppenbara svagheter postflop.

Bordet är fullt av medelålders mellan- och sydeuropéer och samtliga har mellan €500-1,500. Spelet är alltså ganska djupt. Själv sitter jag med en sjuhundring.

UTG limpar jag med J10 off; ett spel jag normalt aldrig skulle få för mig att göra – framförallt inte i ett fullringspel.

Men, sagt och gjort. Två spelare i sen position limpar bakom och blindarna synar och checkar.

Floppen:

Floppen kommer Q-J-5, regn. Det blir rundcheck.

Turn:

Turn kommer en knekt till för turnad triss för min del. Jag checkar igen med syftet att checkhöja för att bygga pott, men det blir åter rundcheck. En check här tror jag är bästa spelet, eftersom det bjuder in till såväl värdesatsningar som bluffar – två element som de inte behärskar men ändå gärna utnyttjar när tillfällen ges. Jag inser att jag med nästan hundraprocentig sannolikhet leder handen so far. Har någon en knekt så bör jag ha dem slagna eftersom de skulle ha höjt KJ eller AJ pre (med undantag för blindarna som ju kan ha J5). Skulle någon ha QJ så borde det ligga i deras intresse att bygga pott.

River:

River kommer en tia för runnerkåk. Vad ska jag göra för att maximera mina vinster under alla omständigheter? Och borde jag ha spelat handen annorlunda hittills (postflop det vill säga)?

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Tänkte att vi kunde ha en liten tipsrunda i det fina vädret. Dessvärre är det bara en fråga och heller inga priser. Om ni inte kan svaret så får ni gissa.

Fråga 1: Vad vill annonsören?

1. Att vi ska spela mer
X. Att vi ska spela lagom
2. Att vi ska spela mindre för att folkhälsan annars riskeras

Jag älskar den här bilden. Reklamen är så fysiskt påträngande och utbredd att man blivit tvungen att sätta upp en varningsskylt för att man inte skall få den i huvudet.

jens.jadback@nordicbet.com

Som ni kanske märkt har jag varit mindre aktiv de senaste två tre veckorna. Detta beror på att mina 168 kvadratmeter skulle packas ner i lådor för den utlandsflytt som så länge känts så avlägsen.

Men igår var dagen D. Lägenheten stod gapande tom för första gången på fyra och ett halvt år. Lånen löstes på banken och nycklarna lämnades till de nya, glada ägarna. CLS:en hade sålts och levererades personligen till dörren till en Malmöpokerkompis (som ännu trilskas med körkortslektionerna).

Där stod jag, med blott ett handbagage och katten i en bur, inledandes ännu ett nytt livskapitel. Att skiljas från så mycket prylar och skit som man samlat på sig med åren var en själslig frigörelse. Bara det viktigaste ägodelarna skulle med: Dolce-kläderna och katten Snurre.

Nu börjar det vuxna livet på riktigt. I ett annat land. I London.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Det var ett tag sedan jag var ute och reste men förra veckan bar det av igen. Jag och två kollegor åkte ner till Barcelona med inte mindre än 30 kvalare då en av vårens kampanjer avslutats. Det hade blivit dags att se El Clásico på Camp Nou.

Dessvärre är jag relativt dåligt bevandrad i fotbollsvärlden, det medges, men det var ändå stort att få se denna historiska match som i princip avgjorde hela ligan. Trots det så är det ändå inte det bästa med det här jobbet – det bästa är att få se glädjen hos kvalarna som är med. När vi samlades i lobbyn innan matchen stegade en äldre herre från Norge raka vägen fram till mig. Han sträckte fram handen och gav mig det mest fasta handslag jag någonsin känt. Jag försökte att inte grimasera över den annalkande smärtan från hans hårdnande grepp medan han fixerade min blick. ”Du ska ha stort tack!” sade han med hög röst. ”Jag kan inte förstå att jag är här! På väg till Camp Nou! Det trodde jag aldrig!”

Känslan att närma sig stadion var otrolig. 100 000 människor i rörelse mot samma mål. Ändå ett lugn och en gemenskap som var riktigt härlig i trängseln. Ingenstans syntes skränande hoper med bengaler och maskering.
Vi hade fått lite spridda biljetter så jag tog med mig norrmannen och hans fru och banade väg runt hela Camp Nou för att nå ingång nummer 18 på ena kortsidan. Vi var lite sena på grund av trafiken och det var bara drygt tio minuter till matchstart.

Medan vi tog oss upp för betongtrapporna i Camp Nous innandöme hörde vi hur jublet tilltog. Allra högst upp fann vi vår utgång till läktaren. Vi gick upp för en liten trappa och möttes av fullsatta läktare i färd med en uppvisning som hette duga. Man slogs nästan av en tryckvåg och jublet visste inga gränser medan spelarna sprang in på plan.

Högst upp i ena hörnet fanns en läktarsektion inhägnad med ett par tusen Madridsupportrar. Busvisslingar och utsträckta fingrar riktade sig åt deras håll men mer än så visade sig inte fiendeskapet på vår läktare.
Jag letade upp platserna åt våra norska gäster och gick sedan själv för att hitta min egen plats. När jag vände mig om några trappsteg upp mötte jag norrmannens blick igen. Tårarna rullade ner för hans kinder medan han visade mig ett brett leende och två tummar upp.

En relativt tam match utspelade sig men det hela var ändå fantastiskt. Turligt nog hade jag inte hunnit spela på favorittippade Barcelona innan match. Ibland kan en klonk vara att inte spela. Det var dock tråkigt för stämningen att Barcelona i och med denna förlust tappade häng på ligatiteln.

Dagarna efter match ägnade vi mestadels åt sightseeing i den fantastiska staden. Det var första gången jag var där och Barcelona är definitivt en av världens vackraste och mest intressanta städer. Att bara gå eller åka runt och titta på arkitekturen är sysselsättning nog för en vecka.
Som avslutning tog vi hela gänget till en oförglömlig tapasmiddag nära La Rambla.

Det blir definitivt återbesök i Barcelona!

jens.jadback@nordicbet.com

I ett regnigt Göteborg har nu en av årets roligaste casinoveckor dragit i gång. Spring Poker Week. Det kommer att pågå intressanta turneringar varje dag. Ikväll vankas det en deepstack omaha-turre, som jag förmodligen donerar en peng till med min medverkan…

I går var jag i alla fall nere och körde en 2k turre med 15k i startstack. Efter någon timma fick jag AK som torskade  ner mig till 11k (blinds 200/400+25 ante).

Handen direkt efter glor två stekheta kungar upp på mig. Stefan Odelberg limpar in för 400 i mittposition och jag slår upp till 1125 direkt efter. Det foldas fram till en medelålders kvinna på knappen. Hon minraisar med typ 12-14k bakom. Odelberg foldar.

Så. Till. Problemet. För det första. Jag lägger aldrig kungar preflopp. Har gjort det en gång och det var i ett djupstackat live-cashgame. I en turnering ska det väl till någon sjuk bubbla för att jag ska vara tillräckligt duktig för att mucka dubbla Gustav Vasa. I en 2k turre på CC ska det till pistolhot. Eller åtminstone en kniv. Ok. Muckar för hot om knytnävslag i fejjan också. Men det är bara för att jag har ett så vackert ansikte…

Hur som helst. Jag blir 90 procent säker på att kvinnan, som är sympatisk och stabilt spelande, har AA. Vi har spelat ett tag och jag har bland annat sett henne kallsyna på knappen med AKs. Visst, nu kan hon ha QQ eller JJ. Men då tror jag att hon hade slagit om liiite hårdare. Ja, det är klart att hon KAN ha vad som helst då hon knappast är en duvunge som spelar första gången. Men nu är det den starka känslan jag får. ”Hon har AA.”

Ändå skyfflar jag in mina sista marker. För man ska inte lägga kungar med 25bb i stacken. Det jag ändå kom att fundera på – finns det lägen då man faktiskt ska gå på sin tell och sin instinkt och göra ett spel som troligtvis är dåligt i längden för att, som man tror, uppnå optimalt resultat i just denna hand?

Jag har aldrig förstått personer som tänker så tidigare för jag tror att man då ofta ser spöken. De som har en vana att lägga KK preflopp kommer göra många dåliga folder. Men denna gång, när jag kände mig så pass säker, började jag ändå tvivla. Borde man…kanske…eventuellt…vika? Det skulle ju dessutom vara grymt snyggt att orka folda.

Minns ni er vackraste fold förresten? Glimne du har väl ett par stycken på lager? Själv har jag nog ingen då jag av princip tycker det är roligare att syna. Vad ska de ha? som Norinder skulle uttryckt det.

Naturligtvis vek jag inte heller denna gång. Kvinnan visade AA och jag fick vackert lämna turnering…

Varje torsdag skriver jag en ny krönika. Dessa kan ni hitta här.

Ville bara tipsa om två läsvärda inlägg på den högintressanta spelbloggen

http://spelalagom.wordpress.com/

under rubrikerna ”Stormvarning på spelmarknaden” respektive ”I Sverige behåller staten pengarna själv” — intressant innehåll! Plus att nu är boken Spela Lagom av Anton Gustavsson och Adam Svanell snart på väg ut på bokhandelsdiskarna. Det kan spelpolitiskt bli en intressant vår…

Eftersom allt fler läsare har klagat – inte bara här utan även via våra egna mejladresser och per telefon – på att vi i toleransens och takhöjdens namn släppt igenom för många inlägg som rätteligen borde ha tagits bort i stället, har vi fyra superbloggare nu haft en kort diskussion om nivån på kommentatorsfältet och beslutat om följande.

Från och med nu gäller samma regler som på en vanlig dagstidnings insändarsida. Alltså: inga könsord; inga rasistiska glåpord; inga grova svordomar; inga inlägg som förfaller till rena personliga påhopp, inklusive på andra läsare; och inga inlägg som är totalt ovidkommande för denna i huvudsak spelrelaterade blogg. På alla de punkterna kommer vi från och med nu att sätta STOPP.

 Däremot välkomnar vi fortsatt såväl saklig kritik som goda ord, och tar till oss bägge två. Vi understryker för tydlighetens skull att det är inte åsikter vi censurerar, bara den otrevliga tonen.

Till de tre eller fyra läsare som i detta ögonblick börjar vråla ”Censur!” över att inte längre få se sina alster med ordval som f*tta, k*ks*gare, j*vel och dylikt samt uppmaningar om att vi ska fara åt h*lv*te och börja kn*lla varandra i r*ven, svarar vi: vi bryr oss uppriktigt sagt inte om era åsikter. Och till de omkring tvåtusen övriga läsarna säger vi: välkomna till en från och med nu trevligare och ännu läsvärdare blogg som kommer att fortsatt ha tonvikten på poker och annat spelande, och inte tas upp av dumheter och ovidkommande ting.

För Simon, Robert, Jens och mig själv,

OK, ett reklaminlägg till… för den som vill ta sig till Unibet Open i London i september rullar redan satelliterna, och snart kan man börja kvala även till årets avslutande Unibet Open:

Den turneringen kommer att hållas 3-7 december på ön St Maarten i Västindien. Sol, palmer och blått vatten väntar, förutom förstås alla sidoevent, klubblivet och en oförglömlig upplevelse. Mera information finns på http://www.unibetopen.com/st-maarten/. See you in Paradise…

Den där första gången. Minns ni den? Förväntningarna var stora för jag hade ju sett på tv hur det skulle gå till. Samtidigt låg nervositeten som en medicinboll i bröstet. Jag visste ju inte om jag hade den rätta tekniken. Tänk om man skulle bli utskrattad? På något sätt vann ändå nyfikenhet över rädslan. Det fanns liksom inget att tveka på när det rätta tillfället dök upp. Det var bara att känna sig för efter hand och till sist gå all in. Jag märkte snart att jag hade så mycket att lära, men även som tvättäkta amatör kunde jag njuta. I dag kan jag se tillbaka på den där första gången som en smått religiös upplevelse. Som förändrade mitt liv för alltid…

I helgen stod jag vid pissoaren på en alldeles för hipp klubb i Halmstad. Där gäller oskrivna regler medfödda i varje mans undermedvetna. Stå rak i ryggen. Titta rakt fram, likt en psykopat, in i väggen för att undvika ögonkontakt. Prata inte med någon annan än polare. Fler än tre skak är onani, vem som nu ska kunna hålla reda på det när alla glor in i väggen? I denna uppsluppna stämning, där bögskräcken är så påtaglig att den nästan kliar en på ryggen, märker jag i periferin hur en ung man fokuserar blicken på mig. Jag låtsas som ingenting. Men han fortsätter att titta. Till sist kan jag inte stå emot längre utan måste snegla tillbaka. Våra blickar möts. Den stiliga unga mannen skiner upp.

– Är det Simon?

– Visst är det jag…

Snart känner jag igen honom. Det är en gammal bekant från studenttiden i Jönköping. Som sig bör frågar jag honom vad som händer nu. Han är lyckad inom sitt gebit. Allt gott.

– Men vad gör du själv då?

– Spelar poker…

– Haha, är det sant?

Vad var så jädra kul med det nu då? hinner jag tänka. Den unga mannen ser mycket road ut av nyheten.

– Minns du inte? frågar han.

Och bitarna faller på plats. Visst minns jag. För många, många år sedan, i en källare i ett studentkollektiv i Jönköping var han med om att ta min oskuld. Min Texas Holdém-oskuld.  Då kunde jag knappt reglerna, men hade ändå drömt om att få vara med om det. Det. Att få bluffa någon. Vinna något.

Jag minns hur jag redan i första handen gick på som en ångvält. Utan varken tanke eller logik bluffade jag stort. Och tro farao att jag lyckades. Redan där var jag såld.

Efter det var jag med ett par gånger till i den där källaren. Jag var aldrig nära en vinst. Antagligen för att jag var helt kass på poker. Kanske var det därför som den unga mannen nu log så brett?

– Ja, jag har ju sett ditt namn i Aftonbladet. Men kunde aldrig tro att det var du, skrattar han.

När jag blickar tillbaka kan jag knappt tro det jag heller. Det är fascinerande hur livet driver i väg med oss. Hur något som du aldrig ens har provat kan vara det som är ditt kall.

Och tänk om det finns några såna där kall kvar i livet som vi ännu inte upptäckt? Visst är det en uppfriskande tanke?!

Vi vet ju vart världen är på väg konsumentmässigt. Allt ska vara billigt och det blir på bekostnad av både kvalitet och värdighet. För ingen människa i världen kan sätta sig på ett BrianBlair-flyg med värdigheten i behåll. Folk rusar och tränger sig ombord som Ullared-boskap för att få en gångplats och allt, ja precis allt, kostar extra. De har på agendan att börja ta £1 betalt för toalettbesök och näst på tur är väl £5 i timmen för att andas. Likaså uppdagades att de hotar febersjuka piloter med sparken om de inte kommer till jobbet och sätter hellre liv på spel än att ställa in en flygning eller skicka in en reserv.

Det är väl bara en tidsfråga innan fenomentet kommer till onlinepokern. Så här kan det se ut.

Brian Blair Poker – FREE NO RAKE POKER! Irlands bästa poker!

Terms and conditions apply (*)

* Alla insättningar kostar 5% av beloppet, minimum 100 kronor.

* Alla uttag kostar 5% av beloppet, minimum 100 kronor.

* Supporthjälp kostar 100 kronor per tillfälle.

* Spelar du mer än en timme kostar varje hand 50 öre.

* Varje månad dras en administrativ avgift om 1% av det totala innestående spelbeloppet, minimum 50 kronor.

* Ändring av personuppgift eller lösenord: 200 kronor.

* Sitter din fisk och donerar på ett fullt bord? Slipp köer till bordet för endast 50 kronor per tillfälle.

* Om du sitter ut mer än tre händer på ett bord kostar det 5 kronor per hand och bord i avgift.

* Buddytransfer: 200 kronor per tillfälle.

* Få tillbaka avstängd chatt: 600 kronor per tillfälle.

* Årsavgift/medlemskap: 500 kronor.

* Registreringsavgift (engångsavgift): 300 kronor.

Men du, VÄLKOMMEN ATT SPELA RAKEFRITT! ///Brian Blair Poker – ”Vi förpestar och lurar världen”

Har ni några fler exempel på avgifter för Brian Blair Poker?

Och så glömmer ni förstås inte att följa mina omtumlande WPT-upplevelser i Wien.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com