”Route one-football” och smart andrabollsspel lade grunden för Sveriges storseger mot Luxemburg.

Sveriges landslag bjöd på målfest i VM-kvalet mot Luxemburg. Här tittar vi närmare på matchplanen och hur flera beståndsdelar hängde ihop och gav en bra helhet.
Under Janne Andersson och Peter Wettergren har uppspelsformationen sett liknande ut senaste året. Sveriges 4-4-2 förvandlas till ett 3-4-3 där vänsterbacken Ludwig Augustinsson går högt och brett på sin kant och Emil Forsberg söker mellanytan (half-space) i en ganska fri roll medan högermittfältaren Jimmy Durmaz/Viktor Claesson har till uppgift att positionera sig brett på högerflanken.
De svenska spelarna har hyllat tydligheten i landslaget. Förbundskaptenerna använder bara tre uppspelsvarianter som man hårdtränar.
Uppspelen mot Frankrike och Luxemburg skiljde sig dock rejält och det är bara att lyfta på hatten för Andersson/Wettergren som med övriga teamet hittat smarta sätt att såra sina motståndare i båda dessa matcher.

Det är intressant att fundera över landslagsfotboll kontra klubbfotboll i ett rent taktiskt perspektiv. I landslagen används betydligt mer längre spel. Det är ofta route one-football, ”Drillo-fotboll”, mot en stor, stark targetspelare. I klubblagen ser vi oftast mer sofistikerade lösningar med lag som söker en spelyta i taget i uppspelen.
Det här beror på att landslagen har så mycket mindre tid med sina spelare. Janne Andersson och Peter Wettergren har en vecka i taget, några få gånger om året, att träna in uppspel och spelidéer. Då blir det naturligt att välja enklare lösningar.
Det förklarar varför Olivier Giroud fått större förtroendet i franska landslaget än han fått i Arsenal.

Sverige valde ett längre spel igår mot Luxemburg. Det var ett val utifrån hur Frankrike misslyckades fatalt när de spelade för många intetsägande passningar i sidled mot en motståndare som då hann organisera sig och täckte ytor. Sveriges taktik såg annorlunda jämfört med tidigare matcher.

Om vi börjar med att backa bandet till juni och den redan klassiska Frankrikematchen så sökte Sverige, åtminstone inledningsvis, främst diagonala löpningar mot hörnflaggan ned bakom Frankrikes vänsterback. Så här såg det ut:

Här ser vi hur Ludwig Augustinsson skjuter upp på sin vänsterkant medan Mikael Lustig bildar en trebackslinje.

Mot Frankrike var idén att högermittfältaren Jimmy Durmaz skulle dra sig inåt och tömma ytan bakom Frankrikes vänsterback Benjamin Mendy. Samtidigt skulle en forward ta den diagonala löpningen mot hörnflaggan.

Ytan har skapats och Lustig kan sätta ned bollen i kanalen längs långlinjen.

Marcus Berg låser fast bollen på sista tredjedel.

Mot Luxemburg på lördagen valde Sverige en annan strategi där Mikael Lustig skulle söka diagonala långbollar mot Ola Toivonens huvud. Uppspelsformationen var fortfarande densamma, 3-4-3, men med tydligare roller för andrabollsspelet och återerövringen.

Samma uppspelsformation där Sverige rullar på tre backar.

Här ser man resten av formationen när bollen spelas upp.

Tack vare Emil Forsbergs indragna ytterposition har Sverige skapat ett 3 vs 2 kring Luxemburgs mittbackar.

När man flyttar in spelare på det här sättet är risken att man blir sårbar för omställningar. Sveriges plan var att förhindra dem direkt, med en intensitet i den direkta återerövring vi sällan ser ett svenskt landslag använda (det underlättade givetvis att motståndet var så svagt som Luxemburg). Mittfältarnas positionering för att vinna andrabollar eller vinna tillbaka bollen var fundamentalt för att direkt kunna kliva fram på sina närmaste motståndare.

Här ser vi hur Jakob Johansson och Sebastian Larsson direkt flyttar fram för att kunna kriga om andrabollarna. Samtidigt tar sig Viktor Claesson in från sin högerkant av samma anledning.

De gånger Luxemburg ändå kom ut med bollen var Sverige inte rädda för att kliva fram och pressa sönder gästerna. Som här nedan där Victor Nilsson Lindelöf följer i rygg hela vägen och övriga spelare knyter ihop säcken.

Victor Nilsson Lindelöf följer sin spelare i rygg, övriga inklusive anfallaren Marcus Berg, rör sig snabbt mot bollen för att låsa in bollhållaren genom att markera närmaste spelare. Sebastian Larsson (inringad) följer med sin spelare om Luxemburg skulle hitta ur pressen.

Åter till uppspelen. Sverige låter en spelare sköta spelbredden i speluppbyggnaden. Om Mikael Lustig står brett rör sig Viktor Claesson direkt in centralt. Ytterback och yttermittfältare ska helst inte hamna i linje. 
Viktor Claesson går in varje gång Mikael Lustig går högt och brett.

Det medför att Sverige, när Mikael Lustig slår in ett tidigt inlägg, har skapat numerärt övertag eller åtminstone en 3 vs 3/4 vs 4-situation utanför straffområdet. Se nedan.

Mikael Lustig går för en gångs skull brett och när han spelar in bollen mot Ola Toivonen/Emil Forsberg har Sverige många spelare centralt.

Bollen når Emil Forsberg. Några sekunder senare har Marcus Berg placerat in 2–0.

Har Janne Andersson anammat alla sina idéer från Lars Lagerbäck? Nej, grundfilosofin är liknande, men när det handlar om defensiva kantfrisparkar är det den diametrala motsatsen. Lagerbäck har alltid förespråkat att dra ned försvarslinjen för att kunna arbeta framåt mot bollen. Sverige använder en hög linje för att lämna en större yta åt målvakten Robin Olsen och för att motståndarna ska vara längre från målet.

Sverige använder en hög försvarslinje vid defensiva frisparkar.

Slutsats
Sverige fick full effekt av sin taktik mot Luxemburg och satte målrekord i kvalsammanhang. Det handlade om ett längre spel med diagonala bollar mot Ola Toivonen. Men det handlade lika mycket om det smarta andrabollsspelet. Dels för att få fler hot framåt vid skarvar från Toivonen men även för att förhindra omställningar. Den höga pressen för att vinna tillbaka bollen snabbt fungerade utmärkt för att ta udden av gästernas energi och anfallsförsök.

Fotnot: Bilder från Kanal 5 (dplay.se) och Sky Sports.