Täcker fyra spelare bättre än tre? Inte nödvändigtvis och det fick Chelsea erfara i lördagens toppmöte med Manchester City.
Antonio Contes taktiska förändring tio minuter efter pausen gav Kevin De Bruyne utrymme och Manchester City gick hem med segern.

Chelseas ligatitel 2016/17 tillskrevs till stor del Antonio Conte. Den italienske tränaren snickrade ihop ett 3-4-3-system som gav både defensiv trygghet och frihet till offensiva spelare som Eden Hazard, Pedro och Willian.

3-4-3 är dock endast spelsättet i offensiven. I defensiven ser det annorlunda ut eftersom en trebackslinje skulle blotta för stora ytor på kanterna. I princip kan man försvara på två olika sätt med 3-4-3. Antingen högt och då skickar man fram sina yttrar vilket gör att formationen i grundläget framstår som 5-2-3. Eller så försvarar man lägre och då framstår formationen som 5-4-1.

Den titelvinnande formationen 3-4-3 har varit grunden när Chelsea har startat den här säsongen, men i Champions League-mötet med Atlético Madrid skruvade Conte på sin modell. För att neutralisera Atlético valde han att starta med tre centrala mittfältare och formera ett 5-3-2. Det var lyckosamt och gav en meriterande trepoängare på Wanda Metropolitano.

Ni som följer allsvenskan och AIK i synnerhet vet att 5-3-2 är ett defensivt system som oftast används för att försvara lågt och stänga centralt.

Antonio Conte valde samma modell i lördags mot Manchester City, sannolikt för att försvåra för David Silva och Kevin De Bruyne som gärna opererar i mellanytorna bakom motståndarnas mittfält. I första halvlek var trion Cesc Fàbregas, Tiémoue Bakayoko och N’Golo Kanté centrerade och det var därför svårt för City att hitta några ytor förutom på kanterna. Det gjorde att Kevin De Bruyne drog sig ut till högersidan där han var svår att fånga upp för Chelsea, inte minst när Cesc Fàbregas skulle göra det defensiva jobbet på De Bruyne. De Bruyne, planens bäste, slog tio inlägg (!) i matchen och noterades för sex ”key passes”. Conte insåg det och skiftade så Tiémoue Bakayoko tog den defensiva uppgiften.

Chelsea startade matchen med 5-3-2, vilket stängde ytorna centralt för Manchester City.

Det innebar att passningsvägen till Kevin De Bruyne (inringad) ofta var stängd i första halvlek. Belgaren tvingades dra sig ut mot högerkanten.

Chelsea egna spel bestod av omställningar då Conte med 5-3-2 helt och hållet gav upp bollinnehavet. Chelsea hade bara bollen 38 procent, den näst lägsta noteringen på hemmaplan sedan 2003/04.

Chelsea stördes givetvis av skadan på Alvaro Morata efter dryga halvtimmen spelad av första halvlek. Conte valde då att byta in Willian, ett rakt byte där brassen bildade anfallspar med Eden Hazard. Det var lite förvånande då Michy Batshuayi fanns att tillgå. Conte förklarade det efteråt med att han ville hitta ytorna bakom Manchester Citys höga backlinje, problemet var att de sällan fick tid och utrymme att slå in bollen där.

Så Chelsea fortsatte med 5-3-2, men knappt tio minuter in i andra halvlek, runt minut 53, fick Willian order att gå ned som ytter.

Chelsea hamnade då i defensiven i ett 5-4-1. Man kan ju tro att fyra mittfältare täcker bättre än tre, men faktum är att en rak mittfältsfyra, framför allt i ett 5-4-1, blottar betydligt mer centrala ytor än ett 5-3-2. I 5-3-2 är mittfältarnas främsta uppgift att stänga centralt. I 5-4-1 blir det ofta ytor bredvid den centrala mittfältsduon.

Andra halvlek, minuterna före Manchester Citys ledningsmål. Här ser vi att Willian faller ned och bildar ett fyramannamittfält i defensiven i Chelseas 5-4-1.

Med bara två centrala mittfältare framför sig fick Chelseas mittbackar bli mer aktiva i markeringsspel. Gary Cahill följde Kevin De Bruyne i rygg (bilden nedan), men det ledde till att det skapades ytor i backlinjen. I situationen nedan fick Raheem Sterling en boll som så när ledde fram till att David Silva kunde göra 1–0.

Gary Cahill följer Kevin De Bruyne i rygg, en typ av markeringsspel som är vanligt i en trebackslinje.

I den 65:e minuten tog Gary Cahill inte steget upp på Kevin De Bruyne. Nicolás Otamendi upptäckte att Tiémoue Bakayoko inte heller flyttat över tillräckligt. De Bruyne var ledig i den ytan där han trivs som allra bäst och efter att Otamendi hittat in med passningen till belgaren var 0–1 ett faktum.

Passningen från Otamendi som föranleder segermålet. Kevin De Bruyne har hittat en fri yta centralt tack vare Chelseas övergång till 5-4-1. Han väggar med Gabriel Jesus och dunkar in 1–0 ett par sekunder senare.

Den passningen hade inte hittat fram mot ett 5-3-2 där mittfältstrion på ett enkelt sätt kan stänga centrala ytor.

Slutsats
Manchester City dominerade matchen på Stamford Bridge. Antonio Conte kände sig tvingad att agera några minuter efter pausen, men med facit i hand blev den försvarsmässiga ändringen från 5-3-2 till 5-4-1 ödesdiger. I första halvlek hade City, trots spelmässig dominans, få målchanser efter som Chelsea effektivt stängde allt spel centralt. I andra halvlek, när Chelsea blottade ytor i mitten, kom målet till genom en passning rakt genom Chelseas mittfält.

Bilder från viaplay.se.

***
En ny blogg är kanske inte supermodernt 2017, men jag har saknat ett forum att gå på djupet senaste året. Därför smygstartar jag den här bloggen, eller ”forumet”, där jag kan lyfta matcher och taktiska trender som man snappar upp. Nu behöver jag inte heller fokusera på en specifik liga utan det kan vara allt från Premier League till allsvenskan, damallsvenskan, superettan, landslaget eller vad som helst man kommer över. Jag skriver när jag sett något intressant. Det kan vara långa inlägg, det kan vara korta inlägg om en specifik hörnvariant, och vissa inlägg kommer att vara plusinlåsta eftersom det är så vi kan finansiera vår verksamhet. Vi får helt enkelt se var vi landar.
Varför en blogg om taktik? Det är enkelt. Varje gång jag grottade ned mig och skrev på djupet om fotbollstaktik, oavsett om det handlade om Barcelona, Liverpools julgransformation eller Brasiliens landslag, så var det alltid de mest lästa och mest uppskattade inläggen.
Välkommen tillbaka hit!