Det är inte mycket tid som jag spenderar i min hemstad, Göteborg den här månaden. Efter WPT i Venedig i början av februari hann jag bara komma innanför dörren och packa upp innan det var dags för att packa och bege sig av igen. UKIPT i Nottingham väntade. Det var min första liveturnering i UK för i år. Den här turneringen nådde maxrekord i  antal deltagare genom tiderna i UK – första gången över 1000 spelare. Många kända ansikten deltog  och prispotten var över £500 000.  Jag bokade den ”vanliga” 10:35 flighten från Göteborg med Ryan Air till London som börjar kännas bekant nu. Jag mötte upp två polare från PKR som också skulle till Nottingham, Isaac Ho och Khoa Nguyen, på en nice restaurang för middag. Englands dåliga rykte vad gäller maten stämmer inte om man går till rätt ställen!

Jag sov länge, åt en grym frukost, som vanligt på hotell, och var oerhört laddad inför dag 1b på Dusk Till Dawn Casino. Pokergudarna var inte med mig den här gången och jag åkte ut i slutet på dag 1.

Efter ett tag låg jag en bra bit över snittstacken och sedan var jag inne i större potter 3 gånger men förlorade samtliga och såg markerna minska dramatiskt. Först triss i J’s mot samma hand med bättre kicker och sedan med KK när självklart ett Ess dök upp på bordet. I slutet förlorade jag en 35bb pott med AK all in preflop. Jag var förvånad men väldigt glad att bli synad av A7s……men mindre nöjd när dealern vände upp en 7:a på river, så var det över för denna gången! 

Jag bestämde mig för att stanna i Nottingham ytterligare några dagar för kontantspel i DTD Casino, som är det allra största pokerrummet (plats för över 60 bord) i EU. Hade ett par riktig trevliga kvällar med drinkar i baren med polare och soft spel på cash game borden på £2/4. Det kryllade av tiltade fiskar som hade åkt ut från Main Event och det var ett måste att spela där!! I stort sätt var det en riktigt trevlig långhelg bortsett från att jag hade hoppats på ett bättre resultat i turneringen.

Resten av februari blir det semester och en del onlinegrinding i Turkiet. Landade här igår natt efter en en riktigt stökig resa. Aldrig mer Turkish Airlines…… försenade flighter och personal som inte vet hur de bokar in kunder till nästa flight. Hoppas verkligen att det var expeditens första dag på jobbet men hotellet är perfekt! Hotelldöden….skulle inte tro det……faktum är att jag älskar att bo på hotell om det är fräscht, restaurangen bra och internet problemfritt…..

Kommer hem till Göteborg ett par dagar innan jag fyller år i början på mars. På 21:årsdagen får det bli champagne…..plötsligt blir Vegas möjligt!

Har bestämt mig för att grinda hårt, spela mitt A-game på nätet och boosta bankrullen innan det är dags för nästa liveturnering i slutet på mars.

Medan pokersverige håller andan inför måndagens avslöjande så får väl de ensamma musketörerna underhålla er så gott det går. Jag ska för en gångs skull inte lipa om monopolet.

I någon kommentar för längesedan var det någon som efterlyste historier om när jag gör bort mig. Det händer ju lyckligtvis så sällan att det inte är lätt att leverera sådana stories mer än någon gång vartannat år ungefär. Men nu har det hänt igen…

Jag spelade innebandy på motionsnivå nere i Skåne och sedan jag flyttade till Stockholm för snart två år sedan så har jag tagit upp det hela lite mer seriöst. Just nu spelar jag i inte mindre än tre lag och kör rätt ofta med tanke på det pågående viktvadet.
Hur som helst så började jag träna med ett nytt lag för ett par veckor sedan. Svenska innebandyligan har ett par olika träningsanläggningar i stan där det bara spelas innebandy och inför den första träningen sprang jag på Mats Rahmn i en av korridorerna. Han hejade glatt och jag hejade tillbaka. Rahmn har lirat innebandy på elitnivå så jag tyckte inte det var så konstigt att träffa på honom där även om jag aldrig växlat tre ord med karln.

Träningen börjar och jag känner ingen sedan tidigare. Den enda jag överhuvudtaget känner igen är alltså Mats Rahmn. Han berömmer mig för ett par räddningar, så som man gör när man tränar. Jag står i mål och därifrån försöker man informera och skrika när det behövs. Så jag satt och gastade ”vänsterkanten Mats!”, ”Bra jobbat Mats!” och så vidare. Jag skrek ju till de andra i laget också men eftersom jag bara kunde Mats namn så ropade jag mest till honom.

Nästa träning dök Gusten Sjöberg upp. Honom känner jag ju sedan innan så det var en glad överraskning. Vi skrattade åt hur liten världen är och att jag inte kände någon i laget samt att den enda jag kände igen var Mats. Gusten sa att han inte kände Mats och jag tyckte det var lite konstigt. ”Klart att du känner Mats!” sa jag. ”Du pratade ju nyss med honom där på läktaren?” fortsatte jag och pekade upp mot läktaren där det övriga laget bytte om. ”Jaha, gjorde jag?” svarade Gusten. ”Nä, fast jag känner knappt någon i laget heller”.
Jag tyckte verkligen det var märkligt. Men jag släppte det då träningen drog igång. Det fortsatte som förra gången; ”Jobba hem Mats!”, ”Snyggt Mats!”, ”Håll högerkanten Mats!”.

Efter träningen snackade jag och Gusten lite mer. ”Det gick ju bra” sa han då hans och Mats lag vunnit träningsmatchen. ”Ja, Mats har ju varit elitspelare så han är en stor tillgång” nickade jag som om jag visste vad jag snackade om. ”Jaså, har han?” sa Gusten och såg undrande ut. ”Men du, vem är den där Mats egentligen? Det var väl ingen som var särskilt överlägsen de andra idag?” sa han och tittade sig omkring. ”Där är han! Honom känner du väl igen?” sa jag och pekade på Mats som satt och pustade ut på sargen.
Gusten började asgarva. Jag fattade ingenting. ”Haha, det där är ju Anders Henriksson! Han sa att han inte trodde att du kände igen honom!” skrattade Gusten, uppenbart road över att jag kallat Anders för Mats i två veckor.

Jag har ingen ursäkt. Jag snackade ju massor med Anders nere på Malta under SM. Jag såg bara en av pojkarna Anders/Mats där i korridoren gåendes med en innebandyklubba och gjorde direkt kopplingen till Mats. Jag skäms! Förlåt Anders! Ska låta dig sätta ett par mål på nästa träning…

Anders Henriksson. Inte Mats Rahmn.

Ok, vi verkar ha kommit fram till någon sorts lösning…

Jens: Dybban, vi måste ändå bestämma oss om bloggen!

Simon: Jag vill gärna köra, men bara om vi kan göra den ännu bättre.

Jens: Det beror ju på vilka skribenter vi kan få in…

Simon: Ja, bara det bästa är gott nog annars kan det kvitta.

Jens: Jag vet minst en som vi kan fråga.

Simon: Vem då?

Jens. Du vet Xxxxx Xxxxxxx?

Simon: Det låter ju som isglass en sommardag.

Jens: Har du några förslag?

Simon: Min drömbloggare är ju Xxxxxx Xxx.

Jens: Det vore ju perfekt. Fan vad grymt om det gick att fixa!

Simon: Ja, men då fixar vi det.

Jens: Tills på måndag?

Simon: Ja, på måndag kör vi. Då börjar vi presentera nya Superbloggen.

Jens: Och den ska vara bättre än någonsin!
…………….

Jens: Så vad säger du Dybban? Är den här chatten trovärdig?

Simon: Haha, absolut. Men tror du att folk kommer att fatta att vi bara skämtade i de första inläggen?

Jens: Det återstår att se. Skriven ironi är ju inte alltid det lättaste, vilket jag har fått erfara den hårda vägen. 🙂

Simon: Haha. Vi kanske ska skriva i sista inlägget att det är ett skämt? Så att det inte råder några tveksamheter menar jag?

Jens: Det tycker jag. 🙂

Ok Dybban, det var ju inte så jävla snyggt att du publicerade det där. Varför publicerar du inte resten? Men det är lugnt, jag gör det åt dig istället.

Simon: Hur menar du då?

Jens: Ja, du försvarar ju ständigt monopolet.

Simon: Men jag ÄR ju ingen monopolanhängare, vi har ju gått igenom det där tusen gånger. Nu får du ge dig.

Jens: Nej, det är DU som får ge dig.

Simon: Jag kan ju inte sluta säga emot när du gång på gång vräker ur dig ren idioti.

Jens: Nu försvarar du ju Monopolet igen…

Simon: Det gör jag väl inte?

Jens: Jag vet inte vad din agenda är, men den är inte förenlig med min i alla fall.

Simon: Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte har någon agenda…

Jens: Just nu är min agenda att få dig att fatta bättre.

Simon: Och jag fick precis en agenda, att banka in lite ödmjukhet innanför ditt pannben.

Jens: Lycka till!

Många undrar hur det ska gå med ”Superbloggen” nu, med två pusselbitar borta. Så gör även jag. Det gick så långt att jag avbröt en vinstgivande session cashgame för att chatta med Jens Jadbäck på Facebook. Jag hoppas att han är ok med att jag publicerar ett utdrag ur konversationen…

Simon: Tjabba, läget?! 

Jens: Jo, det är bra. Men du såg ju det där med Ola…

Simon: Ja, det är därför jag sitter här och chattar med dig. Hur ska vi göra med bloggen? 

Jens: Det känns mest tråkigt att Ola och Erik hoppar av på så kort tid.

Simon: Det var väl i för sig inte så oväntat…

Jens: Nej, men det är ju surt när vi jobbat så hårt med bloggen. 

Simon: Sant, det har varit kul att blogga med er. Men hur ska du klara dig utan Ola? 

Jens: Ja, det har ju varit en del tjafs. Och nu står jag helt ensam. 

Simon: Jag tycker nästan synd om dig…

Jens: Äh, det gör du inte alls!

Simon: Varför skulle jag inte göra det? 

Jens: För att du är kommunist? 

Simon: Hahaha! 

Jens: Haha? 

Simon: Ja, det var ju roligt skrivet? 

Jens: …det var inget skämt. 

Simon: Lägg av att vara en barnrumpa nu Jens, jag vill bara veta hur vi ska göra med bloggen. Ska vi gå raka vägen ner i källaren och skjuta oss eller köra vidare? 

Jens: Ja, vi får se. Jag vet inte hur bekväm jag är med att det är vi två som skriver…

Signaturen Jonas skrev i kommentarerna till Jens senaste blogg:

Att ni ens orkar dra upp detta med monopol,
Jag har själv spelat som pro de senaste 8 åren, aldrig brytt mig om någe Monopol, varför skulle jag göra det??
Jag spelar där det finns värde samt bra action, om det nu är på svs nordic eller Paf ..
Eftersom jag spelar på en väldigt hög nivå samt att det är mitt leverbröd, så skiter jag fullständigt om det spelas ett sm under svs regi eller unibets..

Jag dog en smula inombords när jag läste den kommentaren. Det handlar för fan inte om något SM hit eller dit, det handlar om Jonas rätt att överhuvud taget få spela på andra sajter än Svenska Spel. Ett proffs som har pokern som levebröd har all anledning att bry sig om monopolet. Jonas, vad händer med ditt liv om du en dag vaknar upp och inte kan spela på andra sajter än SvS? Jag gillar att bo i Sverige, men en sådan reglering skulle tvinga mig att flytta utomlands. Som singel har jag möjligheten att enkelt göra det, men det är inget jag eftersträvar.

Att folk är så pass intelligenta så de klarar av att spela på väldigt hög nivå samtidigt som de är korkade nog att inte ens bry sig om att se om sitt hus går inte ihop för mig. Jag ger helt enkelt upp mina ansträngningar att försöka förklara för er.

Att jag skulle hoppa av bloggen har varit klart en tid, jag har inte helt trivts med delar av sällskapet i blaskan. Frågan var bara när. Jag har suttit och funderat på vad min nästa blogg skulle handla om; Jag får inte skriva om min vardag på Paf, för då skriker vissa ”reklam!”. Att försvara förbundet har jag gett upp, och nu brast det för mig i monopoldebatten också. Jag vägrar skriva hyllningsbloggar kring spelskadade pokerungtuppar, och enbart feelgoodhistorier är inte min melodi. Nu känns det därför som en lagom tid att hoppa av det här Aftonbladetprojektet. Jag kommer troligen fortsätta blogga någon annanstans, eventuellt på Pokercampus eller kanske Spelapoker.se. Jag har fått några andra förfrågningar också, vi får helt enkelt se vart jag hamnar. Klart är i alla fall att jag vill skriva för de som bryr sig och har något mellan öronen, hellre en liten insatt publik än en stor trög massa.

Nästa vecka ska jag till Tallinn och hålla pokerkurs för Pafs nyuppstartade Estlandsteam. Jag passar på att flyga redan i mogon eftermiddag och fira min födelsedag på Tallinns casino med att spela lite Dealers Choice. Det är skandal att man måste åka flyg en timme för att få spela lite laglig Sökö, Omaha Hi/lo eller Crazy Pineapple. Men så är det i valfrihetens Sverige…

Nästa stora tävling blir Irish Open i påsk i Dublin. Jag har kvalat via Bet365, som vanligt spelar jag bara satelliter till livetävlingar. Som princip köper jag inte in mig direkt, om det inte är en väldigt speciell tävling. Irish Open är Europas näst äldsta pokertävling, bara Mörkpoker-SM är äldre, och det är definitivt Europas trevligaste tävling. Försök kvala ni med, Paf har satelliter på Diamondnätverket. Hoppas vi syns i Dublin!

Om ni tycker att Irish Open är för dyr så rekommenderar jag Skandinaviens trevligaste turnering i stället, Paf Poker Challenge som spelas på Åland 20-22 maj. Anmäl er i tid, det är max 200 spelare och det kommer bli fullt. Boka hotell i tid också, är ett bra tips, för hotell är en bristvara på Åland. Vi spelar satelliter i Spade-nätverket varje dag, med dagliga frirullar till lägsta nivån i satellitpyramiden. Vi kommer kvala totalt 50 spelare, så ni förstår att det är bra värde i dessa kval! Tyvärr får jag inte spela själv på Paf, annars hade jag försökt kvala själv.

Jag har också ett spännande projekt på gång, som inte har någonting med poker att göra. Tillsammans med ett par kompisar försöker vi få en stugförmedlingsverksamhet på fötter. Företaget gick dåligt förra året och vi har precis tagit över inkråmet och tänker försöka vända skutan 180 grader. Hör av er om ni vill hyra en stuga i sommar så kan jag säkert fixa någon rabatt!

Bridgen kommer nog ta en stor del av mitt liv framöver, hoppas jag. Fick en riktig nytändning förra veckan, och ser väldigt mycket fram emot kvällens match. Bridge är ett så mycket svårare spel än poker, mycket mer intellektuellt utmanande. Ni borde verkligen prova på det, ni skulle bli fast med en gång!

Ok, nu vill jag en gång för alla bena ut vad det här handlar om. Käbblets vågor slår höga och båda sidor har uttryckt sig plumpt. Jag ska nu så sakligt och lugnt som möjligt försöka förklara varför monopolet i allmänhet och Svenska Spel i synnerhet är direkt farligt för vårt samhälle. Jag drog mig för att skriva det men jag måste nog ändå använda ordet ”farligt”. De idéer som Svenska Spel står för och de åsikter de som bolag presenterar i sitt remissvar till Spelutredningen (SOU 2008:124) har långtgående konsekvenser. För alla.

Jag skriver inte det här som representant för ett spelbolag. Inte ens som spelare. Jag skriver det här som bekymrad medborgare. Mycket bekymrad till och med.

Jag har än en gång läst igenom hela remissvaret och jag häpnar varje gång. Det är fruktansvärd läsning. Det är ingenting man kan rycka på axlarna åt. Det är också därför man blir upprörd när någon offentligt eller synbarligen försvarar den totalitära inställning Svenska Spel står för.

Jag har gjort ett fåtal utdrag ur remissvaret för att visa vad jag menar. Det finns otaliga andra exempel men jag börjar med dessa. Det känns som att vi kommer att få anledning att dra upp fler exempel.

Vi börjar lite lätt med att riksdagen har slagit fast följande mål för spelpolitiken:
”Målen för spelpolitiken är en sund och säker spelmarknad där sociala skyddsintressen och efterfrågan på spel tillgodoses under kontrollerade former. Överskottet från spel bör värnas och alltjämt vara förbehållet det allmänna eller allmännyttiga ändamål, d.v.s. föreningslivet, hästsporten och staten. Inriktningen bör som hittills vara att prioritera sociala skyddshänsyn”.

Ok? Men det är väl bra? Absolut. Om det inte vore för att Lotteriinspektionen 2007 fastställde att det finns över 100 pokerklubbar i Sverige (”Pokerrapport med fokus på svensk livepoker”, LI 2007).
Vad innebär då det? Jo, det innebär att efterfrågan på spel inte är tillgodosedd. Och varför inte det? Det finns ju fyra stycken casino? De är för få till antalet och förekomsten av pokerklubbar är ganska stor även i dessa fyra casinos omnejd. Jag är helt övertygad om att det till mycket stor del beror på att det helt enkelt är för dyrt att gå på casino idag, särskilt om man vill spela poker. 100 big blinds på 20-20 motsvarar 2000 kr. Och det är nog dags att vi plockar av oss våra insnöade pokerglasögon och inser att det inte är särskilt många som har 2000 kr över att springa och nöjesspela för. Då är en turnering för ett par hundra på den lokala klubben ett väldigt mycket sundare och bättre alternativ.
Jag är också medveten om att det numera finns så låga nivåer som 5-5 på ett par av statens casino men dels är raken så hög att det inte går att slå och 500 kr är fortfarande ganska mycket pengar för de flesta. Vilken pokerintresserad student kan slå sig ner vid ett sådant bord särskilt ofta?

Är riksdagens mål således uppnått? Nej, det tycker i alla fall inte jag och antalet pokerklubbar borde väl få vem som helst att hålla med.
Man skulle också kunna ifrågasätta om deras sociala ansvarstagande har fungerat men det tar vi i en annan vända av debatten.

Vi går vidare. Spelansvar har det pratats mycket om och är ett av Svenska Spels huvudargument för bibehållet monopol. Att SvS haft monopol både på spel och spelansvar i decennier och samtidigt är den största reklamköparen alla kategorier går väl inte riktigt ihop? Inte om taktiken för spelansvar är att begränsa spelandet i alla fall. Att svenskarna sedan näst efter italienarna spelar mest i hela Europa per capita säger väl också en del om det fullständigt absurda i att SvS lovprisar sitt eget spelansvar?

”Svenska Spel anser att en lagstiftning som bygger på att exklusiva rättigheter endast förbehålls ’farliga spel’ i grunden inte är sammanhängande, systematisk och trovärdig, eftersom Svenska Spel menar, vilket utredningen också har konstaterat, att det inte finns några ’ofarliga’ spelformer. Därmed finns det enligt Svenska Spels uppfattning inte några spelformer som i sig är lämpliga att konkurrensutsätta.”

Ok, Svenska Spel anser inte att det finns några ofarliga spelformer. Alla sorters spel kan på ett eller annat sätt leda till missbruk. Vad SvS menar i stycket ovan är att de är de enda som är lämpliga att erbjuda ”farliga” spel. För det första så är det fullkomligt absurt att i princip hävda att ett visst spel ”desarmeras” bara för at det levereras av staten. Det är ju samma spel!

Om man verkligen ville främja folkhälsan… Jag menar om det verkligen var motivet till att vi har ett monopol… så vore väl det allra bästa att förbjuda allt spel om pengar? Logiken brister. Gång på gång på gång. Att läsa remissvaret ger mig faktiskt kalla kårar. Det är skrivet av ett statligt bolag år 2009. I Europa. I Sverige. Det här ska föreställa demokrati.

 Det blir väldigt obehagligt när man på s.11 läser följande:
”Svenska Spel anser det angeläget att fastställa att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte hindrar en effektiv reglering av ett främjandeförbud i en framtida spellagstiftning.”

Kan man överhuvudtaget greppa innebörden av det här? Det här är inget man kan rycka på axlarna åt och mysa iväg med en räkmacka från Cosmopol. Fundera på vad stycket innebär. Fundera på vad Svenska Spel vill göra. Nej, de vill inte ändra grundlagen, men det är inte långt ifrån. Man vill alltså skapa undantag i gällande lagar, och inte vilka lagar som helst. Man vill ha ett undantag i grundlagen!

Jag vet inte, jag har säkerligen uttryckt mig för hårt och för kategoriskt mot vissa skribenter. Kanske mot Svenska Spel som företag. Jag har ingen annan ursäkt än att jag faktiskt, på fullaste allvar, blir rädd för sådant här. Norge visade att det är möjligt. Det kan hända här också.

De flesta tänker väl ”Poker? Vem bryr sig?” – och med all rätt. Poker är inte så mycket att bry sig om. Att vi, ett i sammanhanget fåtal nördar, inte får dra en spader på en svartklubb är ju egentligen skitsamma. Spelets och vår individuella betydelselöshet är jag den förste att skriva under på.
Men det handlar inte ens om poker eller spelmonopol för mig längre. Hur långt kan en stat gå i att begränsa sina invånare? Vad blir nästa steg? Kan man IP-spärra spelföretag kan man väl spärra en massa andra företeelser också? All form av media?

Att förespråka monopolet är att spotta ett helt folk i ansiktet. Att omyndigförklara människor. Jag ställer inte upp på så totalitära metoder och jag kommer att skriva om det och belysa det så länge jag orkar. Om sedan folk stör sig på hur jag gör det så ska jag försöka ta till mig det och bli bättre på att uttrycka mig diplomatiskt.

Jag gillar när folk berättar för en vad man egentligen tycker. Då behöver man ju inte tänka mer. Bara följa med. Det är väldigt smidigt.

I förra blogginlägget skrev jag i en kommentar till en extrem monopolmotståndare att: ”Du fortsätter att skriva att jag stöttar monopolet. Det gör jag inte.” Dömma av min förvåning dyker Ola Brandborn upp i rutan lite senare och tolkar mitt ställningstagande så här:

”Jag tror (utan att veta) att Björn menar att man uppfattar att Dybban försvarar monopolet för att han skriver ”men de har ju bra turneringar”. Jag uppfattar i alla fall att du försvarar monopolet då Dybban… Men det är inte så mycket för att du skriver just de orden, som inte betyder så mycket. Det är på grund av att jag aldrig sett dig skriva exempelvis ”men Unibet har bra cashgame” när den sajten fick skit för SM-deltagandet.”

Så där ja. Helt plötsligt var man anhängare av spelmonopolet. Så uppfattas det tydligen. Mitt liv tog en drastisk vändning. Jag undrar hur jag ska fortsätta mitt liv som monopolkramare?

Och förresten. Jag kan berätta en hemlighet. Väldigt många av er som läser det här stöttar också förtrycket. Enligt Ola och hans extremistiska lärjungar så gör alla som spelar en pokerhand, eller lämnar in Stryktipset, på SvS då och då just det. Stöttar förtrycket. Vi är rätt många som stöttar förtryck. Skäms ni inte?

Jag tror inte att någon pokerspelare gillar spelmonopolet egentligen. Men om man vill få till stånd en förändring och en uppslutning bland landets pokerspelare för en gemensam kampanj tror jag inte Ola och hans lärjungar gör rätt. Att förminska och peka finger åt dem som ska stå vid barikaderna är helt enkelt idioti.

Att tala om för alla som drar en spader på Cosmopol eller Svenska Spel att de egentligen stöttar ett förtryck kommer inte att få till stånd några revolutioner. För att få igång revolutioner måste man nämligen ha folket med sig.

Jag är en dubbelmoralist, ja visst. Men anhängare av monopolet är jag inte. Jag tror att jag vet bäst själv vad jag har för åsikter. Även om det är smidigt när andra talar om vad man egentligen tycker.

Tänk vad snabbt man får uppläggen serverade ibland. Så sent som igår satt jag med svår skrivkramp och det syns väl på föregående inlägg. Då kommer ingen mindre än William Thorson som en räddande ängel och förser mig med ammunition för månader framöver. Det är bara att snöra på sig damaskerna, på med hjälmen, greppa bössan och hoppa ner i skyttegraven. Idag blir det övning mot stillasittande anka som mål.

Jag måste kanske ge lite bakgrund till alltihop. Thorson skriver en hel massa om monopolet, sig själv, Ola och mig i sitt senaste blogginlägg i den andra blaskan. Jag måste givetvis svara.
Jag känner inte William Thorson. Jag har bara träffat honom några enstaka gånger och då har han varit trevlig. Dessutom gör han ett gott försök att hålla god ton i sitt blogginlägg men misslyckas lite här och där. Jag ska göra mitt bästa för att vara snäll men som ni vet kan jag ha lite svårt med ”tonen” ibland.

Hur som helst, det hela går väl mer eller mindre ut på att Thorson försvarar monopolet enligt standardformulär 1 A med en hel massa argument som inte bara är felaktiga utan också troligen härstammar från stenciler utdelade i monopolhögkvarteret. Centralkommittén har också utsett en politisk kommissarie som numera korrekturläser Thorsons texter och förmodligen lägger grunden för de politiska argumenten. Jag tänkte bemöta några av argumenten här och för att bespara er klickandet så citerar jag även Thorson (från den 12/2).

”Svenska Spel är inte Monopolet. Svenska Spel har fått licens att bedriva spel i Sverige av (monopolet)- Staten/Regeringen som ”äger” monopolet. Så 90% av all skit man läser borde va riktat mot Staten och inte Svenska Spel.”

Ingen har väl påstått något annat? Grejen med Svenska Spel är att de förvaltar monopolet och är dessutom remissinstans för spelutredningen och har uttryckligen bett om IP-blockering av alla andra siter. Att SvS försvarar monopolet är inget konstigt, det hade förmodligen vilket företag som helst i monopolställning gjort, men att därifrån ta klivet till att vilja bli ännu mer totalitärt är faktiskt anmärkningsvärt år 2011 i ett europeiskt land.

”Monopolet innefattar massvis med olika spel. Casino, trav, sport, bingo etc etc etc […] Man skriver oftast om det som om orsaken till att spränga monopolet är att den lokala pokerklubben ska få bättre villkor eller få existera. Men det känns ganska litet i det stora hela. Eller..?”

”Bättre villkor”? Nu behagar herr Thorson skämta tror jag. Det finns överhuvudtaget inga villkor för den lokala pokerklubben idag. Staten använder sig av vapenmakt för att stänga ner och fängsla de som bedriver verksamhet i lokala pokerklubbar idag. Det handlar om ett existensberättigande i första hand. Och du tycker att SvS är rätt väg att gå för att föra pokern framåt? Det är ju faktiskt riktigt… eh… pinsamt?

Vidare så handlar det inte bara om ett hundratal lokala pokerklubbar och minst 10 000 akiva utövare vid dessa klubbar, utan som du också skriver om en hel massa andra spel. Främst oddsen på sportspel hos SvS är väldigt mycket sämre än hos alternativen. Svenska Spel kan tillåta sig att stå så långt ifrån marknasmässiga villkor just på grund av monopolet som än idag ger dem en extraordinär särställning. Och vem drabbas? Spelarna så klart. Att spela på Svenska Spel innebär i praktiken för den enskilde att man förlorar mer och vinner mindre (undantaget lotto, men det är å andra sidan minst vinstchans av alla spel överhuvudtaget).

”Nåväl, för att klargöra så är jag ingen stödjare av Monopolet. Men nu har vi ett Monopol. Och jag är inte intresserad av att ta på mig protest kläderna och gå ut för att riva monopolet då det känns ganska långsökt just nu.”

Nej det är klart, att protestera är ju alltid meningslöst när det handlar om samhällsinstitutioner. Vad dumt, det hade jag helt glömt bort. Lika bra att ta anställning hos monopolet istället.
Åh vad sugen jag är på att dra politiska paraller till trettiotalet men det känns kanske lite väl hårt. Men parollen ”If you can’t beat them – join them!” är väl ganska förlegad för att inte säga farlig?

”Jag har andra prioriteringar än så dessutom. Dock har jag inget emot om Ola och hans kompisar Jens.J etc vill ut och protestera. Hade dock varit skönt om man slapp bli allt för inblandad i deras skitsnack med i mina ögon väldigt låg eller 0 relevans.”

Nu är det så här att detta är första gången jag överhuvudtaget nämner William Thorson i skrift. Du har helt enkelt sluppit att bli inblandad i ”skitsnacket”, i alla fall från min sida, tills du själv blandade dig i det vill säga. Först genom att promota monopolet och nu genom att försvara det med bristfälliga argument.

Nu sparar jag på resten av krutet till nästa gång jag får skrivkramp.

Det är ett tungt ansvar att skriva i Superbloggen. Inte bara namnet borgar för hög kvalitet utan också vissa läsares krav. Några vill se pokerhänder, andra vill se monopolet strykas medhårs och ytterligare några vill se skitkastning. En hälsosam mix kanske är det bästa? Förutom strykandet av monopolet medhårs alltså.

Det som är det tyngsta oket på våra axlar är ju den i särklass ledande ställning vi har bland de svenska pokerbloggarna. Så fort man låter piskan vina så piper monopolets lakejer högljutt. Det enskilt största beviset på vår storhet är ju dock att flera av de andra pokerbloggarna faktiskt handlar om vår blogg! Fattar ni hur stort det är?
Vi har alltså ett flertal ”satellitbloggare”, oftast betalda av andra bolag, som promotar Superbloggen. Gratis! För oss alltså. En bättre deal kan man väl knappast önska sig?

Nu är problemet bara att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Tillfället att göra reklam är ju, som redan påpekats i spaltmeter, gyllene. Jag orkar dock inte göra någon reklam för sakens skull – det blir bara plumpt och fel. Fult helt enkelt. När jag upplever saker på/genom jobbet skriver jag om det, men inte för att det råkar bli reklam av det utan för att det är det jag upplever just där och då.

Eriks frånfälle var tråkigt men har varit på tapeten tidigare. Han kände att han helt enkelt inte hade så mycket att skriva om och ville inte tvinga fram en massa inlägg för sakens skull och det tycker jag han gjorde rätt i. Jag känner igen känslan just nu – ämnena kommer inte till en som de gjorde förr. Men det kanske bara är en period, vad vet jag?

Skitsamma, idag är det fredag och det ska jag fira med ett glas vatten så att viktnedgången fortsätter!

PS. De inledande styckena kan med fördel avnjutas med en näve salt.