Packat och klart, nu åker jag till Las Vegas! Vi hörs om några dagar när jag kommit ur jet-lagen. Under tiden får ni njuta av en riktig sommarlåt. 

Varför spelar du poker? Ställ den frågan till dig själv innan du läser vidare.

Blev svaret ”för att tjäna pengar” så ljuger du för dig själv! Klart är att drivkraften att tjäna lite extra pengar är en stor del av svaret, men det är inte hela sanningen.

Ställ frågan till 10 pokerpolare, och nästan alla kommer ge svaret ”för att tjäna pengar”. Varför är det så, när ungefär 80-90% av spelarna är förlorande spelare. Det måste finnas andra anledningar också. I mitt fall kan det vara exempelvis:

* Testa mig själv mot bra motstånd.
* Träffa folk.
* Fördriva tid.
* Utmaning pga risken.

När du erkänner för dig själv att du spelar för andra anledningar än att enbart vinna pengar så finns det stor chans att du kommer göra just det – börja vinna mer pengar! För då kan du nämligen jobba med de svagheter  du har i uppställningen. I mitt fall kan det då vara att tableselecta bättre och inte envisas att spela mot bra motståndare, och spela satelliter till större livetävlingar så jag får chansen att träffa folk, fördriva tid och minska risken.

Anledningarna ”träffa folk” och ”fördriva tid” är negativa fiskiga anledningar att spela poker, medan viljan att spela mot bättre spelare och utmana sig visar på en styrka att vilja utvecklas som spelare, att man tar spelet seriöst. Det är inte fel att exempelvis vilja fördriva tid, så länge det är en underordnad anledning som inte tar överhanden.

När du börjat jobba med dig själv på det här sättet, så kan du också börja analysera motståndara på samma sätt. Vilka sitter vid cashgamebordet enbart för att fördriva tid och träffa folk? Dessa är vanligtvis dåliga spelare som synar för mycket – utnyttja detta till din fördel, genom att försöka skaffa dig en image hos dessa att du är deras vän och medspelare… Enklaste sättet är att bjuda på en öl eller en kopp kaffe, och fråga hur ungarna mår.

Vilka spelar för utmaningens skull, och för att testa sina kunskaper mot bra motstånd? Dessa är andra sidan av myntet, oftast seriösa spelare som vill vinna. Imagen du ska skaffa dig hos dessa är helt annan, du ska inte vara polare med dessa utan du skall vara ”pokerproffset” de ska frukta.

Från och med första juni får norrmän inte använda debitkort eller kreditkort för att sätta in pengar på utländska sajter, både online och offline (de kan exempelvis inte betala hotellräkningen med kreditkort i Las Vegas, eftersom hotellen klassas som kasinon).

Det här är ungefär samma sak som spelutredningen i Sverige föreslagit. 

Norgesången var aktuell 1968. Den är lika aktuell nu.

Fritt översatt: Schweiziska High Court (*) har bestämt att Texas Hold’em är ett turspel i ett utslag nyligen. Detta betyder att enbart casinon får anordna pokerturneringar för pengar i landet.

Texas Hold’em tourneringar på restauranger och kasinon har varit populärt men Schweiziska casinon begärde ensamrätt att anordna dessa tävlingar. Enligt finska tidningen Helsingin Sanomat dömde ”the High Court” i Schweiz till casinonas fördel, genom att säga att tur var den dominerande faktorn i spelet i stället för strategi, psykologi och matematik.

Homegames för pengar är dock fortfarande tilåtet.

Texas Hold’em är en pokervariant som spelas med två hålkort och fem gemensamma kort.. Några av de lyckosammaste spelarna i världen är Phil Ivey, Patrik Antonius och Doyle Brunson. Den sistnämndes tur har varat i nästan 60 år.

(*) = Vet inte om det avser motsvarande Högsta Domstolen eller Hovrätten.

Ferit Gabriellsson vann som ni kanske vet Casino Cosmopols SM i helgen som gick. Ferit vann också Svenska Pokerförbundets SM i Tallinn förra året, och är därmed unik i Pokersverige genom att ha dubbla titlar.

På frågan om vilket SM som är ”det riktiga” svarar Ferit såhär: ”… jag tycker ändå att förbundstiteln är den riktiga. Jag känner faktiskt så, och det har jag alltid känt, men det här är ju ändå en prestigetitel i och med att detta också är ett SM, och det är nästan lika stort att vinna denna.”

Ferit Gabriellsson

 Tack för det svaret Ferit! Jag anser personligen att rätten att utse svenska mästaren måste ligga hos spelarkollektivet och inte hos en monopolaktör – då har vi spelare ingenting att säga till om. Pokerförbundet är inte perfekt, men det är så nära spelarkollektivet vi kan komma. Slutsatsen blir då att förbunds-SM är det riktiga SM!

Hoppas att Ferits sponsor tar väl hand om honom för det bra uttalandet!

Det finns två sorters pokerspelare: De som har ett WSOP-armband, och de som inte har ett. Sverige har fyra stolta armbandsägare som delar på fem armband (Christer Björin har två).

2006 års Main Event-armband i WSOP

Andra sidan av myntet: Det finns två sorters pokerspelare: De som bryr sig om statusen i ett WSOP-armband, och de som struntar högaktningsfullt i det hela.

När jag var i Las Vegas förra året så passade jag på att spela en tävling i pokerformen ”Deuce to Seven”, som är en variant av gammal klassisk mörkpoker (ni vet den där grundformen av poker, när du har fem dolda kort på handen, och ett eller flera byten). Med WSOP-mått sett så var det en väldigt liten tävling, ”bara” 250-300 deltagare (vilket med Europamått är ganska stort, men nu snackar vi ju Las Vegas), men vilket startfält det var! Jag ljuger inte om jag säger att alla namnkunniga USA-proffs var med i tävlingen, själv satt jag vid samma bord som Howard Lederer, Chris Ferguson och Daniel Negreanu. Varför spelar dessa spelare denna ”lilla tävling”? Inte är det för pengarnas skull, utan symbolvärdets skull (och pengarna som för deras del kan komma som ett resultat av prestigen, genom att de kan upprätthålla sitt marknadsföringsvärde). Därför finner vi dessa spelare i 200-mannastartfälten i de udda spelformerna hellre än i 6.000-mannastartfälten i Texastävlingarna.

Jag inser att jag är en sucker för prestige, men personligen finns det en SM-deltävling jag gärna vill vinna – SM i Mörkpoker. Med ett startfält på kanske 30 spelare inser alla att Svenska Pokerförbundet inte arrangerar denna tävling för prispengarnas skull, utan för prestigen (och för politikens skull, Casino Cosmopol kan tydligen inte få tillstånd för denna pokervariant). Mörkpoker-SM har spelats sedan 1975, och borde därför vara Europas äldsta pokertävling – den är fem år äldre än Irish Open som brukar göra anspråk på denna titel. 

En liten men rolig del av mitt jobb är att föreslå odds på poker för sportsbettingavdelningen. Det var väldigt många som höjde rejält på ögonbrynen i vintras när jag satte Magdalena in de Betou som favorit i en man mot man (kvinna mot kvinna)-utmaning mot Annette Obrestad under EPT Köpenhamn. Där höll jag på att få tugga, det blev mycket spel på Annette, och Magdalena åkte snabbt ut medan Annette var nära att komma in i pengarna.

Nu är ju en regel för dessa matcher att någon av spelarna måste komma in i prispengarna för att vadet ska gälla, annars återbetalas insatsen. Varför finns denna regel? Jo, exempelvis under WSOP så kommer det ju vara fyra startdagar och runt 8.000 spelare – inte ens arrangörerna själva kan hålla ordning på i vilken ordning folk blir utslagna, så ”pengalistan” är den enda officiella resultatlistan som finns att tillgå.

I dag var uppdraget att ge förslag på några intressanta matchups. Jag klurade ut följande, har ni fler förslag så får ni väldigt gärna komma med förslag: Men det är inte pokerproffs jag är ute efter, utan pokerprofiler och annat löst folk som går hem i stugan.

Petter Northug – Marcus Hellner: Jag har ingen aning om hur någon spelar. Petter är mer Rock n Roll, får bli favorit bara därför.
Dan Glimne – Magdalena in de Betou: Två spelare med exakt samma spelstil – slantsingling enligt mig.
Dilba Demirbag – Magdalena in de Betou: I tävlingspoker är det ingen slantsingling, Magdalena har det självklara favoritskapet. Hade det handlat om cashgame hade svaret varit annorlunda.
Mats Sundin – Tomas Brolin: Båda är sportikoner, den ena har så mycket pengar så en placering i pengarna inte spelar någon roll… Tomas är knapp favorit på ren tjurighet. 

Vem ska jag matcha Dregen mot?

Vissa åker till Malta på möten (tänker på bloggkollegan Jens). Själv åker jag från Stockholm med tidiga morgonfärjan till Åland när det är dags för kurser. Nu var jag dock inte ensam, utan 250 av Pafs 350 anställda var på besök i Mariehamn. En helt perfekt dag för ett besök, solen sken och det var precis lagomt varmt. Halva dagen var egna aktiviteter – en runda äventyrsgolf avklarades. Jag kom inte sist!

Min kollega Rickard vid loopen

Henrik fiskar efter boll i vattengraven

Efter lite mingel var det utbildning i Pafs värderingar och liknande. Om vi inte vinner pris för mest ansvarsfulla spelbolag i spelmissbruksfrågor snart så är något konstigt. Alla regelbundna spelare hos oss omfattas nämligen av en sorts försäkring, den som får problem med sitt spelande som klassas som spelberoende ska efter utredning kunna få behandling med kognitiv beteendeterapi.

Gemensam middag följde, och därefter dags för premiärvisning av det nya kasinot på Åland och en liten pokertävling. Undertecknad kom nia – jag ställde all-in med kanonhanden Q5 när blindarna var höga, och fick syn av … kan ni gissa… 32o! Det trodde man inte, att man skulle leda stort när pengarna åker in, men vad gör det när det kom en trea på turn. Och ”vissa” hävdar att poker är ett skicklighetsspel!?

Ola pokrar ut sig på plats nio

 Det nya kasinot med det föga fantasifulla namnet Paf Casino (där har vi tänkt till rejält) är riktigt fint. Mycket litet, men mer behövs inte i en stad med 11.000 invånare. Tre pokerbord, roulette, blackjack, Caribbean stud och drygt 100 spelmaskiner. Helt nybyggt, man kände ”nybilslukten” fortfarande. Rekommenderar ett litet besök om ni har vägarna förbi ön i sommar!

Tydligen är det två svenskar på finalbordet i EMOP. Heja Mats och Kalle!

Själv spelade jag en Sit& Go med bland annat Dregen från Back Street Boys, eller vad nu hans pojkband heter. Bara att erkänna att man är i fel branch, Dregen hade fullt med railbirds som tindrade med ögonen. Ett exemplar råkade komma med i bakgrunden när jag fotograferade fyrfaldige SM-mästaren Lars Kjestrup.

Lars hälsar att nästa gång vi ses så blir det på pokerförbundets SM på Malta. Pafs satelliter drar igång om drygt en vecka, vi tänkte skicka mellan 15 till 20 spelare i år. Det kommer nog bli en väldigt rolig resa!

Innan dess så ska jag som sagt till Las Vegas, men även en tur till Spanish Poker Tour i Augusti, då jag dels ska spela själv, dels ta hand om våra kvalspelare. Spanien i sommar låter varmt och soligt, ska bli kul det med!

Jag är nere i Campione och spelar (eller rättare sagt spelade) European Masters, åkte ut väldigt sent igår (första dagen) då jag turnade nötterna, motståndaren rivrade ännu mer nötter och jag överspelade handen. Så kan det gå…

Men jag hann med att sätta två rekord i går, tror jag. Det första var när jag hämtade ut hyrbilen, för att köra från flygplatsen till Luganosjön. Det tog inte mer än två minuter, så var jag helt vilse. Jag brukar tappa bort mig, men inte så snabbt… Hittade inte ens motorvägsavfarten! Sjumilasträckan tog tre timmar – men jag njöt av varje minut! Det är inte klokt vad vackert det är här. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag är tacksam som fanken för pokern som taigt mig världen runt.

Rekord två var att jag slog ut en gubbe i första handen i tävlingen, det har jag aldrig gjort förut. Preflop hade jag dam-knekt och fick betala 100 extra i big blind för att se en flopp (startstackar 20.000 och entimmesnivåer). Floppen var trehändat och blev Kung-nio-tre. Nu kostade det 250 tävlingsmarker att köpa hålstegen… Tia på turn och jag överbetade 1500 in i 1100-potten. Fienden gick i fällan, men på vilket sätt sedan! All-in skrek Italienaren, stoppade in 20.000 och fick resa på sig. Tre personer hade inte ens hunnit sätta sig ner vid bordet när dealern försiktigt fick ropa ”Player Out” – tävlingsledaren var inte ens klar med sitt invigningstal!

Idag var jag ute och körde bil i Alperna. Ta mig tusan vilken fantastisk miljö. Går inte att beskriva med ord, ni får se på bilden.