Jag sitter med Sveriges samlade presskår i Malmö och glor på Charlotte Perrellis repetition inför Melodifestivalen. Produktionen är påkostad till max. Det är så där flashigt som det ska vara. I tidigare intervjuer har hon gång på gång påtalat hur grymt bra låt hon kommer framträda med. Och hennes CV talar sitt tydliga språk, hon har allt som krävs för att vinna Melodifestivalen.

Det finns bara ett problem. Låten suger.

Men hon sa ju att den var bra, tänkte jag. Om och om igen sa hon att den var bra. Och så var den förjäkla dålig. Den här låten kommer aldrig att gå vidare, det här håller inte. Det påminner om min unga ungdom och en trudelutt med Björn Rosenström som alltid spelades på gymnasiefesterna. Textraden ”Du sa att du var snygg, men du är ful. Jag har blivit lurad” skrek vi oss hesa till.

Alla har en åsikt om Melodifestivalen. Nästan som med Svenska Pokerförbundet. Men bara nästan. Just nu är det fullt krig där ute. Folk slåss om äran att få jobba gratis. Det är inte klokt egentligen. De måste älska poker.

Jag önskar att den kommande styrelsen blir lite mer som Melodifestivalen. ”Hatad?” tänker ni. Nej, nej. Utan snarare något som visar på mångfald och oliktänkande. Och samtidigt, att i detta breda spektra av personligheter förenas under samma himmel i kärleken till musiken. Eller pokern.

Man behöver ingen doktorsexamen för att sitta i en styrelse i Svenska Pokerförbundet. För att sitta i en styrelse behöver man inte vara någon övermänniska på något sätt. Vem som helst klarar det om viljan finns. Det är bra om man kan läsa och skriva förstås. Men det är inte kompetens vad gäller styrelsemöten, eller kunskap om pokerbranschen som har saknats innan. Det är engagemang, tid och vilja.

Om någon slår sig själv för bröstet och hävdar att man är bäst så tycker jag att man ska uppmuntra det. Låt inte jantelagen trycka ner dem som vågar tro på sig själva. Men var inte heller naiv och tro på allt de skriker ut. Det spelar ingen roll vilket CV eller hur gott anseende du har. Med en kass låt så kommer folket ändå inte att rösta på dig. Det är vad du gör just nu som räknas.

Min egen favorit, Axel Algmark, står för tillället  i 35 gånger pengarna för att gå vidare till finalen i Globen. 22-åringen brinner verkligen för sin musik, har skrivit låten själv och framför svensk pop som man ska. Med hjärtat. Chansen att han lyckas är inte stor. Men den finns. För han kommer göra sitt yttersta när han väl får chansen.

Han har ingen erfarenhet. Inget CV. Ingen påkostad show i bakgrunden. Men han har en jädra mycket bättre låt än Perrelli. Och jag har alltid älskat underdogs.

Vem som hade rätt eller fel om Perrellis bidrag vet vi inte förräns efteråt. Som med det mesta. Vi vet inte vad vi borde vetat förrän det är för sent. Kanske står jag med en dumstrut i lördagsnatten. Kanske inte.

Jo, en del udda har man varit med om under tjugo års mer eller mindre seriöst pokerspelande… turneringen på Caesars Palace där de tre som var med i första satsningsrundan alla floppade var sitt set samtidigt; den mexikanska damen som inne på Harrah’s fick A-A i tre givar i rad; cashgamet för ett antal år sedan när två rutersjuor kom på floppen (det blev en lååång tystnad); och mycket annat med som jag ska spara till en annan gång!

Men i går kväll var jag värd för en privat sittning inne på Rådmansgatan i Stockholm, och för första gången i mitt liv fick jag se en sådan här bräda:

Just det – en royal straight flush! Visst har jag haft två egna i mitt liv, och fått bevittna ytterligare något halvdussin vid pokerbord jag suttit vid, men för första (och statistiskt sett enda) gången i mitt liv dök det upp en på brädan. Chansen för det? 1 på cirka 650 000, är svaret. Det var många digitalkameror och mobiltelefoner som slets upp för att föreviga stunden. Två spelare fick dela på potten, och hade dessutom med sig en bra krigshistoria hem efteråt…

Det var som vanligt intressant att läsa era analyser och tankegångar. Åsikterna delas mellan kallsyn och kontrahöjning och det var just det beslutet som upptog mina tankar under handens gång.

Det är lätt att falla i gamla hjulspår och spela varje läge likadant utan att riktigt reflektera över det. Det är enligt mig farligt, eftersom man blir alltför lättläst. Variation och förmågan att spela oförutsägbart är A och O.

Vanligtvis skulle jag slå om denna trebet pre, men plötsligt slog det mig: Är det verkligen det optimala spelet?

Av erfarenhet vet jag att de gånger jag kallsynar i det läget (kanske med händer som 1010, AQ suit, eller J10 suit) är det nästan standard numer att ursprungshöjaren tolkar det som semisvaghet och därför ofta väljer att spasta. Fine, genom att slå om får jag fortfarande med mig alla starka händer, men det säger väl å andra sidan sig själv. Frågan är hur jag kan mjölka ut så många dollar som möjligt med händer som egentligen inte har i potten att göra. Kan jag få min motspelare att överspela handen så är det värt ett skott.

Genom att slå om tvingar jag ursprungshöjaren att vika så gott som allt förutom QQ+, eller i vissa fall en AK suit. Om jag kallsynar är chansen stor att min syn tolkas som att jag sitter med just händer som 88-JJ eller någon form av stark suited connector, exempelvis som J10 ovan. Skulle jag ha just någon av dessa händer vet min motståndare att denne kan tvinga ut mig ur potten via en höjning och få 9bb som extra adderat värde i potten. Skulle ursprungshöjaren råka sitta med en stark mellanhand som 77, 89 suit, AQ off eller liknande så är chansen stor att denne kontrahöjer vid kallsyn om denne misstänker att man sitter med en 1010-liknande hand och därmed tvingas att vika.

Visst kommer man att få med fler tvekhänder via en kallsyn, och tillika bli mer utdragen, men långsiktigt och mot okända spelare tror jag att det är en bättre linje att kallsyna. Om bordet ser att man kan spela en AA på sådant vis blir det lättare att faktiskt syna med händer som 1010 och J10 suit i framtiden utan att riskera att någon jönsar sig med en obefogad kontrahöjning.

Så, vad hände då?

Jag synade, ursprungshöjaren slog upp till 30bb. Halvstacken gick all-in och så gjorde även jag. Ursprungshöjare, som var inne med 30% av sin stack fattade att han blivit lurad på ett eller annat vis, men synade slutligen. Ursprungshöjaren hade AK off-suit, halvstacken JJ. Med en åttahög bräda vann jag en 250bb-pott.

Om jag hade slagit om direkt preflop så är jag ytterst tveksam till huruvida ursprungshöjaren hade fortsatt att bråka. Mot en trebet och en kallfyrbet vore troligen inte intresset till att dansa tango överdrivet stort, framförallt inte eftersom han endast hade investerat 3bb.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

”Drömfemman”. Förvisso smickrande men samtidigt fjantigt på något sätt. Varför hamnar Tjuren från Lund alltid i konstellationer med ironsikt smickrande smeknamn?

Nedan finner ni en kommuniké från Mauritz Altikardes där han berättar lite mer om vad vi vill.

Kära pokerspelare,

Denna kommuniké kan uppfattas som en lång sådan, jag ber därför om överseende. Jag skall göra mitt yttersta för att spalta upp det i någon sorts ordning. Pokern är det centrala ämnet i hela kommande text. Det jag kommunicerar ut är också vårt styrdokument och även om i stort sätt allt delas av s.k. ”drömfemman”, så det är initialt mina perspektiv som förmedlas men som delas av många andra. Det har varit tydligt på diverse pokerbloggar och diverse kommentarer under senaste åren.

SVEPOF behövs som en motpol till spelmonopolet och som ett samlat organ för oss pokerspelare. Oavsett nivå, geografisk belägenhet, färg på träningsoverall mm. En ny ”spelallians” skulle bara urholka trovärdigheten för vår samlade önskan (att få spela poker var, när och på vilka nivåer vi vill), ge monopolet mer ammunition och dessutom skapa nya varianter av pokerförbund år efter år initierade av folk som anser att dom kan bättre eller känner sig förfördelade. Kaos alltså.

Det behövs, enligt mig, affärstänk och spelarperspektiv i SVEPOF som baseras på branschkunnande. Inte ett kompisgäng eller bloggare som uttrycker sin vilja att göra något för förbundet, utan någon som har trackrecord av att faktiskt ha gjort något. Alla i vår konstellation har idéer, bara för att vi inte har bloggat om dessa så innebär det inte det att vi inte är idésprutor. Vi är inte bara ja-sägare i vår konstellation, den är dynamisk och vi har haft många diskussioner om det ena och det andra men vi respekterar varandra och varandras motiveringar. Det finns ingen prestige och ingen hemlig agenda. Vi är redan i branschen, vi pitchar inte för ett jobb. Vi kan och vi vill. Nu när det är som sämst vill vi kliva in – inte när det går som bäst. Det innebär inte att vår way or the highway, detta är bara vår vision och en tanke på hur man kan göra. Vi hoppas att fler kan komma med idéer. Jag tror dock att vår konstellation som ändå består av motiverade och branschkunniga individer som sitter på samma ort kan jobba effektivare.

SVEPOF har av olika anledningar inte fungerat som ett samlat organ, mycket på grund av prestige, brist på engagemang, brist på kunskap och egenintressen. Förbundet behöver trovärdighet hos spelarna och resten av pokeretablissemanget. Spelarna behöver en röst som lobbar för våra rättigheter mot makthavarna. SM tillhör spelarna och inte Svenska Spel/statligt organ. Vår hobby, vårt dagliga arbete, omsätter väldigt mycket pengar. Jag tror inte på att ideella tankegångar skall genomsyra förbundet i alla avseenden. SVEPOF skall inte ha ett vinstsyfte till förbundet självt men för medlemmarna. Vinsten behöver inte innebära kapital, det finns andra värden som medlemmarna kan och bör klassa som vinst. Vinst i rätten att få spela turneringspoker på klubbar när man vill på de nivåer man själv vill. Vinst i att få gemensamma rakeback deals på onlinesajter. Vinst i att ha möjlighet att få delta i ett SM på svensk mark utan att behöva känna oro för LI och utan att behöva göra det olagligt.

SVEPOF har möjligheten att, med många medlemmar, verka för spelarnas intressen. Värdet i SVEPOF ligger i antalet medlemmar. Det intresserar spelbolag och det går att ta ett sådant förbund på allvar i debatten kring spelmonopolet. Vi kan i framtiden komma att bli en viktig länk mellan stat och klubbar/spelare och spelbolag när väl avregleringen kommer. För den kommer, det är bara en tidsfråga och hur den nyanseras. Då har SVEPOF ett annat syfte och någon annan sitter vid rodret.

SVEPOFs styrelse är som vilken bolagsstyrelse som helst. Ett företag går igenom olika faser och styrelsen hjälper bolaget på vägen. När styrelsen väl fullgjort sin uppgift fasas ledamöter ut och byts mot nya. Det är så man får ett företag att riktigt fungera och sträva framåt.

Vårt ”styrdokument” är baserat på en behovsanalys jag påbörjade under och efter Malta SM där Silows bloggpost var själva gnistan. Efter att ha vilat ett tag så kändes den klar under Riga SM som var ett totalt misslyckande till många pokerspelares förtret och i vissa fall skadeglädje. Det finns förklaringar till varför det blev som det blev, det är inte min uppgift eller mitt ansvar att redogöra för detta. Det går inte att genomföra ett SM utan förtroende från spelarna och det går inte att genomföra ett SM utan förtroende från spelbolagen. Det blir ett moment 22.

Vi, spelare, vill ha ett välskött SM med många spelare. Bra struktur och en bra venue är en självklarhet. Prestige uppnår vi med spelarantal och med hjälp av den mediafokus som kan skapas av spelbolagens marknadsföring. Spelbolagen vill ha tid att hantera satelliter för att göra en vinst och delvis positionera sig på plats enligt den agenda dom nu må ha. Spelbolagen vill skapa dynamiska upplevelser för sina spelare. Det är därför vi ser fler och fler turneringar och turneringsserier med ett inköp runt 750 euro-1100 euro såsom EMOP och GSOP, Unibet Open, Heureka, Estrella med flera. Lägre inköp lockar flera spelare, paketen blir billigare och man kan ha flera live turneringar kopplade med en rankingserie. Det handlar om att skapa mervärden för lojala spelare som in i sin tur genererar pengar.

Hur som haver finns det mycket man kan diskutera men filosofi och en lång titt i backspegeln är inte formeln för att gå vidare. Vi måste framåt. Men detta är en process, det kommer att ta tid. Arbetet med SVEPOFs slutmål måste bestå av delmål.  Att lobba för avreglering av spelmonopolet eller lättnader av detta och nå till avreglering är inget som skall tas tag i nu. Men det är självklart en vision, förhoppning, och kanske det slutgiltiga målet.

Det första delmålet är att skapa förtroende hos spelarna. Samla spelarna och få dom att bli medlemmar i SVEPOF.

• Genom att aktivera en relation mellan klubbarna över hela landet når vi till potentiella medlemmar. Det gör man bäst med en ledamot som är klubbansvarig och som själv har erfarenhet av att sköta en pokerklubb. Ganska logiskt. Därför är Andreas mitt första val då hans trackrecord talar för sig självt. Han var med och startade Klubb Parti och senare Krukan. Krukan är idag den största klubben i Sverige, sett till antal medlemmar och en härlig social instans med hög service och kunskapsnivå. Han har alltså bra koll på att starta en liten verksamhet och utveckla den till något stort men framför allt någonting bra. Han kan bidra med allt från ren logistik inredningsmässigt till att kreera roliga turneringsformer för spelarna. Han kan vara bollplank för utveckling av deras verksamhet. SVEPOFs hemsida skall vara en sökmotor för alla klubbar i alla städer/orter med kontaktinfo för medlemmarna. SVEPOF ska bistå med juridisk hjälp och se till att klubbarna har den juridiska kunskap som krävs så att de kan sköta sina klubbar så bra det bara går för då kan vi påvisa hur ofarligt det är. Vi ska hitta sponsorer för nystartade klubbar, hjälpa till med omförhandlingar. Vi vill skapa nationella turneringsserier på klubbnivå. På sikt skapa distrikt och decentralisera förbundet. Jag dyker inte djupare in i det här än så. Jens Jadbäck har gjort mycket för pokern runt om i landet och han är den som öppnar dörren till klubbarna.

• Skapa ett live SM med många deltagare som är en vecka fylld med event. En folkfest med seriöst inslag av poker i olika former. Jag tror på sänkt inköp till main för att locka fler spelare, jag tror på en ny disciplin ”High Roller” med ett avsevärt högre inköp eller en disciplin för bara spelbolagssponsrade spelare. En vecka som avslutas med en pokergala där man uppmärksammar individer, grupperingar, klubbar och andra eldsjälar för sina insatser under det gångna året. En vecka som man som spelare ser fram emot. En vecka som överlappar till andra nationella/internationella turneringar som garanterar flera spelare till sidoeventen och CG.

Med min roll i styrelsen så sköts scoutning av venue, förhandlingar med hotell, casino och spelbolagen dvs. hela turneringsfasen av mig. För den kunskapen besitter jag idag, det är det jag jobbar med. Finns den kunskapen in-house så tillfaller den vinst som uppstår i gränssnittet till SVEPOF och i förlängningen medlemmarna. Istället för att anlita en extern konsult/företag som tar mellanskillnaden som vinst, får vi (SVEPOF) detta tillgodo istället. Jag är opartisk och har bra relation med de flesta spelbolagen och en trackrecord tack vare PokerEvent. Jag har ingen som helst möjlighet att tjäna grova pengar, vare sig till mig själv eller till något av mina företag tack vare en ev. roll som ordförande. Snarare har jag möjlighet att förlora intäkter på ett misslyckande. Det enda egenintresse jag har är att jag som spelare vill ha ett förbund som agerar för mig, som kämpar för min rätt att gå på klubbar för att spela poker, som ger mig ett bra live SM. Nu kan jag själv bidra med min kunskap för att få igenom mina önskemål och gagna flera likasinnade spelare.

Målen ovan är de absolut viktigaste att börja med.

Öppenhet/Kommunikation

Alla upphandlingar skall ske öppet, medlemmarna skall få veta vad spelbolagen erbjuder för ett online SM, vad live SM är värt för varje enskilt spelbolag. Vad som hänt med tidigare stridskassa behövs forska i.
Enklare saker såsom att ha en fungerande kommunikation mellan medlemmar och SVEPOF är lätt ordnat via aktivt forum på hemsida, FB, Twitter mm. Uppdatera medlemmarna om vad styrelsen gör så fort någonting har gjorts, nyhetsbrev med mera är skött via Lina. Lina som också kan bidra med ett nätverk som få kan matcha i svensk poker. Hon har gjort en hel del för mångfalden i svensk poker redan nu, vilket förhoppningsvis kan komma fram i rätt forum, på årsmötet. Där den avgående styrelsen kan redogöra för turerna i samband med förra årets SM och intentionerna med kommande SM.

Lina har via sin blogg presenterat de övriga och jag ser fördelar med branschfolk i styrelsen. Jens och Rickard är dessutom i grund och botten hängivna pokerentusiaster som jag vet kan skilja på sina roller.

Vad vi saknar är ett namn i rollen spelare/kassör. Geografiskt sett ser jag gärna någon som inte är fr. Stockholm då denna ”tjänst” innebär komma med input kring spelarperspektivet, hantera medlemsregister och vara kassör.

Extern styrgrupp

Bestående av individer med geografisk spridning som jobbar ideellt för att kommunicera ut SVEPOFs agenda på ”gatunivå”, agerar bollplank när motioner/propositioner skall exekveras. Här finns många namn och förhoppningsvis så accepterar dom en inbjudan eller att dom själva anmäler sitt intresse. Så styrdokumentet är egentligen en ”att göra lista”. Det finns många personer som har tyckt samma sak och som säkerligen tänker på fler saker. Skillnaden mellan dom och oss är att vi kan genomföra dessa punkter och troligtvis rätt så omgående. Därför att vi har en trackrecord som påvisar detta, är samkörda och motiverade.

Återigen. Vi har ingen personlig vinning i att erbjuda oss som ledamöter. Att individer runt om i landet tror det påvisar bara hur lite man egentligen kan, är man osäker är det bara att fråga och ha en dialog kring svaret. Tror man att man kan göra bättre ifrån sig så är det bara att komma och kandidera. Jag röstar på individer jag har förtroende för och som jag vet inte har en hemlig agenda. Jag vill inte ha en styrelse som inte kan den här branschen. Alla har rätt till sin åsikt, den kan inte vara rätt eller fel utan antingen så håller man med eller inte. Det går inte att tillfredsställa alla, det finns alltid individer som stör sig och som behöver blogga/kommentera galla för att det är det dom lever av. Det är alltid enklare att vara negativ än positiv. Lättare att söka problem än att lösa dom. Det är tydligt med diverse bloggar och kommentarer som redan har luftats.

Vi har offentliggjort vår vilja att ändra SVEPOF till något avsevärt bättre, det verkar ha retat upp en del individer. Jag hade inte trott något annat då Lina och Jens är kontroversiella figurer och väcker känslor. Jag hade förväntat mig att konstellationen skulle bli angripen av ”den andra sidan” då konstellationen består av handlingskraftiga människor som faktiskt kan genomföra mycket gott för förbundet. Jag är dock tacksam för all den kreativa och icke kreativa kritik vi fått, tack för att ni har engagerat er. Jag har också mottagit positiv feedback från spelare, folk från spelbolagen och t.o.m. konkurrenter till PokerEvent för vårt initiativ.

Så, är det fel att vi vill engagera oss i SVEPOF, utan personlig vinning eller för våra respektive arbetsgivares utan snarare med allt att förlora, med en stark vilja och möjlighet att förändra till det bättre? Det kan inte vara fel. Det är inte fel. Vi spelare har makten. Vi är guldgruvan och spelbolagen och staten vill åt oss. Då bör vi kunna styra en hel del. Men då måste styrelsen bestå av affärsinriktade spelare med branschkunskap. Det räcker inte med att bara viljan finns. Det har inte räckt tidigare.

Hoppas vi syns på årsmötet!

Bästa hälsningar,

Mauritz Altikardes

Jag lovade Murat för flera månader sedan att upplåta utrymme i bloggen inför årsmötet. Nedan är skrivet av Murat Sahan och Pär Johansson.

Det sägs att vägen till helvetet är kantat av goda intentioner och ungefär så känns min tid i förbundet, goda intentioner men käpprätt åt helvete. Men låt oss börja från början. Jag heter Murat Sahan och är ordförande för Svenska Pokerförbundet (SvePof). Det är många som har undrat vad Svenska Pokerförbundet har sysslat med de senaste åren och genom denna berättelse vill ge vår syn på det hela men också kanske komma med tips om hur man i framtiden ska undvika fallgroparna. Det jag skriver bör inte ses som någon ursäkt utan mer som en förklaring.

 Det hela började för cirka 3 år sedan. Jag, och några med mig (Erik Rosenberg, Ola Brandborn m.fl.), tyckte att dåvarande styrelsen för Svenska Pokerförbundet egentligen inte verkade uträtta något annat än att anordna ett SM. En annan sak vi lade märke till var att all kommunikation från förbundet tycktes handla om SM och vi ställde oss frågan om inte det gick att göra bättre? Jag och Erik Rosenberg (Ola hade dock redan sagt att han inte ville ingå i någon styrelse men ville hjälpa till) bestämde oss för att göra något åt saken nämligen att försöka ta över. Vår ”plan” var enkel. Vi skulle tala om för den då sittande styrelsen med Peder Månson i spetsen att vi ställde upp som motkandidater och på ett ärligt sätt försöka ingå i styrelsen för att på sätt påverka Svepof.

Så var det dags för årsmöte anno 2009. Det fanns en del folk på plats, Micke Norinder, Nicholaus Anderbom, Per Johansson, Kid Darolf, Helena Forsell, Bengt Andersson m.fl. och så givetvis ”vi”, Aaron Axelsson, Peter Linkhorst, Jonas Berg och Erik Rosenberg. Dock hade Erik redan tidigare sagt att hans planer på att vara med i styrelsen fick stå tillbaka pga. personliga skäl. Inga problem, tänkte jag, vi är ju ett fullgott gäng, duktiga och handlingskraftiga. – Ack vad fel jag hade.

På mötet meddelade hela den dåvarande styrelsen att de avgick och att ingen av dem ville sitta med i den nya styrelsen. De ansattes också för den del tuffa frågor om framförallt om varför man inte syntes mer. Samma frågor som vi i nuvarande styrelse ofta får. Efter en stunds pärs avgick styrelsen och vi valdes in.

Vi tog som sagt över och hade högt flygande planer. Roller fördelades, Aaron blev ordförande osv och jag kassör och ansvarig för live-SM, kassör enbart eftersom ingen annan ville ta på sig den rollen. Vi var alla entusiastiska och fulla av tillförsikt.

Vi hade styrelsemöten och försökte komma igång men ett av de stora problemen vi hade var att det tog väldigt lång tid för oss att få tillgång till alla uppgifter som behövdes och till Svepofs bankkonton och vår entusiasm minskade i takt med att månaderna gick och vi inte kunde uträtta något i praktiken.

Ett annat problem var att ledamöterna kom från olika städer, förvisso alla från undre halvan av landet men ändock. Det blev långa restider för många och våra möten förlades därför i Linköping och i Norrköping och någon gång i Växjö. På så sätt blev det så att alla förutom en fick resa. Detta innebar i sin tur att kostnaderna för möten ökade och att det var svårare att få ihop dem. Dessutom fanns tidsaspekten när folk i någorlunda tid ville komma hem från mötena. Senare, dels för att förenkla och dels för att spara pengar införde vi telefonmöten. Detta var praktiskt och billigt men i gengäld tappade man en del mötesdynamik och sammansvetsningen i gruppen blev ännu sämre.

Resultatet för oss var att även om vi hade goda intentioner och vi lade ned tid under styrelsemötena så blev det mycket litet gjort efter mötena. En av våra käpphästar var att vi skulle jobba ideellt och inte få någon som helst slags betalning men däri ligger också en av farorna. Om man inte får betalt är det också svårare att avkräva resultat och få folk att ta ansvar. Vissa uppgifter kräver mycket tid och även om man kan säga att folk borde förstå att man ändå har ett ansvar när man har tagit på sig en uppgift så är det svårt att konsekvent få folk att jobba ideellt, man får också förstå att folk måste prioritera sina vanliga jobb och sina familjer. Mitt syfte är dock inte att peka ut enskilda personer och i denna fråga var vi nog alla lika goda kålsupare.

Dock fortsatte vi träffas och så småningom fick vi alla papper. Vi hade också ärvt ett online-SM som Unibet skulle anordna och dels skulle live-SM anordnas. Tack vare mitt stora kontaktnät i pokerbranschen och för att jag ändå i jobbet reste runt på diverse tävlingar så blev det jag som tog live-SM pucken. Vår ekonomi var inte den bästa så jag trodde, felaktigt skulle det visa sig, att vi kunde skära bort en del av mellanhänderna och låta hela vinsten från SM gå till Förbundet men mer om det nedan.

SM-online
2009 var vi med och anordnade vårt första online-SM. Föregående styrelse hade skrivit kontrakt med Unibet som vi fick ärva. Det var inget dåligt kontrakt och det kom in bra med pengar till förbundet. Tyvärr så hade siffrorna för online-SM stadigt varit på nedgång, precis som för live-SM. Både vi och Unibet var missnöjda med resultatet 2009 men båda parter var beslutna om att ta revansch, att göra bättre ifrån oss och därför försökte vi ytterligare två gånger tillsammans med Unibet. Men 2010 uppvisade ett nytt bottenrekord med under 600 deltagare! Vi fick mycket kritik och situationen kändes ännu olustigare.

2011 var vi rörande överens om att satsa hårdare och antalet deltagare ökade med 44 procent. Fortfarande dock ett misslyckande speciellt om man ser på att Svenska Spels SM lockade tre gånger så många deltagare. Vi var helt enkelt inte tillräckligt duktiga nog på att föra debatt i frågan och skapa intresse kring det, för även om det är operatören som ska marknadsföra eventet är det vår skyldighet att hjälpa till. Det gjorde vi, men inte i tillräckligt
hög grad. En av de saker som vi dock gjorde rätt var att betala en person för att denne skulle sköta kontakten med Unibet (det tar mycket längre tid i anspråk än vad man tror) och för att uppdatera hemsidan etc.

Live-SM
2010 anordnade vi live-SM på Malta. 158 deltagare fick vi ihop på main-event. Eventet var inte det bästa och jag personligen bär mycket av det ansvaret då SM var mitt område. Oscar Silow skrev ett mycket kritiskt blogginlägg om hela händelsen. Men en fördel med inlägget var att vi fick igång en het debatt kring förbundet och SM och Oscars inlägg, debatten och Svenska Pokerförbundets officiella svar kan läsas här (scrolla ned på sidan).

Vi var dock inte dummare än att vi tog lärdom från Maltaäventyret och 2011 hade vi en ny plan. Arrangamenget vi genomförde i Riga var betydligt bättre än det på Malta men istället så misslyckades vi med att binda till oss pokersajterna och deltagarantalet blev katastrofalt litet och än en gång var misslyckandet ett faktum. Dock återigen, inget ont som inte för med sig något gott. Misslyckandet i Riga har skapat debatt med reultat av det både finns de som är intresserade av att anordna SM och de som är intresserade av gå med i Svenska Pokerförbundets styrlese och på vända den nedåtgående trenden. Alltså folk som vill ta ansvar för Svensk Poker och lägga sin tid och energi på detta.

Nu är det svårt att i förväg veta vilka som kommer att bli invalda och valberedningen har ännu inte kommit med sitt förslag men vilka det än blir så önskar jag dem all lycka i världen. Personligen kommer jag givetvis att avgå som ordförande då jag under rådande omständigheter inte har varit rätt person att leda Förbundet.

Nu är det dags för årsmöte igen. Närmare bestämt söndagen den 26: e februari 13:00 på Scandic Sergel Plaza i Stockholm. Svenska Pokerförbundet bjuder alla som kommer på medlemskapsavgiften (100 kr) så kom dit och gör era röster hörda för i slutändan så är det ändå medlemmarna som ska bestämma vilken riktning Svenska Pokerförbundet ska ta.

Murat Sahan, ordförande Svenska Pokerförbundet.

Nedan är Pär Johanssons berättelse om hur han ser på sin tid i Svepof:

Pär Johansson: klubbansvarig SvePof

En liten berättelse om mitt engagemang i Svenskapokerförbundet sett ur min synvinkel

Året är 2009 och jag och min kamrat Kid Darolf är väldigt engagerade i att driva klubb och legalisera detta. Vi har varit med i Svepof sedan tidigare och som sagt driver vi klubb i vår hemstad Tidaholm

Så går årsmötet 2009 till precis som Murat beskriver med den skillnaden att jag väljs in som ledamot och Kid som suppleant även ”Engeln” från Linköping väljs in i styrelsen. Tilläggas bör att jag i detta läge inte känner någon av de övriga ledamöterna. Känner mig väldigt taggad inför detta då det känns som att vi är ett bra gäng (2 chefredaktörer på pokertidningar, en moderator på Pokerforum, Aaron, Peter Linkhorst och Jag ).

Organisatoriskt så tycker jag att det sätter sig ganska snabbt att mitt ansvar blir att sköta kontakter med klubbar. Under 2009 så får jag en hjärtinfarkt med påföljande bypassoperation samtidigt så uppdagas det att jag lider av diabetes detta var givetvis ett hårt slag för mig när jag tycker att jag står mitt i livet och allting leker, jag driver en framgångsrik pokerklubb ett nystartat företag osv.

Jag anser att vi har levt i en nedåtgående spiral hela tiden det har inte funnits några klubbar med i Svepof mer än min och andra närliggande klubbar typ Falköping. Det finns ingen som pratat positivt om Svepof när jag och Kid försökt att resa runt på vår fritid och lobba för Svepof utan det var verkligen som att stå mot väggen varje gång man klev in på en klubb fick man repliker typ ”vart har Peder och hans brat’s tagit vägen?”, ”har ni inga addade värden med er när ni kommer?” osv.. Den av den tidigare styrelsen gjorda stämningen mot Svenska Spel gällande varumärket poker-SM var ett hett ämne vilket inte var helt lätt för att inte säga omöjligt att försvara.

Mitt engagemang sjunker men tar mig i kragen och lyckas frigöra mig så att jag kan följa med och jobba på Malta under SM vilket jag tycker att vi genomförde jävligt bra med de förutsättningar vi hade.

Efter SM på Malta så känns det som mitt intresse har svalnat om möjligt mer. Kid hoppade av pga personliga skäl samtidigt som han tyckte att han tillförde inget. Jag och Kid har under den senare delen av 2011 avyttrat vår klubb i Tidaholm pga att vi inte känner att vi hinner, mitt företag växer och Kid har fått jobb på annan ort.

Det man kan säga är att både jag och Kid brinner för klubbpokern i Sverige men vi har nog inte varit det perfekta valet för Svepof att använda tyvärr.

Pär Johansson

Alla som vill hjälpa till kan kontakta valberedningen tom tisdagen den 21: a feburari kl 23:00 på b.eriksson@gmail.com Om ni ska nominera någon annan person än er själv så hör efter med den personen först att denne vill vara med i Svepof och skicka dennes kontaktuppgifter till valberedningen.

Häromdagen spelade jag texas cash game varpå en intressant hand utspelade sig.

I stundens allvar spelade jag flera bord, såväl texas som omaha. Insatserna var långt ifrån näsblod men principerna förblir trots det.

En fullstackad spelare höjer 3bb. Spelaren efter, en halvstackad spelare med 50bb, slår om till 9bb. I lilla blinden hittar jag A-A och har fullt inköp jag med. Jag har nyligen satt mig vid bordet och har inga tells på någon av spelarna. Utifrån ett allmänt perspektiv, vad ska jag göra och varför?

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Gick förbi rouletten under en pokerpaus på CC i natt. Det började rycka i ögonlocket då jag såg att ena bordet haft elva röda nummer på raken. Herregud, hur ska jag inte kunna spela på svart nu?  Slängde upp en lax på svart. Röd 3. Ok. Fine. Men enligt alla matematiska regler som finns måste det ju bli svart nu, visst? Slängde upp en tuss till på svart. Röd 23. Ok. Inte mig emot. Jag ska stå här tills det blir svart. Vet inte roulettebordet vem jag är? Fucking dybban! Två nya laxar på svart. Snart är jag tillbaka på plusminus nada. Röd 9.

Jag har inte spelat så ofta på roulette innan, men just där och då bestämde jag mig för att aldrig spela detta torskspel igen. Insåg mig besegrad, gjorde allt för att bli en bättre människa, och gick ögonaböj tillbaka till pokerborden Det var ett jäkla flyt att Jens inte var på plats. Han hade säkerligen kallat mig grov spelmissbrukare. Tur att han bor i Stockholm, och dessutom bojkottar stället. Känns safe. Han kommer aldrig få veta att jag är grov spelmissbrukare. Fast han skulle iförsig kunna slänga ur sig det ändå, utan att veta…

Lyckades efter två backdagar plussa ok på pokern och kunde med nedsvärtat samvete ändå gå hem någorlunda nöjd. Under halvtorra stunder under en annars trevlig session läste jag lite pokerbloggar på mobilen. (Man måste läsa i smyg så inte floor kommer och nyper en i örat.) För tillfället handlar dessa enbart om pokerförbundet. Ena stunden känns hela förbundsdebatten tröttare än Hardy Nilsson, för att i andra få mig på tå igen.

Lina Olofsson har nu gått ut med sitt Dream Team. Jag har varit lite småkinkig på bloggerskan då hon verkar anse att alla, särskilt hon själv, utom de personer med anknytning till Svenska Spel har förmågan att föra fram personliga åsikter utan att vara hämmade av sin arbetsgivare. Det bästa vore att jag inför varje åsikt jag framförde här i bloggen först proklamerade att jag skriver krönikor för Svenska Spel. ”Ärlighet varar längst och det bästa är att vara övertydlig med allt så att det inte blir några missförstånd”. Jojo.

Så. Simon Lindell heter jag och jag skriver krönikor för Svenska Spel. Var det nog Lina, eller ska jag skriva det en gång till? Här kommer nu min åsikt om detta Dream Team som består av Mauritz Altikardes (Pokerevent), ordförande, Lina Olofsson (Pokerstars), vice ordförande, Andreas Roseborg (Krukan), klubbansvarig, Jens Jadbäck (Nordicbet), styrelsen, Rickard Pettersson (Paf), styrelsen.

Härligt. Säkerligen kompetenta människor. Jag känner bara Rickard, trevlig och sympatisk kille som gillar att piska upp mig i Omaha. Samt Jens, en förbaskat kompetent pokerprofil även om jag, tyvärr, nästan aldrig kan stå bakom hans rabiatliberala åsikter. Men han har ändå min respekt, min otroligt högt aktade respekt. 

I övrigt tycker jag det är tråkigt att det inte finns en enda person i denna tilltänkta styrelse som inte har någon ekonomisk vinning i pokerbranschen. Och för att använda Rickard Petterssons eget uttryck tycker jag att dessa människor ”pissar” på Mattias ”Pokerstar” Andersson som med stort intresse och engagemang visat att han är villig att lägga ner tid och känslor på att föra förbundet framåt. Att utesluta en sådan eldsjäl, som aldrig någonsin gjort något för egen personlig vinning, är för mig ett snedsteg rakt ner i graven. Ärligt talat, hur tänkte ni där?

Jag är inte säker. Men är denne Roseberg på något sätt ingift släkt med Lina? Eller är det bara ett sammanträffande att Linas sambo har samma efternamn? Det har kanske ingen betydelse. Men skulle man inte vara övertydlig med saker och ting så att det inte blev några missförstånd? Men det kanske inte gäller Lina själv, för hon är ju typ världsledande på att vara övertydlig och öppen. ”Glasnost” och ”Perestrojka” är ledorden och finns säkert intatuerade på någon svank… 

”Som ni säkert förstår att kommer vi som ett färdigt paket så det är lite alla eller ingen som gäller då vi är övertygade om att samtliga våras erfarenheter behövs i kommande styrelsearbete.”

Med den kommentaren glömmer jag dock ögonblickligen bort alla eventuella tvivel på att detta Dream Team är vad förbundet söker. Ett litet hot om ”alla eller ingen”. Om någon från vårt kompis-och-släkt-gäng i Stockholm inte får vara med så skiter vi i allting. Vi vill inte ha några bönder som sabbar stämningen nu när vi ska rensa upp allt. Insyn från någon oberoende pokerfantast går också bort. Allt eller inget, take it or leave it.

I just leave it…

I god anda borde jag här och nu presentera en motkandidat. Men innebär inte det att jag måste komma med en åsikt till? Helvete. Jag orkar inte presentera mig med namn och titel igen. I just leave it…

Men kan jag kopiera någon annans åsikt då? Personligen tycker jag att Erik Rosenberg har en hel del vettiga synpunkter i detta inlägg. Dela förbundet i två delar – klubbarnas och yrkesspelarnas. Varför inte?  Andra snubbar som har tänkt till är Gustav Tägtström, ”the Admin” och ”Mike”. Alla dessa tre skulle platsa i en styrelse. Läs gärna deras kommentarer under tidigare inlägg.

Och glöm inte. Ser ni mig vid rouletten en gång till har ni min tillåtelse att dra på mig en fet smäll. Ni kommer antagligen bli utslängda på kuppen, men hey, en god gärning är värd att offra sig för. 

Jag blir alldeles matt när jag läser monopolets bloggar. Man skyller på att många är köpta medan man under monopolets flagg utan att blinka hävdar att man själv är undantaget som bekräftar regeln. Man förespråkar SM-inköp på 25-40 000 kronor eftersom man ”inte har i SM att göra om man inte har råd”.

Självklart anser man att SM bör anordnas på Casino Monopol. Hur svårt ska det vara? Andra sajter som vill vara med kan ju anordna satelliter, det bryr sig ju inte Svenska Spel om. Fast vänta nu… Är det verkligen så verkligheten ser ut?

William Thorson har alltså, i sin av monopolet sponsrade blogg, som av monopolet sponsrad spelare, kommit med förslag på hur förbundet bör arbeta mot andra sajter och anordna ett SM. Det är så bedrövligt ignorant, oinsatt och pinsamt att jag blir mörkrädd.
William Thorson i sig själv är ett fullkomligt lysande exempel på att staten inte kan eller vill hantera spelproblematik bättre än privata aktörer. Thorson har själv skrivit om sina problem med spelande samtidigt som staten förser honom med mer kapital att spela för – är det att ta ansvar? Är det någon som överhuvudtaget kan försvara den här fullkomliga idiotin?

Det handlar inte om att folk ska få spela så högt de vill var de vill. Det handlar om att vi vill spela LÄGRE. Vi vill kunna spela för 200 spänn om vi råkar befinna oss 50 mil från närmaste casino. Att låta tunga spelmissbrukare som William Thorson agera förebild och talesperson med idéer om statliga turneringar med inköp uppåt 40 000 kronor i syfte att utesluta de som vill spela lågt, för glädjens och inte pengarnas skull, är fullständigt barockt!

Finns det inte någon endaste själ på Svenska Spel som ser det enorma hyckleri vari denna lilla saga blott är ett milt symtom på den skenande dubbelmoral hela företaget står för? Hur orkar Lotteriinspektionen med sin egen uppgift att upprätthålla detta vansinne? Jag bara frågar. Jag hoppar inte på någon… Jag bara frågar.

jens.jadback@nordicbet.com

Här några bilder på pokerrelaterade produkter, från Spielwarenmesse i Tyskland nyligen!

Ett litet tyskt företag har tagit fram ett ”bokstavspokerkortspel” ,kallat Wau Wau där man ska satsa på såväl par som trissar och annat…

… och där högsta möjliga kombinationen, deras motsvarighet till en royal, är A-B-C-D-E. Här är poängtabellen…

Men vad sägs om världens minsta pokerbord, framtaget av japanska företaget GP Inc? Kan man ha med sig i rockfickan…

För den som vill har jag lagt upp ett betydligt större svep med poker- och gamblingbilder från gamblingmässan ICE i London, på

http://pin.pokerstrategy.com/

Och ni har väl inte missat Dödarns roliga bild nedan? Har sällan skrattat så mycket… 😀

Vad ska man säga. Den är redan en klassiker.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com