Arkiv för kategori Hammarby

- Sida 1 av 1

Så hade Hammarby behövt göra mot AIK i derbyt

av Kalle Karlsson

AIK stängde ned Hammarby fullständigt och tog hem derbyt (1–0).
Här tittar vi närmare på vad Hammarby hade kunnat göra för att såra AIK.

”AIK spelar tråkigt”, sa Hammarbyspelarna i kör efter derbyt i veckan.
Jovars, men det är likväl imponerande att klara av att spela tråkigt. Det är nämligen inte så enkelt.
Rikard Norling införde sin 5-3-2-modell efter ett besök i Italien där han inspirerats av Giampiero Ventura. Norlings 5-3-2 är ett defensivt spelsystem i grunden eftersom fembackslinjen sällan lämnar sina positioner, formationen blir sällan 3-5-2 utan wingbackarnas uppgift är att kontrollera motståndarlagets yttrar. Och ska man göra det måste man ha låga utgångslägen.
Systemet skräddarsyddes efter det spelarmaterial som Norling förfogade över i AIK. Nils-Eric Johansson hade blivit till åren. Han var inte längre kapabel att kuta upp och ned längs hörnflaggorna som ytterback och han fick inte tillräckligt med täckning i en fyrbackslinje. Dock var han – fortfarande – en av landets bästa försvarare om han fick positionen som vänster mittback i en fembackslinje. Då kunde han utnyttja sitt prickfria positionsspel, stå rätt och sällan bli överspelad. För att ta ett exempel.

Det hade varit lättare för Rikard Norling att spela den här fotbollen med Kalmar FF eller Brommapojkarna, lag med mindre resurser och lägre ambitioner. Nu leder han AIK som siktar på guldet och som var min och mångas titelfavorit inför säsongen.
Det kräver sin man att sälja in till ett stjärnspäckat lag att ställa upp i 5-3-2 och täcka ytor i match efter match. Så länge laget når resultat kommer fansen vara nöjda och glada. Uteblir segrarna kommer kritiken att bli brutal.
Det är så det fungerar.

Mot Hammarby ställde AIK som väntat ut ett ultralågt 5-3-2. Deras matchplan handlade om att stänga ytor och låta Bajen spela ”utanför formationen”, ha bollen hos ytterbackarna men inte hitta några ytor centralt.
Det är AIK:s grundstrategi i varje match, men nu var det ännu mer extremt, ännu mer disciplinerat.
Faktum är att Hammarby inte spelade sig till en enda farlig målchans i första halvlek. Den enda gången det kändes lite farligt var när Nikola Djurdjic snodde bollen i högt läge, men då kom inte hemmalaget till avslut. I samlat försvar hade AIK fullständig kontroll över händelserna.
AIK3AIK låter Hammarby spela upp på sin vänstersida.

Men det där vet ni som sett matchen. Därför kan vi istället fokusera på vad Hammarby hade behövt göra.

Det här är en nyckelsituation. Här finns läget att nå in på en rättvänd Muamer Tankovic som hittat en fri yta bortanför AIK:s defensive mittfältare Enock Kofi Adu.

Bajen1
Då måste dock passningen från Mads Fenger (13) slås på Serge-Juniors högerfot (den mest offensiva foten) så att mottagaren kan vända framåt mot mål. Serge-Junior måste använda maximalt två tillslag för att hitta in på Tankovic, annars hinner AIK flytta över och stänga passningsvägen. Får Tankovic bollen med möjlighet att vända upp – då kan Hammarby hota AIK. Framför allt eftersom AIK:s vänstra mittback Robin Jansson inte kan kliva fram då han redan är ockuperad av Nikola Djurdjic.

Bajen2Robin Jansson får svårt att ta klivet fram eftersom han redan är upptagen av Nikola Djurdjic.

I detta fall kom passningen på Juniors vänstra fot vilket innebar att det tog längre tid att vända upp. Junior drev iallafall in bollen centralt, förbi Kristoffer Olsson, hittade Tankovic (i ett senare skede) och Hammarby fick en halvfarlig chans där Tankovics avslut blev för tamt.
Men generellt hade Hammarby behövt ha högre bolltempo för att hitta in centralt i just den här typen av situationer. Hitta ytan bortanför Kofi Adu – i lägen där Nabil Bahoui inte hunnit flytta över. Det är lätt att säga (och skriva i en blogg), betydligt svårare att utföra. Just därför är det också så svårt att få hål på AIK.

Nästa situation jag plockar ut handlar också om bolltempo, men på ett annat sätt. När Hammarby flyttade bollen i backlinjen i första halvlek höll vänsterbacken bredd, oavsett om det var Mats Solheim eller om det var Mads Fenger som flyttat ut dit. Då tar det för lång tid för bollen att transporteras – och AIK hinner flytta över.

Hade Hammarby istället centrerat sina ytterbackar mer. Om Mats Solheim hade tagit emot bollen tidigare, hade han snabbt kunnat hitta in på exempelvis Jiloan Hamad i mellanytan – innan Kristoffer Olsson hunnit täcka inre korridoren.

Bajen4Med Mats Solheim mer centralt i speluppbyggnaden hade Hammarby snabbare kunnat hitta in i mellanytan.

Slutsats
AIK vann rättvist derbyt på Tele2. Laget svarade för en imponerande insats defensivt. De stängde ned ytorna centralt, lät Hammarby ha bollen i ofarliga ytor i första halvlek – och högg när de fick läge. Straffen var turlig och omdiskuterad, men AIK skapade de bästa chanserna i matchen och genomförde sin matchplan till perfektion.
Hammarbytränaren Stefan Billborn talade efteråt om att laget behövt högre bolltempo och det stämmer. Jag visade ett par konkreta exempel på när laget hade behövt sätta högre fart på bollen för att såra AIK. Hade man gjort det hade man åtminstone nått intressanta positioner på sista fjärdedelen – sedan hade man ändå behövt ta sig förbi AIK:s täta trebackslinje där Per Karlsson var påtagligt svårpasserad. Det är långt från säkert att man hade klarat det, men nu nådde man knappt ens dit.
Det understryker hur effektivt AIK:s försvarsspel var. Oavsett hur ”tråkigt” det var.

Fotnot: Cmore.se

ÖSK stänger ned Hammarby effektivt – knäcks av utvisningen

av Kalle Karlsson

Hammarby vände toppmötet borta mot Örebro SK och toppar allsvenskan. Utvisningen på Kennedy Igboananike blev avgörande för matchutvecklingen. Här studerar vi några nyckelsituationer.

Örebro SK har varit en av allsvenskans positiva överraskningar hittills. Unge tränaren Axel Kjäll har skapat en tydlig organisation. Dessutom förfogar han över ett finfint mittfält med bollbegåvningar som Nordin Gerzic och Nahir Besara. Kombinationen av den väldrillade fembackslinjen och individuell kvalitet gör att ÖSK är svårt att bryta ned.
Jag har gillat det jag sett från Hammarby sedan premiärmatchen mot Sirius. Stefan Billborn har byggt laget runt spetsspelaren Jiloan Hamad. Med Imad Khalili och Muamer Tankovic har Bajen nu tre tekniska spelare som kan operera i ”fickorna” och hitta den sista avgörande passningen. Det gör att laget är svårläst.

Örebros fembackslinje passar generellt bra mot den typen av motstånd eftersom de ”yttre mittbackarna” enkelt kan jobba framåt i mellanytorna. Men Axel Kjälls matchplan innehöll extra skydd mot Hammarbys offensiv. Örebro lät vänsteryttern Michael Omoh flytta ned ytterligare tio meter på sin kant. Det innebar att ÖSK istället för en fembackslinje i praktiken fick en femochenhalvbackslinje. Ni ser själva på bilderna nedan.

OSK2Hammarby har bollen och Örebros fembackslinje är på plats. Men vänsteryttern Michael Omoh bildar inte en fyra i ÖSK:s vanliga 5-4-1-försvar. Istället vrider han på huvudet och har koll på Hammarbys högerback Simon Sandberg.

OSK6Om Sandberg positionerade sig högt så föll Michael Omoh ned.

OSK4Det innebar att det i praktiken såg ut så här. ÖSK:s fembackslinje centrerad för att hantera alla Hammarbys hot i spelyta 2. Sedan hade ÖSK även Michael Omoh som ”extra wingback” för att täcka hemmalagets vänsterkant.

Det var ingen utpräglad sexbackslinje som vi sett då och då (Tony Pulis mönstrade en sexbackslinje borta mot Tottenham för ett par år sedan), men det innebar att både Örebros vänstra mittback Brendan Hines Ike och vänster wingback Filip Rogic kunde jobba framåt i markering utan fara för att bli överspelade.

OSK7

Michael Omoh skapar en femochenhalvbackslinje.

Matchplanen var effektiv för Hammarby skapade inte mycket i första halvlek och hade påtagligt svårt att hitta ytor både framför och bakom Örebros försvarslinje.
En anledning till att Bajen hade svårt att hitta fickorna framför ÖSK:s försvar var att hemmalaget hade extremt tajt mellan lagdelarna.

OSK1ÖSK vågar hålla upp sin backlinje trots att bollhållaren Junior är opressad.

Utvisningen förändrade allt.
Det är fortfarande lite oklart vad som fick domaren att plocka fram det röda kortet till Kennedy Igboananike (satsningen?, axeln?, påverkan från fjärdedomaren?), men vi kan konstatera att det blev helt matchavgörande. Cmore-studion och Stefan Billborn hävdade i pausen att ”det inte är svårare att försvara med tio man istället för elva”. Jag förstår vad de syftar på – fembackslinjens arbetsområden ser likadana ut. Problemet är bara att man blir en man kort någon annanstans på planen och i ÖSK:s fall blev det förödande.
Med elva mot tio blev ÖSK:s attacker uddlösa och korta. Med elva mot tio kunde Hammarby flytta bollen sida till sida utan att ÖSK hade en chans att komma in i press. Med elva mot tio öppnades det därigenom upp luckor centralt som Hammarby inte var sena att utnyttja.

Kolla dessa situationer från inledningen av andra halvlek så kan vi se hur utvisningen fick påverkan på Örebro.

Bajen4Två minuter efter paus. Michael Omoh kan inte längre täcka kanten. Hammarby får slå en crossboll man inte hittade i första halvlek.

Bajen5Knappa minuten senare hittar man ut till högerbacken Simon Sandberg igen. Det drar isär Örebro och i nästa moment har Bajen – för första gången i matchen – hittat ett instick centralt. Det här var man aldrig i närheten av att göra i första halvlek.

Den här jättechansen för Imad Khalili gav vittring och minuten senare hade Hammarby kvitterat. Även om Hammarby gick ned sig efter 1–1-målet kändes det som att Örebro skulle ge vika förr eller senare.

Slutsats
Örebro SK var det bättre laget inledningsvis, tog ledningen och hade en effektiv matchplan för att stänga ned Hammarby. Fram till utvisningen hade serieledaren inte skapat någon farlig målchans och hade ÖSK bara fått vara elva man hade de blivit en svår nöt att knäcka. Den märkliga och rent felaktiga utvisningen blev matchavgörande. ÖSK försvarade sig med en femochenhalvbackslinje i första halvlek. Efter paus hade de ”bara” en fembackslinje, vilket gav Hammarby mer ytor. Bajen hittade vändningar ut till sina wingbackar vilket drog isär Örebro. Det gjorde att det istället öppnade sig ytor centralt, vilket bildserien ovan demonstrerar.

Fotnot: Bilder från Cmore.se

Hammarbys taktik mot IFK Göteborg

av Kalle Karlsson

Hammarby har startat allsvenskan lovande. Här tittar vi på hur Stefan Billborn testade IFK Göteborgs fembackslinje.

IFK Göteborg bygger nytt under nye tränaren Poya Asbaghi. Det har hetat att han satsar på ett 3-4-3-system som i Gefle och det stämmer att huvuddragen är de samma. Men IFK Göteborgs uppspelsformation är mer 3-2-5, vilket liknar det Quique Sétien exempelvis använder i Real Betis.
I matchen mot Hammarby såg det offensivt ut så här: Trebackslinje där den tekniskt mycket skicklige André Calisir styr spelet som central i backtrean. Vajebah Sakor som ensam defensiv mittfältare medan Mikkel Diskerud positionerar sig högre upp i spelyta 2, den mellan motståndarnas backlinje och mittfält.
Sakors position är intressant. Han används mest som avlastning när mittbackarna behöver triangelspela för att hitta förbi pressande forwards men också som ”lockbete”. Om Hammarbys centrala mittfältare, låt säga Jeppe Andersen, lockas fram för att pressa Sakor så kommer det öppnas en korridor för att i nästa läge hitta Amine Affane i mellanytan.

Goteborg1IFK Göteborgs positioner i uppspel mot Hammarby. På högersidan brett där Wernersson och Olsson står längs linjen. På vänstersidan söker Affane mellanytan medan Emil Salomonsson (utanför bild) positionerar sig högt, högre än Wernersson, och brett. Det skulle kunna beskrivas som ett 3-2-5.

Goteborg2Vajebah Sakors position när Carl Starfelt har bollen används mest för att locka fram Hammarbys mittfältare – för att sedan hitta ytorna de lämnat.

Jag tycker det fanns lägen att hitta Affane där i mellanytan oftare än vad IFK Göteborg lyckades med i första halvlek. Jag utgår från att Asbaghi vill att en tekniker som Affane ska få möjlighet att bli rättvänd i den ytan.

Defensivt blir IFK Göteborgs trebackslinje en fembackslinje (vilket sker i nästan alla lag).

Goteborg3-defDefensive mittfältaren Sakor tog ständigt ett djup på mittfältet för att skydda ytan framför mittbackarna, så man skulle också kunna kalla uppställningen 5-1-3-1. Wingbacken Emil Salomonsson varierade sin höjd beroende på situation, vilket gjorde att IFK Göteborgs formation vid överflyttningar framstår som 4-1-4-1.

Hur gjorde då Hammarby för att skapa problem för IFK Göteborg? Jo, Stefan Billborn lät sitt lag överbelasta vänstersidan.

Hammarby2Genom att låta mittfältaren Serge-Junior hämta bollen i den inre korridoren och samtidigt trycka upp vänsterbacken Neto Borges längs kanten skapade Bajen ett 4 vs 3-överläge på kanten. Det här skapade problem för IFK Göteborg.

Hammarby3Här ser vi positionerna i en annan situation. Bollhållaren Jeppe Andersen har fallit ut till vänster. Jiloan Hamad står i full bredd vilket skapar ett problem för Emil Salomonsson då han även måste hålla reda på Borges.

Slutsats
IFK Göteborg försökte spela sig upp i plan med hjälp av sin uppspelsformation 3-2-5, men hittade sällan de attraktiva ytorna man ville åt. Främst för att Hammarby var skickligt på att stänga ytor i sitt 4-4-2-försvar och även för att IFK Göteborg hade behövt högre risktagande i sitt passningsspel.
Hammarby å sin sida gav IFK Göteborg bekymmer längs hemmalagets högerkant där gästerna överbelastade och skapade 3 vs 2 och 4 vs 3-överlägen.

Fotnot: Bilder från Cmore.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB