Arkiv för kategori Manchester City

- Sida 1 av 1

Sterlings nyckelroll i derbyt

av Kalle Karlsson

Raheem Sterling startade som striker i derbyt mot Manchester United. Här ser vi bilder från första halvlek där Manchester City utnyttjar Sterlings roll som ”falsk nia” till perfektion.

City1Sterling möter djupt. Eric Bailly följer med i rygg och lämnar en jätteyta bakom sig.

City2Den ytan kan då David Silva löpa in i. Fernandinho vet att Sterlings motrörelse bara är en avledande manöver och City kan såra Manchester Uniteds backlinje. Den här gången gav det ”bara” ett fritt skottläge som Sterling inte förvaltade.

Fotnot: Matchen pågår när dessa rader skrivs.

Bilder från viaplay.se.

Firminos nyckelroll i Liverpools presspel

av Kalle Karlsson

Liverpool knäckte Manchester Citys supersvit i söndags. Receptet: Hög press och energifotboll à la Jürgen Klopp.

Hur stoppar man det ostoppara? Pep Guardiolas exceptionella Manchester City har mosat allt motstånd i Premier League. Motståndartränarna har testat det mesta, men under senhösten och vintern har vi mestadels sett lag som parkerat sig lågt och försökt freda sitt straffområde med hjälp av tio spelare på rätt sida om bollen.
Det var väntat att Liverpool skulle välja en annan metod. Det ligger liksom inte i Jürgen Klopps dna att självmant ge över initiativ i fotbollsmatcher.

Liverpool klev högt från start och fick ett par bollvinster tidigt i matchen som tände läktarna. Så mycket mer om det behöver vi inte orda om. Det kunde alla se.
Klopp mönstrade ett 4-3-3 som i försvarsspelet blev ett 4-1-4-1. Ibland framstod det som 4-2-3-1 men det handlade mer om gradskillnader i och med att Liverpool samtidigt var måna om att ligga tätt och zonmarkera Kevin De Bruyne.
Nåväl, det som var intressant var att jag notera samma sorts ”svängda formation” som Crystal Palace använde mot Manchester City.

Roy Hodgson lyckades ju knipa en poäng av Manchester City efter en disciplinerad insats på Selhurst Park.
Hans positionering av Wilfried Zaha i den matchen var intressant.
Crystal Palace spelade också 4-1-4-1 eller 4-5-1 (beroende på hur man vill beskriva det), men Zaha hade ofta en högre position på sin sida. Det innebar att det framstod som 4-4-2 men där forwards – Zaha och strikern Christian Benteke – inte placerade sig i mitten av plan som brukligt utan som på bilderna nedan.

Zaha1I första halvlek.

Zaha2I andra halvlek.

Den här positioneringen var lyckad den gången och jag utgår från att Roy Hodgson ansåg att det var bästa halvspace på bortre sidan. Med Wilfried Zahas framskjutna position valde Manchester City ofta att spela upp via vänstra mittbacken Eliaquim Mangala och då kunde Palace kvarvarande fyramannamittfält enklare stänga passningsvägarna in till Kevin De Bruyne och Sergio Agüero som gärna vill hitta ”mellanytan”.
Se bild nedan.

Zaha3Wilfried Zaha har en högre position på sin kant vilket gör att övriga mittfältare har lättare att krympa ytorna på bortre sidan.

Nu såg jag samma tendenser i Liverpool där Mohamed Salah ofta hade en lite mer framskjuten position i pressen.

Liverpool1Liverpools 4-1-4-1 blir en ”svängd 4-4-2-formation där Firmino pressar längst fram och Salah stänger spel till Manchester Citys vänsterkant.

Firminos roll
Roberto Firmino fanns redan i klubben när Jürgen Klopp anlände men det är lätt att se varför han är tyskens favorit bland anfallarna. Han är den perfekta prototypen för Klopps presspel. Brassen Firmino kanske inte gör lika många spektakulära mål som de andra anfallsstjärnorna i ligan (men fullträffen mot City var helt okej!), men hans defensiva arbete är outstanding.
– Ligans mest underskattade offensiva spelare, sa Jamie Carragher i Sky Sports.
Firminos intelligens i presspelet är imponerande eftersom han inte bara springer snabbt för att stressa utan för att han hela tiden hittar rätt positioner för att täcka av så mycket som möjligt eller för att styra uppspelen dit motståndarna helst inte vill spela.
Här är några bilder som illustrerar hans avvägningar.

Firmino1Det första som händer i matchen. Nicolás Otamendi har en till synes enkel passningsväg upp till Fernandinho.

Firmino2Firmino lyckas stänga tillräckligt av den passningsvägen och sedan hittar han en perfekt ”halvposition” mellan Otamendi och Fernandinho. Firmino vrider på huvudet och korrigerar sin position utifrån Fernandinhos. Utmaningen här är att hitta den position där Delph inte vågar spela till Fernandinho, men samtidigt inte vara för långt ifrån Otamendi då han i så fall får för mycket tid med bollen.
Firminos position mittemellan tvingar Fabian Delph att spela bollen hem till Otamendi. Då har Liverpool fångat in Man City ”i säcken” nere vid sin egen hörnflagga och då finns stor chans att vinna bollen. Notera också Sadio Manés position. Han ställer sig i halvläge mellan motståndare eftersom Liverpool hamnar i numerärt underläge på icke bollsida.

Firmino4Apropå att vrida på huvudet. Firmino orienterar sig alltid över var motståndare och medspelare befinner sig innan han sätter in sin press. Är inte medspelarna tillräckligt högt upp – då inväntar han en presstrigger.

Firmino3Det fanns tillfällen då Fernandinho faktiskt var fri i mitten. Men tack vare Firminos intensiva arbete och hans smartness i hur han skär av passningsvägarna så hittade Man City sällan Fernandinho i spelyta 1.

Detta har annars varit ett problem för motståndarna att de är så upptagna med att hålla koll på De Bruyne och David Silva i mellanytorna att Fernandinho blir lämnad ensam. Det har skett konsekvent under hela hösten och vintern. Liverpool lyckades lösa det – framför allt tack vare det otroliga defensiva arbetet av Roberto Firmino.

Fotnot: Bilder från Viaplay.

Guardiolas drag: Återanvända taktik från El Clásico

av Kalle Karlsson

Manchester City dominerade derbyt. 
Hur? Genom att Pep Guardiola dammade av en snart nio år gammal taktik.

Från första minuten var det gästerna som dominerade på Old Trafford. Med Paul Pogba avstängd valde José Mourinho att mönstra ett offensivt lag med en reaktiv taktik. Det är synd att vi aldrig får veta hur den strategin hade sett ut om Pogba varit tillgänglig.

Manchester City började matchen med ett 4-3-3 där Raheem Sterling och Leroy Sané slickade kanterna, karaktärsdraget vi sett under hösten (för er med Plus Premium finns här 11 minuter där jag detaljerat snackar framför taktiktavlan om Manchester Citys offensiv och passningsvägar). Men efter bara fem minuter plockade Pep Guardiola fram sitt första ess ur rockärmen.

Leroy Sané vandrade över till högerkanten och Gabriel Jesus tog steget ut till vänsterkanten. Raheem Sterling? Han fick en roll som falsk nia. Manchester Citys taktik påminde i konturerna om hur Pep Guardiola använde Leo Messi den klassiska 6–2-matchen på Bernabéu våren 2009.

Manchester City var spelmässigt helt överlägset i första halvlek och en av anledningarna var att United inte fick grepp om rivalens mittfält.

CityUnited5Matchen startar och Manchester Citys frontlinje har de förväntade positionerna, Sané till vänster och Sterling till höger.

CityUnited2Några minuter senare: Sané har tagit platsen längst ut till vänster och Sterling har börjat vandra ned för att överbelasta mittfältet. Notera att Manchester Uniteds mittbackar Chris Smalling och Marcos Rojo blir ”sysslolösa”, vilket på sätt och vis kan vara svårt som mittback.

Vad gav det för effekt?
Framför allt gav det effekten att Manchester United med sitt låga, passiva, försvar hade svårt att fånga upp Manchester City i pressen. När bollen var i backlinjen hade Manchester City, tack vare Sterlings position, ett 6 vs 4-övertag centralt i plan (eftersom Anthony Martial och Marcus Rashford var tvungna att skära av Citys ytterbackar). 

CityUnited4I den markerade ytan centralt i banan spelar Manchester City 6 vs 4.

Vad blev effekten i nästa fas?
När Manchester City hittade upp med bollen på mittfältet hade laget en ”box” där Fernandinho, Silva, De Bruyne och Sterling spelade 4 vs 3 mot Matic, Herrera och Lingard. Det gjorde 1) att avståndet mellan Herrera och Matic ofta var stort 2) att City ofta kunde hitta Sterling, Silva eller De Bruyne i fria ytor. Dessa tre, oftast Sterling, kunde vända upp och hota mot backlinjen.CityUnited1När bollen nådde mittfältet hade City ett 4 vs 3-övertag centralt.

Varför inte markera Sterling i rygg?
Varför kunde inte Manchester Uniteds mittbackar ta klivet upp och följa med Sterling? Det kunde man, men gör man det finns risk att man blottar ytor bakom sig. Notera den här situationen från minut 5. Här kliver Marcos Rojo upp i rygg på Sterling och Leroy Sané hade kunnat få ett friläge. Enda orsaken att han inte fick det var att Vincent Kompany var för ouppmärksam och helt missade löpningen från Sané.

CityUnited3Leroy Sané, ej offside, borde ha fått bollen av Kompany i det här läget när Rojo lämnat yta bakom sig.

Manchester United blev nedtryckt på egen planhalva och hade svårt att etablera något eget spel. När laget väl vann bollen stressade man i väg längre bollar mot en isolerad Romelu Lukaku. Direkt efter 0–1-målet i slutet av första halvlek blev Man United betydligt mer företagsamt och risktagande. Sista fem minuterna före paus flyttade man fram positionerna, höll i bollen och då kom också kvitteringen.

I andra halvlek jämnade spelet ut sig, men Manchester United hade svårt att få till något tryck trots att man låg under sista 35 minuterna.

Slutsats

Manchester City vann matchen tack vare två turliga mål efter fasta situationer. Manchester United hade förstås kunnat få en poäng när Romelu Lukaku sköt rakt på Ederson från nära håll med drygt fem minuter kvar, men ett 2–2-mål hade inte speglat matchbilden. Manchester City var bättre i det mesta, trots att man inte nådde de höjder man gjort tidigare i höst. Det säger en del om styrkeförhållandena mellan lagen.

Manchester City överbelastade mittfältet och fick kontroll på bollinnehavet trots att Manchester United försökte skärma av Silva och De Bruyne. Sterlings roll skapade problem för José Mourinho, vilket kan erkände efteråt. Valde Pep Guardiola att använda Sterling som falsk nia när han märkte att Matic och Herrara zonmarkerade De Bruyne och Silva? Det får vi aldrig veta för han kommer aldrig avslöja det, det är bara min teori.

Man kan fundera vidare på om United, oavsett avsaknaden av Pogba, verkligen hade behövt vara så defensivt hemma mot Manchester City.

Detta är Manchester City är fantastiskt skickligt på att hålla i bollen, men det gäller ju främst när den nått fram till David Silva och Kevin De Bruyne. Manchester Uniteds taktik var att ligga nära dessa två spelregissörer, men då Sterling också droppade ned i den ytan gick det inte att hålla koll på alla Citys mittfältare när gästerna fick ett 6 vs 4-övertag i uppspelsfasen. Då hade José Mourinho istället behövt stoppa distributionen dit.

Ergo: Manchester United skulle ha testat att kliva högre och pressa Manchester Citys backlinje. När de väl gjorde det fick vi ju faktiskt se Citys försvarare spela bort rätt enkla bollar. Vincent Kompany är rostig både med och utan boll så jag tror att Manchester United (och andra topplag) kan ha framgång genom att kliva högre. Det kommer inte fungera varje gång, men nog borde en titelutmanare som Manchester United ha högre ambition än de visade igår?

Så fungerar Manchester Citys superoffensiv

av Kalle Karlsson

Manchester City bjöd på en ny uppvisning i första halvlek mot Napoli. 
Här tittar vi närmare på vad som gör Pep Guardiolas lag så svårstoppat i höst.

Manchester City kör över allt i sin väg för tillfället. På tisdagen bjöd laget på en ny show mot Napoli. Siffrorna blev 2–1, men låt er inte luras av det. Det hade kunnat vara både 3–0 och 4–0 före paus, innan hemmalaget slappnade av. Anfallsspelet är minst sagt imponerande.
Anfallsspel är generellt sett svårare att illustrera med stillbilder (som jag bara har tillgång till), men jag har gjort ett försök här att lyfta några områden där Manchester Citys spel just nu fungerar fenomenalt.

Uppbyggnadsspelet
Pep Guardiola har alltid älskat att rulla igång uppspelen från sin målvakt. Det är därför hans spelsystem kräver en ”sweeper-keeper” som är ultratrygg i spelet med fötterna. I brassen Ederson har Manchester City fått en målvakt med exceptionella fötter. Det har gjort att City nu agerar med en otrolig kyla i uppspelen. Mot Napoli igår – ett lag som brukar pressa sönder motståndare i Serie A – hade John Stones och Nicolas Otamendi ibland bollen så långt ned som i eget straffområde utan att drabbas av minsta stress. Istället väntade de in Napolis press och hittade begåvade lösningar förbi Dries Mertens & Co som i princip bara jagade skuggor.
Claudio Bravo hade också fina fötter, men Ederson har ännu bättre och tack vare att han har större förtroende hos lagkamraterna har de blivit än tryggare.

ManCity1John Stones står i eget straffområde (!) och väntar in press innan han startar uppspelet.

Presspelet
Två lag som vill pressa högt ställdes mot varandra igår. Det var Manchester City som fick ut mest av återerövringen, framför allt i första halvlek när Napoli sällan fick andas med bollen.
Visst lyckades Napoli vid några tillfällen one touch-spela sig förbi första pressledet, men Manchester Citys lag var så kompakt och så synkroniserat att det alltid kom en fjärde eller femte spelare som lyckades fånga in motståndarna i ”fällan”.
Här ser vi hur högeryttern Leroy Sané har flyttat över hela vägen till bollsidan. Mittfältarna Fernandinho och Raheem Sterling använder tät markering på närmaste motståndare för att Napoli inte ska ha några enkla spelvägar.

ManCity4

Silvas och De Bruynes positionering
Många lag använder yttrar som kliver inåt i planen, i så kallade ”half-spaces”. Manchester City behåller sina yttrar Leroy Sané och Raheem Sterling brett och låter istället David Silva och Kevin De Bruyne hitta ytorna bakom motståndarnas mittfält.

ManCity2David Silva och Kevin De Bruyne söker ytorna bakom motståndarnas mittfält.

Från dessa ytor kan de sedan välja att röra sig ut mot kanterna för att skapa numerära överlägen eller ta djupledslöpningar som David Silva gjorde vid Manchester Citys 1–0-mål (se nedan).

ManCity5David Silva tar sig först in centralt för att ”tömma” ytan för Leroy Sané.

ManCity6…och när Sané fått crossbollen tar han löpningen ned i ytan mellan Napolis ytterback och mittback (den blå linjen). Några sekunder senare har City gjort 1–0.

Indragen vänsterback
För att Leroy Sané ska få extra stort utrymme på sin vänsterkant använder Manchester City vikarierande vänsterbacken Fabian Delph som central mittfältare i uppbyggnadsfasen. Det gör att Delphs positionering öppnar spelvägen till Sané.

ManCity3Fabian Delph, i grunden central mittfältare, kliver in och blir en extra mittfältare medan Leroy Sané får sköta kanten själv.

Bilder från viaplay.se.

Ödesdiger taktisk förändring av Conte

av Kalle Karlsson

Täcker fyra spelare bättre än tre? Inte nödvändigtvis och det fick Chelsea erfara i lördagens toppmöte med Manchester City.
Antonio Contes taktiska förändring tio minuter efter pausen gav Kevin De Bruyne utrymme och Manchester City gick hem med segern.

Chelseas ligatitel 2016/17 tillskrevs till stor del Antonio Conte. Den italienske tränaren snickrade ihop ett 3-4-3-system som gav både defensiv trygghet och frihet till offensiva spelare som Eden HazardPedro och Willian.

3-4-3 är dock endast spelsättet i offensiven. I defensiven ser det annorlunda ut eftersom en trebackslinje skulle blotta för stora ytor på kanterna. I princip kan man försvara på två olika sätt med 3-4-3. Antingen högt och då skickar man fram sina yttrar vilket gör att formationen i grundläget framstår som 5-2-3. Eller så försvarar man lägre och då framstår formationen som 5-4-1.

Den titelvinnande formationen 3-4-3 har varit grunden när Chelsea har startat den här säsongen, men i Champions League-mötet med Atlético Madrid skruvade Conte på sin modell. För att neutralisera Atlético valde han att starta med tre centrala mittfältare och formera ett 5-3-2. Det var lyckosamt och gav en meriterande trepoängare på Wanda Metropolitano.

Ni som följer allsvenskan och AIK i synnerhet vet att 5-3-2 är ett defensivt system som oftast används för att försvara lågt och stänga centralt.

Antonio Conte valde samma modell i lördags mot Manchester City, sannolikt för att försvåra för David Silva och Kevin De Bruyne som gärna opererar i mellanytorna bakom motståndarnas mittfält. I första halvlek var trion Cesc Fàbregas, Tiémoue Bakayoko och N’Golo Kanté centrerade och det var därför svårt för City att hitta några ytor förutom på kanterna. Det gjorde att Kevin De Bruyne drog sig ut till högersidan där han var svår att fånga upp för Chelsea, inte minst när Cesc Fàbregas skulle göra det defensiva jobbet på De Bruyne. De Bruyne, planens bäste, slog tio inlägg (!) i matchen och noterades för sex ”key passes”. Conte insåg det och skiftade så Tiémoue Bakayoko tog den defensiva uppgiften.

Chelsea5Chelsea startade matchen med 5-3-2, vilket stängde ytorna centralt för Manchester City.

Chelsea4Det innebar att passningsvägen till Kevin De Bruyne (inringad) ofta var stängd i första halvlek. Belgaren tvingades dra sig ut mot högerkanten.

Chelsea egna spel bestod av omställningar då Conte med 5-3-2 helt och hållet gav upp bollinnehavet. Chelsea hade bara bollen 38 procent, den näst lägsta noteringen på hemmaplan sedan 2003/04.

Chelsea stördes givetvis av skadan på Alvaro Morata efter dryga halvtimmen spelad av första halvlek. Conte valde då att byta in Willian, ett rakt byte där brassen bildade anfallspar med Eden Hazard. Det var lite förvånande då Michy Batshuayi fanns att tillgå. Conte förklarade det efteråt med att han ville hitta ytorna bakom Manchester Citys höga backlinje, problemet var att de sällan fick tid och utrymme att slå in bollen där.

Så Chelsea fortsatte med 5-3-2, men knappt tio minuter in i andra halvlek, runt minut 53, fick Willian order att gå ned som ytter.

Chelsea hamnade då i defensiven i ett 5-4-1. Man kan ju tro att fyra mittfältare täcker bättre än tre, men faktum är att en rak mittfältsfyra, framför allt i ett 5-4-1, blottar betydligt mer centrala ytor än ett 5-3-2. I 5-3-2 är mittfältarnas främsta uppgift att stänga centralt. I 5-4-1 blir det ofta ytor bredvid den centrala mittfältsduon.

Chelsea1Andra halvlek, minuterna före Manchester Citys ledningsmål. Här ser vi att Willian faller ned och bildar ett fyramannamittfält i defensiven i Chelseas 5-4-1.

Med bara två centrala mittfältare framför sig fick Chelseas mittbackar bli mer aktiva i markeringsspel. Gary Cahill följde Kevin De Bruyne i rygg (bilden nedan), men det ledde till att det skapades ytor i backlinjen. I situationen nedan fick Raheem Sterling en boll som så när ledde fram till att David Silva kunde göra 1–0.

Chelsea3Gary Cahill följer Kevin De Bruyne i rygg, en typ av markeringsspel som är vanligt i en trebackslinje.

I den 65:e minuten tog Gary Cahill inte steget upp på Kevin De Bruyne. Nicolás Otamendi upptäckte att Tiémoue Bakayoko inte heller flyttat över tillräckligt. De Bruyne var ledig i den ytan där han trivs som allra bäst och efter att Otamendi hittat in med passningen till belgaren var 0–1 ett faktum.

Chelsea2Passningen från Otamendi som föranleder segermålet. Kevin De Bruyne har hittat en fri yta centralt tack vare Chelseas övergång till 5-4-1. Han väggar med Gabriel Jesus och dunkar in 1–0 ett par sekunder senare.

Den passningen hade inte hittat fram mot ett 5-3-2 där mittfältstrion på ett enkelt sätt kan stänga centrala ytor.

Slutsats
Manchester City dominerade matchen på Stamford Bridge. Antonio Conte kände sig tvingad att agera några minuter efter pausen, men med facit i hand blev den försvarsmässiga ändringen från 5-3-2 till 5-4-1 ödesdiger. I första halvlek hade City, trots spelmässig dominans, få målchanser efter som Chelsea effektivt stängde allt spel centralt. I andra halvlek, när Chelsea blottade ytor i mitten, kom målet till genom en passning rakt genom Chelseas mittfält.

Bilder från viaplay.se.

***
En ny blogg är kanske inte supermodernt 2017, men jag har saknat ett forum att gå på djupet senaste året. Därför smygstartar jag den här bloggen, eller ”forumet”, där jag kan lyfta matcher och taktiska trender som man snappar upp. Nu behöver jag inte heller fokusera på en specifik liga utan det kan vara allt från Premier League till allsvenskan, damallsvenskan, superettan, landslaget eller vad som helst man kommer över. Jag skriver när jag sett något intressant. Det kan vara långa inlägg, det kan vara korta inlägg om en specifik hörnvariant, och vissa inlägg kommer att vara plusinlåsta eftersom det är så vi kan finansiera vår verksamhet. Vi får helt enkelt se var vi landar.
Varför en blogg om taktik? Det är enkelt. Varje gång jag grottade ned mig och skrev på djupet om fotbollstaktik, oavsett om det handlade om Barcelona, Liverpools julgransformation eller Brasiliens landslag, så var det alltid de mest lästa och mest uppskattade inläggen.
Välkommen tillbaka hit!

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Kristoffer Elisson Snygg
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB