Jag måste säga att jag blir smått tårögd när jag läser era analyser (metaforiskt åtminstone). Fan vad duktiga ni är! Era tankar är djupa, välformulerade och väl genomtänkta.

Okej, till handen. Att höja på knappen när det är foldat till mig – och när det ligger antar med i potten också – är för mig näst intill obligatoriskt. De facto att jag höjer med en semiskithand och blir trebetad är smällar man får ta. För att få action när man vill ha den måste man också erbjuda action när man egentligen inte vill. Sådana är spelets förutsättningar.

Så, när jag höjer till 750 svarar han fort och till synes automatiskt med att slå om till 2,700 – en ganska stor reraise om man tänker efter. Då jag vet att han är en faktiskt ganska duktig spelare vet jag också att han förutsätter knappstjälningar majoriteten av gångerna när det foldats till mig. Att han inte ger mig kredd för en hand är därför inte så konstigt. Men, jag vet å andra sidan att han är kapabel till att slå om med skit med vetskapen om att jag sannolikt har skit. I levlad poker är både min knapphöjning och hans blindtrebet automatiska, för båda förmodas vara svaga.

Då jag ser hans reraise som nästintill standardiserad, plus det faktum att det faktiskt ligger en del sås i potten, svarar jag med att slå om igen till 5,700 av flera anledningar.

Först och främst vill jag markera för honom att varken han eller någon annan vid bordet ska tro att en fjantig trebet räcker för att mota bort mig från potten. I de potter jag spelar kommer jag att besvara hårt med ännu hårdare. I det här stadiet av turneringen är det enligt min uppfattning viktigt att börja pissa ner sitt revir för framtida respekt. Genom att ta en stand hoppas jag att bordet ska tänka sig en extra gång för innan de trebetar mig. Det får inte bli en vana som sker per automatik.

För det andra ligger det tillräckligt mycket pengar i potten för att den ska vara mer än lovlig. Jag anser att en kontrahöjning möts av vik tillräckligt ofta för att motiveras av pottoddsen.

För det tredje har jag position – och som en vis kommentator så riktigt skrev så har jag bara det en gång per varv mot denna spelare, så varför inte utnyttja det?

Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att både, vik, syn och reraise alla är bra spel. Allt har i slutändan att göra med ens egna spelstil och den risk man är villig att sluka. Då jag överlag gör ganska få moves och döslask vill jag växla tempo och tillfälligt öka svängningarna. Man kan inte vinna en turnering genom att tråktighta och mesa. Man måste in och veva.

Vik sparar mig pengar, men kan lätt framställa mig som vek och som ett lätt byte. När jag väl sätter ner foten är chansen mindre att jag får pröjs av en sämre hand eftersom det blir mer uppenbart att jag bara spelar solida händer. Genom ett vik blir det för övrigt uppenbart att jag försökte stjäla blindsen och egentligen satt med luft/semiluft. Jag vill ju inte bli bordets egna bitch.

Syn är bra eftersom det ger fina odds – både vanliga och implicita. Jag har dessutom position och kan utnyttja denna. Problemet är dock att jag kommer att ha trubbel de gånger han väljer att skjuta några kulor tom när jag träffar exempelvis andraparet. Genom att slå tillbaka igen pre och fyrbeta så ”måste” han ge mig respekt och vika.

En fyrbet är den linje som jag föredrar överlag eftersom den sätter mig i förarsätet. Han förväntas checka till mig på floppen och jag kommer ofta nog undan med att stjäla potten med en kontsatsning, vilket inte blir fallet de gånger jag synar hans trebet.

När jag synar hans trebet är det jag som blir beroende av honom och framförallt av att träffa någonting vettigt. Om jag fyrbetar är det han som blir beroende av mig och mina kort spelar än mindre roll.

Vad hände då? Jo, han synade min fyrbet och floppen kom A-J-8 med två spader. Han checkade mycket riktigt och jag kontsatsade 6,700 varpå han checkhöjde mig all-in. Gahhh, move gone bad, men jag är ändå nöjd med mitt spel och tror att det är ett bra spel ur ett långsiktigt GTO-perspektiv.

Men, nu till den stora frågan: hur tycker du att jag borde ha agerat på river och framförallt: vad hade han för hand?

Tre discipliner i årets online-SM avverkade, tre titlar utdelade. I går kväll var det dags för heads-up no-limit hold’em, kombinationen av ”den renaste formen av all poker” (Bob Ciaffone om heads-up) och ”the Cadillac of poker games” (Doyle Brunson om no-limit hold’em). Till det kan jag lägga ett favoritcitat jag har, yttrat av vännen Magdalena in de Betou en gång under inspelning av Pokermiljonen: ”I heads-up måste man ha lite hår på bröstet…”

Totalt hann 179 förhoppningsfulla spelare registrera sig, men eftersom det visade sig finnas ett regelverk som föreskrev att gränsen drogs vid närmast lägre jämn dubbling (2-4-8-16-32 osv uppåt…) kom bara de 128 först anmälda med och de övriga 51 fick sina pengar tillbaka och kände sig lite snopna. Jag har strax mera att säga i denna fråga, läs nedan!

Hur som helst var det nicket ”nallefia1” som till slut, när det virtuella dammet lagt sig på skärmen, stod som nybliven svensk mästare. (Hon/han har valt att behålla sin anonymitet.) Totalt var det sexton prisplatser, och här är de åtta översta av dessa:

(1) ”nallefia1”, 3712 euro

(2) ”dennisen”, 1920 euro

(3) ”_DippEN”, 1280 euro

(4) ”Dumsnut”, 1280 euro

(5) ”Kempe”, 640 euro

(6) ”tudor79”, 640 euro

(7) ”whoisthisguy”, 640 euro

(8) ”jajaaaaaa”, 640 euro

Efter de två första eventen – listan var ännu inte uppdaterad med senaste nattens resultat – såg ställningen i tävlingen om Årets Spelare ut som följer; och förstapriset efter att hela online-SM är avklarat, påminner jag om, är en resa till WSOP i Las Vegas nästa år!

(1) ”alabalaba”, 225 poäng

(2) ”whoisthisguy”, 201 poäng

(3) ”jovisstmen”, 160 poäng

(4) ”whitebeach7”, 159 poäng

(5) ”Kempe”, 156 poäng

(6) ”jukka888”, 139 poäng

(7) ”Timman_”, 127 poäng

8) ”freddanj_83”, 120 poäng

(9) ”luckybenkos”, 118 poäng

(10) ”MIKE7389”, 105 poäng

Återkommer med uppdaterade listor efterhand.

Och jag? Genom ett beklagligt missförstånd kom jag inte med när de 128 satte igång; jag hade av Unibet fått en ”biljett” till turneringen, i linje med mitt kontrakt, och tolkade det som ”en reserverad plats” när jag en halvtimme innan anmälde mig och då vis av händelserna kvällen dessförinnan hade bänkat mig framför en dator med nätuppkoppling solid som granit… men då hade gränsen på 128 spelare redan passerats, och upp till nästa gräns 256 nådde inte siffran. Det visade sig att ”biljetten” inte räckte, utan jag förmodades dessutom registrera mig i god tid, vilket jag dock inte informerats om. Snöpligt, och självklart registrerade jag mig därför blixtsnabbt för samtliga de kvarvarande eventen men kände mig samtidigt tämligen fånig över att missförståndet gjorde att jag inte fick delta i går. Nåväl, vissa misstag gör man bara en gång, och den eventuella utdelningen av nästa signerade bok får anstå till i kväll…

Alltnog fick det mig att fundera på hur man arrangerar en turnering i heads-up för X deltagare som INTE råkar utgöra en jämn dubbling av 2; och har ett förslag nedan. Fördelen med att låta deltagarantalet växa fritt är ju att priserna till de spelare som hamnar ITM växer till sig; med de 179 spelare som förhoppningsfullt reggade sig i går hade förstapriset varit över 5000 euro, i stället för som nu 3712 euro!

Här är mitt förslag:

Grundprincipen för detta är det så kallade schweizersystemet, som länge använts inom schack, Othello, dam och andra spel där man med nödvändighet möter varandra två och två. Kortfattat går det här, anpassat till heads-up i mitt förslag, ut på att mjukvaran (eller tävlingsledningen vid livespel) inledningsvis låter lotten avgöra vem du får möta i första omgången. (Vid udda antal deltagare avgör lotten dessutom vem som får stå över.)

Efter den första omgången kommer hälften av deltagarna att ha vunnit sin match, medan hälften har förlorat den. Nu kickar schweizersystemet in: vann du din första omgång ska du nu möta en annan som också vann sin första match, medan förlorare på samma sätt möter förlorare.

Efter den andra omgången kommer det att finnas ¼ som vunnit två matcher, ½ som vunnit en match, och ¼ som förlorat bägge sina matcher hittills.

I tredje omgången ska som innan de som har lika många vunna matcher möta varandra: har du vunnit två matcher hittills, ska du nu möta en motspelare som också vunnit två matcher. Samma sak om du bara vunnit en match, eller förlorat bägge dittills: du ska hela tiden i görligaste mån möta en motståndare som står på lika många vunna matcher som du.

Och så fortsätter det, i ytterligare 4-7 spelomgångar (beroende på deltagarantalet): de som ligger på lika många ”poäng” ska hela tiden mötas inbördes. På så vis fungerar schweizersystemet som en gammaldags AGA-separator för mjölk: du klättrar uppåt eller nedåt tills du ”hittat din nivå”.

Tre grundprinciper inom schweizersystemet är att (A) du får aldrig möta samma motspelare två gånger utan hela tiden ska det i görligaste mån vara ett nytt och ”jämbördigt” namn, och att (B) den spelare som står över i en omgång måste plockas ur den grupp som just då har lägst siffra för antal vunna matcher (men då får 1 vinst, helt enligt schweizersystemets principer), samtidigt som (C) en spelare bara får stå över en gång under hela turneringen, inte fler.

Efter låt oss säga 7 eller 8 eller 9 matcher har då ett toppskikt utkristalliserat sig, och av dessa hamnar nu de 16 översta spelarna (eller 32 översta, om det blir en riktigt stor turnering) i prispengarna och får sedan avsluta turneringen på traditionellt vis, så att de blir 8 kvar, därefter 4, så 2 och därefter till sist en segrare. Behövs det då någon särslitningsregel när de 16 ska utses, för att flera spelare delar på en viss poäng, föreslår jag att den kortaste sammanlagda tiden för de matcher man vunnit avgör! Det uppmuntrar till aggressivt spel och ”hår på bröstet”.

Jag vill framhålla att schweizersystemet är beprövat och använt i hundratusentals tävlingar världen över, sedan det uppfanns av Julius Müller och först användes i en turnering i Zürich 1895! Och jag har i ovanstående förslag anpassat det till poker, så att vi nästa år kan få se en turnering i SM där ALLA som betalar startavgiften och registrerar sig är med, där prispengarna blir ännu fläskigare, och där hoppet lever även om man skulle råka förlora en eller till och med två matcher i inledningen!

Nå – vad säger nu SvePof, Unibet, Microgaming och inte minst mina läsare?

Har på sajten

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/poker-i-nevada-och-i-online-sm-1.69558

nyss skrivit en krönika om att delstaten Nevada kan bli först i USA med att redan nästa år införa laglig onlinepoker, vilket i så fall vore en spännande utveckling… kanske Alliansregeringen kan få en spark i humhum av det och äntligen börja införa ett licenssystem här i Sverige, när nu dessutom Danmark redan beslutat sig för det?

Jag knuffade precis Robert i poolen. Otur för honom att han hade mobilen i fickan. Han får skylla sig själv. Vem har mobilen i badbyxorna!? Han räddade i alla fall ciggen. Otur för honom att han röker…

Sitter just nu på ett 28-gradigt pooltak och blickar ut över Barcelona. Om några timmar ska jag spela EMOP (European Masters of Poker), dag 1a. I sista stund valde jag att byta speldag till i dag. Jag kan helt enkelt inte hålla mig. Längtar för mycket. Till att få sätta på mig matchtröjan. Till att få kliva in på kasinot och känna pulsen av turneringsdag. Till en första blick av motståndarna. Till att få kalla dem åsnor i tanken. Till att få leka med markerna. Bygga pyramider. Till att stoppa en hörlur i vänsterörat och falla in i pokertrans. Till första vunna potten. Till första bluffen som går hem. Till den där readen som är så briljant att bordet häpnar när jag tar synen. Till känslan av att allt är under kontroll. Till att få floata med en hålpipa och sätta draget. Och få betalt. 

Det är egentligen lika kul att ”spela kort” i Mikes lilla lada utanför Kumla. Tjusningen med poker är dock att man får uppleva så många olika mijlöer. Ombyte förnöjer. Men ombyte förnöjer extra i städer som Barcelona. På ett soligt pooltak, med den där pirrande längtan i bröstet. 

Nu gäller det bara att hålla sig borta från oturen. Framför allt se till att minska på situationerna där man riskerar otur. Jag börjar med att ta upp mobilen ur badbyxorna…

Att erfarenhet och skicklighet i poker brukar löna sig fick vi prov på i förrgår, när veteranen Christer Johansson knep årets första titel i online-SM – och i går serverades ännu ett bevis för det, när Gustav Lundholm vann sitt tredje svenska mästerskap i just mörkpoker online! Tydligen hans specialitet…

Så här blev det på finalbordet, med slutresultat och prispengar:

1) Gustav ”alabalaba” Lundholm, 3810 euro

2) ”whitebeach7”, 2540 euro

3) ”Kempe”, 1587 euro

4) ”Timman_”, 1206 euro

5) ”jukka888”, 1016 euro

6) ”jovisstmen”, 825 euro
7) ”allllias”, 635 euro
8) ”gdaily”, 508 euro
9) ”davveli10”, 381 euro
10) ”Voiden”, 190 euro

Bakom ”Kempe” respektive ”gdaily” döljer sig för övrigt vännerna Mikael Johansson och Ola Brandborn, som också gratuleras till goda placeringar! Totalt ställde 127 stycken deltagare upp i online-SM i mörkpoker, rejält upp från förra årets siffra på 84 startande. Kul att bägge de inledande eventen ökat i både deltagarantal och prispengar, det är en positiv trend!

Och själv då? Jag fick en katastrofstart när min nätanslutning försvann redan efter bara några få händer och jag sedan länge och frenetiskt men förgäves försökte komma tillbaka in i matchen – vid ett frustrerande tillfälle för att se ett högt tvåpar i given varpå jag timades ut och foldades när jag inte kunde komma åt några knappar att trycka på. Det var det närmaste *tilt* jag kommit på länge… Till slut kastade jag min laptop åt sidan och startade upp en annan dator i huset; när jag äntligen satt vid bordet igen hade det gått 35 minuter och halva min stapel hade försvunnit. Den smällen lyckades jag inte återhämta mig ifrån, utan slogs så småningom ut på 110:e plats av ”MIKE7389” från Linköping som snart får en signerad bok med posten!

För övrigt är jag glad och tacksam för att så många skrivit så många goda och välkomnande ord till och om mig nu när jag debuterat som superbloggskribent! Förvisso är det en och annan kritiker också, men vad vore väl salladen utan ett stänk av vinäger i dressingen? Jag kommer att tänka på en klassisk replik av den franske filosofen Voltaire (vars verkliga namn var François Marie Arouet, 1694-1778), som vid ett tillfälle kritiserades hårt och offentligt av en greve i Parissocieteten… utan att Voltaire gick till publikt motangrepp, varför en av Voltaires vänner till sist frågade honom:

”Hur kan du tala så väl om den där greven, när han talar så illa om dig?”

”Mjaa,” lär Voltaire ha svarat, ”vi kan ju ha fel bägge två…”

Nå, i kväll är det nya friska tag på Unibet igen, klockan 20.00 när online-SM rullar vidare med disciplinen heads-up no-limit hold’em!

Det blev en veteran som tog hem den första titeln i natt i online-SM, i disciplinen Omaha hi-low: ingen mindre än Christer Johansson från Höllviken i Skåne, som ju sedan tidigare har en av de tyngre meritlistorna i Sverige med bland annat segrar i Irish Open i Dublin och Euro Finals of Poker i Paris, för att inte tala om otaliga finalbord världen över – och en första SM-titel redan 1997 i hold’em live! Och nu blev det alltså en ny seger; här är för övrigt ”guld, silver och brons” i nattens fajt som drog 140 deltagare, en siffra som är rejält upp från förra årets notering på 99 startande i Omaha hi-low:

Etta: Christer ”whoisthisguy” Johansson, 2100 euro

Tvåa: ”luckybenkos”, 1400 euro

Trea: ”freddanj_83”, 875 euro

Grattis till denna trio! Den som bustade mig där jag slutade som 37:a och därmed får ett signerat exemplar av boken Världens största svindlare per post var ”Im_all_in7” från Eskilstuna!

Och på andra håll var det ännu tyngre cashar: ett grattis även till svenske ”BackDoorovic” som kom på fjärde plats i Main Event i WCOOP och därmed tog hem cirka fyra miljoner kronor – stark insats!

Kanske dessutom dags för en titt på årets största svenska livecashar hittills? Så här ser tolv-i-topp-listan ut i skrivande stund:

(1) Alexander Anter (etta i WSOP Event nr 56), 777 928 $

(2) Martin Jacobson (tvåa i EPT Deauville), 762 185 $

(3) Michael Tureniec (etta i EPT Köpenhamn), 679 244 $

(4) Per Linde (tvåa i EPT Köpenhamn), 449 740 $

(5) Lukas Berglund (etta i WPT Barcelona), 327 546 $

(6) Martin Jacobson (fyra i EPT Berlin), 327 337 $

(7) William Thorson (trea i Bellagio Cup VII), 288 350 $

(8) Thomas Pettersson (nia i EPT-finalen i Madrid), 141 002 $

(9) Nikolas Liakos (femma i EPT Köpenhamn), 137 685 $

(10) Anders Henriksson (etta i GSOP Sevilla), 134 583 $

(11) Per Linde (57:a i WSOP Main Event), 130 997 $

(12) Martin Jacobson (sexa i WPT Paris), 128 225 $

Notera att Martin Jacobson har hela tre noteringar på listan! Och i kväll fortsätter online-SM på Unibet, med en gammal favorit: mörkpoker. En ny signerad bok står på spel! See you there…

Bäste William,

Jag har med skräckblandad förtjusning läst ditt svar till mig i din blogg. Det är många frågor som uppkommer och jag finner ärligt talat väldigt lite sammanhang i det du försöker förmedla. Jag ska dock försöka bemöta genom några nyckelord du nämner, men samtidigt känner jag att jag måste klargöra vissa saker först.

Jag börjar med att citera min mormor: ”När Gud delade ut tålamodet så stod Jens sist i kön”. Och det stämmer. Metaforen alltså, inte att jag skulle stått i någon kö hos ett skägg i himlen. Mitt tålamod tryter och jag kan redan på förhand säga att det troligen kommer att föranleda att jag undslipper mig en och annan gliring. Ett dåligt karaktärsdrag jag alltså är medveten om och därför gör allt som står i min makt för att förbättra. Ja du vet ju hur det är att jobba med sig själv skriver du.

Nu till den förvånansvärt lilla mängd saklighet du lyckats uppbåda i din spaltmeter. Du använder väldigt ofta ordet ”lagom” – ett ord som enligt myten endast finns i Skandinavien. Enligt samma myt kommer ordet från vikingarna som när de delade dryckeshorn skulle dricka precis så mycket att det räckte ”laget om”. Problemet med ordet, och möjligen också anledningen till att det inte finns i andra språk, är att det egentligen är väldigt subjektivt. Sven Tveskägg kan dricka en liter och lämna en matsked kvar åt Röde Orm och fortfarande hävda att drycken i hornet räckt till alla.

Eftersom du tycker att det är viktigt att ”spela lagom” så undrar jag hur du definierar ”lagom” i spelsammanhang? Tycker du att du själv ”spelar lagom”? Rätta mig gärna om jag har fel men en snabb överslagsräkning (visserligen väldigt löst beräknad från mestadels ditt eget bloggande) gör gällande att du personligen spenderar miljontals kronor i pokerinköp och spel på trav varje år. Är det lagom tycker du? Vad tror du att människorna i stugorna i Landet Lagom tycker?

Som du förstår och som jag redan påpekat är måttet ”lagom” således ganska godtyckligt. Det du verkar tycka är lagom är inte alls vad jag tycker är lagom.

Hur som helst, det är aldrig fel att iaktta måttlighet när det kommer till spel om pengar, den saken är vi nog alla väldigt överens om.
I din utläggning kritiserar du också andra aktörers marknadsföring. Jag håller med om att man inte alltid kan eller vare sig bör eller ska stå för allting som en arbetsgivare gör. Som enskild individ kan man endast försöka påverka saker och ting till det bättre utifrån den position man har, men det kräver också att man har problemet klart för sig. Det verkar inte riktigt som att du har det. Givetvis skall jag förklara för dig.

Monopolisterna i den här frågan brukar ofta påpeka att Svenska Spel bara följer det uppdrag de fått från regeringen. Ingenting kunde vara längre från verkligheten. Något förenklat; För att överhuvudtaget få ha ett spelmonopol måste man kunna motivera det med folkhälsoskäl och det är precis det regeringen gör. Hyckleriet ligger i att det svenska spelmonoplet inte alls värnar folkhälsan. ”Men hur kan det inte värna folkhälsan?” frågar du, ”Vi kör ju med ’spela lagom’?”. Och då är vi tillbaka i din kritik av andra bolags marknadsföring samt det subjektiva i begreppet ”lagom”.

Faktum är att Svenska Spel lägger mer pengar på marknadsföring än de övriga aktörerna tillsammans gör i Sverige. Faktum är att Svenska Spel är den största reklamköparen i Sverige alla kategorier. Detta döljer man genom att kalla reklamköp hos idrottsföreningar för ”föreningsstöd”. Med detta som bakgrund kallar du alltså andra bolags marknadsföring för aggressiv? Du måste förstå att det är direkt löjeväckande.

Ovanpå allt det här kan vi konstatera att det lämnas otroligt mycket övrigt att önska om folkhälsan skall värnas. Utplaceringen av Jack Vegas-automater, verkningslösa spelgränser, sponsring av dig och dina kollegor, instruktioner till spelbutiker för att så optimalt som möjligt locka fler till spel, m.m m.m. Allt detta och lite till är givetvis avhandlat i detalj i denna blogg så backtracka gärna om du vill förkovra dig.

Nu måste min tålamodsbristande sida få näring så jag tar mig friheten att citera dig:

”Jag tycker ärligt att många pokerbolag marknadsför sig själva och poker på fel sätt. Det marknadsförs med alldeles för starka medel, och på fel sätt.”

Kan du på rak arm nämna något bolag som i Sverige som marknadsför sig starkare och tydligare än Svenska Spel William? Nej, jag tänkte väl inte det.

Drick nu lagom ur hornet.

jens.jadback@nordicbet.com

Bara en snabb mikrokrönika, föranledd av att skribenter på såväl Expressen som Aftonbladet använder uttrycket ”Ponzi-bedrägeri” när det gäller det pyramidspel som Full Tilt ägnat sig åt och som en amerikansk åklagarmyndighet nu utreder.

Det är just sagda åklagarmyndighet som i en pressrelease använt uttrycket ”Ponzi scheme”, och som av okunniga svenska skribenter – som inte har en susning om vad uttrycket betyder – klumpigt översätts till ”Ponzi-bedrägeri” när det är dags att författa en nyhetsartikel i ämnet.

Faktum är dock att amerikanskans ”Ponzi scheme” uttryckligen syftar på vad vi på svenska kallar pyramidspel, eller ibland något ännu värre. Uttrycket är eponymt: ett av de största pyramidspelen i den amerikanska historien iscensattes nämligen av den från Italien till USA invandrade Carlo (”Charles”) Ponzi (1882-1949), och som ett ”minne” av dennes grandiosa svindleri – när han till slut föll hade han bedragit 40 000 personer, och ett halvt dussin banker gick i konkurs som en följd av sina affärer med honom – har pyramidspel helt enkelt där på andra sidan Atlanten uppkallats efter sagde Ponzi. Man kan dra en parallell med att vi här i Sverige säger ”brasklapp”, efter biskopen Hans Brask i Linköping, om när vi skjuter in någon form av förbehåll i en överenskommelse.

Så kan vi från och med nu få slippa den klumpiga och tämligen intetsägande formuleringen ”Ponzi-bedrägeri”, och få se det korrektare ”pyramidspel” i diverse pokerskribenters artiklar? Tack, det uppskattas. Och vill du läsa mera om den fascinerande historien runt Carlo Ponzi har jag ägnat honom ett helt kapitel i min bok ”Världens största svindlare”. Bara för det ska jag skänka bort ett signerat exemplar av just den boken om du klarar av att slå ut mig när veckan med online-SM i kväll klockan 20.00 drar igång på Unibet, i disciplinen Omaha hi-low!

Historia har alltid varit min grej. Som 11-åring kunde jag rabbla hela Sveriges regentlinje från Olof Skötkonung och framåt. En rolig grej var att det alltid var de ”snälla” kungarna som vann slagen om makten. Snart fick jag reda på varför – segrarna skrev vår historia. I efterhand stod det därför i böckerna precis vad kungarna ville att det skulle stå. Gustav Vasa var ett riktigt ärkesvin, men ses i dag som vår stora trygga landsfader. Det är praktiskt att vara vinnare…

Men tidens tand har i bland förmågan att gnaga sönder en vinnande lögn. 

Om vår pokerhistoria skrivits för ett halvår sedan hade våra efterlevande fått veta att Chris ”Jesus” Ferguson vann WSOP Main Event 2000. Att han var en excentrisk, och trevlig kille, som kunde konsten att kasta ett spelkort genom en vattenmelon. Han var ofta delaktig i diverse tv-sända cashgames med höga insatser, men hade sina största framgångar inom turneringspokern, med totalt fem WSOP-armband. Ferguson var en av huvudmännen bakom en av de, eller den (?), mest framgångsrika pokersidorna på nätet, Full Tilt. Han var en av pokervärldens största och mest repekterade profiler. Och vägrade in i det sista att klippa sig. 

Skulle rullorna uppdateras i dag blir det annat ljud i skällan. Full Tilt gick från toppen till botten. Ferguson förknippas mest med att ha varit delaktig i en komplott av stora mått där ägarna av Full Tilt levt rövare på spelarnas insatta medel, 300-400 miljoner dollar. Pengar som spelarna till 99 procent (citat Dan Glimne) aldrig kommer att se röken av igen. Jesus själv har, enligt uppgifter, förskansat sig med en 25-30 miljoner dollar.  Från excentriskt trevlig världsmästare. Till bedragare och svindlare. Det är inte Full Tilt som skriver historien längre. 

Hur kommer vi minnas Chris ”Jesus” Ferguson? 

Som pokerspelare är det inte lätt att skilja rätt från fel, rötäggen från de ärliga entreprenörerna. Och hur ska man kunna göra det när inte ens de ledande bolagen har rent mjöl i påsen? För något halvår sedan fick jag ett mail från Full Tilt. De ville träffas, ta en fika, och diskutera ett framtida samarbete. Jag var dock lyckligt nykär i mina sponsorer 24hPoker, så någon fika blev det inte. Men det kändes ändå som en stor ära att bli kontaktad av de största. Hade de hört av sig ett halvår tidigare hade jag med all säkerhet köpt deras deal med hull och hår. Om så vore fallet hade jag, i bästa fall, blivit betraktad som en naiv idiot idag. En person som gjorde reklam för ett blufföretag. Kanske hade Svenska Spel hört av sig och undrat om jag ville skriva någon krönika på deras hemsida. I övrigt hade jag nog varit död på marknaden för ett tag. 

Så vad kan vi lära oss av det här? Vinn, eller omge dig av vinnare, så får du själv bestämma vad som ska stå om dig i böckerna? Kanske. Men framför allt – var ödmjuk på toppen. För när tidens tand tuggat hål på din bubbla spelar det inte längre någon roll vad du heter, eller vad du gjort tidigare. Ingen kommer undan, inte ens Jesus själv. 

Själv är jag ännu lyckligt nykär och gläds över det faktum att jag haft en väldig tur. Och ibland räcker det med en good old slev av tur. Då behöver man inte ens vinna för att få skriva lite ibland…

……………………………

Och nu är det bevisat – Gud hör bön. Även från Jens som ger blanka fan i att knäppa händerna. När Dan Glimne tackade ja till att blogga med oss viskade jag bara tyst för mig själv. Amen. 

Så, kära läsare, så är det dags igen för er att hjälpa mig reda ut en hand som gav mig mycket huvudbry huruvida jag agerade korrekt ur ett långsiktigt perspektiv. Handen utspelar sig i Estrella Poker Tour, som utspelade sig på Ibiza hela förra veckan. Det var ett €1,000-event och det var tätt mellan de sydeuropeiska fiskarna. Dock fanns en skara på plats som faktiskt visste hur bra turneringspoker ska spelas. Som kommentar kan tilläggas att av de 429 startande slutade jag på 63:e-plats (50 kom i pengarna) efter att ha förlorat en jättepott med KK all-in pre mot 4-5 suit – där jag fick honom att ställa rakt ut för 20 big blinds i ett blindsbattle. Den jäveln fiskade in en stege och satt sen, skrattandes och fnissandes, och upprepande och förbannat tiltande skrockades: ”Ajm såry! Ajm såry!”. Sorry, my ass. Var tyst och vinn din utdragning med lite värdighet istället. 

Sådär, sluttiltat. För omväxlingens skull är denna handanalys en följetång. I denna del är frågan hur jag bör spela preflop och varför. I nästa följer floppanalyser och resonemang kring hans range.

Okidoki, here goes:

Bakgrund

Blindarna är 150-300, 25 i ante. Jag har 31,000 och average är 21,500, startstack 15,000. Min faktiska spelhistorik vid bordet är irrelevant, för duellen utspelas mot ett nytillskott vid bordet. Han är ung och till synes tysk (blek, finnig och med hörlurar tillräckligt stora för att tyda på uselt sinne för smak). Han har suttit vid bordet i tio femton minuter när handen utspelar sig. Tills dess har han redan varit aktiv i flertalet potter och visar på tydligt, aggressiva speltendenser med frekventa höjningar, trebetar och orädsla. Det märks att han vet vad han pysslar med och är en rutinerad ung herre. Han har mig täckt med råge och har uppskattningsvis 40-45,000.

Preflop

Det foldas till mig på knappen. Jag tittar ner på den inte alltför upphetsande 10r-6r, men bestämmer mig för att göra en gammal goding: att stjäla blindarna och antarna. Sagt och gjort höjer jag till 750. Storluren tänker inte särskilt länge förrän han svarar med att skicka tillbaka en kontrahöjning på 2,700. Stora blinden viker. Vad ska jag göra och varför?

/DÖDARN