Bois mot Bois blev inte mycket till match.
Landskrona körde över ett ihåligt Varberg och vann till slut ytterst bekvämt med 5-0.
Här lite synpunkter från mötet på IP.

Matchbetyg 2
Well, det är ju alltid kul med mycket mål, men man vill ju i första hand ha spänning och dramatik. Av den varan fick vi ingenting eftersom Varbergs försvarsspel havererade fullständigt redan i första halvlek.
Ett piggt, effektivt och uppenbart spelsuget Landskrona tog vara på möjligheten att spela ut och bättra på såväl självförtroende som målskillnad.
4-0 i halvtid speglade kanske inte riktigt händelserna på planen, men spela roll – när det ena Bois bjöd frikostigt kunde det andra Bois inte göra mycket annat än att tacka och ta emot.
Av lätt förståeliga skäl mer avslaget i andra halvlek – och det blev inte direkt bättre fart när Varbergs mittback Erkan Saglik fick rött kort i 55:e minuten.
Inhoppande Fredrik Karlsson spikade slutresultatet.

Matchens profil
Alexander Nilsson. Landskronas lille stuvbit till anfallare var på ett lysande spelhumör och briljerade med kvicka fötter, fin teknik, ett snyggt mål och ett flertal läckra passningar. Samarbetet med anfallskollegan och tvåmålsskytten Fredrik Ohlsson klockrent. Nilsson fick ett par smällar i andra halvlek och gick ut i 66:e minuten.

Matchens grej
Alexander Nilssons passning i samband med Fredrik Ohlssons 4-0-mål. En liten nätt höger yttersida som friställde lagkompisen. Tippar att stenansiktet Jörgen Pettersson sprack upp på tränarbänken efter den aktionen.

Olycksfågeln
Varbergs Pierre Tillman. Drällde med bollen två gånger på egen planhalva i första halvlek – och blev straffad med två baklängesmål. Vid första tillfället gjorde Fredrik Ohlsson 1-0 och vid andra tillfället tryckte Alexander Nilsson in matchavgörande 3-0.

Domaren
Jim Pettersson, från Motala, har haft bättre kvällar, om vi uttrycker det milt. Silade mygg och svalde kameler mest hela tiden – och hur han kunde hitta utvisningen på Saglik är och förblir en gåta.

Prognos
Svårt att värdera Landskrona efter den här matchen med tanke på det svaga motståndet, men ser man till spelarmaterialet bör Bois ha goda möjligheter att kunna avancera ett par, tre hack i tabellen under hösten.
Redan på fredag väntar returmatch mot Varberg på Påskbergsvallen. Därefter åker Bois till Degerfors.
Varberg måste få ordning på försvarsspelet och det per omgående. Annars riskerar hallänningarna att trilla ned under båda strecken vad det lider. Mittbacken Erkan Saglik missar fredagens retur eftersom han är avstängd då.
I matchen därefter möter Varberg Gais.

Ny praktskräll i serien där uppenbarligen allt kan hända.
Ett normalt hemmastarkt Assyriska åkte på dyngtorsk, 0-4, mot ett sprudlande, spelglatt Ängelholm.
Här lite synpunkter från slakten på Södertälje Arena:

Matchbetyg 3
Svårt med betygsättningen denna gång eftersom man alltid vill ha kamp och dramatik till slutsignalen ljuder, men det var det verkligen inte frågan om.
Tvärtom, det fanns i stort sett bara ett lag på banan.
Assyriskas anfallsspets Admir Aganovic hade två kanonlägen att skapa nerv i matchen vid ställningen 0-2, men först prickade han ribban och sen gjorde ÄFF-målvakten Matt Pyzdrowski en kanonräddning när bosniern helt friställd på bortre stolpen bara skulle stöta in bollen.
När ÄFF gjorde 3-0 i mitten på andra halvlek gick luften ur hemmalaget och de sista 20 minuterna handlade det om ren utklassning.

Matchens profil
Omid Nazari. Fast det kunde i ärlighetens namn lika gärna ha varit Junes Barny. Eller Monday Samuel. ÄFF:s offensiva spelare firade stora triumfer med kvicka fötter, fin teknik, bra rörelse och beslutsamhet i motståndarboxen. Nazari trots allt allra vassast med ett mål och två fina assister.

Matchens grej
ÄFF:s 3-0-mål. Bollen som en flipperkula mellan tre spelare innan Junes Barny avslutade med ackuratess. Vansinnigt vackert.

Brödrakampen
Vann storebror Omid Nazari, 22, på knock out. Lillebror Amin, 20, som fick chansen centralt på AFF:s mittfält, hade en tung eftermiddag med flera ödesdigra bolltapp och många bortslagna passningar.

Domaren
Kristoffer Karlsson, från Helsingborg, ådrog sig hemmapublikens missnöje vid några tillfällen, men avgjorde på intet sätt matchen. Klart godkänd.

Prognos
ÄFF är fantastiskt ojämnt och vad det beror på kunde inte ens tränaren Joakim Persson förklara, men kan nordvästskåningarna fortsätta att prestera på samma nivå som i dag behöver Persson inte oroa sig det minsta för att det ska bli nedflyttningsstrid i höst. Tvärtom, då kommer hans ÄFF att klättra rejält i tabellen.
Närmast på programmet för laget står returmatch hemma mot Assyriska och ett bortamöte med tabelljumbon Brage.
Assyriska är uppenbarligen heller inte att lita på och det här var säsongens andra rejäla magplask (0-3 hemma mot Landskrona det första). Återstår att se om AFF kan studsa tillbaka till returen i Ängelholm nästa måndag. Därefter väntar hemmamatch mot Östersund.

Det var premiär på Tele 2 Arena.
Men det såg precis ut som det gjorde på Söderstadion.
Hammarby sköljde över Örgryte i anfall efter anfall, men fick inte hål på göteborgarna och är därmed fortsatt låååångt ifrån en allsvensk plats.

Ja, uppslutningen och marschen från Medborgarplatsen till arenan var maffigt mäktig.
Ja, arenan är verkligen grymt häftig.
Ja, stämningen var på topp och trycket i arenan stundtals öronbedövande.
Ja, det blev givetvis ett fett publikrekord för superettan även man inte nådde upp till 30 000-strecket.
Och ja, Hammarby levererade ånyo en spelmässigt stabil insats.
Men vad hjälpte det när laget trots 28-7 i avslut, 13-2 i avslut på mål och 12-5 i hörnor inte kunde få in bollen i mål?
Inför matchen var jag främst nyfiken på tre saker:
Hur hade Hammarby-spelarna mentalt tacklat den enorma uppståndelse som varit kring arenabytet?
Hur klarade man av underlaget?
Och – självklart – skulle något av anfallsförvärven få någon speltid?
Första frågan: bra, såg det ut som. Lagom sammanbitet vid presentationen inför matchen och koncentrerat under den känsliga matchupptakten, då det annars finns risk för att det kan gå överstyr.
Andra frågan: också helt okej. Trots ovanan vid underlaget fungerade passningsspelet hyggligt; bollarna satt oftast på fötterna hos mötande spelare – och stack inte i väg ut över kortlinjen om man satte dem i djupled.
Och tredje frågan: Jodå, Luke Rodgers fick chansen från start medan Andreas Haddad avlöste engelsmannen efter 70 minuter.
Rodgers levde inte riktigt upp till ryktet som en en aggressiv, på gränsen till brutal spelare som gör livet till ett helvete för motståndarnas mittbackar. Däremot löpte han mycket och smart, men utan att få bollen särskilt ofta. Dessutom brände han ett kanonläge i andra halvlek.
Knappt godkänd blir betyget på engelsmannen.
Att Rodgers och Erik Sundin ska bli ett fungerande anfallspar framöver är jag tveksam till, därtill är de alldeles för lika i spelstil.
Andreas Haddad kastades som sagt in sista 20, bjöd på någon enstaka briljant aktion men kom aldrig riktigt in i matchen. Store och starke Haddad är annars det givna valet som anfallsspets så fort han hittar formen. Sen får Sundin och Rodgers slåss om platsen jämte Södertälje-sonen.
Tränaren Gregg Berhalter hade inte förändrat något taktiskt jämfört med tidigare.
Däremot valde han att spela Adis Husidic i stället för Nik Ledgerwood centralt på mittfältet.
Ett konstigt val, kan jag tycka. Husidic är kompetent, men aningen trög och omständlig och det var inte utan att man saknade Ledgerwoods aggressivitet och hans förmåga att som ett överraskningsmoment kunna löpa in i motståndarnas straffområde.
Tre toppar i Hammarby:
Den under våren så hårt kritiserade vänsterbacken Erik Figueroa hade bra koll på Sebastian Olsson defensivt och bidrog även med en del framstötar offensivt. Dessutom är Figueroa stark i samband med offensiva fasta. Den här gången träffade han kryssribban med skallen efter en Kennedy-hörna.
Ytterbackskollegan Michael Timisela har inte alltid gjort rätt värderingar tidigare, men i den här matchen tog han hela tiden smarta beslut och följde med upp och erbjöd anfallsalternativ.
Lagkaptenen Kennedy Bakircioglu blandade och gav, men känns ju alltid farlig när han kommer rättvänd mot motståndarnas backlinje och hade också ett par fräsande projektiler på mål.
En hel del positivt, alltså.
Men problemet som gäckat Hammarby under hela våren finns likväl kvar:
Hur ska man kunna omsätta spelövertag och målchanser i mål?
En tröst i den bedrövelsen kan möjligen vara att Sundsvall och Gais broderligt delade på poängen tidigare under dagen.
Därmed är avståndet upp till tredjeplatsen oförändrat.
Örgryte under nye tränaren Marcus Lantz?
Mer disciplinerat än tidigare, mer kompakt, svårare att få hål på.
Trots ett flertal unga spelare klarade man det här mandomsprovet utmärkt väl.
Toppar i laget: keepern Peter Abrahamsson, som gjorde ett par superräddningar, Jonathan Azulay, som den här gången fick spela mittback jämte David Leinar och mittfältsmotorn Johan Lundgren, som garanterat hade den svettigaste tröjan efter matchen.
Enda smolket i Öis-bägaren: lagkaptenen Jakob Lindström drog på sig ett gult kort och är avstängd i returmatchen nästa måndag.
Men det kan man kanske ta i Öis-lägret en sån här kväll?

Ett läckert frisparksmål.
Och en superprestation av poängkungen Victor Sköld.
Så lade vårsensationen Falkenberg nykomlingen Östersund på rygg i solgasset på IP.
Här lite synpunkter från matchen:

Matchbetyg 3
Det började lite semestersömnigt, men tog sig efterhand. ÖFK klart bäst i första halvlek, då man med ett effektivt kortpassningsspel hittade in mellan FFF:s lagdelar och också skapade ett par chanser som kunde lett till halvtidsledning.
I stället kunde Johan Svahn mycket vackert frisparkssmeka in 1-0 för hemmalaget i halvlekens sista skälvande sekunder.
I andra halvlek gick FFF upp högre i press, stal bollen tidigare och kunde på så sätt ta kommandot.
Och när ÖFK:s mittbacksförvärv Craig Barr gick in alldeles för hårt i en duell och tvingades syna det röda kortet gick luften ur jämtarna.
Poängkungen Victor Sköld spikade slutresultatet till 2-0. Skölds nionde mål för säsongen.

Matchens grej
Victor Skölds 2-0-mål. En blixtrande omställning där Niclas Eliasson tog fram boll, spelade den vidare till Sköld, som avancerade 20-talet meter innan han med en höger insida curlade in bollen i krysset bakom en chanslös Peter Augustsson.

Matchens lirare
Niclas Eliasson. Härligt speedig och löpvillig med skön teknik och fin speluppfattning. Låg bakom 2-0-målet. Ser dessutom allt stadigare ut i defensiven. Det är rimligen bara en tidsfråga innan denne 17-årige supertalang spelar på betydligt högre nivå.

Nyförvärven
ÖFK startade matchen med tre nya spelare, Marcus Törnstrand, med ett förflutet i Hammarby men som närmast kommer från Dundee U, Sinan Ayranci, på lån från Hammarby och Craig Barr, från skotska Livingstone. Törnstrand och Ayranci gjorde anständiga insatser innan de byttes ut efter en timme. Barr såg stabil ut som central försvarare i trebackslinjen innan han gjorde en vansinnessatsning och blev utvisad. I andra halvlek fick James Walker, från York City, chansen i anfallet, men hann inte göra något avtryck.
FFF-tränaren Hasse Eklund gav Per Frick chansen från start direkt jämte Victor Sköld i anfallet, men Elfsborg-lånet var tämligen anonym.

Domaren
Robert Daradic från Helsingborg skötte sig bra. Läste spelet väl, låg nära situationerna och halade upp korten när de skulle halas upp.

Prognos
Serien vänder nu, vilket innebär att det blir returmatch i Östersund nästa lördag. Då får ÖFK klara sig utan Barr och Thomas Boakye, som fick sitt tredje gula kort.
Efter Falkenberg väntar Assyriska borta för jämtarna.
FFF har mittbacksklippan Tobias Karlsson avstängd i returen eftersom han blev utvisad i slutet av matchen.
Efter Östersund har Falkenberg att möta Örgryte hemma.

***
Jisses, vad var det egentligen som hände i Sundsvall?
Först gick hemmalaget på knock och gjorde 3-0 på tolv minuter.
Sen hämtar Gais upp och kvitterar till 3-3 i andra halvlek.
Men då gör inhopparen Pa Dibba 4-3 på stopptid…
… innan Joel Johansson gör sitt tredje mål för eftermiddagen och spikar slutresultatet till 4-4.
Hm…man valde nog fel match ändå.

***
Avdelningen blytungt:
IFK Värnamo besegrar Ljungskile med matchens enda mål inslaget av Sebastian Göransson.
Därmed lyfter smålänningarna över båda de nedersta strecken – och stannar där åtminstone över natten.

Han har fantastiska egenskaper, absolut.
Men håller Andreas Haddad verkligen ihop?
För Hammarby är det bara att be en bön.

Först som sist:
Andreas Haddad är helt klart rätt typ för Hammarby och en typ som laget varit i skriande behov av länge.
Stor och stark. Känsliga fötter. Bra i luften. Ber inte om ursäkt för sig i motståndarnas straffområde. Dessutom vass när chanserna väl dyker upp.
En drömspelare, kort och gott.
Om det inte vore för skadehistoriken – och lite annat.
Jag minns att jag i början på millenniet nämnde Haddads namn i samma mening som Zlatan Ibrahimovic. Jag trodde oerhört hårt på honom, talade om för alla som ville lyssna att det bara var en tidsfråga innan han skulle lämna Assyriska, Södertälje och Sverige för de riktigt stora fotbollsscenerna ute i Europa.
Enligt mig hade Haddad allt som krävdes för att skaffa sig både ära, berömmelse och ett såpass fett bankkonto att försörjningen för åtminstone ett par tre generationer var tryggad.
Jag fick fel.
Tvärfel.
Andreas Haddad kom inte särskilt långt.
En sväng till Norge (Lilleström), en vända till Danmark (Vejle) och ett kort gästspel i Oman (Al-Oruba) – mer blev det inte.
Mycket kan naturligtvis förklaras med alla skador som har förföljt 31-åringen under årens lopp.
Men inte allt.
När jag lyssnat runt med människor som har haft att göra med fotbollsspelaren Andreas Haddad växer bilden fram av en supertalang som inte alltid haft förmåga att underkasta sig hård träning eller följa givna direktiv.
Hammarby blir nu Andreas Haddads åttonde klubb under en tolvårig seniorkarriär.
Sett till det batteri av egenskaper spelaren förfogar över råder det inget som helst tvivel om att han kan bli en succé på Söder.
Men håller kroppen?
Och funkar skallen?
Det är bara du, Andreas Haddad, som sitter på svaren.

Tre höjdare i helgen
Hammarby-Örgryte, lördag
Invigning av nya, fräscha Tele2 Arena med styvt 30 000 åskådare på plats. Mycket häftigare blir det inte. Återstår att se om ”Hemliga Bajen” kommer till spel med något av sina två anfallsförvärv, Luke Rodgers och Andreas Haddad.

Gais-Sundsvall, lördag
Kittlande toppmöte som ger en fingervisning om vilket av de två lagen som hårdast kommer att ta upp kampen om en topp två-placering. Giffarna kan använda sig av mittfältsgiganten Ari Skúlason juli månad ut. Sen försvinner han till danska Odense.

Falkenberg-Östersund, lördag
Två ytterst spelskickliga lag som alldeles säkert kommer att bjuda upp. Tabelltvåan FFF är utan långtidsskadade anfallsbjässarna Rodevåg och Krizanovic, vilket kan öppna för att nyförvärvet Per Frick från Elfsborg får starta som anfallare brediv poängkungen Victor Sköld. Stor spelaromsättning i ÖFK under sommaren. Anfallsspetsen Bobo Sollander avstängd.

Två dagar kvar till omstarten.
Då kastar jag ut tio frågor att fundera över.
För säkerhets skull besvarar jag dem själv.
Frågan är om du håller med…

Kan något lag ta sig förbi Örebro i tabelltoppen?
NEJ. ÖSK har under våren varit själva sinnebilden för en seriefavorit som pallar för trycket. Vinner även när spelet hackar. Avgör oftast i andra halvlek på ren klass. Släpper till få klara målchanser. Ser tryggt och stabilt ut i match efter match. Tappar nu skyttekungen Crespo, men det ska rimligen inte behöva betyda så mycket eftersom anfallsbesättningen är seriens överlägset bästa.
Tipset att ÖSK är klart för allsvenskan i omgång 23-24 står fast.

Håller Falkenberg?
NEJ. Smärtar lite att dissa gulvitt som berett en så mycket glädje under våren, men känslan är ändå att laget har överpresterat. Långtidsskadorna på anfallsbjässarna Rodevåg och Krizanovic kan kosta. Dessutom frågar man ju sig om det unga laget verkligen pallar mentalt när det börjar dra ihop sig.

Blir Tele 2 Arena ett lyft för Hammarby?
NJA. För föreningen, absolut. En flytt var nödvändig för att möta framtiden. För laget är jag mer tveksam. Hammarby är extremt beroende av sina 30-plussare (Kennedy, Sundin…) och för äldre spelare brukar plasten vara som kryptonit för Stålmannen; de har inte samma relation till underlaget som yngre spelare, gillar det helt enkelt inte.

Kan Brage åstadkomma ett mirakel?
NEJ. Brage har vunnit en av de första 15 matcherna. Nu måste man vinna nio, tio av de 15 som återstår för att fixa kontraktet. Det går naturligtvis inte, i synnerhet inte som det i skrivande stund pågår en spelaromsättning utan dess like i Borlänge. Nej, det blir till att börja om i division 1 norra för Brage nästa säsong.

Fixar Gif Sundsvall en topp tre-placering om Skúlason försvinner?
JA. Islänningen har faktiskt stundtals sett rätt loj ut under våren och inte alls varit lika tongivande som man hade förväntat sig. Är rätt övertygad om att ex-gnagarna Walker-Maripuu kan fylla hålet som uppstår om Skúlason skulle dra till Danmark i sommar – och att ytterligare fler spelare lyfter sig och tar sitt ansvar.

Conny Karlsson fick sparken under våren och Hasse Prytz fick lämna under uppehållet. Nån tränare som riskerar att få gå under hösten?
JA. Öglan är redan placerad runt Gregg Berhalters hals och skulle Hammarby tappa poäng i det dubbelmöte med Örgryte som väntar är chansen/risken stor att klubbstyrelsen rycker i repet.
De andra sitter nog säkert.

Grejar nykomlingarna Örgryte och Östersund nytt kontrakt?
JA. Det hoppas jag innerligt eftersom båda har bidragit med bra spel och sköna profiler. När det gäller ÖFK är jag inte det minsta orolig. Jag tror tvärtom att Potters spelskickliga manskap kan lyfta åtminstone ett par, tre hack i tabellen under hösten, det har man kapacitet för. Är mer orolig för Öis, men litar på att nya tränarduon Lantz-Börjesson går tillbaka till det (mer passningsorienterade, mer offensiva) spel som ledde till cupframgångarna på försäsongen. I så fall ska det lösa sig.

Håller Gabriel Altemark Vanneryr undan och vinner skytteligan?
NEJ. För det första är det inte säkert att GAV blir Varberg troget ens säsongen ut. Enligt uppgifter är Häcken intresserat av hans tjänster. Skulle han stanna kommer han knappast få samma service som under våren eftersom Varberg rimligen måste prioritera försvarsspelet i högre utsträckning om kontraktet ska kunna räddas.
Mitt bud: Joel Johansson. Den snabbe och löpstarke Gais-anfallaren skapar mest och bäst i serien och får han bara ordning på avsluten kan det bli rejäl islossning i höst.

Är Gais största hotet mot topptrion?
JA. Blir alltmer samtrimmat, avslutade vårsäsongen strålande och förfogar över ett flertal rutinerade pjäser (Andersson, Augustsson, Spong, Aubynn, Drugge, Joel J) som bara växer i skarpt läge. Tipset är att Gais är topp tre när det här är över.

Kommer vi att få se fler tokresultat under hösten?
JA. Äh, det där svaret behöver inte motiveras, eller hur?

Frestelsen är för stor.
Med tanke på att transferfönstret öppnade i måndags har jag tagit mig friheten att leka sportchef för samtliga lag i serien.
Såhär skulle jag ha investerat:

ASSYRISKA
Här finns det mesta redan på plats. En bra målvakt, stabila mittbackar, hyggligt med alternativ på centralt mittfält och framåt. Enda lilla svagheten är på ytterbackssidan där varken Awrohum, till vänster, eller Durmaz har övertygat fullt ut.
Köpet: en vänsterback.

BRAGE
Hm…här skulle man ju vilja ha in en helt ny trupp, men det går naturligtvis inte för sig. Skämt åsido, det finns kvalitéer i truppen, men oron i spelargruppen är givetvis monumental och självförtroendet kört i botten efter vårens usla resultat och prestationer.
Köpet: Tre karaktärsspelare, en i varje lagdel.

DEGERFORS
Förfogar över en stabil målvakt, hyfsade ytterbackar, ett välkomponerat mittfält och har ju i Johan Bertilsson en pålitlig målskytt. Men för att nå en topp tre-placering tror jag det är nödvändigt att ge Bertilsson en kompis att leka med där framme.
Köpet: en nummer nio.

FALKENBERG
Well, så som det har sett ut under våren skulle man ju lätt kunna sitta nöjd, men med tanke på långtidsskadorna på anfallsbjässarna Stefan Rodevåg och Zlatan Krizanovic är valet enkelt.
Köpet: en anfallare.

GAIS
Här fattas det inte så mycket. Keepern är stabil, backlinjen likaså och framåt ser det riktigt vasst ut med Drugge och Joel Johansson. Enda lilla svagheten jag hittar är centralt mittfält, där det ser lite stabbigt, lite kantigt ut.
Köpet: en konstruktiv tvåvägsmittfältare.

HAMMARBY
Ska inte bli långrandig utan målproduktionen talar ju sitt tydliga språk. Tycker också att ena ytterbackspositionen måste förstärkas.
Köpet: en targetspelare och en vänsterback.

JÖNKÖPING
Målvakt och backlinje helt okej, precis som centralt mittfält. Däremot skulle man ju vilja se lite mer speed och kreativitet på kanterna och lite mer klös i motståndarnas straffområde.
Köpet: en yttermittfältare och en anfallare.

LANDSKRONA
Truppen ser ju på papperet helt okej ut med en toppkeeper, en hyggligt stabil backlinje, ett ganska rutinerat mittfält och ett flertal gångbara anfallsalternativ, men det är ändå något som saknas, något som inte riktigt stämmer.
Köpet: en tvåvägsmittfältare.

LJUNGSKILE
Har ju presterat oerhört bra sett till förutsättningarna med en länge ospelbar hemmaplan och massor av skador. Behöver i första hand bredda truppen, men det skulle ju vara extra intressant med ett anfallskomplement till ”tian” Jonas Lindberg.
Köpet: en spetsanfallare.

SUNDSVALL
Ser ut att tappa playmakern Ari Skúlason till danska Odense redan under sommaren, men jag inbillar mig att de centrala mittfältarna som redan finns i truppen kan klara av att ersätta islänningen. Lägger istället pengarna på ett komplement till Johan Eklund.
Köpet: en anfallare.

VARBERG
Offensivt är det inga större problem, här finns både speed, kreativitet och målskytte. Defensiven däremot måste förstärkas rejält, inte bara med en utan två, kanske tre spelare.
Köpet: en målvakt, en mittback och en defensiv mittfältare.

VÄRNAMO
Ett spelskickligt lag med många tekniska spelare. Här finns också en bra målvakt och duktiga mittbackar. Så vad fattas? Framför allt genombrottskraft sista tredjedelen och power i motståndarboxen.
Köpet: en speedig yttermittfältare och en anfallare.

ÄNGELHOLM
Gillar ju ÄFF:s yttermittfältare och forwards skarpt och är också svag för målvakten, Matt Pyzdrowski. Mer skeptisk till det centrala försvarsblocket.
Köpet: en mittback och en defensiv mittfältare.

ÖREBRO
Har under fönstret redan fått in en ytterback, Daniel Björnqvist, och är på väg att ersätta anfallaren Crespo med Mjällbys Marcus Pode, så här kan man bara luta sig bakåt och pilla sig lite i naveln.
Köpet: –

ÖRGRYTE
Ett ungt och ganska spelskickligt lag som ändå hackat betänkligt under våren. Här känns det nödvändigt att få in lite rutin och erfarenhet på ett par, tre positioner.
Köpet: en mittback, en yttermittfältare och en anfallare.

ÖSTERSUND
Oerhört spelbegåvat lag med många individuellt skickliga spelare. Svagheten finns i straffområdet, både det egna och motståndarnas.
Köpet: en mittback och en anfallare.

Synpunkter?
Hur skulle du ha resonerat – och handlat?
Är givetvis medveten om att ekonomin i många klubbar inte tillåter spelarköp, men det kan vi strunta i här.
Känner också till att några lag, som till exempel Jönköping (Viktor Nilsson från Mjällby), Östersund (Sinan Ayranci från Hammarby) och Öis (Abdel Bouarima från Häcken) redan har sett om sitt hus.

Tillbaka på banan igen efter två veckor i passningsskugga.
Under den tiden har det hunnit hända en hel del – trots att transferfönstret inte öppnar förrän i dag.
Här något av det viktigaste:

Örebro tar Daniel Gustavsson på lån från AIK
Intressant. Gillar ”DG”, en snabb, löpstark, tuff och ytterst laglojal yttermittfältare som aldrig viker ned sig utan gör sitt jobb i båda riktningarna.
Konsekvensen kan bli att Kalle Holmberg flyttas upp ett hack och nu får konkurrera på sin normala position, som anfallare.
Prognosen: ”DG” tar plats i startelvan och blir omgående en tongivande spelare.

Örebro tappar lånet Alhassan Kamara som återvänder till AIK
Crespo har under våren varit fundamental för ÖSK:s anfallsspel. En snabb, fysisk forward som både kan agera target och gå i djupled. Har gjort sex mål och svarat för två målgivande passningar och hållit en jämn och hög nivå.
Prognosen: Alltid jobbigt att tappa sin försteforward, men är det något lag som klarar det är det ÖSK, som har det väl beställt på anfallssidan och som, enligt Nerikes Allehanda, är på väg att landa Marcus Pode från Mjällby.

Hammarby signar kontraktslöse Luke Rodgers
”En ganska snabb och fysisk anfallare som löper kopiöst, men som har svårare för att omsätta målchanserna han skapar i mål.”
Det var omdömet jag fick om Rodgers från en som på plats sett honom under hans senaste sejour i Shrewsbury.
Vad det omdömet är värt återstår att se, men jag får ju känslan av att Hammarby i Erik Sundin och Billy Schuler redan har den här typen av spelare i truppen.
Själv trodde jag att Hammarby skulle investera i en stor och stark forward med förmåga att binda fast bollen i sista tredjedelen.
Prognosen: Ytterst osäker. Kommer Rodgers rätt in i det kan han bli ”Lucky Luke”, men det kan nog lika gärna bli en flopp.

Östersund gör sig av med Ryan Gilligan
Lite märkligt sett till vad Gilligan presterat i klubben. 27-åringen har använts både som försvarare och mittfältare och klarat båda rollerna galant.
Det sägs från ÖFK-håll att Gilligan lämnat av sociala skäl, men det spekuleras också – friskt – i att han gjort sig omöjlig i klubben.
Att Gilligan är en temperamentsfull herre vet inte minst den lokala tidningens sportchef, som vid ett tillfälle tippade att ÖFK skulle få stryk i en match, varpå Gilligan frankt förklarade att han i fortsättningen inte hade för avsikt att tala med sportchefen i fråga.
Gilligan är nu klar för tabelljumbon Brage.
Prognosen: Behöver ändå inte betyda så mycket eftersom ÖFK redan har gjort klart med fyra nya spelare, bland dem Marcus Törnstrand, med ett förflutet som mittback i Hammarby.

Brage säljer Patrik Carlgren till AIK
Den såg man komma. Ambitiöse och välskolade U 21-landslagskeepern ”Putte” Carlgren har varit ryktenas man under våren och tydligen kunnat välja och vraka bland anbuden. Har ingen som helst skuld i att Brage havererat fullständigt.
Prognosen: Brage har tagit Hammarbys reservmålvakt Tim Markström på lån. Sett till hur det har sett ut under våren och sommaren kommer Markström få att göra.

Örgryte byter tränare
Duon Hans Prytz-Jonas Karlén byts ut mot Marcus Lantz-Sören Börjesson.
Ett kontroversiellt beslut sett till att det var Prytz och Karlén som tog upp Öis i superettan.
Ett ganska logiskt beslut sett till vad Öis har presterat under våren och hur det har hattats med såväl laguppställning som spelsystem.
Prognosen: God. Både Lantz och – framför allt – Börjesson är väl bekanta med hur det fungerar i klubben och kombon känns ju superspännande så tillvida att Lantz som spelare gjorde sig känd som en riktig tuffing medan Börjesson på sin tid ansågs vara en av landets mest tekniska och spelskickliga spelare.

Gif Sundsvall säljer Ari Skúlason till Odense
Direkt väntat. Kanske inte att Skúlasons val föll på just Odense, men att den spelskiclige islänningen skulle lämna. Han är helt enkelt för bra för den här serien. Det är inte helt klart ännu, men det troliga är att Skúlason försvinner direkt.
Prognosen: Med tanke på att det legat i luften så länge är det här ingen smäll för Giffarna. Självklart är det ett riktigt tungt tapp, men ex-AIK:arna Kevin Walker-Nicklas Maripuu måste ändå anses ha hyggliga förutsättningar att täta hålet som uppstår efter Skúlason.

Njogu Demba-Nyrén bryter kontraktet med Brage
Knappt pengarna tillbaka på den. 34-åringen har gått skadad mest hela våren och bara gjort något enstaka inhopp. Avrundar sejouren i klubben med att såga lagkompisar och tränare jäms med fotknölarna.
Prognosen: Först Tauer, sen Demba-Nyrén och – om man ska tro ryktena – snart Dulee Johnson. En efter en lämnar vinterns så kallade supervärvningar Brage, sörjda och saknade av ingen. Ett av svensk elitfotbolls värsta fuskbyggen de senaste åren är på väg att monteras ner. Klubbens sportchef Michael Kallbäck är redan i färd med att bygga nytt och att det är med sikte på spel i division 1 norra nästa säsong får man ta för givet.

Med vårsäsongen – minus en hängmatch – avklarad är det dags att ta ut en drömelva.
Så…
… här är den:

MÅLVAKT
Oscar Jansson, Örebro
Hållit nollan i åtta matcher. Gjort nån enstaka tavla men har å andra sidan räddat sitt lag från poängtapp vid ett par tre tillfällen. Skönt karismatisk typ som är stark både på linjen och ute i straffområdet. Bra med fötterna och duktig på att sätta igång spelet.
Håller redan allsvensk klass.
Tuffaste konkurrent: Otto Martler, Falkenberg.

BACKLINJE
Danny Ervik, Falkenberg
I ärlighetens namn är konkurrensen på den här positionen inte den tuffaste, men Ervik har gjort det bra. Stark i båda riktningarna; stänger oftast sin kant och bidrar också en hel del framåt.
Stabil, kort och gott.
Tuffaste konkurrent: Patrik Haginge, Örebro.
Stefan Ålander, Sundsvall
När Gif-skutan krängde som värst i upptakten av säsongen och försvaret läckte som ett såll tog rävigt rutinerade Ålander befälet och dämpade vågskvalpet. Inte den snabbaste, men tuff, rejäl, positionssäker och med sitt huvudspel ett vapen vid offensiva fasta.
Tuffaste konkurrent: Andreas Augustsson, Gais.
Ilir Berisha, Örebro
Dragits med skadeproblem under våren, men frisk och fräsch är han given i den här uppställningen. Atletisk typ som ibland på ont men för det mesta på gott tar stor plats. Stark i duellspelet och är med sin spänst och tajming ett sylvasst vapen vid offensiva fasta.
Tuffaste konkurrent: Sotiris Papagiannopoulos, Assyriska.
Stefan Batan, Assyriska
Är egentligen ännu bättre som vänster yttermittfältare, men duger gott och väl på den här positionen också. Ruskig löpkapacitet, snabb och bra en-mot-en. Värderar situationerna bättre nu, skarpare inlägg och inspel, och är nog, fyllda 28, bättre än nånsin.
Tuffaste konkurrent: Kenneth Gustafsson, Gais.

MITTFÄLT
Kennedy Bakircioglu, Hammarby
Är fundemental för sitt lag, som i princip står och faller med stjärnan. Inte lika rapp längre, men överlägsen speluppfattning och touch. Fortsatt mästerlig i samband med fasta situationer och tar ett stort ansvar på planen.
Tuffaste konkurrent: Ahmed Yasin, Örebro.
Ari Skulason, Sundsvall
Har varit ganska ojämn under våren, men har en högstanivå som ingen annan på den här positionen. Ganska kvick och kreativ men framför allt passningskicklig och utrustad med ett grymt tillslag.
Lär försvinna i transferfönstret.
Tuffaste konkurrent: Mohammed Saeid, Örebro.
Andreas Drugge, Gais
Inte den speedigaste och pendlar lite för mycket i prestation, men i sina ljusa stunder en fröjd att skåda med sin speluppfattning, sina långa, svepande och väladresserade passningar och sitt mäktiga distansskott. Sju mål hittills.
Tuffaste konkurrent: Junes Barny, Ängelholm.
Johan Bertilsson, Degerfors
Inledde lite skakigt, men har successivt vuxit i styrka och i de senaste matcherna har han varit rent formidabel. En riktigt läcker lirare som med teknik, speed och kreativitet är briljant på små ytor.
Lite vassare armbågar och han är mogen för större uppgifter.
Tuffaste konkurrent: Niclas Eliasson, Falkenberg. (Ja, jag vet att han går till höger, men det struntar jag i. Han måste bara med här.)

ANFALL
Victor Sköld, Falkenberg
Seriens poängkung. Kan spela både rättvänd och felvänd. Löpstark, hyfsat snabb, fin teknik, smart i sina löpningar och allt kyligare i boxen. I stort sett komplett.
Inte fyllda 24 måste han rimligen vara glödhet på marknaden.
Tuffaste konkurrent: Alhassan Kamara, Örebro.
Joel Johansson, Gais
Inte superteknisk och bränner egentligen alldeles för många lägen, men ändå given i denna upställning tack vare en speed och en löpkapacitet som saknar motstycke i serien. Laglojal till ett hundra procent.
Tuffaste konkurrent: Gabriel Altemark Vanneryr, Varberg.

TRÄNARE
Hasse Eklund, Falkenberg
Har gjort underverk med ett lag som på förhand var dödsdömt. Och nån grisfotboll har det verkligen inte varit frågan om. Tvärtom, Eklunds FFF är nog det häftigaste den här serien har att erbjuda.
Hatten av.

Synpunkter?
Har jag glömt nån?
Ditt eget lag?

Det är för långt upp.
Och för många lag framför.
Efter ytterligare ett poängtapp, 1-1 borta mot Östersund, är nu chansen försvinnande liten att Hammarby ska spela i allsvenskan 2014.

Man kan alltid skylla på skador, men skador tillhör fotbollen.
Och man kan alltid lasta tränaren för ett misslyckande, men tränaren varken räddar mål eller gör mål.
Med snart halva serien avverkad och med ett tre veckor långt uppehåll framför oss är det dags att tala klarspråk gällande Hammarby IF säsongen 2013.
Jag väljer att göra det rakt och enkelt:
Spelet är inte tillräckligt bra.
Laget är inte tillräckligt bra.
Spelarna är inte tillräckligt bra.
Det kan låta hårt, men så är det.
Jag har sett Hammarby i samtliga 14 seriematcher denna vår och sommar.
Jag kan inte påstå att Hammarby har varit markant mycket bättre än motståndaren i någon enda av dessa matcher.
Jag tycker heller inte att Hammarby har varit riktigt bra i någon match.
Stundtals, som mot Örebro och Sundsvall – och i någon enstaka halvlek – har det sett helt okej ut, men det har aldrig varit så att Hammarby på något sätt har briljerat.
Örebro har visat allsvensk klass mest hela säsongen.
Gif Sundsvall och Falkenberg har gjort det i några matcher.
Gais på slutet och Assyriska i enstaka perioder.
Hammarby?
Inte en chans. Hammarby har i stället konsekvent spelat och agerat som ett mittenlag i superettan och av den enkla anledningen är man just ett mittenlag i superettan.
Varken mer eller mindre.
Ser man till spelarna framgår det med all önskvärd tydlighet att Hammarby är extremt Kennedy-beroende. Och visst, Kennedy Bakircioglu är en undantagsspelare på denna nivå, i form seriens bäste, men en spelare gör inte ett lag, får inte göra ett lag.
Så enkelt är det.
Fler måste kliva fram.
För få har gjort det.
Johannes Hopf i målet har varit godkänd. Mittbacken Thomas Guldborg Christensen likaså. Nyförvärvet Christoffer Carlsson har gjort det bra och Nik Ledgerwood behöver inte skämmas för sina insatser.
Övriga spelare har underpresterat.
I ett flertal fall rätt grovt.
Så vad ska då Hammarby göra för att förbättra sin tabellposition?
1. Jobba ännu hårdare och ännu mera målmedvetet än tidigare. Strunta i tabellen. Ett hundra procent på träning. Ett hundra procent på match. Det är det enda som gäller.
2. Gå ihop som ett lag, som en grupp. Inget gnäll eller tjafs i medierna. Ställ krav på varandra, men se till att bilda enad front utåt.
3. Skaffa en centerforward av klass i samma ögonblick som transferfönstret slås upp.
Följer Hammarby dessa tre punkter slaviskt kan det kanske bli en fjärdeplats till slut, precis som förra säsongen.
Högre går inte att sikta.
Därtill är det för långt upp till toppen.
Och får många lag framför i tabellen.

***
Några ord om dagens match:
Ett ytterst reservbetonat Hammarby gör det bra i första halvlek. Stänger till föredömligt defensivt och tar också vara på den enda rejäla målchans man har (Sebastian Castro-Tello).
I andra halvlek tar Östersund över och spelar stundtals ut Hammarby efter noter.
Alla väntar på ett kvitteringsmål.
Och det kommer i 71:a minuten, då Rasmus Lindqvist får fin träff på volley med sin vänsterfot.
1-1 – ett logiskt slutresultat?
Tja, kanske, men ska man tvunget utse en vinnare på poäng blir det Östersund.

***
På tal om ÖFK är det nog den häftigaste nykomling den här serien har sett på bra länge.
Så tekniskt skickligt.
Så passningsskickligt.
Så konsekvent.
Och så modigt.
Och vilka sköna profiler sen, i ghananerna Mensah och Boakye, sydkoreanen Moon, mexaren Mendiola och den mer hemvävde Rasmus Lindqvist.
Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att ÖFK är seriens skickligaste lag i spelet mellan de båda straffområdena.
Det är i de båda boxarna jämtarna sviktar.
Annars hade de varit betydligt högre upp i serien.

***
Efter 2-4 och en försvarskollaps i senaste hemmamatchen mot Degerfors var jag rätt övertygad om att Falkenberg skulle springa på en ny mina i det svåra bortamötet med Ängelholm.
Men vad händer?
Jo, FFF krossar nordvästskåningarna – som i sina ljusa ögonblick spelar som ett topplag i serien – och vinner med 4-0.
Det är verkligen rätt virke i gulvitt denna säsongen.
Poängkungen Victor Sköld fortsatt stekhet.
Två nya mål innebär att han nu har gjort 13 poäng – överlägset flest i serien.
Får FFF behålla sin guldklimp säsongen ut talar mycket för att klubben får göra allsvensk debut 2014.
Vilken skräll vore inte det?

***
I sjätte, eller möjligen sjunde övertidsminuten slår Gif Sundsvalls Niklas Maripuu till och sänker Landskrona hemma på Norrporten (3-2).
Det målet kan mycket väl visa sig bli avgörande när vi summerar serien fram i höst och skickar två lag till allsvenskan och ett till allsvenskt kval.

***
Hur viktig är Joel Johansson för Gais?
Hur viktigt är syret för människan?
Den blixtrande snabbe och löpstarke anfallaren gjorde matchens enda mål i bortamötet med J-Södra och när nu samtliga lag – Degerfors och Brage undantagna – går på semester sitter Gais i rygg på ledaren med allt sparat, för att tala travspråk.
I vinnarhålet, med andra ord.