– Älskling, kan du inte komma och mysa lite.

– Näej, men det går inte. Det är sjukt värde här på cashgamet nu. Låt mig bara spela tjugo minuter till…

Tjugo minuter senare.

– Älskling, kom nu då!

– Men fisken här har sån extrem tur. Ge mig en kvart till bara så jag kan ta tillbaka mina pengar.

En kvart senare.

– Filmen är snart slut nu!

– Ja, men jag kommer. Haha, jag är grym. Jädrar vad jag vinner! En liten stund till bara…

En timma senare.

– Jag går och lägger mig.

– Jaha, redan? Jaja, god natt då gumman.

Det är mycket snack om spelberoende. Om hur mycket pengar folk spelar bort. Men man behöver inte förlora stålar för att vara spelberoende. Jag har varit gravt beronde av poker de senaste åren. Jag har insett det nu. Ekonomiskt har det varit en höjdare. Men jag har spelat bort så mycket annat. Så mycket som är viktigare.

Antalet timmar kvalitetstid med tjejen är flera hundra. Hur många myskvällar vågar jag inte ens räkna på. Minst en timma älskog i veckan har jag förlorat. Det är mycket sex det. Ibland har det till och med gått så långt att jag tackat nej till fester för att sitta hemma och grinda. Jag har ljugit om att jag är sjuk för att slippa träffa släkten. Varför? För att spela poker så klart.

Min ursäkt har alltid varit att det är mitt jobb. Jag tjänar pengar. Men jag vet att det är en ursäkt nu. Frågan man kan ställa sig är: har jag blivit lyckligare av pengarna? Eller ännu viktigare, har mina nära och kära blivit lyckligare?

Man behöver inte spela bort pengar för att vara spelberoende. Det finns värre saker att spela bort.

Jaha, då har man pissat för sista gången i tjugoårsåldern… Sex minuter kvar… Hasse Eskilsson har ringt och skickat mail med minutuppdateringar idag. ”Nu är det 504 minuter kvar!”, ”Nu är det bara 376 minuter kvar!” osv osv.

Känns som att jag sitter på Death row och kollar på klockan. Nu spänner de fast mig i stolen. Fem minuter kvar. Nu åker snart huvan på. Prästen läser raderna. Tryck över bröstet. Angst. Tre minuter kvar. Trettio, here I come…

Pokerns svar på ”då kommer trollen och tar dig” kallas riggen. Allt ont som sker en pokerspelare kan skyllas på riggen. Allt gott som sker en motspelare kan skyllas på riggen. Vi har nybörjarriggen, uttagsriggen, fylleriggen, andra-maj-riggen och så vidare. Riggen är en smula diffus, och används egentligen som ett samlingsbegrepp på de flesta oegentligheter som sker vid pokerbordet i syfte att fuska. Ordet kommer så klart av att man pratar om att ”Spelet är riggat”, det vill säga arrangerat för att erhålla pengar genom regelvidriga metoder, inte sällan direkt olagliga.

När man pratar om rigg i bestämd form singular, riggEN, menar man vanligen att sajterna riggar programvaran för att få mer action i spelet. Att sätta upp osannolika händer mot varandra, att se till att shortstacken eller den oddsmässiga underdogen vinner oftare än vad sannolikheten säger att han eller hon ska göra.

Uppfattningen att detta är vanligt inom nätpokern är vida spridd, många av de jag känner tror på detta.

Låt mig innan vi fortsätter klargöra en sak, jag vet att det har och kommer att fortsätta fuskas inom poker, både live och online. Jag vet att högt uppsatta personer på sajter har utnyttjat sina positioner för olika typer av riggat spel. Jag tror också att det funnits sajter som manipulerat programvaran på olika sätt. Jag tror dock att det är mycket sällsynt, att de absolut flesta sajter har korrekta slumpgeneratorer, att utfallet på en giv blir detsamma som om det skulle spelas live (t o m bättre för det mesta då få personer har kompetensen att blanda en lek på ett sätt som garanterar fullkomlig slumpmässighet). Nu släpper vi diskussionen om sannolikheten för riggens existens en stund, och fokuserar på hur man i så fall agerar om riggen finns.

Om det nu är så att man på allvar tror att onlinepokern i allmänhet är riggad, varför fortsätter man då spela? Jag köper att folk tror på riggen och därför undviker nätpoker helt, men att sitta och gnälla dag ut och dag in om att allt är en gigantisk konspiration, och sen fortsätta investera sina pengar på ett ställe där du tror dig bli lurad?

Hur tänker ni? Upplys mig, för jag förstår inte.

Igår var det 30-årsfest för undertecknad. Även om jag fortfarande är 29 så känner man sig som en gubbe idag. Det blev en hejdundrande fest och jag blev väldigt rörd över hur många som kom. Visserligen var 90% av deltagarna degenererade spelare men det föll ut till min fördel.
Vi inledde med femkamp på ett regnigt Gröna Lund. Fyra lag – fem grenar. Det blev strid på kniven som sig bör. Jag var medioker i alla grenar, mest på grund av att jag bommade det första skottet i skyttet. Måste varit något fel på bössan…

Vätskekontroll mellan grenarna

Jag återställde dock ordningen efter att ha vunnit basketen med ett litet sidebet. Det var kvällens första monetära vinst. Förlusten kom kort därefter då jag blev haffad av en ordningsvakt. Jag hade fått en fickplunta med whisky i present som mitt lag använde som sportdryck. Jag lyckades undgå konfiskering av pluntan mot att jag hällde ut innehållet. Det är inte ofta man står i en vunnen bäverhatt och diskuterar med ordningsmakten.

När allt var sagt och gjort och alla grenar var avgjorda presenterades vinnarna. Mitt lag vann med knapp marginal, kanske inte helt oväntat i och för sig.

Vi drog vidare till Karlaplan och Magic Bar för middag. Som födelsedagsbarn blev jag påtvingad ett antal shots. Redan efter den andra kändes det som att det var nog. Jag dodgade resten genom att obemärkt hälla ut varje shot jag fick i ett dricksglas. Ett glas som senare sveptes av en festdeltagare i tron att det var hans drink. Han mådde inte bra efter det. 

För undehrållningen på Magic Bar stod David Persson, en skånsk broder med verklig talang. Han underhöll även med close up magi vid borden. Underbart!
Akt nummer två bestod av mentalisten Micke Askernäs. Det var riktigt imponerande tankeläsningsförmåga han visade. Bland annat fick jag slå upp ett ord i en roman. Vilket ord som helst. Det tog honom ett par minuter att komma fram till att ordet var ”golvlampa”. Helt korrekt. Fattar inte hur han lyckades med det. När akten var slut satt alla med hakorna på borden.

Mentalisten in action

Festen fortsatte och bland annat fick några av oss en privat liten visning av David Persson. Jag är verkligen fascinerad av magi och close up där fingerfärdigheten sätts på hårda prov är verkligen favoriten. Det är inga billiga trick, det är åratal av övning som ligger bakom.

Kvällen avslutades med att Marcus Palm körde lite late night comedy på scenen. En perfekt avslutning på kvällen!

Nu siktar vi på Vegas om två veckor. Hoppas bara att Dybban inte har hunnit gula innan jag kommer dit, man vill ju ha chansen spela mot fisken när man hittar den.

När jag var yngre var jag en hyfsad fotbollspelare. Inte ens när jag hade feber missade jag en träning. Jag levde fotboll. I drömmarna spelade jag VM. Jag var Jonas Thern i kaptensbindel. Jag glidtacklade Bebeto så hans små 35:or till skor flög åt alla håll. Jag utmanade de bästa och knäckte dem.

Idag är jag inte hyfsad längre. Jag hade aldrig det rätta pannbenet för att lyckas fullt ut. Nu spelar jag i division 6, mest för att slippa bli lönnfet. Det är roligare än att jogga. Redan som liten visste jag att de där ”Jonas Thern-drömmarna” alltid bara skulle förbli drömmar. Jag skulle aldrig få glidtackla Bebeto. Inte ens Pontus Kåmark.

Men idag är det annorlunda. Jag lever inte fotboll längre, utan poker. Nu har jag andra drömmar. Som att checkhöja Phil Ivey, totaltilta Phil Hellmuth eller hjältesyna Daniel Negreanu. Det var först i kväll som jag faktiskt fattade att de där drömmarna faktiskt kan bli sanna inom bara någon vecka.

Poker är fantastiskt på det viset. Snart spelar jag mot de bästa i WSOP i Las Vegas.

Det finaste vore att bli kallad ”Donkey from northern Europe” från the Brat himself. Det är inte så konstigt att de kända lirarna åker på så mycket konstiga spel. Alla vill ju glidtackla Bebeto, eller lura upp Beckenbauer på läktaren. WSOP är vår chans till det. Vår chans till revansch för misslyckade fotbollskarrirärer. Vår chans att äntligen uppleva våra drömmar. Jag tycker det kan vara värt att riskera rätt mycket för det.

Här är de första eventen som jag väljer mellan:

19 Juni- Event #36: No-Limit Hold’em 1000 dollar
21 Juni- Event #39: No-Limit Hold’em Shootout 1500 dollar
23 Juni- Event #42: No-Limit Hold’em 1500 dollar
25 Juni- Event #45: No-Limit Hold’em 1500 dollar
26 Juni- Event #47: No-Limit Hold’em 1000 dollar

Om någon där ute funderar på samma turrar så hör av er. Vi kanske kan träna överstegsfinter ihop.

Packat och klart, nu åker jag till Las Vegas! Vi hörs om några dagar när jag kommit ur jet-lagen. Under tiden får ni njuta av en riktig sommarlåt. 

Varför spelar du poker? Ställ den frågan till dig själv innan du läser vidare.

Blev svaret ”för att tjäna pengar” så ljuger du för dig själv! Klart är att drivkraften att tjäna lite extra pengar är en stor del av svaret, men det är inte hela sanningen.

Ställ frågan till 10 pokerpolare, och nästan alla kommer ge svaret ”för att tjäna pengar”. Varför är det så, när ungefär 80-90% av spelarna är förlorande spelare. Det måste finnas andra anledningar också. I mitt fall kan det vara exempelvis:

* Testa mig själv mot bra motstånd.
* Träffa folk.
* Fördriva tid.
* Utmaning pga risken.

När du erkänner för dig själv att du spelar för andra anledningar än att enbart vinna pengar så finns det stor chans att du kommer göra just det – börja vinna mer pengar! För då kan du nämligen jobba med de svagheter  du har i uppställningen. I mitt fall kan det då vara att tableselecta bättre och inte envisas att spela mot bra motståndare, och spela satelliter till större livetävlingar så jag får chansen att träffa folk, fördriva tid och minska risken.

Anledningarna ”träffa folk” och ”fördriva tid” är negativa fiskiga anledningar att spela poker, medan viljan att spela mot bättre spelare och utmana sig visar på en styrka att vilja utvecklas som spelare, att man tar spelet seriöst. Det är inte fel att exempelvis vilja fördriva tid, så länge det är en underordnad anledning som inte tar överhanden.

När du börjat jobba med dig själv på det här sättet, så kan du också börja analysera motståndara på samma sätt. Vilka sitter vid cashgamebordet enbart för att fördriva tid och träffa folk? Dessa är vanligtvis dåliga spelare som synar för mycket – utnyttja detta till din fördel, genom att försöka skaffa dig en image hos dessa att du är deras vän och medspelare… Enklaste sättet är att bjuda på en öl eller en kopp kaffe, och fråga hur ungarna mår.

Vilka spelar för utmaningens skull, och för att testa sina kunskaper mot bra motstånd? Dessa är andra sidan av myntet, oftast seriösa spelare som vill vinna. Imagen du ska skaffa dig hos dessa är helt annan, du ska inte vara polare med dessa utan du skall vara ”pokerproffset” de ska frukta.

Det är meckigt som fanken att resa till USA. Särskilt eftersom de glömde att stämpla ut mig sist. Jänkarna tror alltså att jag fortfarande är i landet. Det betyder att jag måste bevisa att jag inte är där när jag reser in från Stockholm i slutet av juni. Det blir svårt.
Enligt ambassadens instruktioner har jag nu skaffat intyg på att jag har jobbat i Sverige sedan jag senast var i USA.

Pengar är ett annat problem. Man får ”bara” föra in $10 000 i landet. För en lowroller som jag själv är det lugnt men jag har ju ett gäng VIPs med mig som hade tänkt spela lite högre. Jag kontaktade Rio för att göra en wire transfer till cashiern men se det gick inte om man inte också registrerade sig till ett wsop event. De gör allt för att tredje part inte ska kunna köpa in spelare (vilket det alltså inte handlar om i det här fallet). Det blir kontanter utspridda på hela gruppen då. Inte så roligt.

2007 var det lite problem vid immigration. Min vän Göran stod före mig i passkontrollen dit vi hade köat i drygt en timme. Utan att höra vad som sades blir han plötsligt bortledd av en beväpnad konstapel. Det kändes ganska obehagligt men samtidigt ser ju inte Göran särskilt Al-Qaida-mässig ut så jag oroade mig inte alltför mycket.
Medan jag står och lämnar mina fingeravtryck och svarar på allehanda dumma frågor kommer vår medresenär PianoPer igenom. ”Bra, han letar väl upp Göran” tänkte jag då. Rätt vad det är ringer passkontrollanten på en vakt och även jag blir bortförd. Jag får sitta och vänta i en liten väntsal innan poliskonstapel nummer tre kommer och ska förhöra mig. Jag hade ju inget att dölja men lite obehagligt var det allt. Han ville att jag skulle räkna upp alla gånger jag varit i USA och det landade på ca sex gånger om man räknar med de gånger jag hade mellanlandat där. Därefter var jag tvungen att räkna upp de exakta datumen då jag satt fot på amerikansk mark – och snabbt skulle det gå!
Man måste ju ha sett ut som att man bluffade med 3 hög på en fyrfärgad bräda där man stod och kallsvettades och försökte svara artigt och snabbt på sin bästa skolengelska samtidigt som man inte fick glömma bort att avsluta varje mening med ”sir” (man har ju sett Full Metal Jacket).

Efter en del olustiga frågor om hur mycket jag tjänar och mina exakta arbetsuppgifter så fick jag lämna rummet.
Tidigare har jag alltid känt att jag har haft förståelse för de hårda reglerna för inträde till USA och att om man inte har något att dölja så har man heller inget att frukta. Jag har ändrat uppfattning. Jag upplevde hela scenariot som väldigt integritetskränkande och vissa frågor kändes helt onödiga och ställdes antagligen bara för att få mig ur balans eller för att skrämma mig. Usa är kanske den nya Sovjet-staten?

Vi får se hur det går i år helt enkelt.

Pokern är full av fantasifulla smeknamn som folk fått eller tagit, och som gör dem lite mer minnesvärda, coola eller töntiga. Några av mina favoriter på den här punkten är Johnny ”Orient Express”Chan,  Johnny ”Bad IP” Lodden,  ”Amarillo Slim” Preston och Robert ”ChipBurner” Turner.  

Sen finns det vissa spelare som har begåvats med ett namn som gör att de inte behöver ett alias. Vi kommer att komma ihåg dem ändå när vi hört dem. Genom att de blir en språklig oavsiktlig komik när namnet som kanske inte betyder något i hemlandet plötsligt förknippas med något helt annat av den utländske läsaren som plöjer resultatlistan. Eller när ett namn har ett fantastiskt schwung i sig, så det låter som ett taget artistnamn.
Här kommer min lista över de tio mest minnesvärda namnen i pokerhistorien, i stigande ordning:

10) Hal Kant
Säkert helt strömlinjeformat om man bor i Reno, men skulle man besöka Cosmopol för lite poker är det nog många som skulle dra en smula på smilbanden när den här killen dyker upp i chipcounten.

9) Rudy Kuk
Kommentar helt överflödig. Herr Kuk slutade tia i British Columbia Poker Championships 2005.

8) Mor Weizer
Företaget PlayTechs VD kan nog kännas lite förmer när han presenterar sig.

7) CT Law
Låter mer som en tv-serie eller filmtitel. Vad CT står för i den brittiske veteranens namn förtäljer dock inte historien.

6)  Chris Moneymaker
Det GÅR inte att göra en sån här lista utan att ta med forne världsmästaren Chris Moneymaker. Att en av hans forna stejkare tydligen hette Gamble i efternamn gör historien bara än bättre.

5) Owen Crowe
Låter som en hårdrockssångare. Kanadensaren Owen Crowe har är en habil pokerspelare med bland annat en femtondeplats från WSOP main event 2008 i ryggen.

4) Rhett Butler
Någon som kan sin Borta med vinden? Jag tycker att det är coolt att dela namn med hjälten i tidernas största dramaroman.

3) An Tran
An Tran har ett riktigt coolt smeknamn som delas med en av rockens giganter, Bruce Springsteen. ”The Boss” som Vegasproffset också kallas skulle inte behöva något smeknamn. An Tran är hårt nog i sig.

2) Chip Jett
Av de ”hårda” namnen är Chip Jett nog min favorit. Hade kunnat vara en martial arts-ikon i samma anda som Bruce Lee, Jackie Chan, Chow Yun Fat eller Chuck Norris.  Jag har ingen aning om hans fighting skills, men pokerproffset Chips meritlista när det gäller poker är jämnlång med Grand Canyon.

1) Leif Force
Heter man Leif Force och är amerikan förtjänar man förstapriset på den här listan. Så här nära varandra har den svenska gruvindustrin och Star Wars aldrig varit varandra.  Leif Force är från Florida och har faktiskt vaga utseendemässiga likheter med den amerikanske soccergiganten Alexei Lalas i sina glansdagar. Leifs största stund i pokerkarriären var när han 2006 slutade elva i WSOP main event.

Namnen är självklart helt irrelevanta för spelet i sig, men det är alltid roligare att hitta Rudy Kuk eller Leif Force i resultatlistan än Paul Jackson och Arnold Spee. Det får mig osökt att tänka på den gamle Degersforslegenden Mark Langballe. Dessutom kan man aldrig nog uppmärksamma det faktum att transexuelle schlagerstjärnan Dana Internationals låtskrivare hette Svika Pick.

Man får säga vad man vill om spelmonopolet. Jag trivs i alla fall som fisken i vattnet på Cosmopol i Göteborg. Tyvärr är jag inte där så ofta som jag vill, men det känns faktiskt som ett andra hem.

I går var jag och min polare Jimmie, från Nässjö pokerklubb, och spelade en 2200kr deepstack. Mitt mål var så klart att försvara titeln från förra besöket då jag lyckades vinna. Jimmie fyllde år så vi höll väl inte riktigt på alkoholreglerna. Och eftersom Cosmopol i Göteborg har landets trevligaste servitörer så är det svårt att inte fortsätta beställa, och beställa.

Jag minns faktiskt inte så mycket av spelet, förutom att det gick rätt bra för oss båda. I en paus kom Jimmie fram till mig och förklarade en spelad hand.

– Det är en utlänning mitt emot mig som bluffar hela tiden. Men jag fyrbettade all in tom på turn så han blixtfolda.

Det var dock ingen utlänning utan en aggressiv lillebror Thorsson (Jens) som fastnade med handen i syltburken. Jimmie har inte så bra koll på pokerfolket. Vilket kan vara rätt bra då man slipper över- eller underskatta någon och lättare kan spela sitt eget spel.

Turren slutade med att jag kom trea och Jimmie vann. En fin födelsedagspresent till grabben. Och eftersom jag hade procent i Jimmie blev det en fin affär för mig med.

Kvällen till ära kom min gamla far ner och grindade 5/5. (Sa ju att det kändes som hemma). Tyvärr är han ju en riktig cashgamefisk och fick lunka ut med svansen mellan benen efter ett par förlorade inköp. Det jobbigast blir väl dock att berätta för morsan att det inte blir några nya gardiner i sommar…

Efter turren, hög på livet och heineken, lyckades jag dessutom i ett svagt ögonblick säga till min vän Optikern (som också satt och grindade på mitt familjehak) att han skulle dra hem och beställa biljetter till Vegas för pengarna jag vunnit. Tror ni jag blev paff när jag fick det här messet någon timma senare?

”07:45 18/6 lyfter vi till Frankfurt. Där äter vi korv i tre timmar innan vi åker vidare mot gamla Chicago…vi är framme i Vegas 19:31 samma dag. Hemfärden sker 29/6 11:05 och då åker vi norrut till Montreal. Där är vi bara en timme som tur är innan vi drar vidare till Frankfurt igen för ytterligare tre timmars korvfrosseri innan vi till sist anländer till Goa Göteborg. Om vi kommer hem panka eller inte återstår att se. Men allt är betalt och klart!”

Ja, han gillar korv Optikern. Han äter korv nästan varje dag. Fick han välja en sak att äta resten av livet skulle det bli korv. Att han lyckas beställa en biljett som gör att vi måste åka ett par varv runt jorden för att hitta fram till Vegas får jag förlåta honom för. Det ska bli grymt kul! Vi kanske ses!

Såg den här bilden på Lina Olofssons blogg. Den gjorde mig så himla glad att jag snodde den rakt av. Hoppas det var ok.