2010 var ett hektiskt men roligt år, ska försöka få 2011 lite lugnare… Det har jag i och för sig sagt varenda år i sex års tid nu och det har aldrig hjälpt. Men den här gången jäävl…! ”Ska bara” lira en turre på Närkeslätten om två veckor, veckan efter det blir det stort partaj, jobbkonferenser och så vidare… Nåja, vi får se tiden an och planera långt i förväg – som vanligt.

Det blev, trots vansinningt dåliga resultat på andra sidan atlanten, ett fint litet plus på pokern 2010. Dock märker man att man är frånsprungen ännu mer än vanligt vid pokerborden. Det blir allt tuffare att hitta bra games och om man inte förkovrar sig och utvecklas så är man snart riktigt långt efter.

Men allt är inte mörker. Det finns fortfarande games där det finns gott om värde att hämta, det gäller bara att hitta rätt. Att plocka russinen ur kakan. Det känns lite som att ”alla” numera jagar de stora garantiturneringarna (som aldrig bjuder på övervärde) och ska man som medioker hobbyspelare, dit jag för övrigt räknar mig själv, ha en chans att plocka hem lite dollars så får man dra ut både fem och tio gånger.
Nej, bättre då att satsa på de något mindre turneringar där fisken fortfarande simmar relativt tätt. Leta gärna efter turneringar som haft många satelliter då ett antal fiskar garanterat turat in sig.

Apropå satelliter så är väl det den spelform där man enklast kan hitta övervärde i dagsläget. Kolla in de lägre stegen och börja gärna ett eller två steg lägre än du brukar, det är ofta där övervärdet finns numera då många sajter garanterar platser till nästa steg istället för att strössla med garanterade säten i slutsatelliten.

Själv kommer jag satsa på satelliter då det inte kräver ”grind” på samma sätt som turneringsmalande. Det blir allt mindre tid för spelande av poker för min del och då passar satelliter utmärkt. Vad är det man brukar säga? ”En gång i livet!” Det måste bara komma i den turneringen man kvalat in till.

Jag avslutade året med PokerFinnkampen i Tallinn, en turnering som fortfarande har utmärkt värde tack vare vårt broderfolks oupphörliga supande. Dessvärre åkte jag ut på dåligt spel men det ryktas om att det kommer att spelas ett antal PokerFinnkamper under 2011 och jag kommer att reservera min plats så fort det är möjligt.

Gott Nytt År!

Läste en rolig tråd på 2+2, ”Shortest pokerbooks ever written”, med titlar som:

The Art of Public Speaking by Phil Ivey
Poker Sportsmanship: Losing Big Hands With Grace by Phil Hellmuth
How to Play a Tight-Aggressive Game by Gus Hansen
Integrity by AJ Green and the Absolute Poker Security Team
Dealing With Being Unattractive by Patrik Antonius

Jag ställde frågan på Prosharks hur en sådan svensk lista skulle kunna se ut, med bland annat följande godbitar i svar:

Lös-passivt spel av Johan Storåkers
Bankroll Management av Ilsidur1
LAG-manualen av Dan Glimne
Spelet efter andra blindnivån av Micke Norinder
Hemsida på 10 minuter av Svenska Pokerförbundet
Vikten av att vara nykter vid spelbordet av Peter ”Nalle” Hedlund
Hur man spelar hand två i en SM-headsupmatch av Ola Brandborn
Bantningskurer som fungerar av Murat ”Terrible Turk” Sahan
Mitt liv som pokerspelare av FrankBegbie (förord av Byling)
Hur man lägger en limpad hand av Phil Laak
Varför man limpar av Anette Obrestad
Lär dig stava! 5 enkla steg av William Thorson
Bodybuilding av ValterEgo

Vad har ni på lager i er bokhylla av outgivna korta (poker)böcker?

Året går mot sitt slut i en rasande fart, och det har varit späckat med upplevelser och känslor. För egen del började det i princip med ett jobb-byte vilket också innebär att det om ett par veckor är ett år sedan jag tog över redaktörskapet för Poker.se på heltid. Tufft och slitigt men fantastiskt roligt är nog omdömet jag skulle vilja ge den erfarenheten. Jag hoppas att 2011 blir minst lika roligt.

I vanlig ordning ska väl året summeras, och jag tänkte därför lista tio saker jag kommer att minnas av pokeråret 2010.

10. Sumpas höll måttet

Kristoffer ”Sumpas” Thorsson hade ett fantastiskt 2009, med tunga segrar såväl online som live. Under det gångna året visade han nu att han stod för trycket och fortsatte leverera. Trots att han inte spelar tillnärmelsevis lika mycket längre som många av sina vänner fortsätter denne fantastiske spelare att göra toppresultat i tävlingspokern.

9. Fusket

På livetouren var det Ali Tekintamgac som visade ohederlighetens fula nylle, och online har flera sajter haft stora problem med såväl collussion som botar under året som gått. Live torde det vara ett rätt marginellt problem i större turneringar, men online måste sajterna ta den här striden på allvar. Det handlar om deras existens.

8. William Thorson

Wille är en man som rör upp känslor. Han levererar flera enormt fina resultat under året; seger i Omahaturneringen på Bahamas, seger i Baltic Festival och en mycket djup placering i WSOP main event. Därefter lämnar han Pokerstars för att gå till statliga Svenska Spel. Man kan tycka vad man vill om hans val, men i William Thorsons bok är i alla fall inte opinionens åsikt facit.

7. GTO

Diskussionen har pågått i flera år, och spelteoretiskt tänkande inom poker har många spelare sysslat med ett bra tag. I år känns det emellertid som att begreppet och debatten om Game Theory Optimal vs Exploativt spel börjat nå bortom de initierade kretsarna. Även spelare som inte känner till Bill Chen och Jerrod Ankenman börjar nu fundera på hur de ska balansera sitt spel.

6. Pokerbloggens död

Well, kanske något överdrivet, men visst känns det som att intresset för att pokerblogga börjar falna. Mångasätter nu direkt likhetstecken mellan vad jag nu säger och läsarsiffror, men det är inte det jag menar. Jag talar om intresset för att SKRIVA. Det finns helt enkelt färre bloggar idag av kvalitet än det gjorde för några år sedan. Självklart har det att göra med att vi passerat puckeln på det svenska pokerintresset, men lik förbannat tycker jag som läsare och skribent att det är synd. Det finns dock en hel del riktiga guldkorn kvar. Några av dessa är ett gäng av dagböckerna på pokerforum.nu, Mattias ”PokerStar” Anderssons skruvade alster, Koivulainen, Per Lindes blogg på MVT och Variansbyrån.

5. The fall and rise of Isildur1

Isildur vände på steken och började året med ett inträde i glömskan efter några bittra förlustsessioner. Trots en hel del action, och nya stjärnor som verkligen klev fram, kändes det ändå som att nosebleedpokern förlorade en del av sin lyster. Daniel ”Jungleman12” Cates är förvisso en en överjävlig spelare, och har dominerat highstakespokern i år, men Isildur1 är en ikon. När man på allvar började tro att han var försvunnen för gott klev Stars fram och meddelade att de hade signat svensken. Jävla tur att det inte var första april just den dagen.  

4. Monopolkriget

Svenska Spel köpte in sig i pokerns finrum var det någon som sade till mig. Statens pokersajt började synas på pokerforum, de jobbade med aggressiv marknadsföring, värvade William Thorson, anlitade betalda bloggare, facebookade och krigade mot pokerförbundet om SM-spelarna.

Medan tillförordnade VD:n Anders Hägg gnuggade händerna yrde stormen i sandlådan. Det jag mest kommer att minnas är den missriktade hetsjakten på de som puritanerna inte tyckte var riktiga monopolmotståndare, i ett krig som borde stått mot monopolet.

3. James Bord tar tillbaka pokern från salongerna

Det var en märklig känsla på Casino At The Empire när Londonsonen James Bord spelade heads-up mot den italienske highstakesstjärnan Fabrizio ”Superbaldas” Baldassari. I potten låg förstapriset i WSOP Europe, £900 000, och publiksiffrorna var nog omkring 99-1 i Bords favör. Det ölades, sjöngs och skrålades med en stämning värd den bästa brittiska pub under en FA-cupfinal, och mitt i allt detta gick de amerikanska slipsnissarna runt och såg obekväma ut.

2. De svenska EPT-vinsterna

Jonathan Duhamel och Michael Mizrachi i all ära, men för mig var årets stora glädjeämnen Anton Wiggs och Kent Lundmarks segrar på European Poker Tour.Kronan på ett riktigt bra svenskt turneringsår, där vi dessutom fick mängder av finalbordsspelare i WPT, EPT och WSOP. En eloge även till Martin Jacobson, Jakob Carlsson och Nichlas Mattsson som föll heads-up i tre av dessa turneringar.

1. De nya spelarna

Jag har tjatat om dem tidigare, men det är svårt att undvika. En ny generation spelare har klivit fram och börjat visa resultat även på livetouren, och därtill fantastiskt fina sådana. Vi har en hög svenska spelare i 20-25-årsåldern som kommer att bli en tongivande del av den internationella pokerns framtid. Det är näst intill omöjligt att plocka ut enskilda namn i gruppen, men med kniven mot strupen sticker nog Jimmy Östensson, Kent Lundmark och självklart Kristoffer ”Sumpas” Thorsson ut en smula även i prominent sällskap.

Vilka är dina minnen av 2010?

Forumprofilen Allen Kessler på fyran har fått en låt gjord till sin ”ära”. Strålande! 

Lyrics/Concept: Dr. Spaceman
Music/Vocals/Production: DRybes
Growl: The M.F.
Music Composed by: The Who
Inspiration: Allen ”Chainsaw” Kessler

Lyrics:

He’s crawling up the Vegas strip,
Bald and pasty, not too hip,
Now he’s sitting in his bed,
Complaining in a tourney thread.

Chainsaw the Spider
Chainsaw the Spider

He’s at the MGM today,
For $30 free slot play,
Tonight he’s going to the V,
Where he gets buffets for free.

Chainsaw the Spider
Chainsaw the Spider

Mincash, mincash
Mincash, mincash
Foldy, foldy, foldy, foldy
Foldy, foldy, foldy, foldy

He attracts the real hot chicks,
By playing in the 8-game mix,
They just can’t resist the charms,
Of his sticky spider arms.

Chainsaw the Spider
Chainsaw the Spider

Mincash, mincash
Mincash, mincash
Foldy, foldy, foldy, foldy
Foldy, foldy, foldy, foldy

If your blinds go up too fast,
He will whine on Pokercast,
The payout structure must be right,
Or you’ll be spider food tonight.

Chainsaw the Spider
Chainsaw the Spider

Det här med nyårsfirande brukar ofta vara rätt skitnödigt. Maten, drickat, kläderna, sällskapet. Det ska planeras, och det ska vara perfekt. Jag har aldrig varit mycket för att planera. Eller göra saker perfekt. I år har jag därför bestämt mig för att göra något jag aldrig gjort innan. Jag ska fira nyår i staden som aldrig sover, särskilt inte på nyårsafton. I morgon bitti drar jag till Vegas. Där kan man se ut och bete sig hur farao man vill. Det gillar jag. 

I två veckor ska jag bara ”gilla läget” och spela en massa poker. Tror det kan bli en av mina bättre nyårsaftnar. Jag och min norrländska, som också spelar poker, kommer att bo på sexiga hotell Flamingo. Det är ett rätt så perfekt hotell, inte bara för att det är rosa, utan även för att det ligger mitt i smeten. Och jag är inget fan av att röra mig längre sträckor till fots, om ingen lurar mig och slänger fram en boll framför fötterna förstås… 

Nu håller jag tummarna för att de opålitliga fransmännen har lyckats skrapa upp snön på flygplatsen i Paris där vi ska mellanlanda. 

Jag återkommer med bilder, historier och resultat från eventuella turrar. Är det någon som har några speciella önskemål om vad ni vill läsa från syndens näste, så är det bara att höra av sig. 

God fortsättning! 

Istället för att byta julklappar i släkten brukar vi köra ett julklappsspel. Alla köper en julklapp vardera för en förutbestämd summa. Dessa klappar läggs i mitten på ett bord. En tärning skickas runt och varje gång man slår en sexa får man ta en julklapp. Därefter sätter någon en äggklocka på ett hemligt antal minuter. Sedan fortsätter man slå tärningen och varje gång man slår en sexa får man ta en julklapp från någon annan. Så håller man på tills klockan ringer och då behåller man de klappar man råkar ha just då.

Det finns naturligtvis en massa varianter på detta. Man kan till exempel lägga alla klappar i en säck och låta alla dra en och så vidare. Jag har sett det flesta sätten på firmafester och dylika tillställningar.

Det jag skulle komma till är att många i sådana här sammanhang köper skraplotter eller andra ”chanser till vinst”. Inget fel med det, det är ju en upplevelse även om det är en nitlott man får. Lite spänning i vardagen helt enkelt. Jag har dock noterat att det inte verkar som att givaren vill att mottagaren ska vinna. Igår fick en släkting just skraplotter i det här spelet. Personen som hade köpt dem sade lite skämtsamt att ”då får vi hoppas att det inte är vinst på dem, haha”. Menade hon det?

På en julfest på ett restaurangjobb jag hade för 10 år sedan var det många som fick skraplotter. Inte mindre än två personer skrapade fram 10 000 kr. Det blev ett jäkla rabalder och folk försökte desperat få reda på vem som hade köpt lotterna. Det var omöjligt då säkert tio andra hade köpt identiska lotter. Men varför? Vill man peka finger åt den som köpte lotterna? Tycker man att den som vunnit ska dela med sig av vinsten? Vad är grejen?

Om jag ger någon en vinstchans någonstans så vill jag såklart att den personen ska vinna, gärna så mycket som möjligt. Varför inte? Jag har ju köpt lotten till den personen och hade förmodligen inte köpt den själv annars. Så hitta klonken!

Vad tycker ni? Vill man ge bort vinstlotter?

”Det var på den tiden då julen fortfarande firades till minne av kristi födelse.”

 De där orden av Tage Danielsson i ”Karl Bertil-Jonssons jul” har jag växt upp med. I dag är det inte många som tänker på Jesus när de firar jul. Men jag gör det fortfarande ibland. Jens får väl garva läppen av sig, och håna om han vill. 

Jag borde egentligen ha blivit pastor. Inte pokerspelare. Min farfars far var pastor, min farfar var pastor och min far är pastor. Man kan säga att det var min lott i livet att bli en guds man. Men det blev inte så. Jag blev, vad vissa skulle kalla för raka motsatsen, en gambler. 

 ”Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel, alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel.”

Han ger mig en riktig känga Lasse W. Jag som är både pastorsson och spelare. Det är det inte många som tror när jag sitter och raljerar, tipsy på mojito (ja, jag uttalar det moSKITo), halv fyra på morgonen vid något pokerbord i Tallinn. Tänka sig, är grabben uppväxt i kyrkan? 

Som ung skämdes jag för att berätta att pappa jobbade i kyrkan. En del trodde ju att man var koko i kolan. Tror du på Gud då? Bor han på ett moln eller? Kan din pappa göra vatten till vin? I dag känner jag ibland samma känslor när någon får veta att jag livnär mig på poker. Folk kan ju tycka att man är koko.

Det snackas mycket skit om religion. Personligen bryr jag mig inte om någon är kristen, muslim, jude eller ateist. Det är upp till var och en hur man vill leva sitt liv och vad man vill tro på. Det finns idioter och fantastiska människor i alla led. För mig är inte det viktigaste vad man tror/inte tror på utan ”hur” man tror/inte tror på det. Hur det påverkar ditt och i sin tur andras liv. Det vill säga hur du är som medmänniska. 

Jens är av den åsikten att om man är kristen så har man ett ansvar för allt ont kristendomen gjort/gör i världen. Som om alla AIK:are ska behöva ta ansvar för puckon som slåss med järnrör i Black Army. 

Om någon mår bra av att tro på något. Något större. Varför ska han/hon inte få göra det då utan att hånas? Om Gud finns eller inte har för mig ingen som helst relevans i sammanhanget. 

I julhelgen ska jag spela en 500kr-turre på den lokala klubben hemma i Eksjö. Det ska bli väldigt trevligt. En av deltagarna kommer heta Tomas Lindell, och är pastor. Men inte ens farsan tror att högre makter kan hjälpa honom när han umgås med det gudsförgätna släktet som kallas pokerspelare. Så han går nog på chans, som han brukar. 

Någon gång i bland sitter en-outarn. Någon gång i bland finns kanske en Gud. Någon gång ibland kan det vara värt att chansa. Så länge man mår bra på vägen, så gör det inte så mycket om man spelar fel. Eller tror ”fel”. 

De flesta av er har väl redan fixat era klappar (pokerspelare… eller hur, haha) men här kommer i alla fall ett par tips till julklappar eller egen läsning om ni inte har någor bättre för er i mellandagarna.

Jag är inte bara motståndare till monopolet utan även till allt trams som det sunda förnuftet hos de flesta människor helt enkelt verkar låta passera. Vi är oerhört toleranta mot saker som vi intellektuellt förstår är bluff eller verklighetsfrånvänt och vi har av någon anledning svårt för att aktivt ta avstånd från vissa saker. Kanske för att vi är uppfostrade att respektera allt, hur dumt det än är eller kanske bara för att många av oss helt enkelt inte orkar bry oss?

Här kommer som sagt några tips för den som vill fördjupa sig. Tro mig, man får bra underhållning på vägen.

1. Illusionen om Gud – Richard Dawkins

Richard Dawkins har skrivit en hel del böcker om ateism men framförallt kontra religion. Jag har läst några stycken men just ”Illusionen om Gud” är antagligen den mest grundläggande där han mycket skarpsinnigt för fram filosofiska och logiska resonemang som från alla håll fullkomligt pulvriserar alla teorier om Guds existens.
Dawkins underhåller och även om han stundtals kanske är lite väl hätsk så håller hans resonemang hela vägen. Och han berättar inte bara varför Gud är lika sannolik som ”Det flygande spaghettimonstret” utan också varför religion i stort faktiskt också kan vara skadligt.

2. Ingen tar skit i de lättkränktas land – David Eberhard

David Eberhard, överläkare i psykiatri på Danderyds sjukhus, skapade debatt med debutboken ”I trygghetsnarkomanernas land”. Även den är mycket läsvärd men i ”Ingen tar skit” spetsar han till sina argument något och visar med större precision på några av de saker som är fel i vårt samhälle.
Här får vi läsa om kvinnan som kände sig kränkt över att hennes chef krävde att hon skulle vara på arbetsplatsen mellan 8-17, svenskalärarkandidaten som DO-anmälde sin handledare som underkänt henne då hennes kunskaper i svenska knappt nådde upp till lågstadienivå och så vidare.
Eberhard gör intressant samhällskritik även om han kanske ibland är lite för cynisk och alltför svepande.

3. Republikanska föreningen

Kan du inte komma på vad den där sista julklappen borde bli? Vad sägs om ett medlemsskap i Republikanska Föreningen? Vi vet ju alla innnerst inne att ett kungahus är otroligt förlegat och odemokratiskt. Bara en sådan sak som att vissa människor i vårt land har åtalsimmunitet är… absurt?
Med Peter Althin i spetsen verkar Republikanska Föreningen för debatt om kungahuset. Vill man så kan man engagera sig väldigt djupt men annars kan man stötta med ett medlemskap som kostar 200 kr per år.

God Jul!

Igår kväll var det dags att ta itu med klapparna. En släkting hade önskat sig nya frågor till TP så jag begav mig iväg till leksaksaffären genom den kompakta snön. Givetvis hade jag kollat på nätet så att varan skulle finnas innan jag satte mig i bilen.

Väl framme går jag runt och letar vid spelavdelningen men finner inget. Ett butiksbiträde som verkar ha koppling till spelhyllorna är upptagen med Magdalena Graaf som ska köpa ett pokerset till någon av ungarna, så jag får snällt vänta. Att det var just Magdalena Graaf spelar faktiskt inte så stor roll för storyn men nu råkade det vara just hon.

Magdalena frågar butiksbiträdet om hur mycket respektive färg på markerna är värd. Hon får följande svar:
– Värda? De är värda lika mycket allihopa, man har olika färger för att varje spelare ska kunna ha varsin.
– Varsin färg? Men kommer inte markerna att blandas till slut ändå? undrade Magdalena.
– Joo, men det är ju det som är kul med poker! Då ser man vems marker man har tagit mest av. fortsatte säljaren.
– Är du säker på det? frågade Magdalena och såg högst skeptisk ut.
– Ja, så gör vi varje gång vi spelar, klargjorde butiksbiträdet och försökte se erfaren ut.

Jag övervägde om jag skulle säga något men jag sket i det och frågade om TP-frågorna istället. Naturligtvis fanns de inte att få tag på i den butiken…

Vi tar de dåliga nyheterna först. Finland vann. Sen tar vi de bra. Det gjorde inte så mycket. Jag antar att det beror på att jag gillar finländare. Mormor sa till mig en gång.

– Om du vill ha en riktigt bra fru, så gift dig med en finska.

Ja tog henne på orden och följde rådet. Det var inte så smart, och det sket sig, men jag lärde i alla fall känna en bit av Finland. Det är något buttert, okonstlat, charmigt med finnar som det är svårt att inte tycka om. De gör sig inte till. De bara är. Därför känns det inte så hårt att förlora mot finnar. De är bra vinnare. Till skillnad mot norrmänn.

Nu kan jag dock inte säga att finnarna vann Finnkampen 2010 för att de är bättre på poker, utan för att de var fler.Två tredjedelar av startfältet var finnar, så det var inte så konstigt att de vann. Nästa år ska vi därför mobilisera en starkare trupp rosa svenskar. Det är ett som är säkert.

Jag har gått runt med ett stort dumt flin på läpparna i ett par dagar nu. Det är så himla kul att umgås med pokermänniskor. Särskilt mina kollegor i teamet. Andy är rolig för att han ägt sin Volvo i fem år, men fortfarande inte har lärt sig hur man öppnar motorhuven. Mattias är fantastisk för att han är dyslektikern som älskar att skriva. Och framför allt att underhålla. Jag hade aldrig träffat de här grabbarna om det inte varit för pokern, vi är helt enkelt för olika. Men nu är vi nästan som bröder.

Dybban, Andy och Mattias ”Pokerstar” spelade Finnkampen för Team Fagbet och Sverige.

Själva turren var dock så kall att jag fick ta på mig långkalsonger i andra pausen. När jag höjde med AK fick jag syn av 23s. Flopp A 4 5. Turn A. Det blev dyrt. När jag höjde med QJs fick jag syn av Q10o. Flopp Q Q 6. Turn 10. Det blev dyrt det med. Jag kanske borde öva på att lägga triss? Jag behöver nog inte skriva att det blev tidig sorti. Men nu gjorde jag det ändå…

Det finns många som tycker det här med det rosa laget är löjligt. Jag ska erkänna att jag var lite nervös för vad finnarna skulle säga. Och framför allt göra. Men under mina dagar här har jag inte sett en enda nedlåtande blick eller hört en enda förbannad kommentar. Däremot har det blivit rätt många skratt och roliga frågor. Till och med Pafs representanter (bjuder på paf-reklamen Ola, det trodde du inte va?) tycktes kunna ha kul med oss.

Mattias och Helena ”HeFo” Forsell. Alla vi som gillar rödhåriga klappar nu. Klapp klapp!!

Hur som helst, vid ett pokerbord är alla lika. Så var det i alla fall under Finnkampen. Visst, finnarna är finnar och tål mer sprit, men vi var alla där av samma anledning. Vi gillar det här spelet, eller till och med älskar det. Poker förbrödrar/försystrar. Därför kändes Finnkampen aldrig riktigt som en kamp. Inget vinterkrig så långt ögat kan nå faktiskt. Därför gjorde det heller inte så mycket att vi förlorade. Även om vi så klart kommer att vinna nästa år. Men då är Lapproffe på plats (eller hur?), så det har ju sina naturliga förklaringar.

Jag måste även rikta ett tack till den trevligaste turneringsledaren jag träffat, Martin Franke von Zweigbergk. Vi pratade knappt, men hans attityd var bara så härlig. Franke, och HeFo:s Bengan, var som två varma nallebjörnar man vill pilla i skägget. Varma nallebjörnar och eldröda kvinnor kan vara bra att värma hjärtat med när man behöver långkalsonger under pokerturneringar.

Tack alla trevliga människor för ett öppet sinne och många skratt.